Få igång startmotorn

[Wille]

Jag kämpar med att få saker gjorda, men hela tillvaron är så tungrodd för jag måste hela tiden tvinga mig att göra saker även om de sakerna är relativt enkla. Startmotorn funkar liksom inte. Arbetsterapeuten jag gått hos har inte kunnat hjälpa mig.

Så vad gör man? Accepterar att inget blir gjort eller fortsätter att tvinga sig? Någon annan möjlighet?

 

[Luff]

Jag brukar lura mig själv - och det fungerar oftare än vad jag vill erkänna. Jag är väldigt lättlurad. Borde tvätta, övertalar mig själv om att jag åtminstone kan sortera tvätten. Det tar ju bara 5 minuter. Väl där lägger jag in en tvätt när jag sorterar. Måste ju inte sätta igång den. När jag är färdigsorterad kan jag väl lika gärna sätta igång den. Annat exempel. Jag har tre nya pallkragar, behöver byta ut dom undre kragarna i dom tre befintliga lådorna. Jag tänker att jag bara ska bära ner dom nya kragarna till landet. Sen får vi se.

 

[Voeux]

Belöning funkar för mig. Gör jag X först så får jag Y sen.

 

[Fruentimber]

Man får analysera sin vardag, vad som känns tungrott och varför. En del måste man ju göra ändå, även om det är tungt. Ta hand om disken, gå ut med soporna, sortera och lägga in tvätten och så vidare, för att ha det drägligt runt omkring sig. En annan möjlighet är ju att genomföra förändringar som gör vardagen mindre tungrodd.

 

[Islandshästryttare]

Sätta så små mål att de faktiskt är fullt realistiskt att jag genomför det. T.ex. är jag dålig på att plocka undan här hemma. Då har jag målet att jag ska göra det fem minuter per dag. Efter de fem minuterna så slutar jag. Tar bara ett rum och koncentrerar mig på det istället för att dutta lite i varje rum. Sätter timern på fem minuter på mobilen. Sen talar jag om för mig själv att jag var duktig som uppfyllde målet. Så det blir en positiv grej som boostar min självkänsla.

 

[Wille]

Belöning funkar för mig. Gör jag X först så får jag Y sen.

Belöningar har aldrig fungerat för mig. Tyvärr.

Det enda jag kan tänka mig som belöning är ett lass chokladkakor. Det är dock inte lämpligt alls.

Man får analysera sin vardag, vad som känns tungrott och varför. En del måste man ju göra ändå, även om det är tungt. Ta hand om disken, gå ut med soporna, sortera och lägga in tvätten och så vidare, för att ha det drägligt runt omkring sig. En annan möjlighet är ju att genomföra förändringar som gör vardagen mindre tungrodd.

Precis allt är tungrott. Även sånt som borde vara kul.

 

[Fruentimber]

Precis allt är tungrott. Även sånt som borde vara kul.

Det kanske blir alltför tungrott för att man upplever att det blivit "måsten", istället för kul. Eller för att man helt enkelt har fått sämre ork, och därför kanske får prioritera bort saker som inte är helt nödvändigt för att man ska orka med.

 

[farin]

För mig funkar det bäst när jag i stället för att tänka att jag ska göra det när det passar/när jag vill/har ork bestämmer mig för att jag har en rutin och följer den. Efter ett tag har det blivit en rutin på riktigt och är inte lika tungt längre. (Tillhör nog också kategorin lättlurad )
Sen måste ju rutinerna vara så lätta, smarta och effektiva som möjligt. T ex är en rutin att alltid gå förbi soptunnan på sista kvällsrundan med hundarna och då alltid ta med någon av sop-/kompost-/återvinningspåsarna. Det blir aldrig överfullt bland soporna och det finns alltid något som behöver tömmas.
Jag sätter också upp regler för mig själv som jag måste följa, t ex att jag får inte åka ut till landet om inte diskbänken är ren

 

[bettysmatte]

Att hålla på och skriva om - och älta - det om och om igen, tror jag är något av det sämsta man kan göra. Jag kan inte tänka mig att det blir lättare att göra något som man inte vill göra, efter att man har skrivit hur FRUKTANSVÄRT besvärligt det är. Jag tror att du måste acceptera att vissa saker bara måste göras.

 

[Wille]

Sätta så små mål att de faktiskt är fullt realistiskt att jag genomför det. T.ex. är jag dålig på att plocka undan här hemma. Då har jag målet att jag ska göra det fem minuter per dag. Efter de fem minuterna så slutar jag. Tar bara ett rum och koncentrerar mig på det istället för att dutta lite i varje rum. Sätter timern på fem minuter på mobilen. Sen talar jag om för mig själv att jag var duktig som uppfyllde målet. Så det blir en positiv grej som boostar min självkänsla.

Idag har jag följande på min to-do-lista:

Skicka in redovisning till AF. (Har lyckats göra detta idag)
Ta ut buskar från jordkällaren.
Gå en promenad
Mala kvistar i kompostkvarnen
Hämta ved

Jag vet ärligt talat inte hur jag ska göra detta i fem-minutersintervaller. Att ta ut buskarna från jordkällaren är ju lätt och snabbt gjort. Ändå tar det emot. Att gå en promenad är svårt att göra så kort som fem minuter. Hämta ved, ja, det tar den tid det tar. Redovisningen till AF är ju möjlig att dela upp. Kan ju gå ifrån datorn. Men sen har jag problemet att jag måste starta igen. Att mala ner kvistarna går ju också att dela upp i intervaller. Kan ju sätta mig bredvid kompostkvarnen. Men vore ju skönt att bara få det gjort.

Inget av ovanstående är svårt att göra. Jag kommer bara inte igång utan en massa tvång.

 

[Fruentimber]

Men vore ju skönt att bara få det gjort.

Ha det som motivator då? Haka på den känslan, gå upp från soffan och gör nånting. Så är det skönt när det är gjort sen!

 

[EZMK]

Det kanske blir alltför tungrott för att man upplever att det blivit "måsten", istället för kul. Eller för att man helt enkelt har fått sämre ork, och därför kanske får prioritera bort saker som inte är helt nödvändigt för att man ska orka med.

Detta togs upp i min KBT när ångesten var som värst får några år sedan. Att man kan träna in "måsten" till "vill" och på så sätt inte bli överväldigad. T.ex. kunde jag bli handlingsförlamad om jag tänkte "jag måste städa, jag måste diska, jag måste handla" men om jag istället ändrar det till "jag vill städa, för jag tycker det är så skönt när allt är fixat" så blev lusten till att faktiskt göra det mycket större.

 

[Luff]

Jag fastnar på att jag måste klä på mig kläder så här års för det är ju kallt....Att klä på sig är så tråkigt. Men nu har jag lurat upp mig från soffan. Var ju tvungen att gå på toa. Har bestämt mig för att inte gå tillbaka till soffan. Tänker att jag kanske kan klä på mig i steg. Först bara jeansen.

 

[Wille]

Det kanske blir alltför tungrott för att man upplever att det blivit "måsten", istället för kul. Eller för att man helt enkelt har fått sämre ork, och därför kanske får prioritera bort saker som inte är helt nödvändigt för att man ska orka med.

Ingen tvingar mig att odla. Ändå kan jag inte låta bli. Men sen blir det jobbigt ändå. Jag glädjer mig åt resultatet men inte jobbet för att nå dit.

Det enda jag egentligen orkar är att ligga på soffan, men det är ju ett jäkligt trist liv att leva så. Det finns massor jag egentligen skulle vilja göra för jag vill leva och inte bara existera. Jag vill fylla livet med innehåll som ger mig tillfredsställelse och glädje. Jag har hur många drömmar som helst. Köpte mig ett persikoträd i höstas som jag blev glad av. Jag såg framför mig hur jag sen kunde skörda persikor. Men jag orkade aldrig plantera det och ställde ner den i jordkällaren över vintern. (Och sen ringbarkade mössen det.)

Ha det som motivator då? Haka på den känslan, gå upp från soffan och gör nånting. Så är det skönt när det är gjort sen!

Jag är nog en sån där som glaset alltid är halvtomt för så jag tänker hela tiden på allt som ännu inte är gjort och som jag måste anstränga mig för att göra. Önskar jag kunde vara mer nöjd med saker jag redan har gjort.

Jag fastnar på att jag måste klä på mig kläder så här års för det är ju kallt....Att klä på sig är så tråkigt. Men nu har jag lurat upp mig från soffan. Var ju tvungen att gå på toa. Har bestämt mig för att inte gå tillbaka till soffan. Tänker att jag kanske kan klä på mig i steg. Först bara jeansen.

Ja, behov att gå på toa kan bara ignoreras till en viss gräns.

 

[DarkInNight]

Jag lurar också mig själv.
Efter 2x utbrändhet så är inte startmotorn lagad ännu.
Så, jag har lärt mig dricka kaffe. Koffeinet är en hjälpstart.
Sen brukar jag sätta på mig brusreducerande hörlurar och lyssna på en pod när jag ska sortera tvätt, städa kök, dammsuga, eller något annat skittråkigt med extra hög starttröskel. Lurar hjärnan där med.

Sen har jag även börjat bryta ner göromålen i mindre delar. Som t.ex tvätten , det brukar gå bra att tvätta, men sortera fyra personers olika kläder är sååå drygt, så sorteringen blev ett jättestort trappsteg. = Jag började sortera ut kläderna redan innan jag tvättade, så vikningen innehåller enbart tröjor, enbart underkläder osv, vilket gjorde att det mentala trappsteget för att börja sortera blev lägre vilket gjorde det lättare att starta.

Har även skaffat extra dammsugare så att vi har en på varje våning. Det gör att man slipper släpa dammsugaren i trappen vilket gör att det är enklare att börja.

Osv. Det är ett jobb att fixa allt detta, men för varje grej som blir lättare att göra desto lättare blir livet.

 

[Enya]

Jag vet inte om det fungerar för dig, men för mig tänker jag att jag gör vissa saker för att jag måste. Lägger inga tankar på om jag vill göra dem. Eller om jag behöver göra dem. Eller ens hur det känns om de inte blir gjorde eller om de blir gjorda. Utan bara att jag måste, de SKA göras liksom. Finns inget val.

Lite som när jag stiger upp på morgonen. Alarmet ringer och jag reser mig upp och sätter fötterna på golvet. Inte för att jag vill. Inte för att jag pigg och älskar att kliva upp. För att jag måste och inte har något val. På något vis blir saker lättare för mig när jag skalar bort alla känslor kring dem- och gör dem för att jag måste utan någon valmöjlighet.

Kanske inte alls fungerar för dig, men något att testa kanske om du inte redan har.

 

[Görel]

Jag brukar sätta på något jag tycker om att lyssna på, och så tänker jag att jag sysselsätter mig medan jag lyssnar på musik/ljudbok/podd.

 

[Gnist]

Tror att du helt enkelt måste "bara göra" och inte grubbla eller känna efter så mycket inför och över varje göromål.

Dvs jobba på att tvinga dig själv ur den mentala och fysiska bekvämlighetskänslan som du fastnar i och sluta se allt i vardagen som totalt oöverstigligt.

Vardagsmåsten har vi alla (varierar från folk till folk vad det är) och de är sällan det roligaste som finns, men göra dem måste man ändå om man vill ha en vardag man är nöjd med.

 

[clusia]

Jag sätter mig inte i soffan innan jag ska göra saker. Finns inte en chans att jag kommer igång om jag ”bara sätter mig i soffan en kvart först”. Jag gör det jag ska och sen får man slappa i soffan. Vilket lett till att jag gör saker som jag egentligen tycker är roligare än att slappa i soffan, exempelvis ta hand om mina växter, renovera och träna.

 

[escodobe]

Jag måste sätta en tid när något ska göras. Jag kan inte "få lust", utan idag har jag bestämt att 12.45 ska jag kliva upp ur köksoffan, gå ut med soporna och göra ett städryck på cirka 45 minuter. Skulle jag vänta tills "det passar", "får lust" eller "vill" kommer det inte att hända.