Ett värdigt slut..?

[Kattennizze]

Sv: Ett värdigt slut..?

Jag tog bort min dröm, mitt allt för några år sedan. Hon blev utdömd och jag hade inget val. Jag gick på min veterinärs rekommendation och valde bult. Jag valde också att inte vara där själv, utan lät två vänner sköta om det hela. Jag har aldrig ångrat att jag inte var med. Jag har mina sista minnen av henne i hagen och grönskan och det känns väldigt bra såhär efteråt. Allt gick väldigt bra och lugnt till. Min häst var också lättlastad men blev knepig på slutet, hon sa helt enkelt till om att nu fick det räcka med resor till kliniken. Hon har det bra nu, ingen smärta längre. Jag hoppas din häst får ett fint slut.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Ett värdigt slut..?

Bult. Alla gånger bult.

Jag är med mina hästar ut, jag håller dem tills de faller. Sedan lämnar jag. Jag har varit med när det avblodas (har ju jobbat med hästar och det är en del av jobbet på en ridskola), varken den delen eller den liggande hästkroppen är något jag behöver vara med att se. Jag är där för HÄSTEN, och när det är över är det ingen häst längre, det är en död kropp som själen lämnat kvar.

"Vår" nödslaktare är en underbar man som har varit i yrket sedan jag var liten ridskoleflicka. Han är så lugn och tar allt med ro och värdighet, det är en otrolig tröst när man som hästägare är i det känsliga läget att skiljas från sin vän.

Rent praktiskt vill jag gärna klara av betalning och pappersarbete innan, så jag har lugn att sörja klart efter.

 

[chandra]

Sv: Ett värdigt slut..?

Vad hemskt att din älskade häst inte fick vara frisk och att du fick ta detta beslut. Men han fick ju ett fint slut. Du stod ju vid hans sida hela tiden.

Har precis varit hos min lilla prinsessa och jag har så svårt att förstå att det verkligen är sant att hon inte ska få leva så mkt längre.
Hon som är så pigg och glad!!! Som inte alls har gett upp utan bockar och brallar (så gott hon kan...).

Jag fick frågan av han som utför nödslakten om jag ville att han skulle avbloda henne när hon ligger på marken eller att han skär henne när han lyft henne med kranen och hon är över containern. Jag vill nog att det görs när hon ligger där och jag har fått säga ett sista farväl. Vet inte varför det skulle vara att föredra. Jag ska ju inte titta på i alla fall... Men jag vill nog inte att hennes kropp ska hänga där längre än nödvändigt.

Tänker på hur hemskt det är att jag aldrig kommer att få träffa denna underbara flicka igen... Aldrig pussa henne och berätta hur älskad hon är...

Men jag hoppas att jag kan känna frid efteråt. Och tacksamhet över att ha fått äran att känna denna lilla häst. Inte bara sorg och saknad...

 

[chandra]

Sv: Ett värdigt slut..?

Det känns som att bult kanske inte är så hemskt om man ser det ur hästens synvinkel. Min önskan är ju att hon ska slippa oro och smärta och det går ju så snabbt att hon inte hinner känna nåt.

Jag hoppas så att denne man som får uppgiften att ta min älskades liv också är en sådan lugn man som utför denna fruktansvärda handling
med värdighet. Så mkt som det är möjligt.

 

[chandra]

Sv: Ett värdigt slut..?

Precis så vill jag minnas henne. Lyckligt betande på sitt älskade bete där hon alltid mått som bäst. Tillsammans med många hästkompisar att busa med. Men på dom evigt gröna ängarna ska det inte finnas några jobbiga insekter och hon ska kunna galoppera fort fort. Utan att ha ont någonstans...

 

[grimman]

Sv: Ett värdigt slut..?

Har också avlivat mina 3 hästar med bult. Den sista här hemma på gården och det var precis som alla andra säger, ett väldigt lugnt och värdigt slut.

Har bara ett litet MEN och det är om hästen är huvudskygg.
Hade ett stort sto som var väldigt rädd om sitt huvud och sett så här i backspegeln så hade det nog varit bättre att antingen ge henne en lugnande spruta innan eller helt välja bort bult.
Som det nu var så ryckte hon undan huvudet vid första försöket och som tur var så stod hon då inne i en slaktbox så jag vet inte vad som hände men de fick skjuta 2 gånger och det kändes INTE bra.

 

[chandra]

Sv: Ett värdigt slut..?

Hon är inte huvudskygg. Men jag oroar mig ändå för att hon av någon anledning ska rycka till precis när han ska sätta bulten mot pannan... Tänk om den hamnar fel och att hon inte alls är borta på ett ögonblick...

 

[Caca]

Sv: Ett värdigt slut..?

Kan inte heller annat än att rekommendera bult, mkt nöjd med det.
Jag hade en väldigt lättstressad häst. Har en bror som har erfarenhet av att avliva djur med bult och bad honom göra det åt mig för att min häst skulle slippa bli stressad av en ny människa, ny lastbil på gården osv i det sammanhanget. Han ordnade det på söndagskvällen och sedan hämtades min Pagge på måndagsmorgonen. Behövde bara visa var han låg och sedan ordnade de allt själva. Oerhörd lättnad när det var över!

Som de andra redan skrivit så har du nästan gått igenom den värsta tiden redan iom att du bestämt dig, ansvarsfullt av dig!

Hoppas det går bra för er!

 

[chandra]

Sv: Ett värdigt slut..?

Tack! Jag önskar också att jag kände någon med denna erfarenheten. Eller iaf att jag visste mer om denna person som ska ta bort min vän. Jag har ju bara pratat med honom en gång. Det var idag när jag 'bokade' in att han kommer och avlivar lilla underbara i slutet av denna månaden. Pratade med hans kompanjon igår och det kändes bra. "Kompanjonen" pratade så fint och mjukt om detta hemska. Han hade stor empati och pratade så respektfullt om allt. Hade faktiskt önskat att det var han som skulle komma hit... Fick inte alls samma trygga känsla när jag pratade och bokade idag... Men det kanske är lite dumt att hoppas att man ska få en bra känsla när man bestämmer en sådan här sak...

 

[hillevie]

Sv: Ett värdigt slut..?

jag har fått avlivat/slaktat hästar med både gamla avlivningsvätskan (vilket jag innerligt hoppas jag slipper göra om) med somulose, villket inte har varit någon skillnad alls mot bult. hästen kan reagera olika. en del bara faller, sista vi tog med somulose reste sig och slog runt men va död då h*n landade, andra har sprattlat lite.

har aldrig varit med om en misslyckad bultning vare sig hemma eller på slakteriet trots att det blivit en del under åren (mor hade verksamhet/försäljning , har haft en del egna hästar under årens lopp och har jobbat på större anläggningar)villket jag är glad för. det går fort och är odramatiskt.

att hålla hästen tills den fallit är inget man ska göra om man inte vet helt säkert att man kan "stänga av" så inte hästen känner att människan är upprörd/ledsen eftersom det kan stressa hästen, vet man att man kan "hålla sig i schack så vänd dig och gå därifrån innan dom avblodar. finns ingen anledning att stanna och se det om man inte måste. gör klart papprena innan (det vill även lantbrukstjänst)

om du är osäker på om du känslomässigt kan hålla dig helt lugn så låt någon du och hästen litar på hålla, då kan du oxå ha möjligheten att få svar på frågor som kan dyka upp efteråt. i ett sådant fall så är det snällast mot pållen.

står själv inför ett beslut att ta bort min gamla ponny som är 37 år, har haft henne i 28 år hon är visserligen inte jättedålig än men det är många "småkrämpor". tycker det är synd om hon ska behöva bli riktigt dålig (har en del problem med en tand som blev insparkad på henne då hon va ung, nu när bettet blivit "näbbigt" så blir slitytan på mitten på motsvarande tand och hon kommer att få ont inom en hyggligt snar framtid.)

men det är svårt samtidigt att "få ändan ur vagnen" när det inte är helt akut får jag välja så blior det lantbrukstjänst och bult.

*kramar om*

 

[chandra]

Sv: Ett värdigt slut..?

Jag borde kanske inte hålla henne eftersom jag inte vet till 100% att jag kan "stänga av"... Jag kommer att vara upprörd/ledsen och även om jag kanske kan maskera det för andra människor. Så går det inte att dölja för en sådan här liten lyhörd individ... Men saken är den att jag vill att hennes dag ska bli som vanligt i så stor utsträckning som det går. Det är ju jag som brukar ta hand om henne och göra alla vardagliga sysslor. Och jag är rädd att hon kommer att känna på sig att nåt är i görningen. Hon har ju redan märkt att jag har förändrats och reagerat lite på det... Jag tänker att jag måste vara stark tills hon är borta. Sedan kommer jag inte att kunna hålla ihop mig... Men då spelar det ju inte längre någon roll...

Vad underbart att du haft lyckan att få ha en så gammal vän så länge i din närhet! Jag blir full av beundran över att höra om en så gammal häst. Hon kan vara helt trygg över att ha en matte som du! Hon vet säkert att du kommer att hjälpa henne att gå när det är dags. Men förstår att har svårt att bestämma när såklart...

Tack för omtanken!

 

[oxo]

Sv: Ett värdigt slut..?

Vi har avlivat med både bult och spruta, men jag föredrar bult. Det jag skulle tänkt på är att ha hästen på en lugn plats där den är van att vara på, helst där den kan se sina kompisar ifall det är en häst som blir stressad när den blir ensam.

Jag skulle personligen aldrig skicka iväg min häst vid avlivning då jag tycker att det är lugnast och tryggast för hästen att vara på hemmaplan.

Inget roligt beslut, men det är viktigt att vi som djurägare tar det ansvaret för våra bästa vänner. Dvs att sätta deras välbefinnande i centrum.

 

[chandra]

Sv: Ett värdigt slut..?

Hon står i ett litet stall med bara fyra hästar. Dom är en sammansvetsad liten flock som verkligen är måna om varandra. När jag tar in min häst från hagen står dom andra tålmodigt och väntar vid grinden tills hon är tillbaka igen. På senare tid har även hon blivit mindre självständig. Hon som alltid varit social men klarat sig själv på egen hand...

Hon ska helt klart få sluta sina dagar hemma där hon har sin trygghet. Men jag vågar nog inte låta hennes hästvänner se det hela även om det skulle vara bäst för henne... Dom får nog vänta i stallet tills det är över... Eller vad är bäst för dom hästarna som är kvar när dom är tajta och en försvinner på detta sättet? Det är inte bara jag som kommer att sakna henne...

 

[oxo]

Sv: Ett värdigt slut..?

Vi brukar alltid låta våra hästar nosa på den döda. Eftersom vi alltid har avlivat våra i hagen så har hästarna fått gå fram och när dom ser hur läget är vänder dom sig alltid om och går därifrån, får ett avslut.

ex:
När vi avlivade våran gamla häst (detta var dock med spruta) så lät vi henne ligga kvar i hagen. Min andra häst var framme och puttade på henne men när hon upptäckte att hon inte reste på sig så la hon sig ner tätt brevid henne och låg där i en timme. Efter det så gick hon därifrån och även fast dom alltid gnäggade efter varandra så gjorde hon inte det en enda gång utan det verkade som om hon visste vad som hade hänt.

Så jag tror att dom förstår bättre då.

 

[lytesout95]

Sv: Ett värdigt slut..?

De tre hästar jag avlivat, har avlivats med bult. Här verkar det vara praxis att ge lugnande innan. Mina favoritveterinärer på kliniken rekommenderade bult när det var dags för den första hästen, ett ledbandsskadat 7-årssto.

Så när det var dags för min 30-åriga ponny i november förra året funderade jag länge på att vara med, men jag kände att jag inte skulle klara det så min snälla pappa ställde upp. Denna valack hade jag haft sedan vi båda var 15, så det var givetvis mycket jobbigt. Men jag hade bestämt mig att han skulle tas bort före vintern, gammal häst som hade svårt att hålla vikten och som började bli ganska stel. Jag hade funderat på när den rätta tidpunkten att ta bort honom var under ganska många år, eftersom det är få förunnat att få ha kvar dem så länge som jag fick.

Färskast är mitt älskade halvblodssto, 13 år, som vi fick ta bort akut under fölningen från helvetet den 8 juni i år. Då hade jag fått gå ur stallet med min lille valack för att han inte skulle vara i vägen när de försökte ta ut fölet i delar.
Efter ett tag ringer min mobil och en av mina underbara kamrater som var med frågar om jag ville säga adjö till henne, det fanns inget mer veterinären kunde göra.

Tårarna rinner när jag skriver detta och hoppas att det kan ge några ledtrådar till dig och ditt svåra val.

 

[Caca]

Sv: Ett värdigt slut..?

Kommer med ytterligare en synpunkt...

Precis som du beskriver att hästarna i ditt stall är tajta och en flock var mina hästar också när jag skulle avliva min val.
Jag lät honom bara gå andra vägen runt stallet och de andra fick gå in som vanligt, han tyckte det var helt ok.
Mitt sto, som älskade min gamla val, gnäggade ett par ggr på kvällen och sedan var det slut med det. Inget spring eller dyl i hagen dagen efter, då kan hon ändå lattja till det rejält emellanåt. De fick inte se honom död. Senare fick hon flytta in i hans box och det var inte heller något hon brydde sig om. Kändes som om hon fattade...

 

[chandra]

Sv: Ett värdigt slut..?

Ja, detta är verkl också en aspekt att tänka på. Det är ju inte bara jag som förtjänar att få ett bra avslut.
Sist när vi var iväg till veterinären så blev dom andra hästarna nästan lika oroliga som hon. Och det blev inte frid och fröjd i hagen förrän hon var tillbaka... Visserligen brukar dom flesta hästarna ju ha vant sig vid att kompisar kommer och går utan att dom kan göra något åt det. Men jag har också sett att hästar som verkl är nära vänner, dom kan "sakna" (utan att förmänskliga) sin kompis...

Om jag hade valt att ta bort henne med spruta så hade dom andra hästarna kunnat få ta farväl på sitt sätt. Det tror jag hade varit bra. Då accepterar dom och går vidare. Men som det nu kommer bli så är det inte schysst...

 

[chandra]

Sv: Ett värdigt slut..?

Åh. vad ont det gjorde att läsa om din senaste stora förlust! Jag beklagar verkl och förstår att du har en stor sorg. Fruktansvärt att förlora ett älskat sto i en sådan situation. Det är en av mina allra största fasor... Blev väldigt ledsen för din skull.

Jag ska kolla upp om veterinären kan skriva ut något lite lugnande till henne. Det kan nog vara skönt. Då kanske hon inte tänker så mkt på att det är en annorlunda situation och att jag inte är den som håller henne. Det är ju givetvis jag som alltid har varit med henne hos veterinären och hållit henne under alla jobbiga smärtsamma behandlingar. Det är därför jag oroar mig för om hon kommer undra varför jag inte står med henne. Skulle vara så hemskt att ångra sig efteråt och tänka att jag aldrig borde lämnat hennes sida...

Tack för att du tog dig tid att berätta om dina svåra upplevelser. Det hjälper mig. Väldigt mkt!

 

[chandra]

Sv: Ett värdigt slut..?

Det var fint så som du gjorde. Jag skulle önska att jag kunde göra på liknande sätt. Men vi har så dåligt med plats runt stallet att det inte går. Och från hagarna kan hästarna följa precis allt som händer runt stallet. Därför har vi bestämt att hästkompisarna får vänta i stallet där dom får sitt hö och lite extra morötter.
Efteråt kommer dom nog att förstå mer än man tror... Dom kommer ju också att höra smällen tyvärr...

 

[Skogstrollet]

Sv: Ett värdigt slut..?

Men jag hoppas att jag kan känna frid efteråt. Och tacksamhet över att ha fått äran att känna denna lilla häst. Inte bara sorg och saknad...

Det kommer du, men räkna med att det kan ta tid. Idag överskuggar tacksamheten över att jag fick ha honom sorgen över att jag förlorade honom.