Finns ni?

[Melisen]

Måste bara säga att jag tycker det är helt underbart att höra er som tycker det är härligt att vara gravida. Det hjälper mig att se de positiva sidorna när jag har svårt att se dom själv.

Gällande min egen graviditet så älskar jag att vi ska få ett barn, jag älskar att känna henne röra sig och känslan av att kunna vara lite kär i nån jag inte träffat. Dock känner jag ångest inför att inte jobba, planera för att lämna över mitt arbete till någon annan osv. Mitt sätt i ogravida fall för att återhämta mig, mitt stora intresse i livet och en förutsättning för att jag ska må riktigt bra är träning och det faktum att jag inte kunnat träna är det enda jag egentligen ogillar med själva graviditeten. Hade jag bara kunnat hänga på gymmet som vanligt så hade jag kunnat va gravid jämnt

 

[hvala]

Jag både gillade och inte gillade att vara gravid, men mest gillade jag det. Jag hade få krämpor, till exempel i princip inget illamående (förstår om de som kräks mycket hatar det - jag förstår inte hur de står ut!). Jag började få fogproblem relativt tidigt men lyckades undvika kraftigare besvär genom att agera snabbt och sluta göra det som inte kändes bra. Jag hade nästäppa konstant och la på mig alldeles för många kilon så jag kände mig inte så värst vacker. Sista sex veckorna var jättetunga. Men jag såg få anledningar att klaga. Jag fick mycket uppmärksamhet, blev mer ompysslad, kände trygghet i att lilla livet i magen mådde bra, blev starkare i mig själv och jämnare i humöret. Precis som du @Lamborghini kände jag att "norm" var att må dåligt och att man skulle väga sina ord på silvervåg om man nu inte gjorde det för ingen ville liksom höra att man mådde bra, och speciellt inte andra gravida.

 

[FengurLaugar]

Jag känner nog som dig @Lamborghini Varken älskar eller hatar det. Har inget emot att vara gravid och skulle absolut kunna göra om det en gång till. Tycker det är häftigt, mysigt, tungt och klumpigt

 

[Lamborghini]

Det AR faktiskt helt otroligt att det blir barn, men har man latt for att bli gravid sa behover man ju inte fordjupa sig i det :-)

Jag alskade att vara gravid, hade en latt graviditet, madde inte illa, fick inga foglossningar, inga bristningar och levde ratt normalt fram till ungefar v.34 nar det borjade bli tungt (tvillingar). En av bebisarna lag pa en nerv fran ca v32 sa jag hade lite svart att ga men det raknade jag inte som ett problem. Jag var ocksa tvungen att ta blodtunnande sprutor till v32 och det var inte sa roligt, men det var ju pga dem jag lyckades behalla graviditeten sa det var ju inget att klaga over.

Jag kande mig faktiskt sadar stralande som man laser om i bocker - haret blev tjockare, hyn battre, och var nastan alltid glad. OCH jag grat pa forsta UL!!! Det gjorde vi bada tva, min man och jag. Vi hade kampat i 4 ar och gjort 4 IVF:er, och sa var dar TVA hjartan pickandes pa skarmen!!! Och hcg var skyhogt sa graviditeten var "stark". Det var faktiskt riktigt riktigt magiskt. Till och med bm grat da, hon kande oss ratt val vid det laget eftersom vul gjordes pa IVF kliniken.

Det är HELT okej att gråta o jag förstår dig i er situation. Inte helt "vanlig".

Mitt hår är också fantastiskt tjockt! Hyn är bra o lite slätare i ansiktet är man allt?

 

[em-pirre]

Jag VET att alla har rätt till sina känslor. Jag förstår att vissa tycker det är jobbigt.

Samtidigt blir jag alltid lite ledsen då jag läser om de som hatar graviditeten. Jag hade så gärna tagit deras graviditet

 

[FengurLaugar]

Jag VET att alla har rätt till sina känslor. Jag förstår att vissa tycker det är jobbigt.

Samtidigt blir jag alltid lite ledsen då jag läser om de som hatar graviditeten. Jag hade så gärna tagit deras graviditet

Nu har ju jag barn sen innan och ett andra på väg nu. Men jag sa precis som du skrev här efter att jag fick MA i våras. Jag hörde folk klaga på graviditeter hit och dit samtidigt som jag spolat ner mitt barn i toaletten.... Lovade mig själv att inte klaga en massa den dagen det tog sig på riktigt för oss igen för det är så himla värt det och varar bara några månader av ens liv. Som du säger så har alla rätt i sina känslor. Men jag förstår precis vad du menar.

 

[em-pirre]

Ja, precis. Samtidigt känner jag mig elak som säger såhär. Jag vill ju inte förminska deras känsla heller.

 

[Michellan95]

Jag tyckte i det stora hela om båda mina graviditeter. Visst har jag klagat ibland när det har gjort ont och känts motigt men i det stora hela har jag njutit.

 

[ako]

Jag har tre barn o tre graviditeter bakom mig. Hade tur o mådde bra alla gångerna, tyckte det var helt ok att vara gravid, led inte av det på något sätt, men tyckte inte själva grejen var faaaantastisk heller. Men visst är det lite häftigt när man känner sparkar och visst tusan är det fantastiskt att få och ha barn - och det är ju lixom därför man är gravid.

 

[Glamoroza ox]

Första graviditeten minns jag som görmysig, trots luktsinne som en blodhund på gott & ont + kraftiga sammandragningar.
Andra påminde mycket om första, jag visste vad som väntade och tog det med ro & njöt mestadels.
Tredje graviditeten, oh my :O !!
Illamåendet startade i v. 6, spydde som en gris. Magen svällde upp tidigt & jag kände mig som en gammal tant som mist sin rollator. Orkade inte göra mer än nödvändigt, skötte jobbet sen var jag mestadels sovande.

 

[Lamborghini]

Jag tyckte i det stora hela om båda mina graviditeter. Visst har jag klagat ibland när det har gjort ont och känts motigt men i det stora hela har jag njutit.

Klart man får klaga o gnälla! Det gör jag också när det gör ont. Det betyder ju inte att man avskyr att vara gravid

 

[Sunshine]

Jag VET att alla har rätt till sina känslor. Jag förstår att vissa tycker det är jobbigt.

Samtidigt blir jag alltid lite ledsen då jag läser om de som hatar graviditeten. Jag hade så gärna tagit deras graviditet

Precis sa kande jag ocksa. Men samtidigt kan det bli lite knepigt for man kanner ocksa att man aldrig kan klaga om nagot faktiskt AR jobbigt, aven senare med typ somnlosa natter och sa. Att man alltid maste kanna sig sa tacksam hela tiden, inte bara i sina egna utan aven i omgivningens ogon.

Haller tummarna for dig!!!

 

[Lamborghini]

Första graviditeten minns jag som görmysig, trots luktsinne som en blodhund på gott & ont + kraftiga sammandragningar.
Andra påminde mycket om första, jag visste vad som väntade och tog det med ro & njöt mestadels.
Tredje graviditeten, oh my :O !!
Illamåendet startade i v. 6, spydde som en gris. Magen svällde upp tidigt & jag kände mig som en gammal tant som mist sin rollator. Orkade inte göra mer än nödvändigt, skötte jobbet sen var jag mestadels sovande.

Så olikt det kan vara!

 

[Tora]

Nu har ju jag barn sen innan och ett andra på väg nu. Men jag sa precis som du skrev här efter att jag fick MA i våras. Jag hörde folk klaga på graviditeter hit och dit samtidigt som jag spolat ner mitt barn i toaletten.... Lovade mig själv att inte klaga en massa den dagen det tog sig på riktigt för oss igen för det är så himla värt det och varar bara några månader av ens liv. Som du säger så har alla rätt i sina känslor. Men jag förstår precis vad du menar.

Kunde ha varit jag som skrev det där!

 

[Tora]

Blir så glad av att läsa att det är fler som gillade/gillar att vara gravida

Har faktiskt känt mig lite ensam med att tycka om att vara gravid.

Hade dock aldrig "vågat" starta en sådan här tråd så tack @Lamborghini

Känner faktiskt en stor sorg över att inte få bli gravid igen. Har nu fyra barn och känner att det räcker. Hade jag varit yngre så kanske jag hade väntat i tio år eller så och sedan skaffat en sladdis. Men jag är 40 nu i år så det känns rätt så kört.

 

[MM]

Blir så glad av att läsa att det är fler som gillade/gillar att vara gravida

Har faktiskt känt mig lite ensam med att tycka om att vara gravid.

Hade dock aldrig "vågat" starta en sådan här tråd så tack @Lamborghini

Känner faktiskt en stor sorg över att inte få bli gravid igen. Har nu fyra barn och känner att det räcker. Hade jag varit yngre så kanske jag hade väntat i tio år eller så och sedan skaffat en sladdis. Men jag är 40 nu i år så det känns rätt så kört.

Fick flashbacks nu från graviditeterna med kommentarer från svärmor.

Hon sa jämt att hur är det x?, Nu måste det vara tungt. Mår du bra och snart är det nära och om jag inte var orolig inför förlossningen. Otroligt peppande

Misstänker hon tyckte det var jobbigt att vara gravid. Själv stod jag mest där som ett fån och undrade vad det var för problem jag skulle ha
Jag hade överjävliga biverkningar av graviditeterna men jag mådde ju inte dåligt så jag höll på att dö.
Och sen det där fjanteriet när jag gick över tiden med tvåan. Jag tyckte det var hur mysigt som helst att vara gravid ett tag till och folk trodde jag inte var klok. Men folk har inte fattat att ut kommer dom förr eller senare
Då var det värre med ettan där jag fick sättas igång i förtid för att jag mådde så dåligt.

 

[Lamborghini]

Blir så glad av att läsa att det är fler som gillade/gillar att vara gravida

Har faktiskt känt mig lite ensam med att tycka om att vara gravid.

Hade dock aldrig "vågat" starta en sådan här tråd så tack @Lamborghini

Känner faktiskt en stor sorg över att inte få bli gravid igen. Har nu fyra barn och känner att det räcker. Hade jag varit yngre så kanske jag hade väntat i tio år eller så och sedan skaffat en sladdis. Men jag är 40 nu i år så det känns rätt så kört.

Fniss jag är ju hopplös, varsågod!

 

[Andromedae]

Precis sa kande jag ocksa. Men samtidigt kan det bli lite knepigt for man kanner ocksa att man aldrig kan klaga om nagot faktiskt AR jobbigt, aven senare med typ somnlosa natter och sa. Att man alltid maste kanna sig sa tacksam hela tiden, inte bara i sina egna utan aven i omgivningens ogon.

Haller tummarna for dig!!!

Håller verkligen med om det här. Jag mådde illa, halsbränna från hell och konstant ont. Just det kändes inte särskilt fantastiskt. Men sedan är det klart att det var underbart att ligga i soffan med huvudet i makens knä, hans hand på magen och liten som sparkade. Fast större delen av tiden? Tja ... då var det bara

Man är ju trots allt gravid dygnet runt ganska länge, så det är ju inte konstigt om man hinner känna både det ena och det andra under sin graviditet.

 

[Tassetass]

Rent känslomässigt är jag jättelycklig över att vara gravid för det innebär ju att jag och maken ska bli föräldrar och jag är både glad och tacksam att bäbisen än så länge snällt följer standardmall 1A (frisk och aktiv och allt är normalt).

Dock är mitt allmäntillstånd så kraftigt försämrat av att vara gravid så även om graviditetskrämporna i sig är helt normala gör de mitt liv så himla mycket sämre att jag inte kan uppskatta tillståndet som sådant. Det fråntar mig så mycket av det jag tycker om och mår bra av att jag, vilket jag kan se nu så här i efterhand, under en period var väldigt nära att gå in i en regelrätt depression.

Maken är fantastisk när det gäller att ta hand om mig, han avlastar så mycket att det är helt enormt, men lika mycket som det underlättar och gör att jag väldigt sällan behöver göra något som t.ex. provocerar fogarna gör det också att jag stundtals känner mig svag och beroende. Jag är van att vara en självgående, självständig människa med mycket energi och ett mycket gott allmäntillstånd, jag trivs inte med att det enda som inte gör ont är att ligga i sängen och att jag knappt kan ta mig någonstans för egen maskin.

Jag är väldigt glad för de som trivs med att vara gravida, har t.ex. en syster som tycker att det är toppen, och jag önskar att jag tillhörde skalan som åtminstone var neutral inför hela grejen.

 

[Lamborghini]

Håller verkligen med om det här. Jag mådde illa, halsbränna från hell och konstant ont. Just det kändes inte särskilt fantastiskt. Men sedan är det klart att det var underbart att ligga i soffan med huvudet i makens knä, hans hand på magen och liten som sparkade. Fast större delen av tiden? Tja ... då var det bara

Man är ju trots allt gravid dygnet runt ganska länge, så det är ju inte konstigt om man hinner känna både det ena och det andra under sin graviditet.

Ja men det är väl klart att man inte känner sig på topp jämt! Varken som gravid eller inte gravid. Inget konstigt?

Överlag tycker jag det är negativ stämning runt graviditeter o ville bara se om någon faktiskt inte avskyr att vara gravid!