Sv: Fart kontra framåtbjudning
Djurjourens tips om smygskritt kan man ju göra ändå, fast med lite justeringar och krav anpassade för ändamålet.
Att driva fram en häst som saknar "eget driv" ser jag som rätt meningslöst, men man kan ju jobba andra pusselbitar för att skapa förutsättningarna.
Att skritta så sakta man bara kan och innanför spåret det betyder inte att man måste samla, tvärtom kan den få gå helt fritt men såpass sakta och utan stöd i hjälperna att den till slut kommer på att den måste balansera om för att klara av övningen. Just innanför spåret blir det mer effektivt, då kan man tänka lite åt bakdelsvändningshållet bara för vikt och yttertygel när man kommer till väggen och behöver byta varv (har du verkligen kommit åt "smygskritten" alltså så nära stillastående man kan komma men ändå fortfarande skritta, då kommer det vara förvånansvärt enkelt även om hästen inte ens är inlärd riktiga bakdelsvändningar!
).
De lataste och mest skänkeldöda hästar jag provat det med har faktiskt blivit mer pigga och benägna att gå framåt helt plötsligt efter att ha varit tvugna att skritta ännu saktare än de tyckt varit bekvämt!
Så som "belöning" kan man låta hästen länga ut i längre kliv framåt efter övningen.
Jag skulle vara väldigt konsekvent med att hästen ska lyssna på de framåtdrivande skänklarna, hellre en spödutt om det behövs än att ge starkare skänkelhjälp eller dröja kvar med skänkeln. Samma sak om hästen tappar i fart från den fart du bett om, hellre en dutt med spö som påminnelse än att börja tjata med skänklarna, dom ska du inte behöva för att behålla farten.
MEN så kan man ju tänka på att om hästen ännu inte är så stark och har så mycket "eget driv" så kan man anpassa kraven utifrån det och bara stundvis be hästen gå i normalt/lite ökat tempo, låta hästen ha ett viloläge som är rätt nära där den vill gå själv sas för att undvika tjat och frustration. Hellre kräva lite för lite och att hästen klarar av att följa det (så man också kan kräva av hästen att den följer det) och får känna sig fri däremellan än att man som utgångsläge kräver lite mer än vad hästen klarar, då kommer jobbet såklart också bli negativt. "Less is more"-tänk.
Just i det där sakta läget (kan man även öva i trav och fördelaktigt på halv-små volter utan stöd av väggen, förutsatt att hästen har grundbalans nog för att inte bara rinna iväg) men ändå med fria hjälper -bara konsekvent sakta ner eller driva om hästen ökar på eller saktar ner- det brukar resultera i att man samlar ihop nog med energi för att sen kunna utnyttja det till att hästen villigt ökar på -vilket man då inte utnyttjar genom att nöta på längre stunder utan bara kortare tempoökningar med känslan av fri häst som om man säger "varsågod och gå fram!"
Har man fått fram kvickheten genom att vara noggrann med att hästen svarar impulsivt, då kommer man mer och mer få känslan av att man mer "släpper fram" hästen än skjutsar på den.
Tänk att du inte är före hästen i tanken utan att hästen ska vara före dig. Inte initiativmässigt utan energimässigt. Man behöver såklart inte jämt göra så, men t ex under vissa ridpass eller i intervaller i ridpassen mest för att påminna sig själv. Om hästen är i ett tempo så är du i tempot under och ännu mer "kvar", för att man inte ska hamna i fällan att vilja skjutsa på och jobba mer än hästen!
Då menar jag "kvar i nuet" och inte 20 meter framför i fokuset, fortfarande med en framsläpplig sits, som om hästen redan gick mycket mer framåt än den gör för stunden. Brukar mest ge motsatt effekt att vara före i tanken, att man låser hästen ännu mer. Ofta har hästarna en gångart de har lättare i, ex. traven. Då kan man utnyttja det när man vill låta hästen sträcka ut eller bara jogga på i ett bekvämt men lätt arbetande läge.
Har t ex stött på flera hästar som haft svårare i skritten och behövt ett ganska långsamt läge som utgångsläge för att bara öka stundvis medans det funkat mycket bättre i trav eller galopp, något utav det. Finns säkert de som har lättare för sig i skritten också.
Skönt att du förstår vad jag menade
