Ett värdigt slut..?

[chandra]

Sv: Ett värdigt slut..?

Tack ALLA för alla fina svar jag fått. Det har verkligen hjälpt mig jättemycket! Nu har jag kunnat ta det beslutet som känns mest 'rätt' för min älskade vän. Igår bestämde jag en dag i slutet av denna månaden som Lantbrukstjänst kommer och avslutar hennes liv. Jag hoppas att allt går som vi planerat och att hon får gå utan att känna varken smärta eller oro. Det skulle faktiskt vara ett värdigt slut.

 

[proxygirl555]

Sv: Ett värdigt slut..?

Jag avlivade min häst i våras och valde då att använda bultpistol. Jag had en stallchefsgubbe som kom o höll i min häst då jag inte ville blanda in mina känslor i det hela. hästen märker direkt när det e ngt. Så han fick ta min underbaring i ta de sista stegen i detta livet. Han berättade att det bästa e med bultpistol om hästen inte e huvudskygg. Eftersom de är flyktdjur i grunden så kan de känna en viss panik om man ger de lugnande. Så jag ville inte avliva med nervgift, eftersom hästens sista tankar kanske e att den inte hgar kontroll över sin kropp. Jag tyckte nu i efterhand att bultpistolen var ändå rätt. Det gick så otroligt fort, o hon fick smaska i sig lite god mat precis innan. jag lider med dig o ger dig en massa tröstkramar. Det jobbiga är att ta beslutet. sen så känns det mer som en befrielse då man vet att hästen är på ett bättre ställe..

 

[Cilla]

Sv: Ett värdigt slut..?

tycker det är bra tt du har tagit det beslutet.

jag var med själv för några veckor sen, när stallkompisens häst skulle tas bort. detta skedde med bult.
jag var med ända fram tills hästen låg ner, då gick jag in.

om du har styrka nog och lugn nog att grejja det, så tycker ha att du ska vara med, låt annars någon annan ta den biten..... det kan vara ganska jobbigt att se sin vän i det skedet.

 

[Smurfmodesty]

Sv: Ett värdigt slut..?

Jag har också varit med om att dom varit tvungen att bulta 2 ggr. Vet inte vad som gick fel, för det såg ut som att den tog där den skulle men hästen stog kvar.
Men dom gjorde om det fort, och då gick det bra.
Hästen var helt lugn ändå hela tiden.

 

[Loranga]

Sv: Ett värdigt slut..?

Usch ja, det är aldrig roligt med såna beslut. Man vill ju göra det absolut rätta och bästa för sin vän.

Jag avlivadde min häst jag haft i 16 underbara år med bult i hagen. Kan säga att hade jag vetat hur bra det skulle gå hade jag inte haft sån ångest innan. Det gick supersnabbt och lugnt , han märkte inget alls där han stod och tuggade på sin morot. Killen som gjorde det var helt underbar och mycket förstående.

Jag tycker själv att det var det bästa och mest värdiga jag kunde göra för min älsta och finaste vän.

 

[chandra]

Sv: Ett värdigt slut..?

Jag har kommit fram till att jag inte vet om jag klarar att stå bredvid henne när det smäller. Jag vill följa henne ända till slutet och vara där när allt tar slut. Men inte om det innebär att hon ska behöva undra varför matte är orolig och ledsen... Istället får jag säga farväl till henne i stallet (hur jag nu ska klara det...) och sen får hon följa med en person som hon känner ut. Den personen kan stänga av sina känslor och det kan nog inte jag. Det känns lite som ett svek att jag inte står med henne tills sista andetaget. Men jag hoppas hon vet att hon är en mycket älskad vän.

 

[hillevie]

Sv: Ett värdigt slut..?

det är absolut inget svek mot din häst att du inte följer med och håller, tvärtom - du är stark som inser att du inte kan lova din häst att "stänga av" och låta någon hästen känner som kan behålla lugnet göra det. då får ju din häst ett mycket lugnare slut, att hon är en älskad vän, det vet hon redan

*skickar en tanke*

 

[Tussinussen]

Sv: Ett värdigt slut..?

Nu har jag läst igenom tråden och vill skicka tusen styrkekramar till dig. Jag tog bort min älskling vid midsommar och alla tankar som du har for tusen gånger runt runt i mitt huvud också. Jag vred och vände på allt, skrev här på Buke, grät en hel flod både före och efter.
Var stark du tar dig igenom det såsom andra har tagit sig igenom det före dig.

Betr att vara hos hästen, jag orkade inte stå och se min älskling falla ner så jag hade en kompis som stod med honom. Jag var rädd för att tuppa av själv när han föll. Jag känner efteråt att det var rätt beslut, det är så otroligt mycket som är jobbigt som man ska komma över, dom bilderna tycker jag man kan bespara sig.
Min häst fick med sig en hink med äpplen, morötter, maskrosblad, alla hans favoriter, och min sista bild av honom är när han går iväg i solen och tittar ner i den gula hinken som min kompis bär på.
Hon sa efteråt att mannen som gjorde det var mycket snäll, pratade med hästen och klappade honom och väntade tills han koncentrerade sig på maten innan han sköt. Hästen fattade inget.

Det är så otroligt tungt. Jag lider verkligen, verkligen med dig. Men som sagt, var stark, du klarar det - för din hästs skull. Det är din sista kärlekshandling gentemot henne.

 

[Degree]

Sv: Ett värdigt slut..?

Jag tror du tar rätt beslut om du inte är säker på att du själv kan hantera situationen. Jag tog bort min gamla gentleman med bult och valde direkt bort att vara med själv, jag skulle inte klarat det. Min medryttare var med så hästen var trygg och lugn. Han var dessutom huvudskygg men den underbara killen som bultade, satt med honom i 50 (femtio) minuter!! innan han gjorde vad han skulle, allt för att det skulle gå lugnt och värdigt till.
Senare har jag själv ställt upp och varit med vid bultning, allt för att hjälpa någon som är i samma situation jag en gång var. Jag kommer alltid välja bultning hemma framför alla andra tillvägagångssätt.

*kraaaaaaaaaaaaaaamar*

 

[Solis]

Sv: Ett värdigt slut..?

Jag har kommit fram till att jag inte vet om jag klarar att stå bredvid henne när det smäller. Jag vill följa henne ända till slutet och vara där när allt tar slut. Men inte om det innebär att hon ska behöva undra varför matte är orolig och ledsen... Istället får jag säga farväl till henne i stallet (hur jag nu ska klara det...) och sen får hon följa med en person som hon känner ut. Den personen kan stänga av sina känslor och det kan nog inte jag. Det känns lite som ett svek att jag inte står med henne tills sista andetaget. Men jag hoppas hon vet att hon är en mycket älskad vän.

Jag var som sagt inte heller med ända in i slutet med mina hästar och jag undrade, precis som du, om jag inte skulle svika dem om jag inte var med. Jag kom dock fram till att det skulle vara bäst för hästarna att ha en lugn person med sig, inte matte (jag) som förmodligen hade brutit ihop helt och därmed skrämt upp hästen.

Jag tycker du gör helt rätt med att låta en annan person hålla i hästen om du känner att det blir för jobbigt för dig.

 

[chandra]

Sv: Ett värdigt slut..?

Tackar från botten av mitt hjärta för allt stöd jag får! Det styrker mig att få så mkt deltagande och fina svar. Jag förstår ju av vad jag läser att det kommer att finnas saker att glädja sig åt någon gång i framtiden. Men jag kan ändå inte tro att jag ska kunna leva vidare utan HENNE... Tiden bara rinner ifrån oss och snart finns hon inte mer... Allt kommer att vara så tomt utan älskade i mitt liv. Kan liksom inte acceptera att det som ger så enormt stor lycka i livet, nästa dag lika gärna kan ändras till olycka och förlust av allt det...

 

[chandra]

Sv: Ett värdigt slut..?

När jag precis trodde att vi hade planen klar, då berättar hon som erbjudit sig att följa min prinsessa till slutet att jag missförstått henne. Hon kan tänka sig att gå med min lilla häst fram till mannen med bulten. Men sedan vill hon lämna henne innan hon faller... Eftersom att han från Lantbrukstjänst kommer ensam så är det inget alternativ. Så nu blir det ändå så att det blir HON och jag ända till slutet... Det kanske är meningen. Jag känner att jag ska klara det för HENNES skull. Det måste jag ju! Har gått igenom scenariot i huvudet 1000 gånger och bestämt mig för att vara stark och försöka att inte tänka när vi väl står där. Det SKA bli så bra det kan bli. När bulten väl brunnit av ska jag ta mig därifrån. För då behöver HON mig inte längre. Har en nära vän som lovat att hjälpa mig efteråt...

 

[PrincessAsk]

Sv: Ett värdigt slut..?

Fy vad tråkigt med din häst. För två år sedan blev min systers häst blind först på ena ögat o sen det andra. I samråd med vetrinären bestämde vi att avlivning var det enda värdiga för Junior. Eftersom vi inte ville skicka iväg honom så ansökte vi hos länsstyrelsen om att få begrava honom i en av hagarna. Vetrinären kom ut, pappa höll i hästen och vetrinären sköt med bultpistol. Smack, sen föll hästen till marken och han avblodades. Allt gick väldigt snabbt och lugnt. Junior var lugn hela tiden för vi följde med honom till hagen. På något sätt tror jag att han visste vad som var på gång. Efteråt kunde vi ta ett sista förväl (pappa hade lagt halm vid halsen för att vi inte skulle se blodet). Nu har vi en grav att gå till och sätta blommor o han är med dom andra hästarna i hagen. SÅ JA, jag är helt övertygad om att även hästar kan få ett värdigt slut. Lycka till med ditt beslut o jag håller tummarna för er. Som sagt, mycket tråkigt för er. Stor kram Marre o Sessan

 

[BitterAss]

Sv: Ett värdigt slut..?

När jag precis trodde att vi hade planen klar, då berättar hon som erbjudit sig att följa min prinsessa till slutet att jag missförstått henne. Hon kan tänka sig att gå med min lilla häst fram till mannen med bulten. Men sedan vill hon lämna henne innan hon faller... Eftersom att han från Lantbrukstjänst kommer ensam så är det inget alternativ. Så nu blir det ändå så att det blir HON och jag ända till slutet... Det kanske är meningen. Jag känner att jag ska klara det för HENNES skull. Det måste jag ju! Har gått igenom scenariot i huvudet 1000 gånger och bestämt mig för att vara stark och försöka att inte tänka när vi väl står där. Det SKA bli så bra det kan bli. När bulten väl brunnit av ska jag ta mig därifrån. För då behöver HON mig inte längre. Har en nära vän som lovat att hjälpa mig efteråt...

Vet vad du går igenom... Sitter i denna minut & väntar på att slaktbilen ska rulla in & göra våran shettis till Änglahäst. Fången blev tillslut övermäktig trots konstens alla försök, och det har fungerat i 6 år.. Var minut är pest o pina just nu. Men hon kan gå någorlunda, men hennes allmäntillstånd gör att hon får "dö med värdighet".

Styrke kramar på dig ( trots att jag inte läst hela tråden)

 

[chandra]

Sv: Ett värdigt slut..?

Åh, stackars stackars dig! Vad hemskt och fruktansvärt... Men du gör ju rätt, för du gör ju detta av omtanke och kärlek till din lilla vän! Vad tungt... Jag hoppas att allt går så 'bra' det kan... Mina tankar går till er!
>--------KRAMAR--------<

 

[chandra]

Sv: Ett värdigt slut..?

Tack för att du delade med dig! Måste verkligen säga att Junior fick ett både fint och värdigt slut. Så hade jag också gjort om jag hade egen mark. Jag hade också önskat att jag kunde få begrava min älskade. Så att jag sedan hade en grav dit jag kunde gå när jag ville 'prata' med henne...

 

[hillevie]

Sv: Ett värdigt slut..?

så tråkigt att det blev missförstånd med din vän .
prata med slaktaren innan om att du vill gå därifrån med en gång när din häst faller så han vet, och inte förekommer dig. försök att inte tänka alls innan det är klart, det hjälper iaf. mig.

jag kan trösta dig med att det inte är så väldigt dramatiskt som man kan måla upp det innan man själv upplevt det, det är över väldigt fort. oftast kommer det bara en liten bloddroppe efteråt där bulten sätts, ibland inte ens det.

va bara förberedd på att hästen kan resa sig lite eller få ryckningar likaväl som hästen bara faller och ligger still när bultningen är gjord, samma kan inträffa vid inj. med somulose (har själv upplevt det på båda "metoderna"). tänk i så fall på att hästen är redan borta. vet bara av egen erfarenhet att det är väldigt otäckt om man inte vet att det kan inträffa och blir överaskad av det.

tänker på er

 

[Fannih]

Sv: Ett värdigt slut..?

sitter å tjuter för tillfället.. alla minnen om när vi tog bort min gamla dam kommer tillbaka..

hon var 26år, vacker å blank i pälsen, livsnjutare ända in till slutet.
men benen höll inte mer..hon klarade bra av att gå, men hon hade svårt att stiga upp.

sista timmen i livet (efterat vi tillsist dragit upp henne med linor ur boxen) fick hon ströva fritt på gården. en tugga gräs här å en där.
sen gick hon med bestämda steg till sin stora hage invid ån.
vi hämtade dit hennes bästakompis och de gick betandes sida vid sida.
då kom veterinären, vi tog henne lite en bit bort från hennes kompis där vet gav henne en spruta.. tyvärr för svag dos tillförst
sen sjönk hon ihop igräset.

kan tillägga att hennes vän blev arg å skriade/stampade i gräset då han kom dit.. sen lade han han sig ner tätt intill henne..

det tycker jag var ett värdigt slut.

 

[chandra]

Sv: Ett värdigt slut..?

Tack, det hjälper mig att veta så mkt som möjligt. Jag ska prata med nödslaktaren innan och berätta hur jag vill ha det. Måste gå igenom allt steg för steg. För att sedan helt gå på autopilot när det väl är dags... Jag tänker mig att vi står där; jag, min lilla häst och mannen med bulten. HON står och mumsar på favoritgodiset när mannen (som tydl heter Mats...) frågar om det är dags. Smeker hennes hals en sista gång och lyckas få fram ett 'ok'... Sedan vill jag nog vända bort blicken så att jag inte tittar in i hennes vackra ögon när det smäller. Men tänk om jag inte kan det..? Tänk om jag liksom bara fastnar där..? Har tänkt att jag ska släppa grimskaftet och bara gå när hon faller... Känner att jag ska klara mig utan att tänka iaf till ögonblicket innan hon är död...

Vet inte om jag ska titta på henne efteråt... Finns det några 'fördelar' med det... Hoppas inte att hon försöker resa sig...

 

[Hellena]

Sv: Ett värdigt slut..?

hej

jag tar bort min bästa vän på torsdag... det känns hemskt.. Anton har varit halt nu i ett år av och till.
jag har valt att ta honom till kolmårdensdjurpark... jag vet inte om det är ett värdigt slut.. men dom verkar bra och när jag pratade med dom...

mvh/helena