Håller inte riktigt med om det här, för precis som med det mesta annat så finns det ändå gråzoner där man kan bli lurad att framåtbjudning finns.
Du tar själv upp ett par exempel - om hästen är stressad framåt för att den annars får ett rapp med pisken så behöver den inte verka särskilt stressad och den kommer svara framåt impulsivt för en lätt hjälp. Det betyder inte nödvändigtvis att man har framåtbjudning (arbetsvilja) hos
hästen.
Sen en grej jag kom att tänka på som jag faktiskt inte vet vilket fack jag skulle sortera in under - hästar som
är "framstressade" (blir lite för negativ klang i ordet mot vad det eg. behöver vara - översätt gärna till något mindre negativt laddat ord!
) alltså som i att den knatar på bra framåt och svarar för hjälperna. Om den hästen egentligen inte har styrkan nog att gå där, då spelar det ingen roll hur mycket arbetsvilja hästen har i grunden - man kommer få motorstopp förr eller senare.
Då kan man faktiskt få mer arbetsvilja och egen motor i ett tempo som hästen upplever att den behärskar, och av att tvärtom inte ha blivit påskyndad. Lite tvärtom-psykologi.
Ponera att man ser en häst som är lite för påskydad mot vad fysiken är redo för, men man ser den i ett läge där den fortfarande klarar av det. Och samtidigt ser en häst i lite för lågt tempo och med ganska låg energinivå men som är i ett läge där man "laddar batterierna" och försöker jobba såpass lätt att man inte ska riskera att sabba hästens egen arbetsvilja. Vilken kommer man tänka bjuder mest framåt? Jo - hästen som rids mer framåt.
Medans den andra kanske i själva verket har bjudningen bättre bevarad för att kunna plocka fram när styrkan och fysiken blivit bättre.
Nu menar jag inte att det behöver vara så heller, men det är i liknande situationer jag skulle börja tänka "ärlig" vs. till synes bjudning. En häst som går framåt och med energi helt enkelt för att den blivit lärd det och är lydig för hjälperna.
