Sv: Felstavningar
Det mest sannolika är väl att förekomsten av ett namn inte alls påverkar användningen av skiljetecken?
Jo, det lutar det väl åt. Den semantiska/grammatiska diskussionen om vad som är ett namn hänger ju också ihop med det. (Jag är mer hemma med semantik än grammatik, men ämnena tangerar ju varandra.) Jag menar att det sällan är någon skillnad mellan namn som Sherlock (litterär, fiktiv person), Gud (ontologiskt oklar person) och tex Stefan (min granne) grammatiskt sett.
Att tala om en person som finns - Stefan - och en person som inte/kanske finns - Tomten, Gud, Den bevingade hästen - påverkar inte språkanvändningen. En del menar att vi tänker på det som finns på helt andra sätt än det som inte finns, men själv är jag tveksam på den punkten. Det skulle vara spännande att veta om man kan se skillnad på hjärnaktiviteten när folk pratar om sådant som finns och sådant som inte finns. Och jättespännande hur det då blir när vi pratar om Gud, som ingen vet om han finns.
Grammatiskt/semantiskt gör det endast undantagsvis skillnad utifrån vilken "sorts" person vi talar om, även om religiös tradition kan göra att Gud och olika pronomen för Honom (
) har lite egna regler.
I övrigt verkar ju Oldie missa att det inte är glasklart vilken typ av sats No shit, Sherlock är. Han tycks ju mena att satsen är en avslutad huvudsats, och att det skulle göra att namnet inte bör föregås av kommatecken. Det verkar i sin tur ointuitivt för de flesta i diskussionen.
I en avslutad huvudsats, ingen uppmaning.
Sedan skriver han
Intonation.
...
Det är ett konstaterande, inget annat.
Där skulle alltså intonationen av satsen tala mot kommatecken?
Att utan eftertanken reducera satsen till ett konstaterande, framstår för mig väldigt platt. Vad konstateras i satsen No shit, Sherlock? Som jag läser satsen kan den bättre förstås både som direct address och som en sådan där attitydsats som Priffe är inne på. Eller båda samtidigt. Det är ju också ett idiom, och många idiom vinner ju på att tolkas lite öppnare än vad en bokstavlig läsning ger vid handen. Olika former av dold implikatur (att man implicerar något annat/mer i satsen än vad orden säger), är ju vanligt då det kommer till befästa talesätt /idiom.
Vad man bokstavligt talat skulle mena med No shit, Sherlock, måste vi ju känna till fler satser i konversationen för att kunna begripa. Satsen själv avsöljar inte det. Vi tror väl inte att det handlar om huruvida Sherlock har skitit.
Ja, jag spånar lite på långfredagsmorgonen.
