Erfarenheter av relationer där man har väldigt olika syn (religion)

Status
Stängd för vidare inlägg.
När det gäller själar, spöken och ufon behöver det inte finnas något sådant motsatsförhållande. Det går ju varken att bevisa eller motbevisa om människan har en själ, om något av själen kan finnas kvar efter döden,
Fast det många kallar för själ är ju förmodligen energin vi har i oss. Och den finns ju. Energi försvinner aldrig. Tror alla som sett en död kropp antingen djur eller människa märker av när energin har gått vidare. Sen om man vill kalla det för själ eller bara energi spelar mindre roll.
Håller med, det är dock en skillnad - UFO (unidentified flying objects) finns bevisligen, om det är någon annan civilisation eller annat skumt är diskutabelt. Jag hakade upp mig på om spöken finns eller inte när några som jag tror på fullt ut anser att spöken finns, jag tror på dem, men jag har svårt att tro på spöken. Det slog lite slint i hjärnan tills jag fick frågan "Måste du förstå?" eller liknande. Jag släppte det helt. Jag behöver inte veta om det finns spöken eller ens veta om jag tror på dem, det samma gäller religion. För mig är tron på det oförklarliga, det må vara "di sma undar jordi", gudar, spöken, andar, poltergeistfenomen eller UFO intressant, spännande och det kan finnas en del sanningar. Det är dovk mer sannolikt att vi faktiskt hittar ett verkligt ufo i form av någon varelse från en annan planet än att någon kan bevisa guds existens.
Fast nu hade väl USA faktiska bevis på att det finns utomjordingar, dom gick ut med att dom helt existerar iallafall. Vilket jag iofs tycker är lite konstigt då jag lyssnade på radion häromdagen om hur dom la så många miljarder på att ta reda på huruvida det finns liv ute i rymden eller inte. Det går inte riktigt ihop med det USA gick ut med.
Jag är också övertygad, men jag tror ändå inte på spöken :), men något är det ju.
Om spöken är energi som är kvar och härjar så finns det ju spöken, om man definierar spöken som en känsla av närvaro vi inte kan se. Jag tror på spöken i den bemärkelsen, att när folk dör eller på platser där det har skett mycket händelser, mycket känslor osv så lämnar det avtryck och energier som vi kan uppleva och känna av.
 
Den borde ju anse att lidande skall minimeras.
Och sedan räkna på det.

Jag antar att det faller under vetenskapen Hälsoekonomi.
Vetenskapen ger möjligheter att undersöka variabler såsom lidande och ekonomi. Vetenskapen handlar om att undersöka fakta, inte ta beslut med fakta som underlag.

Vetenskapen säger att ett foster kan räddas vid xxx dagars graviditet.
Vetenskapen utvecklar metoder för abort och för att rädda prematura barn.
Vetenskapen kan ta fram olika beräkningsmodeller.

Ibland kommer det fram ny vetenskap som helt i kullkastar gammal och ändrar spelplanen, vetenskapen är en process.

Mänskligheten beslutar utifrån fakta (förhoppningsvis) och tyckande vad man bör göra. Vetenskapen i sig har inga åsikter om det även om forskarna som individer kan ha det.
 
Fast det många kallar för själ är ju förmodligen energin vi har i oss. Och den finns ju. Energi försvinner aldrig. Tror alla som sett en död kropp antingen djur eller människa märker av när energin har gått vidare. Sen om man vill kalla det för själ eller bara energi spelar mindre roll.

Fast nu hade väl USA faktiska bevis på att det finns utomjordingar, dom gick ut med att dom helt existerar iallafall. Vilket jag iofs tycker är lite konstigt då jag lyssnade på radion häromdagen om hur dom la så många miljarder på att ta reda på huruvida det finns liv ute i rymden eller inte. Det går inte riktigt ihop med det USA gick ut med.

Om spöken är energi som är kvar och härjar så finns det ju spöken, om man definierar spöken som en känsla av närvaro vi inte kan se. Jag tror på spöken i den bemärkelsen, att när folk dör eller på platser där det har skett mycket händelser, mycket känslor osv så lämnar det avtryck och energier som vi kan uppleva och känna av.

Vi definierar döden som när hjärnan slutar fungera, men det finns många celler i kroppen som lever vidare en ganska lång tid efter det. Så energin transformeras i en rad olika processer som har helt olika tidshorisonter.
 
Vi definierar döden som när hjärnan slutar fungera, men det finns många celler i kroppen som lever vidare en ganska lång tid efter det. Så energin transformeras i en rad olika processer som har helt olika tidshorisonter.
Pratar inte om när vetenskapen säger att en kropp är helt död, det är inte vad det handlar om, pratar om det man känner direkt efter någon gått bort. Har visserligen "bara" varit med när en person gått bort och inte jättemånga djur men det märks på en gång när dom är borta. Man känner så tydligt av att dom inte är där längre. Sen att kroppen inte är helt död överallt rent cellmässigt eller vad det nu är spelar ingen roll, dom är inte kvar. Det är bara en tom kropp.

Och det är otroligt många som känner likadant, har vänner som jobbat på vårdhem och sett många personer somna in och dom säger likadant.
 
Fast det många kallar för själ är ju förmodligen energin vi har i oss. Och den finns ju. Energi försvinner aldrig. Tror alla som sett en död kropp antingen djur eller människa märker av när energin har gått vidare. Sen om man vill kalla det för själ eller bara energi spelar mindre roll.
Jag satt vid min fars sida när han dog, inte märkte jag att någon energi gick vidare, eller något alls. Han slutade andas, det var allt. Visst energi finns och kan inte försvinna, bara omvandlas - åtminstone fick jag lära mig det i skolan. Om själen finns är omstritt, inte någon fakta.
 
Jag satt vid min fars sida när han dog, inte märkte jag att någon energi gick vidare, eller något alls. Han slutade andas, det var allt. Visst energi finns och kan inte försvinna, bara omvandlas - åtminstone fick jag lära mig det i skolan. Om själen finns är omstritt, inte någon fakta.
Man är väl olika känslig för sånt, vissa känner av mer eller mindre. Det är väl därför många inte känner av "spöken" tex övht oavsett vart dom är, inte ens känner av energier på vissa platser eller nånting. Vi är ju olika i känslighetsgrad där.

Men det går inte att förneka det otroligt många märker av. Jag tror på energier, helt klart. Överallt i vardagen så påverkas vi och påverkar andra med våra egna energier.

Sen vad man väljer att kalla det, det är väl upp till var och en.
 
Fast det många kallar för själ är ju förmodligen energin vi har i oss. Och den finns ju. Energi försvinner aldrig. Tror alla som sett en död kropp antingen djur eller människa märker av när energin har gått vidare. Sen om man vill kalla det för själ eller bara energi spelar mindre roll.

Fast nu hade väl USA faktiska bevis på att det finns utomjordingar, dom gick ut med att dom helt existerar iallafall. Vilket jag iofs tycker är lite konstigt då jag lyssnade på radion häromdagen om hur dom la så många miljarder på att ta reda på huruvida det finns liv ute i rymden eller inte. Det går inte riktigt ihop med det USA gick ut med.

Ja, alltså, jag är tror ju att det finns liv på andra planter än vår. Rymden är så ofattbart stor att det vore statistiskt osannolikt att liv bara uppstått en enda gång. Däremot tror jag att det liv som finns (förutom på jorden) är så långt bort antingen i tid eller rum att vi aldrig kommer stöta på nåt levande liv. Möjligtvis kan vi hitta fossil på planeter eller andra himlakroppar som vi kan skicka sonder till. Jag hoppas att det sker under min livstid!

Men jag tror inte det minsta på att utomjordiskt liv besökt jorden under mänsklighetens existens och än mindre på små gröna gubbar i flygande tefat.
 
Pratar inte om när vetenskapen säger att en kropp är helt död, det är inte vad det handlar om, pratar om det man känner direkt efter någon gått bort. Har visserligen "bara" varit med när en person gått bort och inte jättemånga djur men det märks på en gång när dom är borta. Man känner så tydligt av att dom inte är där längre. Sen att kroppen inte är helt död överallt rent cellmässigt eller vad det nu är spelar ingen roll, dom är inte kvar. Det är bara en tom kropp.

Och det är otroligt många som känner likadant, har vänner som jobbat på vårdhem och sett många personer somna in och dom säger likadant.
Det var mest att du hänvisade till energitransformationen och den sker i många olika processer, över lång tid. Kroppen är inte ett dugg tom på den energi som fanns före dödsögonblicket, direkt efteråt.
 
Det var mest att du hänvisade till energitransformationen och den sker i många olika processer, över lång tid. Kroppen är inte ett dugg tom på den energi som fanns före dödsögonblicket, direkt efteråt.
Som jag skrev, nånting försvinner snabbt och det märks av och det är väl det många vill kalla för själen.

Inte alla känner av någon skillnad men dom flesta gör det.
 
Men det har vad jag vet aldrig hänt.
Vilket ju egentligen gör den frågeställningen till ett ickeproblem.

Men vi vill inte ha det heller? Man kan inte köra framåt genom att enbart titta i bakrutan, då krockar man bara i nya träd istället vilket inte gör mindre ont än de man passerat.

Problemet med att vara så förblindad av att alla dåliga idéer kommer från religiöst håll, är att det blir lätt så att man missar attackerna från andra håll för att man är så uppslukad av att fäkta vilt kring sig så fort man känner av en religiös vibb. (Syftar inte på dig här, utan det inlägg jag svarat på när du svarade mig).
 
Pratar inte om när vetenskapen säger att en kropp är helt död, det är inte vad det handlar om, pratar om det man känner direkt efter någon gått bort. Har visserligen "bara" varit med när en person gått bort och inte jättemånga djur men det märks på en gång när dom är borta. Man känner så tydligt av att dom inte är där längre. Sen att kroppen inte är helt död överallt eller vad det nu är spelar ingen roll, dom är inte kvar. Det är bara en tom kropp.

Och det är otroligt många som känner likadant, har vänner som jobbat på vårdhem och sett många personer somna in och dom säger likadant.
Nej det känns inte, inte för alla. Och för de som upplever det kan det vara ens egna känslor som dyker upp. Det är rätt tydligt för det mesta när någon slutar andas och att man upplever saker när en någon dör är helt naturligt och oavsett om det går att känna när någon går bort eller inte.
 
Jag tänker att det här kloka citatet av Salman Rushdie kan vara lämpligt att lägga in i den här tråden.

1000005354.webp
 
Det är väl när ett medvetande finns.

+ @Inte_Ung och @Lingon

När inträffar det under fosterstadiet, och är det entydigt mätbart för foster? Varierar det eller inträffar det alltid vid samma tidpunkt? Är tanken med abortlagstiftningen att den gravida ska in på en undersökning för att mäta medvetandegraden hos fostret, innan hon får besked om aborten är godkänd eller inte?

Och trumfar fostrets medvetande alltid den gravida kvinnan? Eller hur räknas det totala minsta lidandet ut, och hur skapas en rättssäker och förutsägbar lagstiftning kring denna mätning, baserat på vetenskapen?
 
+ @Inte_Ung och @Lingon

När inträffar det under fosterstadiet, och är det entydigt mätbart för foster? Varierar det eller inträffar det alltid vid samma tidpunkt? Är tanken med abortlagstiftningen att den gravida ska in på en undersökning för att mäta medvetandegraden hos fostret, innan hon får besked om aborten är godkänd eller inte?

Och trumfar fostrets medvetande alltid den gravida kvinnan? Eller hur räknas det totala minsta lidandet ut, och hur skapas en rättssäker och förutsägbar lagstiftning kring denna mätning, baserat på vetenskapen?

Varför taggar du mig?
 
Varför taggar du mig?

För att det var du som drog igång abortspåret, och jag vet inte om hänvisning till medvetandet är något som är allmängiltigt eller inte hos dem som förespråkar en vetenskaplig grund för arbortlagstiftningen.

Men du behöver förstås inte svara på det om det inte berör dig. Du kan svara på den ursprungliga frågan jag ställde till dig istället, som var det som andra användare svarade på:

@Lingon

Vad säger vetenskapen om hur aborträtten bör se ut?
 
Man är väl olika känslig för sånt, vissa känner av mer eller mindre. Det är väl därför många inte känner av "spöken" tex övht oavsett vart dom är, inte ens känner av energier på vissa platser eller nånting. Vi är ju olika i känslighetsgrad där.

Men det går inte att förneka det otroligt många märker av. Jag tror på energier, helt klart. Överallt i vardagen så påverkas vi och påverkar andra med våra egna energier.

Sen vad man väljer att kalla det, det är väl upp till var och en.
Allt går att förneka. Sen om det stämmer är en annan sak.

Energier i vardagen känner jag av. Det är inte det samma som att det faktiskt går att känna om en själ lämnar en kropp eller om det är någon form av placebo - att vi vet att någon kommer att dö och att sen se att denne slutar andas väcker mycket känslor. Självklart tror jag att folk känner saker när någon dör, det jag är mer tveksam till är vad de känner. Jag reagerar på att du talar om det som en sanning när ingen egentligen vet vad som sker. Det är din personliga sanning, inte någon vetenskap eller allmän konsensus.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Låst
Samhälle Jag har funderat en hel del på svenskars relation till religion och speciellt kristendom. Jag vill först säga att jag inte lägga några...
68 69 70
Svar
1 380
· Visningar
45 406
Senast: Mineur
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp