Ett värdigt slut..?

[chandra]

Har kommit till vägs ände med min lilla tappra underbara häst. Hon är bara 7 år men hennes ben håller inte. Har då fått ta det fruktansvärda beslutet att hon ska få sluta sina dagar. Det ska ske snart för jag vill inte att hon ska behöva bli så dålig som hon var... Har nästan bestämt mig för Lantbrukstjänst pga att jag hört om några hästar som inte velat ge upp då dom fått Somnulose. Min älskade lilla häst har en sådan stark livsvilja och jag vill inte att hon ska behöva kämpa för sitt liv. Men å andra sidan så känns det så våldsamt brutalt med bult och avblodning... Vet inte om det är ett värdigt slut för min vän som alltid funnits för mig de senaste 5 och ett halvt åren..?

Finns det någon som orkar dela med sig av detta svåra och hjälpa mig att göra det bästa för hon som förtjänar allt?

Finns det något som kan kallas 'ett värdigt slut' när det handlar om ett sådant stort djur som hästen?

Väldigt tacksam för svar.

 

[Kenzi]

Sv: Ett värdigt slut..?

Vad tråkigt att din häst har så ont Jag vet hur svårt det är då jag avlivade min häst i torsdags pga skada. Jag åkte till klinik med honom då det är där han varit dom senaste månaderna på återbesök. Jag tycker att ett värdigt slut är när hästägaren inser att hästen har ont, du har tagit detta beslutet, och om man tar ett så pass svårt beslut så gör man de rätta även om det känns jobbigt. När det gäller själva avlivningen så tror jag inte det är någon fara om hon skulle få en spruta, veterinärerna vet vad dom gör, sen visst finns det fall (även jag har hört talas om de) där det gått snett men det är väldigt få. Jag skulle nog ändå valt spruta (nervgift), för det första där dom även då direkt de når hjärtat och innan dom ramlar till marken, och sen slipper man blodtömning... men å andra sidan tror jag inte hästen känner mer eller mindre av ngt, utan de är nog mer vi hästägare som uppfattar saker och ting... lite tankar från mig.

 

[yvobos]

Sv: Ett värdigt slut..?

Eftersom Du som hästagare tar ditt ansvar, och väljer att hjälpa din bästa vän innan lidandet tar vid, så blir det per automatik ett värdigt slut tycker jag. För mig betyder iaf just ett värdigt slut, att man gör det i rätt tid.

Vilken metod man sedan väljer är en annan femma... Jag har varit med då avlivningsvätska i det läget var det enda alternativet. Och det var tämligen odramatiskt förvånansvärt nog. Men då Du skriver att din häst har en stark livsvilja, skulle jag nog personligen välja bult istället trots allt. För som sagt... värdigheten ligger i att göra det i tid, och då ska man inte lägga så mkt fokus kring sättet.

Jag känner inte Dig, men jag känner med Dig!

 

[chandra]

Sv: Ett värdigt slut..?

Tack för dina tankar. Jag beklagar din stora förlust. Var du med in i det sista med din vän? Hade först också tänkt åka till kliniken vi varit på så många gånger de senaste åren för den sista resan. Och då är det ju Somnulose som gäller. Men hon visade så tydligt sist att det får räcka med resor nu. Hon har alltid varit lätt att lasta. Men nu blir hon så nervös att hon skakar och så dålig i magen när hon förstår att hon ska åka transport. Det blir min sista gåva till henne att hon inte ska behöva känna sig så otrygg igen...

 

[chandra]

Sv: Ett värdigt slut..?

Det är nog sant som du skriver att det värdiga inte ligger i tillvägagångssättet. Jag bara önskar så att jag kunde ge henne en så fridfull död som möjligt.
Jag uppskattar mkt dina tankar om det här svåra!

 

[Solis]

Sv: Ett värdigt slut..?

Jag förstår hur du känner dig, ger en massa styrkekramar!

Jag lät avliva min valack för några år sedan hemma, de kom ut från slakteriet och gjorde det. Han var enormt svårlastad o jag ville inte utsätta honom för det i livets slutskede. Killarna från slakteriet var enormt gulliga o hänsynsfulla, det hela skedde medan hästen lugnt åt havre, hemma där han kände sig trygg o glad, husse höll i honom. Jag klarade inte av att vara med. För hästens del var nog detta det värdigaste jag kan komma på, för oss själva var det mindre trevligt med tanke på avblodning efteråt. Även detta sköttes dock väldigt snyggt o proffsigt, när jag kom hem fanns inte ett spår kvar efter det hela.

Gammeldamen tog vi bort för ett år sedan, vi körde henne till ett slakteri ca 5 mil från oss. Detta slakteri såg ut som vilken oerhört välskött bondgård som helst. Hästarna avlivas i en liten utebox i kanten av ett av de stora fält som omger gården, de behöver alltså aldrig gå i närheten av slakteriet. Även här var personalen oerhört hänsynsfull o empatisk. Jag sa adjö till min älskade dam och väntade i bilen tills det var klart, tog bara en liten liten stund. Det kändes som det mest värdiga jag kunde göra för henne, vi stod i ett annat stall då o hade inte möjlighet att avliva hemma.

Det är ett jättetungt beslut att ta, jag har inte kommit över gammeldamen än även om jag har hennes underbara dotter kvar att glädjas åt.

Som sagt, många styrkekramar!

 

[yvobos]

Sv: Ett värdigt slut..?

Mina tankar har kretsat mkt kring detta just den här veckan, då en mkt god vän till mig tvingades att ta bort sin älskade häst i Måndags.
Det "knepiga" tycker jag är, att det som jag tror är mest skonsamt för min häst, är det som är svårare för mig att hantera efteråt.
Men jag har iaf kommit fram till, att när det är min tur att ta adjö av min älskade häst, så ska hans välbefinnande stå i fokus. Precis som det är idag! Därför skulle jag trots allt välja bult. Det går fort! För hästen! Och det tycker jag är viktigast.

Det här ÄR svåra och tunga saker att tänka på. Men oundvikligt.

 

[Leteng]

Sv: Ett värdigt slut..?

Vi fick avliva dotterns ponny akut ute i hagen. En fruktansvärd upplevelse att komma ut och upptäcka att benet har slitits av. Hon avlivades med bult och avblodning ute i hagen vilket tog 1/10 sekund och var helt odramatiskt. Hon hann inte fatta någonting. Har också varit med om gift vilket också gick fort men det var en redan svårt sjuk och svag häst som inte orkade kämpa mer. Personligen anser jag att bult är det bästa för hästen. Snabbt och smärtfritt.
Ett värdigt slut är att få sluta utan att känna ångest och smärta.
Usch, ibland är det inte kul att vara människa...

 

[chandra]

Sv: Ett värdigt slut..?

Tack för din medkänsla. Det betyder så mkt att få det från människor som vet vad en sådan här förlust innebär.
Jag har pratat med den personen som skulle sköta avlivningen om jag inte väljer sprutan. Och han försökte ju såklart berätta så fint han kunde men det kändes ändå så ovärdigt på något sätt...

Kanske kan man se på det annorlunda när det är över..?

Kan inte heller tänka mig att jag nånsin kommer 'komma över' att ha förlorat min fina vän...

 

[chandra]

Sv: Ett värdigt slut..?

Det känns som att välja mellan två onda ting. Men jag har också beslutat att det inte är jag och hur jag mår som är viktigast i hennes sista stund. Jag ska finnas där för hennes skull och hoppas att jag kan känna lugn. Vill inte att hon ska hinna bli orolig. Men hon är en modig liten häst som tror gott om alla människor. Dock kommer detta ju att vara en helt ny situation där hon dessutom tvingas lämna sina älskade hästkompisar...

 

[Tiboo]

Sv: Ett värdigt slut..?

För 5 månadersen satt jag som du....det hela slutade med att min hovslagare bad en kompis till honom som bultar hästar ringa mig. Denna mannnen ringe mig och berättade hur det hela skulle gå till om jag valde bult. Jag valde bult och det ångrar jag inte och denna mannen var helt underbar han rekomendera mig att vara med då min älskade häst var mycket speciell men han hade en kollega med sig ifall jag inte klarade av det men jag tog min älskade gick ut på hans favorit plats som var i vår trädgård och tog farväl av honom i lung och ro sen gick det så snabbt och jag ångrar inte att jag var med honom för han var så lugn med mig vid sidan.Mannen skötte avblodningen när jag satt med grannen inne på gården efter det kom han in och fråga om jag ville veta vad som skulle hända min älskade vän och pratade lite annat också. saknar min älskade så mycket att tårarna rinner så fort någon nämner hans namn eller när jag städade ut stallet nu i somras och hittade en hel del grejor som var hans!
Hoppas detta kan hjälpa dig en del.

 

[chandra]

Sv: Ett värdigt slut..?

"Ett värdigt slut är att få sluta utan att känna ångest och smärta."
Ja, så är det nog. Jag hoppas jag kan tänka att hon fick sluta sitt liv utan ångest och smärta när allt är över... Jag önskar att hon redan var borta och att hon fick gå utan att ha känt smärta eller annat obehag... Samtidigt vill jag ju inte förlora en sekund av den tid jag har kvar med henne...

 

[chandra]

Sv: Ett värdigt slut..?

Vad snällt av dig att dela med dig av din stora förlust...
Vet inte om jag kommer att klara av att hålla henne när hon dör. En som känner min häst har erbjudit sig att göra det. Jag vill vara med till hennes sista stund men vet inte om jag är stark nog att stå precis intill... Men jag tänker mkt på att det är min skyldighet att följa henne in i det sista. Och det är ju mig hon litar mest på såklart. Om det blir fel kan man ju inte rätta till det igen...

 

[Kenzi]

Sv: Ett värdigt slut..?

Nja, jag fick inte vara med när dom gjorde de, men jag fick säga hejdå innan (stod ensam i en box med honom i 40 min) och efter, men jag vände i dörröppningen när jag såg han liggandes där, det var svårare än jag trodde men ändå kändes det rätt att se han efter också, då vet man att det är över. Men jag var med om en sak som man inte borde se, när jag sagt hejdå första gången (när han fortfarande levde) och kom ut på gårdsplanen för att vänta på att vet hämtade mig så jag kunde säga hejdå efter, så såg jag hästar liggandes under en pressening och bilen som lyfte upp kropparna. Då brast det totalt

 

[chandra]

Sv: Ett värdigt slut..?

Åh, gud vad hemskt! Vad fruktansvärt att behöva få den synen... Jag har också förstått att man absolut inte ska kolla när dom lyfter upp den döda hästkroppen efteråt... Jag vill följa min älskling så långt jag kan. Men jag e så rädd att jag ska ha svårt att minnas det positiva när det sista jag ser av henne är när hon våldsamt dör...

 

[EricaB]

Sv: Ett värdigt slut..?

Stackars dej..
Jag tog bort min Fabian 7 april i år, han var bara 8 år, drogs med spatt, kissing spines och var dessutom halt på alla 4.

Det är ett hemskt beslut att ta, det jobbigaste är att ringa slakten/veterinären och bestämma tid, sen att gå och "vänta" på den dagen.

Så här gjorde jag.
Jag ringde till lantbrukstjänst, bestämde tid. Talade om att han har skorna kvar, ville inte ta av dom då skulle han ha ännu ondare. Och det var inga problem, men kan vara bra att säga till. En nackdel med lantbrukstjänst är att han åker ut ensam, i alla fall här omkring. Så pappa lovade att hålla Fabian.
Hela helgen fick Fabian massa smärtstillande så han till och med travade i hagen och var glad. Han fick havre (mycket!) jag borstade och gosade med honom.

På måndagen var det dags. Slaktaren lovade att ringa en timma innan han skulle vara här, jag hade lugnande till Fabian som skulle verka efter ca 30min. Min syster tog min telefon och pratade med honom. När bilen kom visste jag hur den skulle se ut, det är en containerbil. Hade sagt till att han skulle stanna en bra bit från stallet. Min syster betalade och pratade med honom.

Jag var hos Fabian, tog på grimman med skakande händer och försökte hålla mej lugn. Inte lätt, men fällde inte en tår, skrek inte ville vara lugn så inte Fabian skulle bli orolig.

Gav Fabian till min pappa och kramade honom en sista gång. Min syster släpade mej till stallet, jag vände mej om efter ett par meter och där stod Fabian och tittade på mej, orolig och undrade vad som hände. Jag släpades in i Fabians box, hade mp3 spelare i öronen med jättehög musik så jag inte skulle höra nåt.
Pappa kom in i stallet efter ca 1min, då var allt klart.

Pappa berättade hur allt gick, Fabian åt havre och blev klappad i ansiktet sen small det och slaktaren ropade åt pappa att akta sej.

Jag såg inte själv, men detta gick superfort, smärtfritt och lugnt.
Ja, det ligger blod kvar, det är inte så trevligt, men jag hade det som en "gravplats". Ville förstå att han verkligen var död, så jag tittade där varje dag i flera veckor.

Du har en jobbig tid framför dej, men planera och tänk hur du vill ha det för att din häst ska få det lugnt och tryggt.
Tänker på dej..

 

[Leteng]

Sv: Ett värdigt slut..?

Försök att inte lägga in mänskliga känslor i hästen. Du behöver inte vara med precis när han avlivas. Be en veterinär om lugnande om du tror att hästen blir orolig om du inte är med. Lugnande medel tar bort både smärta och ångest. Det kan se lite läsktigt ut när ett så stort djur faller omkull det kan också rycka lite i musklerna. Men jag lovar att han är "borta" redan innan han han nått marken. Däremot tycker jag att du ska titta på honom när det är över, om du orkar. Jag har pratat med några som fått avlivat sina hästar som inte har sett dem döda så att säga och sedan börjat få tankar på att de de fått ligga och lida eller t o m inte blivit avlivade utan "stulits" och fått leva vidare med sina skador. Men ställ inte för stora krav på dig själv, ta hjälp av någon som inte är lika känslomässigt bunden till hästen och känn var din gräns går.

 

[chandra]

Sv: Ett värdigt slut..?

Det var verkligen väldigt snällt av dig att skriva så utförligt hur den sista tiden med Fabian blev.

Min lilla häst kan inte heller vara utan sina skor, då kan hon knappt gå... Och det var en bra idé med smärtstillande den sista tiden.

Har också tänkt på att hon inte ska behöva se den stora lastbilen då hon kan bli orolig över det.

Min plan är att hon ska få sin mat ute medan jag håller henne. Så har vi gjort nu hela sommaren. Sedan är det meningen att jag ska lämna över henne till en person som känner min häst men som inte har så starka band till henne. Men jag är osäker om jag klarar att släppa henne. Sedan har en nära vän föreslagit att vi två ska sätta oss i hennes bil. Och sen titta i backspeglarna... Jag skulle vilja säga farväl innan dom tömmer henne på blod. Men jag e så rädd för den synen...

Blodet som blir måste jag ta bort pga alla andra i stallet. Men vi ska lägga den torven på ett ställe som vi har valt ut. Jag vill också ha en "gravplats".

Tack så jättemkt för att du ville berätta detta för mig. Det hjälper verkligen!

 

[chandra]

Sv: Ett värdigt slut..?

Jag har också tänkt på lugnande. Men det känns viktigt att hon kan äta ordentligt och lägga all sin uppmärksamhet på allt godis hon ska få. Men det kanske går att kombinera ändå...

Jag ska försöka titta på henne när allt är över men det kommer att bli väldigt svårt... Är så rädd att den bilden ska fastna på min näthinna och överskugga dom fina bilderna av henne...

 

[Skogstrollet]

Sv: Ett värdigt slut..?

Jag bultade min 7åriga vallack för några år sedan pga skadat ben. Han var verkligen min hjärtevän. Jag valde bult eftersom det var ögonblickligt och direkt. En smäll, och det var över.

Det var tidigt på morgonen. Skrittade en sista tur barbacka runt hagen och pysslade om lite. Vi fixade papper och betalning först. Min pappa var med som stöd, han grät den dagen.

Jag tog min häst och gick ut i det höga gräset där vi sagt att vi skulle vara. Rö märkte inte av något speciellt tror jag. Tommy, som han hette, stod på andra sidan hästens huvud och vi pratade lite. Han frågade om jag var redo, jag hulkade fram ett "ja" eller nickade bara jag minns inte. Jag vände bort huvudet, hörde smällen, dunsen och släppte sedan grimskaftet och gick bort till pappa som kramade om mig när vi grät.

En mycket god vän hade lovat att överse avblodning och "se till att det gick respektfullt till". Jag fick sånt förtroende för Tommy på plats att det just då inte kändes som någon risk, men det var ändå skönt. Jag tittade bakåt en gång innan avblodningen men såg inget, bara hans runda rumpa.

Sen gick jag undan och mockade ur boxen medans han lastades. Tommy kom och sa hej då och åkte och jag var kvar i boxen och lassade torv. Jag minns att det var väldigt väldigt tyst. Stallägaren hade sagt att han skulle vänta med utsläppet av de andra 20 hästarna tills vårat var över, inte en enda häst protesterade där inne. Jag lade de sista prylarna i pappas bagagelucka och det blev liksom Punkt för mitt hästliv.

Hur vidrigt det än var kunde det inte ha gått bättre till. Och den värsta tiden var faktiskt tiden innan. "Ska jag verkligen? Är det sant? Måste jag? Men tänk om...? Kanske?" osv.
Efteråt kom sorgen men en också en känsla av lättnad att det var över.