FamiljerÄttsproblem *grÅta*

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: FamiljerÄttsproblem *grÅta*

Nu har han fått mailet,skickade det sent igår,famrätten ringde idag då någon av hans föräldrar i vanlig ordning då ringt och sagt detta till dem vilket jag räknade med.
Hur som helst får jag en kontaktperson på Lördag då pappan kommer,och måndagen skall ske på bvc,så fick vi se vad som hände sedan,tror inte jag kan senare att hålla sonen kvar hos mig,men om han kommer nästnästa lördag & kräver att ta hem honom till sig så har ju sonen träffat honom 2 gånger iaf.

Vet inte hur länge jag pallar med detta heller,sonen somnade inte föränn 4 i morse,sedan har han gråtit en timme och vaknat nu,någon ro i kroppen just nu har han inte och mår inte bra och såhär kan det inte fortsätta.
Så kanske får jag ge mig med mig efter det?
Då har han iaf sett pappan 2 gånger innan han åker med?

Mvh Trött Zaria
 
Sv: FamiljerÄttsproblem *grÅta*

Hur gammal är pappan? 12 år?
Ska föräldrarna till pappan var de som ordnar allt med familjerätten?
Godkänner familjerätten detta?
Jag har en dotter som är 19 år och när jag ska ringa och ordna tandläkartider och dylikt till henne ifrågasätts det ganska ofta varför jag ringer. (hon jobbar och jag är sjukpensionär)
Tycker att familjerätten borde kräva en direktkommunikation med pappan och inte diskutera detta med farföräldrarna.
 
Sv: FamiljerÄttsproblem *grÅta*

Han är 28 i år (minus 15 kan man tro)

Ja de går visst med på att de ringer och har sig hans föräldrar.
Det är ju de som dragit igång hela grejen,hade pappan fått råda helt hade han gett upp,visst att han tycker om sonen,det tror jag,men hade inte hans mor funnits där så hade han nog struntat i hela grejen,han är den typen försvinner så fort något är mindre trevligt,sedan gör mamma upp åt honom,mycket praktiskt :smirk:
 
Sv: FamiljerÄttsproblem *grÅta*

Först så måste jag säga att jag tycker att du sköter hela den här saken jättebra.
Jag har ju följt dina öden och äventyr ett tag nu.

Och nu så har jag några funderingar vad gäller pappan.

Hur tror du att pappan skulle reda ut att ha ett ledset barn att ta hand om alldeles ensammen i flera timmar?
Och ingen mamma till barnet att lämpa över det på när det blir för jobbigt.
Kan inte det bli honom övermäktigt?
Och så ger han upp det hela av den anledningen?
Det är ju inte bra.

Om pappan brukar ha för vana att försvinna så fort något är mindre trevligt, kan det inte vara så att hans föräldrar försöker att styra upp honom och nu KRÄVER att han faktiskt samlar ihop sig och tar litet ansvar i livet?
Och att familjerätten har fått veta detta av pappans föräldrar?

Allt är inte alltid som det ser ut att vara.
Du kan faktiskt fråga familjerätten om detta.
 
Sv: FamiljerÄttsproblem *grÅta*

Hej

Jag vet inte hur han skulle palla med det.
Han sa faktiskt i familjerätten att han självklart inte bara skulle komma och ta sonen mot sonens vilja dvs om han skulle börja storlipa vilket jag iaf tyckte var MYCKET positivt sagt av honom.
Nu är sonen glad och tycker om alla han ser,ju fler folk destå bättre vilket jag tycker känns bra inför detta,det gör mina känslor inför detta lite enklare.
Men jag räknar ju inte med att sonen kommer att vara det i all evighet.

Du gav mig en intressant tankeställning ang om det var så att hans föräldrar tyckte att han borde ta sitt ansvar och inte smita undan,hans mamma vet jag iaf tycker att han borde lära sig att diskutera tex

Famrätten ringde igen ang Lördagen med kontaktperson.
Pappan visste inte om han gick med på det.
Han skulle tänka tills imorgon,det var enligt fam rätten "mycket känslor" inblandat där från hans sida,vilket innebär att han gapat skrikit och svurit och levt om.

Jag kände att jag fick ge med mig där,träffar han sonen denna lördag,samt måndag så får han väl åka med nästa lördag,efter det är det famrättsmöte efter 3 veckor.
För jag tror att han kommer att tröttna när sonen blir jobbig,tex vaknar och skriker i bilen osv.
Eller om sonen börjar skrika när han skall komma och ta honom,samt att hans kostnader inte blir billiga med all körning fram och tillbaka.7 mil emellan oss alltså 28 mil på vägen varje helg,roligare kan man ju spendera lördagarna kan jag tycka.
Dessutom får sonen ut ett nätt litet underhåll på 5092 kr har jag räknat ut då han inte betalat underhåll innan och skall enl F-K betala ut from Nov-Dec-Jan samt för Feb.
Jag tror inte han kommer att palla med det i längden samt att F-K inte skulle dra några pengar på underhållet för hans resor,de har jag kollat upp.

Jag själv pallar inte med så mycket mer av detta heller,det är skitjobbigt rent utsagt med alla telefonsamtal hit och dit & sådant som skall göras ang detta.Man slappnar ju aldrig av heller utan man har ju detta med sig i tanken dygnet runt.

Mvh Zaria
 
Sv: FamiljerÄttsproblem *grÅta*

Tycker du är jätteduktig!!!

Du klarar det här, för det måste du. Så funkar väl människan?

Speciellt som mamma kan man bli helt chockad över vad man klarar av, just för att man måste det och för att man älskar sina barn så mycket.

Du fixar det här!!! GE INTE UPP om det inte känns helt rätt.


KRAMAR/



Jossan
 
Sv: FamiljerÄttsproblem *grÅta*

Zaria skrev:
Han skulle tänka tills imorgon,det var enligt fam rätten "mycket känslor" inblandat där från hans sida,vilket innebär att han gapat skrikit och svurit och levt om.
Jag skulle kunna tänka mig att hans föräldrar kräver att han hanterar detta och att han därför känner sig ställd mot väggen.
Han är säkert ställd mot väggen också.
Och det är bra.
Låt det här blåsa över och försök under tiden att skydda dig själv och sonen så mycket som du bara kan.

För jag tror att kan bli bra i slutändan, särskilt med tanke på att pappans mamma, som verkar att ha en viss makt över pappan, ligger på så pass mycket som hon gör.
Hon låter honom nog inte komma undan den här gången.
 
Sv: FamiljerÄttsproblem *grÅta*

Zaria skrev:
Hon tyckte inte att jag skulle neka att lämna sonen på lördag och sa att det nog inte är så farligt.

"Men jag gör inget olagligt sa jag"

Vilket hon höll med om,Vad bra sade jag,då tycker jag umgänget kan vänta till måndag då vi skall ses på BVC här på orten,och om det var något mer kunde hon ringa min BVC sköterska.
Varför ska du undanhålla umgänget på lördag? Du kanske måste bjuda till liiiite själv också, du har ju inte ensam ägandrätt på sonen.

För övrigt är jag glad för att du får hjälp och förståelse från bvc och familjerätten.
 
Sv: FamiljerÄttsproblem *grÅta*

Hej Zaria!
Du har verkligen hamnat i en jobbig situation, men jag har ändå några funderingar.

Varför är det så hemskt att sonens farmor och farfar vill träffa sitt barnbarn? Om det är så att pappan inte är van vid barn, kan inte farmor vara med som stöd då? Bara för att pappan inte vill ta sitt ansvar behöver det ju inte betyda att farmor och farfar inte får finnas i din sons liv.

Det var ett inlägg för någon tid sedan om en pojke som inte hade kontakt med varken sin pappa eller sina farföräldrar. Han var nu 8 år, och var jätteledsen för det.

Jag tycker inte heller att du ska sluta amma för att pappan ska kunna köra sonen hem till sig så fort de ska träffas, men det är viktigt att han inte försvinner ur sonens liv. Jag håller med den som skrev att du kanske kan upplåta din lägenhet till son+far några timmar och själv åka till stallet eller något. Om pappan inte vill umgås med dig kan han kanske komma och rulla barnvagn eller gå till badhuset eller något annat tillsammans med sonen. Du behöver ju inte vara med mer än kanske de första gångerna.

Har du själv någon kontakt med dina föräldrar? Skulle de kunna tänka sig att inte träffa sitt barnbarn?

Lycka till med HELA livet för sonen, inte bara de närmsta veckorna...
 
Sv: FamiljerÄttsproblem *grÅta*

Snälla Emma_pemma & Basilika...LÄS hela tråden.

Självklart skall sonen träffa pappan inkl farmor & farfar.
Men de VÄGRAR komma hit och göra det,de SKALL ha med sonen hem 7 mil bort något annat går de inte med på.

Självklart nekar jag inget umgänge,bara att jag tycker det känns som det går till på fel sätt.
Att åka iväg utan mat till någon man inte känner 7 mil bort kan väl endå inte vara det ultimata umgänget för en 6 månaders bebis.

De är erbjudna att komma när de vill och träffa sonen,och har alltid varit men de vägrar att umgänget skall ske här på orten utan sonen skall prompt med dem 7 mil bort.
Det var det umgänget jag nekade till på lördag,inte umgänge i sig.
Träffar pappan sonen Lördag & Måndag här så får han väl ta med sonen då,men det minsta jag kan begära är väl att sonen har en aning om VEM han åker iväg me vilket han inte vet nu då pappan hållit sig undan.
 
Sv: FamiljerÄttsproblem *grÅta*

Jag har erbjudit dem att jag kan gå iväg från mitt hem under umgänget,så kan de ringa om de får problem så kommer jag hem,men de går inte med på det.

Nu på lördag har vi en kontaktperson från fam rätten här när han skall träffa sonen,men inte heller det är det säkert han går med på...
 
Sv: FamiljerÄttsproblem *grÅta*

Zaria skrev:
Att åka iväg utan mat till någon man inte känner 7 mil bort kan väl endå inte vara det ultimata umgänget för en 6 månaders bebis.
Du, vad skulle hända om du krävde att få åka med?
Som matförråd då.

"Jaha, och så måste ni ju ta med maten, d.v.s. mig, också!"
 
Sv: FamiljerÄttsproblem *grÅta*

Har du glömt att jag är kriminell enl fadern
Jag stjäl allt jag ser.:p
Iaf sa han det till familjerätten.

Har faktiskt tänkt tanken men jag tror att sonen kanske får ett bättre umgänge utan mig hos dem,för jag kommer att vara stressad över det och jag ser redan nu hur illa sonen far över att ha en hyperstressad mamma.
Dessutom kommer pappan att skrika,gapa & svära om jag är med,det vet jag att han inte gör om inte är där.Det vill jag inte at sonensnskall behöva se,jag tror han känner sig tryggare med sin far om fadern kan knipa igen och bete sig hyfsat vilket han inte kan om jag är där,det bevisades ganska bra i familjerätten bla hur han blir.Och det utan att jag ens sagt flaska.
 
Sv: FamiljerÄttsproblem *grÅta*

Zaria skrev:
Snälla Emma_pemma & Basilika...LÄS hela tråden.

Självklart skall sonen träffa pappan inkl farmor & farfar.
Men de VÄGRAR komma hit och göra det,de SKALL ha med sonen hem 7 mil bort något annat går de inte med på.

Självklart nekar jag inget umgänge,bara att jag tycker det känns som det går till på fel sätt.
Att åka iväg utan mat till någon man inte känner 7 mil bort kan väl endå inte vara det ultimata umgänget för en 6 månaders bebis.

De är erbjudna att komma när de vill och träffa sonen,och har alltid varit men de vägrar att umgänget skall ske här på orten utan sonen skall prompt med dem 7 mil bort.
Det var det umgänget jag nekade till på lördag,inte umgänge i sig.
Träffar pappan sonen Lördag & Måndag här så får han väl ta med sonen då,men det minsta jag kan begära är väl att sonen har en aning om VEM han åker iväg me vilket han inte vet nu då pappan hållit sig undan.
Jag har läst hela tråden och förstår att situationen verkligen är jobbig för dig.

Men om man ser krasst på det. Vad gör det för skillnad om pappan och sonen umgås tre timmar i din lägenhet eller hos honom (7 mil bort) sonen känner ju inte igen pappan ändå :crazy: Det jag vill ha ut lite är att om pappan får prova själv så kanske han inser att det inte är någon bra lösning. Eller också går det bra och då är det väl hans problem om han vill köra 28 mil för att träffa sonen. Jag kan förstå honom lite också som vill själv, utan ditt överinseende. Situationen är ju så infekterad så ni har sannoligt svårt att föra en normal konversation. Tänk dig då om du skulle kritisera hur han byter blöjor som exempel.
 
Sv: FamiljerÄttsproblem *grÅta*

Jag litar på pappan att han fixar det,de gånger han funnits där och tagit hans om sonen så har det gått bra.
han har även en fd som hade ett barn på 6 mån och han bodde med dem tills det barnet var runt 2 år så lite vana har han.

Sedan kan jag erkänna att som mamma så blir man kanske lite överbeskyddande ibland,särsklit när han inte går att kommunicera med,han vägrar att kommunicera med någon tom i familjerätten var han oresonlig.
Det jag kan tycka är att sonen är för liten,men om jag nu åste ge mig som famrätten anser pga pappan inte kan bete sig (Ja de sa så,erkännde att detta var inte sonens bästa utan pappans bästa enbart)
Sedan att han fortfarande ammas och inte känner sin far tycker jag kan spela stor roll om sonen tex är i min lägenhet med pappan och jag är i huset mitt emot med mobilen och kan rycka in vid hungerattacker eller skrikattacker,än om sonen är 7 mil bort med endast farmor som hjälp (farmor & jag ser inte samma på något alls)
Enligt henne är min son bortskämd,mammig och bortklemad med både ammning,samsovning utan 5 minutersmetoden som hon förespråkar.Där växer min oro ännu mer.
Kanske löjligt av mig men där växer modersinstinkten att något är fel.

Jag hävdar fortfarande dock att sonens bästa är att träffa fadern här iaf nu när han är liten,att de kan få kontakt,jag behöver inte klänga på dem,jag har erbjudit mig att gå till grannen eller dyl.
Men att sonen tex blir hungrig eller ledsen 7 mil bort och bara jag kan amma honom just nu känns inte bra,dessutom är han inte van att åka bil såpass mycket heller,och känner ingen han är trygg med heller där.
SJälvklart skall sonen få åka med pappa,men om vi tex väntar några månader med det och pappan träffar sonen här,och det går bra till och de får kontakt,sonen slutar ju så småningom att ammas av matskäl utan kan tex äta middag hos pappan så kunde han ju ta med honom en heldag då,istället för detta eviga farande.
Samt att sonen då är trygg med pappa & vet att även han kan trösta.

Det känns som det bästa umgänget för sonen,han är ju endå så liten just nu.men det kommer han ju inte att vara hela livet.
Som det är nu får vi kompromissa,men jag KRÄVER att sonen iaf skall veta vem han åker bort med.
Särsklit som att jag förmodligen inte skulle få veta om sonen gråtit 2 timmar av 3 heller.
Som det är nu behöver pappan dessutom lära sig att kommunicera med mig om sonen,han kan inte ens fråga mig hur sonen mår utan att skrika,Självklart underlättar det ju umgänget om han kan prata med mig,jag kan prata med honom,vad jag känner för pappan och anser om honom behöver inte tas när sonen är med om ens alls,jag vill sammarbeta,pappan vill inte.men det skall inte sonen bli lidande över...tycker jag.
 
Sv: FamiljerÄttsproblem *grÅta*

Jag tycker inte du ska ge med dig en mm nu. Och att låta sonen åka med "för att pappan ska inse att det är jobbigt" tycker jag verkar mycket elakt mot sonen. Fatta hur ledsen och upprörd han kan komma att bli. Och efter vad du berättat om exet och fd svärföräldrar så finns det inte en chans i helvetet att de skulle erkänna att det inte fungerar.

Nej, håll stenhårt på att sonen och pappan får ses hos dig tills sonen är stor nog och har slutat amma samt känner sin pappa och vet vem han är!

Stor kram till dig! Fortsätt kämpa, jag tror på dig!

Jenny
 
Sv: FamiljerÄttsproblem *grÅta*

Du resonerar så sunt att ingen normal socpersonal kan väl anse något vara fel, du har bjudit till allt du kan.
Givetvis är det bra om maten finns i närheten och går ringa efter vid behov.
Att pojken får vara i sin invanda hemmiljö bidrar också till att han känner sig tryggare.
På det sätt som farmodern vill ordna samvaron är ju både människor och omgivning obekanta, bäddat för otrygghet enligt mig.
Risken är ju också att det är du som får ta "skiten" efteråt när bebbans liv varit upp och ner en dag.
Det vet man ju av erfarenhet hur lite som behövs för att mat och sovklockan på en bebis ska börja gå fel och det är inte helt lätt att ställa om denna klocka.
Sen 7 mil i bil det tar närmare en timme alltså två timmar till bilåkning och en timme till att bekanta sig med varandra, hmm. Hur stort intresse har man... I mina ögon är det mest för att jävlas.
 
Sv: FamiljerÄttsproblem *grÅta*

Fam rätten anser också att jag resonerar sunt och bra,och att sonens bästa givetvis är att umgänget sker här i sonens hemmiljö.
Men de hävdar att eftersom att pappan inte går med på detta så skall pappans vilja vara lag just pga han inte ger sig och är på en annan ´"nivå" i detta än jag,så att ett sammarbete inte kan fungera,det är det jag inte förstår,om familjerätten är till för barnets bästa så kan de väl förklara det för pappan istället för att köra över mig och sonen.

Om jag får säga vad jag tycker rent personligt så tycker jag att pappan kan gå & dra nåt gamlt över sig tills den dagen då han förstått att det är sonen detta handlar om,inte honom (men det kan jag ju inte säga i famrätten) :crazy:

Jo umgänget hos farmor inkluderar många,Farmor själv,farmors gubbe,pappan,brodern och broderns flickvän (Farmor har samlingsplats & familjens världsmetropol där)

Och att farmor då sonen var 2 veckor tar honom på deras familjemiddag & säger "vi skickar honom bordet runt" säger ju endå en hel del om hur sonen kommer att skickas runt,som en leksak.
Farmodern har även tagit sonen ifrån mig och pussat honom då hon varit JÄTTEFÖRKYLD,inget vidare ansvartagande där. :mad:
Sonen klarade sig dock från att bli förkyld men det gjorde däremot inte jag :crazy:

Funderar på att själv sätta mig på tvären som pappan gör och säga att såhär SKA jag ha det annars!!!!
Men då kan han enligt famrätten dra det till tingsrätt,det vill jag INTE.

Helt sjukt,man kan ju undra vad som försegår därnere egentligen hos famrätten,eller så beror det på att sonens fars familj ringer dit varje dag och grälar,pappan klarar ju inte de själv,utan farmor får fixa:confused:
 
Sv: FamiljerÄttsproblem *grÅta*

om familjerätten är till för barnets bästa så kan de väl förklara det för pappan istället för att köra över mig och sonen.
Tala om att du känner på detta vis för socfolket.
Kanske blir en väckarklocka?
Jag skulle nog kontakta BVC eller BUP och resonera kring detta med separationer för en så liten knopp. Kan inte tänka mig annat än att du får medhåll.
 
Sv: FamiljerÄttsproblem *grÅta*

Har kontaktat BVC,eller rättare sagt de kontaktade mig,pappan skall ju med på Måndag & då skall hon prata lite om barn & barns behov i denna åldern,om han sedan tar in något är ganska tveksamt,men han kommer iaf,samt att vi skall väga & mäta sonen vilket jag tänkt att pappan skall få göra dvs klä på & av & hålla honom under tiden.

Vi har ju en kontaktpersin på Lördag men vi vet inte ännu om pappan går med på det,annars tycker jag det är en väldigt BRA idé av fam rätten att han kan umgås med sonen tillsammans med kontaktperson.

Förutom det känns det tryggare för mig då jag känner mig mycket otrygg i om han bara skall komma och hämta sonen här,för jag tror han kan vara kapabel till det mesta.
Att han skrikt gapat & svurit åt mig hållandes i sonen när sonen var 5 dagar och ursäktade det med att barn behöver få lära sig vad en konflikt är säger en hel del va???
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Min son (26 år) är sambo med en jämnårig tjej, de har fått två underbara barn (3,5 år och 2 år). Nu till problemet, tjejen har inget...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
10 859
Senast: Oh_really
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 840
Senast: Anonymisten
·
Övr. Barn Har en 15 åring som just nu driver mig till vansinne. Han har betygsvarning i SEX ämnen nu inför terminsavslutet i 8an och han skiter...
Svar
18
· Visningar
3 708
Senast: Tassa
·
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
23
· Visningar
2 047
Senast: Wingates
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp