Finns kunskapen för att hjälpa/bota människor med svåra psykiska sjukdomar?

[Takire]

Eller är vi inte där ännu?

Jag jobbar inte inom vården på något vis men har fått intrycket av att det är svårt att hjälpa människor med allvarlig psykisk ohälsa. Delvis utefter vad jag läst här, men också utefter folk jag känner...

Är det bara det att det svårt eller är det att kunskapen saknas? Kanske finns bättre kunskap i andra länder?

Jag funderar bara. Det är så sorgligt med livshotande sjukdomar...

 

[Wille]

Kunskapen fattas nog. Om jag tar autism som exempel så används fortfarande manliga stereotypiska symptom när kvinnor ska diagnosticeras. Det händer också vårdpersonal säger att man ju kan x, x och x och har y och då kan man inte ha autism. Fast det kan man ju visst.

 

[Araminta]

Nu jobbar jag som logoped och inte psykolog eller läkare, och därmed inte heller med svår psykisk ohälsa. Det jag ändå vet från mitt eget fält är att kunskap om det mänskliga psyket är svår att få.

Det finns mängder med studier som ger god evidens åt ett urval av interventioner. Men inte ens de bästa interventionerna med högst evidensgrad, störst antal studier med flest antal deltagare, når upp till 100% effekt. Att det fungerar för 100 000 andra människor betyder inte att det fungerar för dig. "Perfekt" finns inte.

Ovanpå det så har vi gapet mellan forskning och verklighet. Att intervention A fungerar för besvär X i en studie där man plockat bort alla potentiella störningar, ger väldigt lite information om huruvida samma intervention fungerar i en klinisk miljö. Hur fungerar A om min patient har besvär med både X och Y? Hur fungerar A om vårdgivaren pga ekonomiska/strukturella hinder inte kan följa behandlingsplanen till punkt och pricka? Hur fungerar A i en annan kulturell miljö än den där studien gjordes? Med en mindre erfaren vårdgivare? Med en patient som inte följer schemat fullt ut? Vad med relationen mellan vårdgivare och patient?

Detta är inte specifikt till svår psykisk ohälsa. Detta gäller all vård och alla studier som rör människor. Som logoped så har jag sällan något problem med att hjälpa barn som byter ut /k/ mot /t/. Det är oerhört vanligt och vi har välbeprövade metoder för det. Men trots det så dyker det då och då upp barn som lik förbannat inte svarar på träningen. När något så simpelt som uttalet av /k/ ibland kan vara knepigt, så har jag en oerhörd respekt för utmaningen det är att hantera den extrema komplexiteten som är svår psykiatrisk sjukdom.

 

[Hippocampus]

Jag tror det går. Eller ja, nästan övertygad. Men då krävs det mycket mer än vad jag uppfattar som görs idag. Sluta titta i stuprör och en vilja att göra det. Och såklart finansiering.

 

[Skralt]

Jag arbetar delvis med människor som lider av svår och långvarig psykisk ohälsa och statistiken är inte munter nej. En stor andel av patienterna med permanent psykisk ohälsa blir aldrig friska eller (fullt) arbetsföra. Det frustrerar mig mycket att det råder en uppfattning om att alla kan bli "friska" med rätt kombination av psykofarmaka och terapi när vi inte ens vet vad exempelvis depression är (ändå pratar många med säkerhet om sjukdom i hjärnan, obalans i signalsubstanser etc, trots extremt dåligt forskningsstöd). Det lägger en onödigt skuldbörda på en redan utsatt patientgrupp när vi förmedlar att allt löser sig bara de går i KBT/byter SSRI-preparat etc. Att de svåraste sjuka ofta har svårast att få hjälp via psykiatrin och sällan har resurser att betala för privat terapi underlättar inte.

 

[Takire]

Jag arbetar delvis med människor som lider av svår och långvarig psykisk ohälsa och statistiken är inte munter nej. En stor andel av patienterna med permanent psykisk ohälsa blir aldrig friska eller (fullt) arbetsföra. Det frustrerar mig mycket att det råder en uppfattning om att alla kan bli "friska" med rätt kombination av psykofarmaka och terapi när vi inte ens vet vad exempelvis depression är (ändå pratar många med säkerhet om sjukdom i hjärnan, obalans i signalsubstanser etc, trots extremt dåligt forskningsstöd). Det lägger en onödigt skuldbörda på en redan utsatt patientgrupp när vi förmedlar att allt löser sig bara de går i KBT/byter SSRI-preparat etc. Att de svåraste sjuka ofta har svårast att få hjälp via psykiatrin och sällan har resurser att betala för privat terapi underlättar inte.

Hoppas att det kan bli bättre.

 

[Grazing]

Häromkring, eller iallafall där jag går så fokuseras det mest på att man ska bli fungerande i samhället. Det är iallafall det som det strävas efter. Min läkare har inte nämt ens att jag ska bli "frisk" och "normal" för det kommer aldrig att hända. Däremot att bli fungerande och det kan man lyckas med med rätt hjälp. Men det krävs så otroligt mycket av en som sjuk att det ofta känns hopplöst men det är ju tyvärr så det är, kampen kommer man nog inte ifrån riktigt..

Frisk tror jag är helt fel ord att använda överlag.

 

[Enya]

Jag tror att vi kan hjälpa fler människor med psykisk ohälsa om vi satsade kanske trippelt så mycket pengar som i dag på psykiatrin. Så att alla som behöver verkligen får den hjälp de behöver och inte bara tilldelas antidepressiva tabletter och sjukskrivning.

 

[Monimaker]

Frisk tror jag är helt fel ord att använda överlag.

Det tror jag också. Det blir lite som när Autism Speaks (som många autister med all rätt bojkottar) lägger stora pengar på att finna ett universellt trubbigt 'botemedel' emot autism istället för att förbättra den nuvarande situationen och kommande framtidsutsikter för de med autism.

När det kommer till svåra psykiatriska sjukdomar – har själv svår depression med psykossjuldom och även Aspergers syndrom – så vet jag inte om det är möjligt eller ej. Det skulle, åtminstone tror jag det, krävas sådana ENORMA resurser för att komma ned på individnivå med samtliga patienter. Psykiatriska sjukdomar verkar ofta så otroligt komplexa att det är svårt att diagnosticera och förmodligen ännu svårare att behandla på ett sätt som gör att patienten upplever livet som i större grad meningsfullt. För det är där jag tror att fokus måste ligga, att (oftast) genom läkemedelsbehandling och terapi stabilisera måendet så väl det bara går och sedan söka efter det meningsfulla på individnivå. Det måste ske kvalitativt OCH kvantitativt, de resurserna tror jag aldrig någonsin kommer att räcka åt alla.

 

[mysboll]

Enligt min erfarenhet så blir det ett nej..

 

[Görel]

Jag tror att det går att förbättra tillvaron för individer med olika typer av psykisk ohälsa om man gör en stor omstrukturering inom vården, byter synsätt och tillför mycket mer pengar.

Att som idag se vården som stuprör skadar och förstör för många människor. Istället skulle vårdteam med olika specialiteter behöva samarbeta istället för att skicka runt patienter mellan sig när det ena symptomet för stunden är starkare än det andra. När någon som är inlagd för psykisk ohälsa får ett fysiskt problem som i sig inte är särskilt komplicerat och som skulle kunna behandlas genom att någon i ett vårdteam tog sig till patientens avdelning istället skickas till akuten där det bara fokuseras på det medicinska problemet och där den psykiska ohälsan får stå tillbaka, då är det något allvarligt fel.

Jag träffar många som skulle må mycket bättre av en samtalskontakt för att få hjälp med att reda i vad som händer inom en, men istället blir man hemskickad med mediciner och i bästa fall ett samtalsstöd om ett halvår. Sannolikheten för att detta fått en att må sämre är större än att den fått en att må bättre.

 

[Monimaker]

Att som idag se vården som stuprör skadar och förstör för många människor. Istället skulle vårdteam med olika specialiteter behöva samarbeta istället för att skicka runt patienter mellan sig när det ena symptomet för stunden är starkare än det andra.

Så gör psykosmottagningen här – väldigt tacksam för att de arbetar i team.

 

[Görel]

Så gör psykosmottagningen här – väldigt tacksam för att de arbetar i team.

Skönt att höra att det finns!

Jag har en anhörig som skjutsas runt in absurdum.

 

[MJLee]

Som många redan framhävt, det kräver mycket större resurser än som finns idag. Därav bl.a det absurda att fokusera på att diagnostisera ungdomar i vissa områden eftersom det sedan inte får hjälp att tillgå.

Men det finns ingen regering som är beredd att satsa på de resurser som krävs, varken den förra eller den nuvarande utan man väljer att lägga pengarna på annat.

Och vi pratar inte bara om akut psykisk vård utan även fortlöpande och fortsatt vård för att ge patienten ett socialt sammanhang. De flesta med psykiska besvär/diagnos har, som jag förstått det iaf, mått bättre på längre sikt genom ett arbete som anpassats till deras förutsättningar. Inte skickats hem med medicin, eventuella psykologträffar och sedan en själsdödande isolering.

 

[Monimaker]

Och vi pratar inte bara om akut psykisk vård utan även fortlöpande och fortsatt vård för att ge patienten ett socialt sammanhang. De flesta med psykiska besvär/diagnos har, som jag förstått det iaf, mått bättre på längre sikt genom ett arbete som anpassats till deras förutsättningar. Inte skickats hem med medicin, eventuella psykologträffar och sedan en själsdödande isolering.

KASAM/känsla av sammanhang har varit otroligt populärt som begrepp bland de läkare jag träffat, men även att det skall vara på mina villkor med hänsyn till vad jag mäktar med. Men jag kanske har haft tur.