Sv: Fisk
Ja ibland är det lätt att överskatta forskningsläget. Mycket av dagens (etologiska) forskning kring hundar, hästar och katter rör basala saker som vi som umgås med djuren redan "vet". Som "har hästar långtidsminne?" och "är katters relation till sin ägare annorlunda än relationerna till andra människor?".
Det där med positiva känslor är lite intressant. Djurs negativa känslor, studerar man dels genom neurobiologi - och voila! det visar sig att de i stora stycken har samma kemi i kroppen som vi, vid samma typer av händelser, tex om man tillför dem smärta utifrån - och dels genom beteendestudier - som ju också i många fall visar samma beteenden som våra. Man undviker plågsamma saker, helt enkelt.
Men när det gäller positiva känslor vet vi mycket mindre om vår egen kroppskemi, och har alltså betydligt mindre att jämföra med. Andra människors känslor känner vi ju i hög grad genom att vi berättar om dem, och berättelserna är samstämmiga på många sätt.
Hundar och hästar berättar ju inte, och de neurokemiska kunskaperna saknar vi. Det är ungefär där det står, men det pågår forskning tex i Skara om katters positiva känslor, där man främst tittar på beteenden.
Jag känner en fysiolog som pratar om sina försöksfiskar i termer av "olika personlighetstyper" och en annan som pratar om "glada laxar". Och sen visar de filmade försök, som väldigt lätt låter sig tolkas som att det ligger en hel del i det de säger.
Enligt henne så kan fiskar absolut känna smärta emedan kräftor inte kan göra det, dock så kan kräftor känna någon form av obehag.
Ja, det är sådant de säger. Och en del andra forskare håller då inte med. Men jag tycker absolut att vi bör anta att fiskar kan känna smärta och obehag.