Erfarenheter av relationer där man har väldigt olika syn (religion)

Status
Stängd för vidare inlägg.
Därför att troende inte vill förklara saken bättre utan blir defensiva och kränkta
Titta bara på den här diskussionen.
Man blir definitivt avskräckt för att ta upp ämnet alls.

Du tror inte att ditt beteende, i alla fall till viss del, kan göra att andra reagerar defensivt?

Du har ju tidigare utgett dig för att vara så väldigt intresserad av hur det andra skriver kan tolkas och uppfattas. Har du reflekterat kring det själv i hur du diskuterar om, och med, troende?
 
Diskussionen har dock rört sig till en vidare diskussion om religion, och handlar inte enbart om Ts partners/partners familjs tro.
Trådstaten och det kontextet finns dock kvar då många spinner vidare på det som skrivits. Det blir då konstigt att haka upp sig på att folk anknyter till trådstarten.
 
Har du ens läst andra trådar på buke om troende och religion, där troende fått höra en hel del nedvärderande? Är det konstigt att man kan ana en viss defensiv attityd med en sådan bakgrund?
Nu så refererade jag till världen utanför Bukefalos.
Där man också möter människor.
 
De allra flesta människor är rätt ateistiska av sig - och ratar nästan alla 10000-tals gudar i alla de tusentals religioner som definierats av mänskligheten genom dess historia. Är man ateist så ratar man även den där sista bara. Så skillnaden mot en troende är 0,1 promille?

Själv är jag agnostiker och har ännu inte kommit i närheten av något koncept av Gud eller religion som passar mig.

Jag tänker att skillnaden mellan en icke-troende och en bokstavstroende är stor, medan ett borttagande av begreppet bokstavstroende gör att skalan blir bred, från stor skillnad till väldigt liten. Och i en relation får man kommunicera kring vad som skaver och sedan bestämma sig hur man vill ha det.
 
Du tror inte att ditt beteende, i alla fall till viss del, kan göra att andra reagerar defensivt?

Du har ju tidigare utgett dig för att vara så väldigt intresserad av hur det andra skriver kan tolkas och uppfattas. Har du reflekterat kring det själv i hur du diskuterar om, och med, troende?
Hej på dig du!
Nu så är det så att jag har givit upp på att diskutera med dig.
Där så refererar jag till att jag inte tror att jag någonsin kommer att komma fram till dig
Så jag kommer inte att svara mer på dina inlägg till mig.
Jag kommer inte att blockera dig, jag jobbar inte så.
Men det kommer att vara meningslöst för dig att skriva till mig något mera.
 
De bibelcitat jag skrivit är mycket centrala delar av bibeln och kristendomen (med undantag av något citat om helvetet), däremot är Gehenna/helvetet (helvete är dock inte ett bra ord då det ursprunligen syftar på Hell- helt fel religion) centralt i kristen tro. Jag har svårt att ta någon på allvar om denne säger att hen inte tror på himmel, helvetet, evigt liv eller guds förlåtelse och samtidigt säger att hen är kristen.

Tro på (en) gud kan man göra oavsett, alla har rätt till sin privata tro.
Jag tror på allt det där men det är för mig inte så enkelt som i de citat du rabblade. Och där kom det igen"kan inte ta på allvar". Passar det inte in i en icketroendes sätt att vara, ja då tar man inte den på allvar. Det har ju skrivit förr på buke.

Jag kan inte ta någon som tror på en sagobok på allvar.
Jag kan inte ta någon som tror på en gubbe i himlen på allvar.
Jag kan inte ta någon som tror på en religion som står bakom så många krig på allvar.
osv.

På vilket sätt är det ens förvånande att människor som tror är luddiga i hur de tror när man möts av sådant här. Man lockas ju inte till att öppna sig och försöka förklara.
 
  • Gilla
Reactions: MML
Det är ju just det jag försöker få fram, att det ligger i betraktarens ögon. @MML är noga att påtala att andra uppträder de som är förmer än andra i synnerhet i relation till religiösa. Jag tror väldigt få anser att de är förmer än andra så där rent generellt eller erkänner det för sig själv ens. Betydligt fler uppfattas som det, i synnerhet i vissa sammanhang.

Jag kan ge väldigt konkreta exempel, i synnerhet om jag skulle peka ut en enskild person och säga t. ex. "Jag uppfattar dig som att du anser dig förmer än troende".

Vilket jag förvisso inte har sagt, men om vi skapar en hypotetisk person skulle det till exempel kunna låta: "Jag uppfattar dig som att du anser dig förmer än troende, eftersom du flera gånger skriver att du tycker att troende är lite bakom som tror på en gammal sagobok om en gubbe som sitter på ett moln, och på grund av att du i flera inlägg skrivit om hur troende är och tycker, på ett väldigt nedlåtande sätt gentemot troende"

Om någon bara kastar ur sig sådant utan grund är det ett personligt påhopp och inget annat.
 
Jag tycker att det är svårt att förklara eftersom tro är tolkning. Att tolka Bibeln och vad som står där. När man ska förklara det för någon som inte tror höjs ögonbrynen och det går inte fram. Så visst kan man greppa Bibeln och förklara därigenom, men om man vill förstå måste man också vara öppen för att förstå tolkningar av vad som faktiskt står och att det inte är så svart och vitt som varje stavelse i Bibeln som man tror på. Och det är här som man möter på motstånd upplever jag. Troende tolkar, icketroende läser ut bokstavligen, det går inte att förstå varandra riktigt.
Det klassiska, jag kan inte förklara. Nu vet jag inte om det stämmer här men jag får känslan av att många när de förklarar sin tro någonstans inte kan lyckas om inte den de förklarar det för håller med.

Det låter extremt fördomsfullt när du skriver "Troende tolkar, icketroende läser ut bokstavligen, det går inte att förstå varandra riktigt." Nu skriver du rent ut att icketroende (typ alla utom judar och kristna då du nämner biblen) inte har förmåga att tolka texter eller förstå att vi troende har den förmågan (jag antar du syftar på judar och kristna i och med att du nämner bibeln) utan tar allt bokstavlig till skillnad från oss troende som klarar av konceptet att tolka. Ovanpå det finns det troende som bokstavligen tror på vad som är skrivet, åtminstone av dem utvalda delar så det är inte ens sant att alla kristna kan tolka bibeln.
 
Jag menar inget illa, men det är ungefär samma attityd som jag får från många djupt troende. "Jag har något du inte har som lyser igenom här och där" - jag tror inte du tycker det, och mycket få anser det om sig själv. Poängen är dock inte att peka ut dig utan att visa på att de du anser om andra kan vara exakt vad de anser om dig. Och ingen menar det eller tror att de har det i sig. Du är verkar säker på din tro, åtminstone uppfattar jag det så, var stolt och glad över det.

Du har svepande anklagat mig och många andra för samma sak, för att vara respektlösa mm. Jag vet inte om du menat just mig, men generellt har du syftat på de som inte håller med dig, jag tillhör ofta den gruppen, även där jag väljer att inte skriva.

Jag är stolt och glad över min tro. Det är knappt att jag vågar skriva det här dock, eftersom jag vet av erfarenhet att det stämplar mig som någon som "viftar med min tro" och som inte "kan tas på allvar" etc. enbart därför.

Men - att jag är stolt och glad över min tro gör liksom inte att jag anser mig ha något som någon annan inte har. Eller, jo, per definition så har jag ju det i och med att jag har en tro, men det är verkligen inget jag lägger någon värdering i eller tänker på sådär till vardags. Vad jag tycker om andra människor beror på hur de beter sig, vilka åsikter de har om saker och ting, hur de behandlar sina medmänniskor o. s. v. Deras eventuella tro eller icke-tro är i de allra flesta fall en icke-fråga.

Därför blir det exakt att peka ut mig du gör, trots att du hävdar motsatsen. Du skrev nämligen till mig att du upplever mig som att jag anser mig förmer än andra, främst icketroende. Det är ett direkt påhopp och jag är fortfarande nyfiken på vad du grundar det i, konkret, och inte "det är en känsla". Är det en känsla som du inte kan förklara vad den kommer av, så verkar det ju snarare ligga hos dig än hos mig.

Det sista stycket förstår jag inte alls vad du menar med. Jag har verkligen inte "svepande anklagat de som inte håller med mig" för att vara respektlösa. Tyvärr kan jag inte säga annat än att det framstår som ytterligare ett exempel på "anti-troende-tolkning".

Det jag skrivit om respektlöshet handlar om hur man uttrycker sig om och till andra människor.
 
Jag kan ge väldigt konkreta exempel, i synnerhet om jag skulle peka ut en enskild person och säga t. ex. "Jag uppfattar dig som att du anser dig förmer än troende".

Vilket jag förvisso inte har sagt, men om vi skapar en hypotetisk person skulle det till exempel kunna låta: "Jag uppfattar dig som att du anser dig förmer än troende, eftersom du flera gånger skriver att du tycker att troende är lite bakom som tror på en gammal sagobok om en gubbe som sitter på ett moln, och på grund av att du i flera inlägg skrivit om hur troende är och tycker, på ett väldigt nedlåtande sätt gentemot troende"

Om någon bara kastar ur sig sådant utan grund är det ett personligt påhopp och inget annat.
Så du tycker det är okej att svepande anklaga andra för en sak men inte att någon av de som känner sig anklagade av just dig påtalar att de uppfattar det samma från din sida? Det är diskussioner med ganska begränsat antal deltagare så det är inte direkt svårt att gissa vika du kan mena.

Jag upplever det som du gömmer dig bakom "jag pekar inte ut någon" att någon lätt kan gissa vilka du syftar på spelar ingen roll tydligen.
 
Jag är stolt och glad över min tro. Det är knappt att jag vågar skriva det här dock, eftersom jag vet av erfarenhet att det stämplar mig som någon som "viftar med min tro" och som inte "kan tas på allvar" etc. enbart därför.

Men - att jag är stolt och glad över min tro gör liksom inte att jag anser mig ha något som någon annan inte har. Eller, jo, per definition så har jag ju det i och med att jag har en tro, men det är verkligen inget jag lägger någon värdering i eller tänker på sådär till vardags. Vad jag tycker om andra människor beror på hur de beter sig, vilka åsikter de har om saker och ting, hur de behandlar sina medmänniskor o. s. v. Deras eventuella tro eller icke-tro är i de allra flesta fall en icke-fråga.

Därför blir det exakt att peka ut mig du gör, trots att du hävdar motsatsen. Du skrev nämligen till mig att du upplever mig som att jag anser mig förmer än andra, främst icketroende. Det är ett direkt påhopp och jag är fortfarande nyfiken på vad du grundar det i, konkret, och inte "det är en känsla". Är det en känsla som du inte kan förklara vad den kommer av, så verkar det ju snarare ligga hos dig än hos mig.

Det sista stycket förstår jag inte alls vad du menar med. Jag har verkligen inte "svepande anklagat de som inte håller med mig" för att vara respektlösa. Tyvärr kan jag inte säga annat än att det framstår som ytterligare ett exempel på "anti-troende-tolkning".

Det jag skrivit om respektlöshet handlar om hur man uttrycker sig om och till andra människor.
Jag upplever att du pekar ut folk, men gömmer dig bakom att du inte nämner namnen - jag har flera gånger känt mig utpekad. Jag tycker dina svepande kommentarer är nedsättande om dina meningsmotståndare och skapar ett vi och dom.
 
Så du tycker det är okej att svepande anklaga andra för en sak men inte att någon av de som känner sig anklagade av just dig påtalar att de uppfattar det samma från din sida? Det är diskussioner med ganska begränsat antal deltagare så det är inte direkt svårt att gissa vika du kan mena.

Jag upplever det som du gömmer dig bakom "jag pekar inte ut någon" att någon lätt kan gissa vilka du syftar på spelar ingen roll tydligen.

Som sagt, du får gärna förklara för jag är genuint nyfiken på vad du menar.

Det skulle också vara bra om du kunde försöka att inte hitta på saker jag inte skriver. Jag skrev till exempel tydligt att jag inte har anklagat någon från att anse sig förmer, och att jag för att ge exempel skapade en hypotetisk person som hypotetiskt uttryckt sådant som jag brukar möta i sådana här trådar.

Jag syftar alltså inte på någon alls. Beklagligt om du tar åt sig så, dock, men jag har inte alls syftar på dig eller någon annan.
 
Jag upplever att du pekar ut folk, men gömmer dig bakom att du inte nämner namnen - jag har flera gånger känt mig utpekad. Jag tycker dina svepande kommentarer är nedsättande om dina meningsmotståndare och skapar ett vi och dom.

Det där gör mig faktiskt ledsen. Om jag menar någon specifik person så är jag tydlig med det - som nu: Det gör mig ledsen att du, @Lobelia känner dig utpekad och tar åt sig personligen trots att jag inte över huvud taget syftat på dig eller någon annan specifik person.

Om jag skriver något "svepande" är det just för att jag inte menar någon särskild, utan t. ex. ett allmänt synsätt som märks ofta av många olika personer, eller ett beteende som många har etc.

Det gör mig också ledsen att du går till angrepp mot mig personligen, för något som du bevisligen läst in som jag inte alls menat.

Vidare, när jag ändå öppnar upp mig så här, gör det mig ledsen att jag redan nu misstänker vad jag kommer få för reaktioner på det här, och att det kommer göra mig än mer ledsen.

Slutligen gör det mig också ledsen att jag tänker "Jag kanske helt enkelt borde sluta försöka diskutera frågor som berör religion", men jag förmodar att det gör i alla fall några andra glada, i så fall.
 
Det klassiska, jag kan inte förklara. Nu vet jag inte om det stämmer här men jag får känslan av att många när de förklarar sin tro någonstans inte kan lyckas om inte den de förklarar det för håller med.

Det låter extremt fördomsfullt när du skriver "Troende tolkar, icketroende läser ut bokstavligen, det går inte att förstå varandra riktigt." Nu skriver du rent ut att icketroende (typ alla utom judar och kristna då du nämner biblen) inte har förmåga att tolka texter eller förstå att vi troende har den förmågan (jag antar du syftar på judar och kristna i och med att du nämner bibeln) utan tar allt bokstavlig till skillnad från oss troende som klarar av konceptet att tolka. Ovanpå det finns det troende som bokstavligen tror på vad som är skrivet, åtminstone av dem utvalda delar så det är inte ens sant att alla kristna kan tolka bibeln.
Gode Gud, du svingar verkligen hårt omkring dig.
Du, just du, är en sådan person det är omöjligt att diskutera med, för det går inte att försöka vara osäker, öppen, fundersam, försöka förklara, råka använda fel ord osv Då biter du direkt och missförstår. Med flit eller inte vet jag inte, men du är gärna där och ska sätta åt. Det är nästan skamligt att vara kristen i Sverige, för man bemöts ofta av personer som beter sig som just du när man nämner sin tro eller religion kommer på tal. Det svingas hårt och kraftfullt och det sågas i beståndsdelar, och det lyssnas inte ens på svaren. För det är ointressant. Egentligen.

Om du nu har läst hela tråden så vet du att jag upprepade gånger har skilt bokstavstroende från troende och nu råkade jag inte göra just det i detta inlägget och genast var du där och anmärkte. Fel av mig att inte markera det. Bland annat.

Man kan verkligen diskutera religion, man kan ifrågasätta den, men längst kommer man genom att inte studsa fram som en elefant i en porslinsfabrik och riva ner allting och förvänta sig att de troende ska stå och svara på ens "frågor" efter varje gång man brakat omkring.
 
Har du ens läst andra trådar på buke om troende och religion, där troende fått höra en hel del nedvärderande? Är det konstigt att man kan ana en viss defensiv attityd med en sådan bakgrund?
Det är extremt svårt att diskutera religion utan att trampa folk på tårna. Jag har på en direkt fråga till @MML fått ett frågande svar varför jag vill veta (det handlade om att det var okej att inte respektera homofober och något mer). Hur ska man kunna respektera folks åsikter om de inte ens vill upplysa om vad som tas som personlig eller inte?

Kan du definiera vad som är okej att skriva för dig och vad som är kränkande?
 
Det är extremt svårt att diskutera religion utan att trampa folk på tårna. Jag har på en direkt fråga till @MML fått ett frågande svar varför jag vill veta (det handlade om att det var okej att inte respektera homofober och något mer). Hur ska man kunna respektera folks åsikter om de inte ens vill upplysa om vad som tas som personlig eller inte?

Kan du definiera vad som är okej att skriva för dig och vad som är kränkande?
Det har jag gjort flera gånger om du läser. Och det är skillnad på att diskutera religion som sådan och att nedvärdera den som tror.
 
Gode Gud, du svingar verkligen hårt omkring dig.
Du, just du, är en sådan person det är omöjligt att diskutera med, för det går inte att försöka vara osäker, öppen, fundersam, försöka förklara, råka använda fel ord osv Då biter du direkt och missförstår. Med flit eller inte vet jag inte, men du är gärna där och ska sätta åt. Det är nästan skamligt att vara kristen i Sverige, för man bemöts ofta av personer som beter sig som just du när man nämner sin tro eller religion kommer på tal. Det svingas hårt och kraftfullt och det sågas i beståndsdelar, och det lyssnas inte ens på svaren. För det är ointressant. Egentligen.

Om du nu har läst hela tråden så vet du att jag upprepade gånger har skilt bokstavstroende från troende och nu råkade jag inte göra just det i detta inlägget och genast var du där och anmärkte. Fel av mig att inte markera det. Bland annat.

Man kan verkligen diskutera religion, man kan ifrågasätta den, men längst kommer man genom att inte studsa fram som en elefant i en porslinsfabrik och riva ner allting och förvänta sig att de troende ska stå och svara på ens "frågor" efter varje gång man brakat omkring.
Alltså problemet är icke-troende: ifrågasätter, river ner och på olika sätt tolkar tro och att det helt enkelt inte finns några svar runt tro, annat än just "tro".

Tro saknar per definition fakta, det är en räcka av icke-belagda påståenden.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Låst
Samhälle Jag har funderat en hel del på svenskars relation till religion och speciellt kristendom. Jag vill först säga att jag inte lägga några...
68 69 70
Svar
1 380
· Visningar
45 406
Senast: Mineur
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp