Sv: Er partners ex...
Tack för ditt svar tgd.
Faktum är att jag är ett ex i förhållande till en tidigare karl... Det tycker jag har funkat bra. Efter ett par år om jag minns rätt. Jag tycker att jag har varit tydlig med att jag inte vill inkräkta på det de har och att jag inte utgör något hot. Vi har träffats hemma hos mig på middagar. Ett par iaf och jag har varit barnvakt till deras barn. MEN nu är jag i annat läge där jag är den nya.
Jag skulle vilja att det funkade bra. Det behöver absolut inte vara så som jag och mitt ex och hans fru med familj har haft det med middag och fika med prat, även fast det var min tanke från början. Innan jag insåg och började anse att min partners ex inkräktade för mycket på det jag och min partner har. (Jag är inte imponerad av mig själv när det gäller det.)
Jag är säkert för mycket jag-inriktad och har svårt att se, inse och förstå vad jag gör för fel och på vilket sätt jag tänker fel... Då tänkte jag att om jag kan jämföra min situatuon med andras situation kanske jag har möjlighet att förstå min bättre och hur jag ska gå till väga.
Iofs har jag och min partner bara varit tillsammans i ett år. Det har gått oerhört fort för oss som par om man jämför med vad andra par valt att göra. Mest för att vi har känt varandra sedan ungdomsåren och inte minst för de känslor vi har för varandra. Mina barn gillar den jag har valt. Mina två tonåringar och hans tonåring som bor hos oss heltid funkar fint tillsammans. Det är våra respektive småbarn min 10åring, växelvis boende, och hans 9åring som det gick sådär med när semesterumgänget skulle ske med 9åringen.
Partnerns möjlighet till umgänge var inledningsvis kraftigt begränsat p g a exet. Det var mycket som min partner behövde prata ut om och det var inte bara saknaden efter barnet utan även allt strul under deras äktenskap. Ja, sådär som man säkert pratar i början av en relation. Det var en jobbig tid för pappan först och främst, men självklart påverkade det även mig eftersom jag försökte avlasta genom att lyssna och ville hjälpa till att trösta och komma med förslag på hur man kan göra. Men med hjälp från skolan
började umgänget komma igång. Mamman till 9åringen ringde i början hur många ggr som helst vid umgängestillfällena för att höra om ditt å datt. Det var nervpåfrestande, men det har också blivit bättre och nu ringer hon väl två ggr per umgängestillfälle. Vi har inte släppt ihop de två glina sedan vi upptäckte att de visade tecken på konkurrens.
De här problemen är nog inte så stora på kort sikt, men jag märker att jag har blivit mer orolig inför umgängestillfällena och det hjälper ju inte pappan ett smack. Hoppas jag har beskrivit bättre nu utan att lämna ut någon för mycket.
