Finns ni?

[Lamborghini]

Kan inte påstå att jag varken älskar eller hatar att vara gravid. Det är ett tillstånd som jag vant mig vid och som jag stundtals tycker om (mysigt att känna den lille i magen och inse att man faktiskt bakar en ny människa) och stundtals inte tycker om (att känna mig klumpig och vara trött i största allmänhet). Främst ser jag fram emot när bebisen vill titta ut och det är egentligen de senaste veckorna jag börjat tröttna rejält på att vara gravid. Förut hade jag betydligt fler "tycka om att vara gravid"-stunder än vad jag har nu, men jag hatar det som sagt inte. Har haft en lätt graviditet så det spelar väl också in .

Jag känner nog som du? Nu är det mest tungt, vecka 38. Men fram tills det var det helt okej bortsett från det onda.

 

[Lamborghini]

Jag har inget emot att vara gravid. I början var jag väldigt negativ men jag tror som någon sa ovan i tråden att man är van att röra på sig och så blir man begränsad plus att graviditeten var inte riktigt planerad och att jag mådde fruktansvärt dåligt i 2 månader.

Nu tycker jag det är mysigt att vara gravid och känna alla rörelser i magen men det är själva begränsningen i sig jag inte gillar att tex inte kunna ut och springa och gå och rida i evigheters evigheter

Ja det är det negativa, men jag är en mästare på att vila o göra ingenting nu

 

[WBanna]

Jag förstår mig tex inte på folk som gråter vid ultraljud osv

+1 på den!

 

[Lamborghini]

+1 på den!

Känner mig helt okänslig när folk pratar om hur häftigt det är å hej o hå.. Alltså klart att vi log som sjutton för det var kul o se att det faktiskt var någon där inne. Men gråta? Blah

 

[Olina]

Ja det är det negativa, men jag är en mästare på att vila o göra ingenting nu

Haha ja det hade jag också varit om jag inte haft häst och fortfarande jobbar heltid

 

[Imogen]

Jag får nog säga att jag varken gillar eller ogillar att vara gravid. Jag kan inte påstå att jag befinner mig i något sorts lyckorus, men jag mår inte heller på något vis dåligt över det. Jag ser fram emot när vårt barn kommer, graviditeten är mer en transportsträcka, varken mer eller mindre.

Det enda som jag inte gillar är att jag inte känner mig ett dugg bekväm i den uppmärksamhet man får. Alla frågar (i all välmening såklart!) hur man mår, om man har fått den eller den krämpan, hur det känns inför det stora som ska hända osv osv. Jag är inte alls bekväm med att prata om sådant med andra än mina vänner. Så runt ett bort med 20 pers i fikarummet på jobbet känns sådär.

Men annars har jag (hittills peppar peppar!) haft en otroligt lätt graviditet. Om det inte vore för någon som sparkar på mig titt som tätt och magen växt en del så skulle jag nog kunna ha missat att jag ens var gravid Jag har inte varit sugen på något speciellt eller inte kunnat äta något speciellt. Inte blivit mer känslig för något eller liknande. Det är jag såklart otroligt tacksam över, men det bidrar nog också lite till den där "det är väl var det är"-känslan

 

[Lamborghini]

Haha ja det hade jag också varit om jag inte haft häst och fortfarande jobbar heltid

 

[Elisha]

Finns det någon här som faktiskt tycker om att vara gravid?

Kände mig så fruktansvärt ensam (typ) om att inte spy galla över graviditeten. Beslutade mig för att sluta läsa så mycket i diverse "årstidstrådar" på grund av att jag blev lite för deppig.

Så nu är jag bara nyfiken på om det är någon som inte kräks på sin graviditet?

Jag har ett elände fysiskt, heltidssjukskriven sen 18 veckor men det går över. Så ni inte tänker att jag har "en enkel graviditet o klart att hon njuter".

Jag

 

[Carand]

Jag älskade att vara gravid för det allra mesta. Kände mig extra fin o fotade o grejade hela tiden. Ser redan fram emot nästa graviditet o lillan e bara 12v än

 

[Lamborghini]

Jag älskade att vara gravid för det allra mesta. Kände mig extra fin o fotade o grejade hela tiden. Ser redan fram emot nästa graviditet o lillan e bara 12v än

Haha, härligt!

 

[Tora]

Att vara gravid är hemskt och fruktansvärt och hemskt och, och......alldeles, alldeles underbart

Jag har nog inte vare sig lättare eller svårare graviditeter än någon annan. Dock brukar jag inte må så illa.

Brukar alltid få vara sjukskriven först delvis och sedan helt dom sista 2-3 månaderna.

Jag ser dock varenda liten krämpa som ett litet bevis på att det finns en liten krabat i magen. Så för mig är foglossning, illamående och allt annat man kan drabbas av som ett positivt symptom på att det finns något där inne. Sist var jag nära att bli inlagd men tom det hade varit ett symptom på att jag var gravid och alltså något positivt (svårt att förklara det där, låter ju inte riktigt normalt).

Har också dragit mig för att skriva att jag tycker om att vara gravid. Det verkar som om många inte trivs alls med att vara gravida och jag vill inte att folk tar illa upp på något sätt

Älskar känslan när det sparkas inne i magen

Sen tycker jag nog allt att det är ett mirakel. Med tanke på hur mycket som måste stämma i exakt rätt stund så är det på snudd fantastiskt att det blir några barn alls.

Jag har (tyvärr) en del bekanta som har svårt att få barn. Några gånger har jag fått den stora förmånen att få vara med när dom sätter in det befruktade ägget. Har då fått se ägget i mikroskop och det är helt fantastiskt att de där små runda cirklarna kan bli en människa. Det är nästan på snudd ofattbart.

 

[Lamborghini]

Att vara gravid är hemskt och fruktansvärt och hemskt och, och......alldeles, alldeles underbart

Jag har nog inte vare sig lättare eller svårare graviditeter än någon annan. Dock brukar jag inte må så illa.

Brukar alltid få vara sjukskriven först delvis och sedan helt dom sista 2-3 månaderna.

Jag ser dock varenda liten krämpa som ett litet bevis på att det finns en liten krabat i magen. Så för mig är foglossning, illamående och allt annat man kan drabbas av som ett positivt symptom på att det finns något där inne. Sist var jag nära att bli inlagd men tom det hade varit ett symptom på att jag var gravid och alltså något positivt (svårt att förklara det där, låter ju inte riktigt normalt).

Har också dragit mig för att skriva att jag tycker om att vara gravid. Det verkar som om många inte trivs alls med att vara gravida och jag vill inte att folk tar illa upp på något sätt

Älskar känslan när det sparkas inne i magen

Sen tycker jag nog allt att det är ett mirakel. Med tanke på hur mycket som måste stämma i exakt rätt stund så är det på snudd fantastiskt att det blir några barn alls.

Jag har (tyvärr) en del bekanta som har svårt att få barn. Några gånger har jag fått den stora förmånen att få vara med när dom sätter in det befruktade ägget. Har då fått se ägget i mikroskop och det är helt fantastiskt att de där små runda cirklarna kan bli en människa. Det är nästan på snudd ofattbart.

Äsch nu tar vi plats! Klart vi ska få tycka om vårt tillstånd?!

Jag är väl bortskämd med att ha det lätt för att bli gravid Det är ju ändå några dagar i månaden du kan träffa rätt på, såå exakt måste det väl inte vara då?! Men jag fattar

 

[Tora]

Äsch nu tar vi plats! Klart vi ska få tycka om vårt tillstånd?!

Jag är väl bortskämd med att ha det lätt för att bli gravid Det är ju ändå några dagar i månaden du kan träffa rätt på, såå exakt måste det väl inte vara då?! Men jag fattar

Jag fattar bara inte hur allt vet vad det skall bli. Typ 4 pytte små ringar som skapar en människa på nio månader. Egentligen är det konstigt att det så ofta blir rätt.

Man brukar ju säga att det krävs bara ett ägg och en spermie men det är helt felaktigt.

Det krävs en massa spermier för att en enda spermie skall komma igenom skalet. En enda spermie klarar inte av att forcera äggets skal. Det måste vara många som gör det samtidigt.

Eller att det krävs ett flertalet enzymer och hormoner som skall samspela i exakt rätt ögonblick för att ägget skall kunna fästa i livmodern.

Eller att ägget skapar ett litet lokalt antiavstötningsområde. Gör det inte det så blir ägget omedelbart angripet av kroppens immunförsvar.

Ju mer jag lär mig ju mer förundrad blir jag att det faktiskt fungerar överhuvudtaget.

Ha ha ha. Jag kan skriva hur mycket som helst om detta otroligt fascinerande ämne

 

[Girasol]

Jag har gillat att vara gravid -samtliga gånger trots kraftiga foglossningar redan tidigt, kräkningar till v 22, blödnigar, halsbränna osv.

Kommer sakna att inte få vara det igen...

 

[Olina]

Jag fattar bara inte hur allt vet vad det skall bli. Typ 4 pytte små ringar som skapar en människa på nio månader. Egentligen är det konstigt att det så ofta blir rätt.

Man brukar ju säga att det krävs bara ett ägg och en spermie men det är helt felaktigt.

Det krävs en massa spermier för att en enda spermie skall komma igenom skalet. En enda spermie klarar inte av att forcera äggets skal. Det måste vara många som gör det samtidigt.

Eller att det krävs ett flertalet enzymer och hormoner som skall samspela i exakt rätt ögonblick för att ägget skall kunna fästa i livmodern.

Eller att ägget skapar ett litet lokalt antiavstötningsområde. Gör det inte det så blir ägget omedelbart angripet av kroppens immunförsvar.

Ju mer jag lär mig ju mer förundrad blir jag att det faktiskt fungerar överhuvudtaget.

Ha ha ha. Jag kan skriva hur mycket som helst om detta otroligt fascinerande ämne

Håller med. Vet att jag såg en dokumentär på tv där de hade människor istället för spermier och förstorat upp allt och det är sjukt att det överhuvudtaget fungerar och det tillslut blir en människa av det

 

[Mois]

Jag älskade att vara gravid! Jag mådde inte toppen hela tiden, men om man ser till helheten så LÄNGTAR jag tills det blir nästa gång (det kommer jag väl få äta upp haha)! Jag kände mig jättevacker Men så är jag väldigt smal vanligtvis så det klädde mig att få några extra kilon här och där utöver magen då.

Tror dock att vi som gillar att vara gravida kanske inte har så mycket att skriva om på olika forum som de som faktiskt ogillar det. Ogillar man något är man oftare snabbare på att tala om det än om man gillar något.

 

[Raderad medlem 19815]

Jag (fast det var ju hundra år sen)
Jag mådde prima bägge graviditeterna. Även om det fysiskt inte alltid var på topp så gillade jag att vara gravid.

Jag håller med dig om att det är väldigt många som verkar må extremt dåligt av att vara gravid och att det nästan är "fult" att må bra. Det känns som om normen är att man ska hata att vara gravid.

Jag håller med! Typ som att om man mår bra så reproducerar man någon osund norm om moderskap och den goda modern.

 

[Raderad medlem 19815]

Finns det någon här som faktiskt tycker om att vara gravid?

Kände mig så fruktansvärt ensam (typ) om att inte spy galla över graviditeten. Beslutade mig för att sluta läsa så mycket i diverse "årstidstrådar" på grund av att jag blev lite för deppig.

Så nu är jag bara nyfiken på om det är någon som inte kräks på sin graviditet?

Jag har ett elände fysiskt, heltidssjukskriven sen 18 veckor men det går över. Så ni inte tänker att jag har "en enkel graviditet o klart att hon njuter".

Jag tyckte på det stora hela att det var rätt mysigt och trevligt men så var jag också utan komplikationer och hade i princip inga krämpor.

 

[Thera]

Jag älskar det!

Trots att jag tar blodförtunnande sprutor varje dag, går på massa extra provtagningar och till på köpet haft rent jävlig gravidklåda båda gångerna.

Känner mig för en gångs skull stolt över min kropp och att den fungerar hyfsat ändå.

 

[Sunshine]

Äsch nu tar vi plats! Klart vi ska få tycka om vårt tillstånd?!

Jag är väl bortskämd med att ha det lätt för att bli gravid Det är ju ändå några dagar i månaden du kan träffa rätt på, såå exakt måste det väl inte vara då?! Men jag fattar

Det AR faktiskt helt otroligt att det blir barn, men har man latt for att bli gravid sa behover man ju inte fordjupa sig i det :-)

Jag alskade att vara gravid, hade en latt graviditet, madde inte illa, fick inga foglossningar, inga bristningar och levde ratt normalt fram till ungefar v.34 nar det borjade bli tungt (tvillingar). En av bebisarna lag pa en nerv fran ca v32 sa jag hade lite svart att ga men det raknade jag inte som ett problem. Jag var ocksa tvungen att ta blodtunnande sprutor till v32 och det var inte sa roligt, men det var ju pga dem jag lyckades behalla graviditeten sa det var ju inget att klaga over.

Jag kande mig faktiskt sadar stralande som man laser om i bocker - haret blev tjockare, hyn battre, och var nastan alltid glad. OCH jag grat pa forsta UL!!! Det gjorde vi bada tva, min man och jag. Vi hade kampat i 4 ar och gjort 4 IVF:er, och sa var dar TVA hjartan pickandes pa skarmen!!! Och hcg var skyhogt sa graviditeten var "stark". Det var faktiskt riktigt riktigt magiskt. Till och med bm grat da, hon kande oss ratt val vid det laget eftersom vul gjordes pa IVF kliniken.