Få barn som singel?

[Alindra2000]

Finns det några här som fått eller ska få barn utan att vara i ett förhållande med pappan alt. att det tagit slut innan barnet blivit fött?

Har pappan varit med i bilden sen eller kommer ni/ har ni uppfostrat barnet själv?

Många separerar ju senare men nu menar jag dem som är ensamma under graviditet/födsel men allt som det innebär med en hemt nyfödd hemma osv.

Min killes syster har blivit oplanerat gravid och hon kommer inte ha ngn kontakt med pappan ( han vet om barnet men är inte intresserad av att finnas med). Hon gick nyss en föräldrakurs och hade där tyckt att många tyckte att det var så väldigt konstigt att skaffa barn själv och att mkt av kursen gick ut på att papporna skulle avlasta mammorna så de orkar... Jag själv har ingen erfarenhet av att vara ensamstående med bebis men tänkte att andra kanske har det, tänkte att jag kanske kan säga ngt om det till henne.

 

[pajaztar]

Jag har en bekant som skaffade barn som singel via insemination i Danmark. Vet tyvärr inte så mycket mer än att det verkar ha gått bra Barnet är runt fyra-fem år nu skulle jag tro.

 

[Cocos]

Här är en som är gravid i vecka 39 och singel! blev oplanerat gravid med min kk och han valde att inte ha nån som helst kontakt med mig eller barnet. Jag har hört lite korkade kommentarer om att "men barnet behöver en pappa" har kontrat med att lesbiska par skaffar barn och det blir folk av deras ungar också..
Är det nått särskillt du/systern undrar så äre bara att fråga!
Önskar syster och dig lycka till med kommande bebis!

 

[cirkus]

Jag blev singel när jag var gravid i femte månaden med tvillingar.
Pappan fanns visserligen med i bilden på så vis att han hade dom varannan helg när de var äldre och 2 kvällar i veckan när de var nya. Jag fick ju inte heller nån munter bild av att ha tvillingar och dessutom vara ensam var liksom inte ens möjligt verkade det som. Mina tvilingar var extremt lättskötta och jag tror att jag hade det betydligt lättare än många andra.

 

[heartstring]

Nu är inte jag någon sigelmamma, men jag förstår verkligen inte kommentrer som att "barnet behöver en pappa". Jag utgår ifrån att de syftar på fadergestalt och det kan man ju likväl få från någon annan manlig förebild, tex en morfar.
Och bara för att man skulle ha en pappa så innebär det ju verkkigen inte att han är en bra pappa och då är det ju bättre att vaga utan pappa..

Visst kan det vara skönt med en pappa och den avlastning han kan ge, men återigen; bara för att det finn en pappa innebär inte det att man får en avlatning från honom, han kan ju lika gärna tycka att det ör kvinnans jobb och strunta i att hjälpa till.

Nej, det jag tror är viktigt är helt enkelt att man får bra stöd från nära och kära, vänner som familj, för även om det är underbart med en bebis och småbarn så är det jobbigt ibland, även om man är två, och man behöver stöd och avlastning för att kunna andas ut.
Men sen finns det ju de supermammor (och pappor för den delen) som klarar sig helt på egen hand också

 

[Cocos]

Det är folk med det förbaskade svenssonidealet som har svårt att tänka utanför ramarna.. man får så otroligt märkliga kommentarer och folk tycker så mycket! Jag har dåligt med män i släkten så har noga valt en gudfar/fadder som är rätt mycket äldre än mig men han är barnlös och singel och det är inte frivilligt. Han kommer förhoppningsvis kunna agera manlig förebild när det behövs och han är lika glad över bebisen som att det va hans egna
Och som du säger är det ju inte ovanligt att fadern inte är vidare engegerad eller att han helt enkelt är en dålig far. Då föredrar jag helt ärligt att va själv och slippa störa mig på nån
@Alindra2000 hur går det för killens syster? Är det nått hon/du undrar så hokta till bara

 

[cirkus]

Visst kan det vara skönt med en pappa och den avlastning han kan ge, men återigen; bara för att det finn en pappa innebär inte det att man får en avlatning från honom, han kan ju lika gärna tycka att det ör kvinnans jobb och strunta i att hjälpa till.

Nej, det jag tror är viktigt är helt enkelt att man får bra stöd från nära och kära, vänner som familj, för även om det är underbart med en bebis och småbarn så är det jobbigt ibland, även om man är två, och man behöver stöd och avlastning för att kunna andas ut.
Men sen finns det ju de supermammor (och pappor för den delen) som klarar sig helt på egen hand också

Jag har väldigt svårt att se pappan som någon som avlastar och hjälper till. Det resonemanget är ... märkligt. Redan där är det ju ett statement att mamman är mer förälder.

 

[heartstring]

Jag har väldigt svårt att se pappan som någon som avlastar och hjälper till. Det resonemanget är ... märkligt. Redan där är det ju ett statement att mamman är mer förälder.

Nu uttryckte jag mig kanske dumt, men det var eftersom de sa så på föräldragruppen som någon nämnde.. Pappan är ju inte mindre förälder än mamman på något vis eller mindre kapabel till att vara det, utan jag syftade mer på pappan som partner/ förälder/ den som antagligen bor ihop med mamman som kan hjälpa till med barnet och allt vad det innebär. Då är man ju helt enkelt två som kan dela på allt, till skillnad från om man bor själv - därav att dt är extra viktigt med bra stöd från omgivningen om man är ensam med bebisen.

Men som sagt - partnern (mamman likväl som pappan) kan ju vara riktigt ansvarslös och inte till någon hjälp även om man bor ihop, men man räknar ju ändå med att båda är lika delaktiga.

Blev det tydligare nu? Eller missförstod jag dig?

 

[cirkus]

Jag tror det är ordvalet "hjälpa till" som jag reagerar på.

Precis som du skriver - är man två så är båda lika delaktiga, inte att en är förälder och en hjälper till.

 

[Tora]

Jag har flera i bekantskapskretsen som valt att skaffa barn utan en pappa närvarande.

De fick dock gå föräldrautbildning och liknande med andra singlar. Tror tom att MVC hade delat upp dom efter ålder. Dvs de som var väldigt unga fick en egen grupp.

Verkar inte direkt ovanligt i alla fall häromkring att kvinnan skaffar barn på egen hand.

 

[Amha]

Jag tror det är ordvalet "hjälpa till" som jag reagerar på.

Precis som du skriver - är man två så är båda lika delaktiga, inte att en är förälder och en hjälper till.

Ordvalet kanske mer handlade om att första tiden kan vara himla tuff som nyförlöst med hormoner, ont etc att man kanske behöver ha någon som kan passa upp lite?

 

[Tora]

Jag har väldigt svårt att se pappan som någon som avlastar och hjälper till. Det resonemanget är ... märkligt. Redan där är det ju ett statement att mamman är mer förälder.

Här hemma är det dock så när det kommer till den nyfödda bebisen.

Jag tar så gott som allt med bebisen och min man försöker avlasta mig med bebis och allt annat så mycket han kan. Gör det honom till mindre förälder än vad jag är?

(Rent viktmässigt är han nog det då han för tillfället väger mindre än vad jag gör )

 

[Amha]

Här hemma är det dock så när det kommer till den nyfödda bebisen.

Jag tar så gott som allt med bebisen och min man försöker avlasta mig med bebis och allt annat så mycket han kan. Gör det honom till mindre förälder än vad jag är?

(Rent viktmässigt är han nog det då han för tillfället väger mindre än vad jag gör )

Nu har jag visserligen bara ett barn att referera till men dottern ammade nästan konstant i 4 månader. Varje gång jag lämnade över till pappan för en paus eller blöjbyte var hon hungrig igen så det var väl lite utav "hjälper till" hos oss med men man får ju inte riktigt säga så numer. Man hjälps åt med olika uppgifter, tror jag

 

[Tora]

Nu har jag visserligen bara ett barn att referera till men dottern ammade nästan konstant i 4 månader. Varje gång jag lämnade över till pappan för en paus eller blöjbyte var hon hungrig igen så det var väl lite utav "hjälper till" hos oss med men man får ju inte riktigt säga så numer. Man hjälps åt med olika uppgifter, tror jag

Exakt samma här med amningen på alla fyra barnen.

 

[Andromedae]

Jag tror att det viktigaste (för alla föräldrar, inte bara ensamstående) är att ha ett nätverk omkring sig. Någon som kan stötta, prata, kanske diska eller ta en promenad. Det är (nog) alltid en utmaning att ha barn. Givande, men utmanande. Har man stöd i sin omvärld så blir de givande delarna fler och de utmanande delarna lättare att hantera.

Vet att det fanns en tråd här på föräldraforumet om en mamma som gått isär med (barnens) pappa när hon var ganska gravid. Kommer inte ihåg vem det var, men du kanske kan leta efter den. Borde inte ligga allt för långt bak

 

[Tora]

Jag tror att det viktigaste (för alla föräldrar, inte bara ensamstående) är att ha ett nätverk omkring sig. Någon som kan stötta, prata, kanske diska eller ta en promenad. Det är (nog) alltid en utmaning att ha barn. Givande, men utmanande. Har man stöd i sin omvärld så blir de givande delarna fler och de utmanande delarna lättare att hantera.

Vet att det fanns en tråd här på föräldraforumet om en mamma som gått isär med (barnens) pappa när hon var ganska gravid. Kommer inte ihåg vem det var, men du kanske kan leta efter den. Borde inte ligga allt för långt bak

Förlåt men "ganska gravid"

(Kunde inte låta bli )

 

[Andromedae]

Förlåt men "ganska gravid"

(Kunde inte låta bli )

"Ganska gravid" är ett etablerat uttryck i det här hemmet! Det betyder när man är så pass gravid att man inte längre kan se sina egna fötter när man står upp

(Jag kommer inte ihåg exakt hur långt gången medlemmen i den aktuella diskussionen var, men det var sent i graviditeten i alla fall )

 

[Tora]

"Ganska gravid" är ett etablerat uttryck i det här hemmet! Det betyder när man är så pass gravid att man inte längre kan se sina egna fötter när man står upp

(Jag kommer inte ihåg exakt hur långt gången medlemmen i den aktuella diskussionen var, men det var sent i graviditeten i alla fall )

Vad är då motsatsen? Inte så mycket gravid eller bara lite gravid? En nypa gravid?

 

[Andromedae]

Vad är då motsatsen? Inte så mycket gravid eller bara lite gravid? En nypa gravid?

Det är en glidande skala som baseras på den blivande moderns humör och aktuella dagsform.

Inte gravid: Då är du faktiskt inte gravid.
Lite gravid: Enligt test är du gravid, men du mår oförskämt bra.
En aning gravid: Du har mindre symptom, men inte så det hindrar livet nämnvärt.
En -förbannad- aning gravid: Du har vad andra anser vara mindre symptom men själv vill du mest strypa någon. Och inte är du tjock heller, så du får inte ens sympati från främlingarna som ser dig kräkas i en soptunna på allmän plats.
Ganska gravid: Det är numera uppenbart att du har haft sex. Alla kan se det. A l l a. Men du kan som sagt inte se dina egna fötter. Du kan förvisso må ganska bra ändå. En bra dag.
Helvetes jävla brutalgravid: När du måste ta sats för att vända dig om i sängen. Och när du inte kan gå över mattvecket utan att börja darra med underläppen för att du har foglossning och mattveck är onda. Personer som befinner sig i din närhet kommer att se dig som ett levande preventivmedel.

(Skalan baseras på empiriska studier av en (1) graviditet.)

 

[Tora]

Det är en glidande skala som baseras på den blivande moderns humör och aktuella dagsform.

Inte gravid: Då är du faktiskt inte gravid.
Lite gravid: Enligt test är du gravid, men du mår oförskämt bra.
En aning gravid: Du har mindre symptom, men inte så det hindrar livet nämnvärt.
En -förbannad- aning gravid: Du har vad andra anser vara mindre symptom men själv vill du mest strypa någon. Och inte är du tjock heller, så du får inte ens sympati från främlingarna som ser dig kräkas i en soptunna på allmän plats.
Ganska gravid: Det är numera uppenbart att du har haft sex. Alla kan se det. A l l a. Men du kan som sagt inte se dina egna fötter. Du kan förvisso må ganska bra ändå. En bra dag.
Helvetes jävla brutalgravid: När du måste ta sats för att vända dig om i sängen. Och när du inte kan gå över mattvecket utan att börja darra med underläppen för att du har foglossning och mattveck är onda. Personer som befinner sig i din närhet kommer att se dig som ett levande preventivmedel.

(Skalan baseras på empiriska studier av en (1) graviditet.)

Underbart!!!!

Jag som alltid trott att antingen är man gravid eller är inte gravid. Ack så fel jag hade!!