Finns det hundraser som saknar jaktinstinkt?

[Red_Chili]

Jag skulle nog säga att det är en förenkling faktiskt. Det finns liksom fler variabler, en hund kan ju vara sammarbetsvillig men ändå tycka att jakt slår ALLT.
Det är ju tex ett rätt vanligt problem i min ras, de flesta dobbisar vill ju gärna arbeta med sin förare - men sticker ändå efter vilt om de får chansen.
Är de dessutom lite "hårda" och tuffa så kan det ju bli svårt att övertyga dem om något annat.

Läste du första meningen i mitt inlägg?

 

[Wingates]

Läste du första meningen i mitt inlägg?

Ja?
Jag säger bara att jag är tveksam till att det nödvändigtvis är sammarbetsviljan som brister - det kryllar ju av brukshundar som drar på vilt med.

 

[Sampi]

För att utveckla frågan: finns det någon större typ av hund som har lågt intresse för att förfölja vilt? En ras över 20 kg som inte får vara för klumpig utan vilja och kunna vara med i stallet och följa med och rida i högre tempo några dagar i veckan i minst 45 min. I övrigt kommer jag gå vanliga promenader /powerwalks.
Har inget större intresse för träning med hund men kan absolut aktivera den på en lägre nivå.
Mina vänners hundar jagar efter harar och jag vill gärna slippa det. Misstänker dock att det är lite individ och träningsrelaterat ?

Jag tror att en keeshond skulle passa dig utmärkt. De ska enligt rasstandard ha låg jaktlust.

 

[Hedinn]

Ja?
Jag säger bara att jag är tveksam till att det nödvändigtvis är sammarbetsviljan som brister - det kryllar ju av brukshundar som drar på vilt med.

Fast arbetsviljan behöver ju inte brista, dock är det i just det tillfället viljan att dra efter viltet starkare hos hunden än viljan att samarbeta med ägaren, om den drar iväg fast ägaren försöker stoppa.

Sen bör man nog även skilja på tävlingslydnad och vardagslydnad. Hundarna är ju i regel kapabla till att skilja på "arbete" och "fritid" och det är ju fullt möjligt att ha en bruks- eller lydnadschampion med kass vardagslydnad. Det beror ju helt på vad, hur och var man tränar.

Men nu börjar det kanske bli lite OT... Kanske ska starta en separat tråd kring jaktlust, det är ju ett rätt intressant ämne trots allt.

 

[SiZo]

Här tänker jag att pudlar kan vara rätt bra ändå, inte jättehög jaktlust, och stor vilja att samarbeta, åtminstone de jag har träffat. Men min erfarenhet är hyfsat begränsad.

 

[Madick]

Om du kan tumma på storleken (Ozzy väger 13,5 kg, 45 cm hög) så kanske Kromfohrländer skulle passa? Total på/av-knapp. Älskar att springa med och har hur mycket ork som helst men blir det koppelpromenader med tonåringarna några dar funkar det med. På bilden är han lös (som han i princip alltid är när jag går) och det är 13 dovhjortar sisådär 25m bort som han tittar på. Han kan satsa och springa om de springer men säger jag stopp så stannar han direkt och nu har han fattat att hjortarna springer vi inte efter (de går precis runt vårt hus mest hela tiden). Vill du inte böja dig ner så är de duktiga på att stå på bakbenen :-)

 

[Hazel]

För att utveckla frågan: finns det någon större typ av hund som har lågt intresse för att förfölja vilt? En ras över 20 kg som inte får vara för klumpig utan vilja och kunna vara med i stallet och följa med och rida i högre tempo några dagar i veckan i minst 45 min. I övrigt kommer jag gå vanliga promenader /powerwalks.
Har inget större intresse för träning med hund men kan absolut aktivera den på en lägre nivå.
Mina vänners hundar jagar efter harar och jag vill gärna slippa det. Misstänker dock att det är lite individ och träningsrelaterat ?

I den omplaceringsgrupp jag har på fb finns det en hund just nu som kanske kunde passa (men jag vet ju bara det som står i annonsen. Den är 1 år gammal så han hade ju kunnat hänga på redan nu. Skicka pm om du vill veta mer @Lalinea

 

[Luff]

Storpudlar kräver väl en hel del hjärngympa och är inte nöjda med "bara" motion. Har träffat en vars största drivkraft i livet var att försöka rymma ut ur huset för att nacka katter. Han lyckades några gånger. Då var ägaren en person som med sina tidigare hundar haft jättebra lydnad och var gråtfärdig över att hon inte kunde erbjuda honom något som han verkligen tyckte var kul - i koppel.

 

[russinbulle]

Jag har sett en chow jaga rådjur.

Chow chow har väl rätt mycket jaktinstinkt - precis som mina tidigare shar-pei hade
Lugna och sansade - tills vilt dök upp, då jäklar i havet vaknade dom rejält

 

[yennork]

Frågan är hur mycket tid och ork TS vill lägga på inkallningsträning? Min pudel har stort viltintresse men jag är intresserad av träning och känner många som kan ställa upp med råd och hjälp. Jag räknar ändå med lång tid innan han blir helt säker.

 

[Lena Furberg]

Ett möjligt undantag är cane corso,

Våra vänner har Cane Corso som tar harar....!

 

[Lena Furberg]

Bullterrier?`Den jag kände ville helst bara stanna hemma och mysa. Kunde vända om och gå hem när den blev less, dvs ganska snart. Noll jaktintresse.

 

[Luff]

Våra vänner har Cane Corso som tar harar....!

Våra corso hade dille på fåglar - tofsviporna var det mest spännande dom kunde tänka sig som valpar o unghundar trots att dom aldrig fick jaga dom. Hade dom fått hade dom säkert sprungit runt runt på gärdet där fåglarna häckade i evighet. Men då vi hade höns tränade vi bort fågelfascinationen. Rådjur är också jätteroliga djur som man gärna skulle vilja springa efter. Så jo Corso jagar även om jag tror att träning kan göra köttbullar mer spännande än att springa efter vilt.

 

[Raderad medlem 120709]

Våra vänner har Cane Corso som tar harar....!

Jaja, jag har insett att jag gjorde en miss i att nämna den rasen, som jag redan sagt tidigare i tråden. Kan jag få slippa fler svar om det nu, tack?

 

[Raderad medlem 94602]

Att jaga är ett av det mest primära som finns i en hund. För att komma så långt det går ifrån jaktinstink så behöver man titta på så gamla raser som möjligt som avlat från jakt.

Då hamnar vi bland gårdshundar, vissa urhundar och några till.

 

[Lena Furberg]

Jaja, jag har insett att jag gjorde en miss i att nämna den rasen, som jag redan sagt tidigare i tråden. Kan jag få slippa fler svar om det nu, tack?

Förlåt! Jag läste inte alla svar i den här långa tråden men jag inser nu att jag inte var den första att påpeka det...

 

[LaMagia]

Chow chow har väl rätt mycket jaktinstinkt - precis som mina tidigare shar-pei hade
Lugna och sansade - tills vilt dök upp, då jäklar i havet vaknade dom rejält

Ja, många chow chow har en god portion jaktlust, men det är individuellt. Jag har haft alla sorter, från en tik som inte brydde sig det minsta om vilt till sådana som skulle ta varje chans att dra iväg vid minsta skymt av vilt. Jag har även haft, och har, sådana som absolut skulle jaga om chansen gavs, men som jag med rösten kan få att låta bli. Min 5-åriga tik drog iväg efter rådjur sent i höstas, men stannade direkt när jag vrålade i åt henne. Efter ytterligare några inkallningar så kom hon dessutom tillbaka till mig.
Jag hade en tik som vid några tillfällen drog iväg efter framför allt räv, men även älg, men hon hade ju inte skuggan av en chans att hinna ikapp och när hon tappat viltet utom synhåll så ledsnade hon och kom tillbaka.

 

[holymary]

Kanske en apportör, typ retriever? Du skrev ju dock att du inte gillade labbe, men fördelen med någorlunda tränade retriever är att de blir helt ointresserade av alla djur som inte är döda och ska hämtas på kommando. En närstående till mig har både stötande (spaniel) och apporterande fågelhundar och det är sjukt vilken skillnad i reaktion på en flaxande fågel, retrieverna kunde inte bry sig mindre medan de andra tycker att det är fest och sticker gärna.