Enskild ekonomi

[Madick]

Ett par som ska flytta ihop, där den ena dels tjänar mer på ordinarie jobb dels har oregelbundna inkomster via egen firma. Hur skulle DU dela upp gemensamma kostnader?

 

[cili]

Rent spontant tänker jag att det inte är upp till bara mig, utan något man får komma överens om tillsammans med sin partner.

 

[TinyWiny]

50/50. Min sambo tjänar många gånger mer än mig men jag hade inte varit bekväm med någon annan uppdelning.

 

[Squie]

Absolut inte 50/50, effektivt sätt att sätta den med lägst inkomst i j-vligt tråkig underlägsen sits. Ekonomi o pengar har en förmåga att sänka förhållanden. Hemma hos oss gäller att den som tjänar mest, betalar mest o det gör att vi har ungefär lika mkt kvar i slutändan o röra oss på (normalt sett, nu är min inkomst 0 så det är lite annat nu).

 

[Diabetikern]

De får sätta sig ner och diskutera hur de ska göra.

Min förra sambo 50/50 han 3ggr så hög lön än mig och inga kostsamma fritidsintressen vilket också innebar att jag hade aldrig råd att åka någonstans när det var dags att hitta på något. antingen fick han bjuda eller åka själv vilket inte funderade i längden.

Med nuvarande sambo som tjänar mer än mig och har 2 barn så lägger han en större summa. I förra huset där vi betalade hyra stod jag för all mat + annat medans han stod för hyran och lite tillkommande.

Nu har jag bytt jobb. Lite bättre betalt och vi har köpt hus tillsammans så när renoveringen är klar ska vi sätta oss och gå igenom hur vi lägger upp det. Vi har inte delad ekonomi mer än lån just nu och vi ska luska ut tillsammans hur vi lägger upp det rättvist.

Hade jag inte vetat inkomst från månad till månad hade nog min sambo fått stå för alla fasta kostnader såsom hyra, el och jag hade betalat direkt till denne samt stått för min egna telefon, bensin för att försöka dela upp det så rättvist så möjligt. Öppna kort är det man ska köra med när det kommer till ekonomin om vad man har sedan hade man fått prata om det var månad på upplägg.

 

[Hyacinth]

Ett par som ska flytta ihop, där den ena dels tjänar mer på ordinarie jobb dels har oregelbundna inkomster via egen firma. Hur skulle DU dela upp gemensamma kostnader?

Procentuellt efter inkomst.

 

[TinyWiny]

Absolut inte 50/50, effektivt sätt att sätta den med lägst inkomst i j-vligt tråkig underlägsen sits. Ekonomi o pengar har en förmåga att sänka förhållanden. Hemma hos oss gäller att den som tjänar mest, betalar mest o det gör att vi har ungefär lika mkt kvar i slutändan o röra oss på (normalt sett, nu är min inkomst 0 så det är lite annat nu).

Varför skulle 50/50 göra att någon hamnar i en underlägsen och tråkig sits?

 

[Jadzia]

Ett par som ska flytta ihop, där den ena dels tjänar mer på ordinarie jobb dels har oregelbundna inkomster via egen firma. Hur skulle DU dela upp gemensamma kostnader?

Helst inte alls, men om det nu är ett måste med separata ekonomier: Procentuellt.

Är månadsinkomsten oregelbunden skulle jag jämföra årsinkomst.

 

[Inte_Ung]

Hur skulle DU dela upp gemensamma kostnader?

Det skulle bero på den totala situationen.
Så svaret skulle bli "enligt överenskommelse".

 

[Petronilla]

Helst inte alls säger jag med, men måste man är ju 50/50 rättvist.

Vi körde gemensam budget från det att mannen flyttade in. Allt i en pott betala det som ska, spara resten. Prata med varandra innan större konsumtion!

 

[Jadzia]

Varför skulle 50/50 göra att någon hamnar i en underlägsen och tråkig sits?

Läs Diabetikerns inlägg. Det är en klassisk situation. Jag skulle aldrig kunna leva så.

 

[Sonic76]

procentuellt efter inkomst blir mest rättvist. Men det kommer man överens om innan man flyttar ihop

 

[Squie]

Varför skulle 50/50 göra att någon hamnar i en underlägsen och tråkig sits?

Som @Jadzia skriver, läs inlägget av @Diabetikern. En klassisk situation o vanligen en kvinnofälla då det oftast är kvinnan som tjänar mindre.

 

[TinyWiny]

Som @Jadzia skriver, läs inlägget av @Diabetikern. En klassisk situation o vanligen en kvinnofälla då det oftast är kvinnan som tjänar mindre.

Läs Diabetikerns inlägg. Det är en klassisk situation. Jag skulle aldrig kunna leva så.

Fast så behöver det ju inte bli. Det är inte så för oss. Jag skulle aldrig kunna tänka mig en annan uppdelning än 50/50. Jag är vuxen, jag har inget behov av att bli försörjd och jag vill verkligen inte behöva känna mig i beroendeställning till min sambo ekonomiskt. Jag skulle aldrig kunna leva med att som vuxen bli försörjd av någon annan. Det ser jag som en helt vidrig situation och verkligen en kvinnofälla.

 

[Lovisaleonora]

Det ser jag som en helt vidrig situation och verkligen en kvinnofälla.

Hejsan hoppsan, här drar vi till med fördomar. Även om det säkert är vanligare att mannen tjänar mer, behöver det ju inte vara så.

Jag ser inga problem med att fördela procentuellt, så länge man är överens. Jag kanske - som den högst betalda i relationen - vill bo dyrare. Ska jag separera och bo själv då? Eller tvingas bo sämre än jag kan och vill, för att det ska vara rättvist mot MIN ekonomi?

Nä, jag tycker nog att det finns fler parametrar att väga in förutom millimeterrättvisa. T ex om jag flyttar in i hans dyra hus, men inte har råd att köpa in mig. Då får han ju stå för allt utom en rimlig hyra vad gäller boendet.

 

[Diabetikern]

@TinyWiny
Det behöver inte alls vara så som det blev för mig. Vi hade aldrig några bråk om pengar eller liknande ibland bjöd jag på middag ibland han. Vi delade på allt rakt av. Jag stod för mina fritidsintressen och hade häst med allt vad det innebar.

Problemen blev varje gång han ville hitta på något vilket innebar att jag var tvungen att dra ner på något annat för att ha råd eller vad man ska säga och spara. Så antingen fick han hitta på grejjer själv eller boka långt framåt så jag hann spara ihop och vara med.

Vill tillägga att vårt förhållande inte tog slut pga av ekonomin men det var en lite bidragande orsak då han ville resa och hitta på saker som jag inte kunde.

 

[mandalaki]

@TinyWiny Jag tycker inte att det är att bli försörjd eller hamna i beroendeställning. När jag var sambo delade vi en del av våra kostnader (dock inte t ex maten) procentuellt, eftersom jag tjänade flera gånger mer än honom. Hade vi kört 50/50 och alltså dragit ner standarden till den nivå han hade råd med så hade det blivit jävligt torftigt. T ex hade vi inte kunnat resa, vilket vi båda ville.

 

[TinyWiny]

Hejsan hoppsan, här drar vi till med fördomar. Även om det säkert är vanligare att mannen tjänar mer, behöver det ju inte vara så.

Jag ser inga problem med att fördela procentuellt, så länge man är överens. Jag kanske - som den högst betalda i relationen - vill bo dyrare. Ska jag separera och bo själv då? Eller tvingas bo sämre än jag kan och vill, för att det ska vara rättvist mot MIN ekonomi?

Nä, jag tycker nog att det finns fler parametrar att väga in förutom millimeterrättvisa. T ex om jag flyttar in i hans dyra hus, men inte har råd att köpa in mig. Då får han ju stå för allt utom en rimlig hyra vad gäller boendet.

Nja, inte mina fördomar, jag syftade på vad @Squie skrev om kvinnofälla.

 

[TinyWiny]

@TinyWiny Jag tycker inte att det är att bli försörjd eller hamna i beroendeställning. När jag var sambo delade vi en del av våra kostnader (dock inte t ex maten) procentuellt, eftersom jag tjänade flera gånger mer än honom. Hade vi kört 50/50 och alltså dragit ner standarden till den nivå han hade råd med så hade det blivit jävligt torftigt. T ex hade vi inte kunnat resa, vilket vi båda ville.

För mig är det det och jag kan ju bara skriva vad jag tycker. Jag hade känt mig ekonomiskt beroende om min sambo hade försörjt mig, dvs. betalat för mitt leverne och det vill jag inte. Hur andra gör är helt upp till dem, det lägger jag mig inte i alls.

 

[Hyacinth]

Varför skulle 50/50 göra att någon hamnar i en underlägsen och tråkig sits?

I vårt fall skulle det innebära att min partner inte skulle ha en krona kvar när räkningarna är betalda.
Jag skulle ha mer.
Nu har vi båda egna pengar kvar och kan ha en egen ekonomi att göra vad vi vill med.