Sv: Fart kontra framåtbjudning
Allt beror nog på vilka scenarion man har i huvudet!
Visst finns det såna scenarion som du säger, jag hade bara inte uttryckt det så för att jag förmodligen har andra scenarion i huvudet!
Det som sätter emot i mitt huvud är nog att ju
bättre fokus ryttaren har på vad denne vill och på hur det ska kännas, desto mer slack kan man också ge hästen genom sin övertygelse/sitt självförtroende om att hästen faktiskt känner av fokuset, men inte alltid kan följa det fullt ut eller måste få "göra fel" ibland och ändå på sikt bli konstruktivt.
Vet man att man trycker på rätt knapp och inte får svar, då vet man ju också att det finns en anledning till det och inte nödvändigtvis att hästen är olydig eller inte förstår.
För hur känner man hästens gräns om man har övertygelsen att man måste "ta igenom" allt och måste vara tydligare om hästen inte gör det man vill?
Och hur märker man att man inte i själva verket själv hindrade processen? Behöver såklart inte vara svart eller vitt heller.
Som ryttare har man såklart fördelen av att om man vågar "ta igenom" saker och ting så har man större chans att få uppleva ett snäpp mer av det man var ute efter och alltså få känna av känslan. Samtidigt anser jag att det blir på hästens bekostnad så snart man tänker att man "ska ta igenom". Huruvida det sabbar eller inte kan säker vara väldigt olika, men finns det något bättre sätt att få känna på rätt än att "ta igenom" (trots att det med största sannolik beror på brister från ens egen sida eller hästens begränsningar, just då) så skulle jag säga att det ändå är att föredra.
Då har jag i mitt huvud scenario på när det absolut varit bra tekniskt sett för ens egen del att just få känna på många snäpp bättre tack vare att man bestämt sig för att det här är rätt så nu tar jag igenom det, men i slutändan varit förödande för hästen/hästarnas psyke och arbetsvilja. Om man tar igenom utan att verkligen ha en bra plan och ha "rätt" signaler utifrån ett helhetskoncept som fungerar i praktiken, ja då blir det såklart ännu värre för då får man inte det önskade tekniska resultatet heller. Med det lite extrema scenariot i åtanke så tycker jag det är bättre att kräva lite för lite
av hästen, ha stor ödmjukhet, men ändå själv ta ansvar för att guida hästen rätt till något fysiskt konstruktivt. Det behöver inte alltid vara dåligt med tänket att man alltid ska ta igenom och att man gör det med omtanke för hästens fysiska utveckling, men som sagt - problemet jag ser är att det krävs så mycket i timing, teknik och att verkligen veta vad man gör så på vägen dit riskerar man att göra hästarna större orättvisa än att råka vara lite mesig i överkant!
Sen kan jag som sagt förstå ditt scenario också. Men för mig, utifrån de scenarion som satt sig i huvudet sas så tycker jag ovanstående är värre än att någon lullar runt kravlöst.