Sen tycker jag man måste komma ihåg att grupper som kristna och muslimer omfattar otroligt många människor, med olika bakgrunder och olika sätt att vara religiösa på. Samt att religionen är så tätt sammanflätad med samhällets kultur och historia, att det är svårt att helt särskilja religionen från personens övriga sociala och kulturella arv.
Många svenskar är döpta och konfirmerade. Vi går i övrigt i kyrkan på bröllop, begravningar och när det är Luciagudstjänst med fin sång, för att det är vackert och känns högtidligt. Vi tycker att man ska vara snälla mot varandra, dela med oss och hellre förlåta än hämnas. Vi är inte alltid så bra på det, men vi försöker. Vi tröstar oss med tanken på att den älskade som gått bort har det bra på någon sorts "andra sidan". Jag tycker överlag det kan vara svårt att veta vilka av oss som tror på Gud och Jesus, och vilka av oss som inte gör det. Det är helt enkelt ofta inte så stor skillnad på oss.
De som syns, hörs och upplevs jobbiga är ju i allmänhet de som sticker ut mest från den stora massan. De är just därför inte heller särskilt representativa. Som någon skrev i en tidigare tråd: Hitler kom till makten genom demokratiska val. Det betyder inte att alla som gillar demokrati ska antas vara nazister, eller behöva stå till svars för vad de gjorde.