Ensamma människor.

[Wille]

Jag har försökt bli vän med en person som gärna klagat på sin brist på vänner. Men jag dög inte så nog händer det att folk har stora krav på folk om de ska duga som vänner.

Jag tror ingen vill vara vän med vem som helst. Bekant javisst, men ska vänskap uppstå så måste det finnas en viss kemi.

 

[Inte_Ung]

Du har en underlig definition av vad vänner är tror jag.

Vad tror du att min definition på vad en vän är då?

 

[Inte_Ung]

Ser ofta att det är de högljudda människorna som har massor av vänner och som snackar skit om 90 % av sina vänner.

Jag är mycket högljudd och både syns och hörs.
Jag tar plats och skäms inte det minsta för det.

Men jag snackar aldrig skit om mina vänner. Aldrig.
Det är förbehållet mina ovänner.

 

[alazzi]

Absolut har man det, energitjuvar finns det gott om ändå, jag väljer dom noga.

Tror inte att jag är en energitjuv. Jag hjälper alltid till om någon ber om hjälp. Jag skjutsar folk gärna. Jag bjuder gärna på mat. Har alltid med mig gåvor när jag kommer på besök. Men det är ju svårt att veta själv om ingen talar om det.

Jag är introvert så jag tar ingen plats.

 

[Ullmerkott]

Vilka förutsättningar är "rätt förutsättningar"?
Går det att skapa dessa åt andra?

Beror på vad det gäller! Vill man bli bra på att skaffa vänner är det bra att bo någonstans där det finns mycket folk med ungefär samma intressen som en själv så att man kan öva. Det är också bra att ha en ekonomi som tillåter att man deltar i samma aktiviteter som de människor man har runt sig. Det är också bra att vara uppväxt i en familj där man fått lära sig hur det sociala samspelet fungerar på ett sunt sätt.

Vill man istället bli bra på att rida är det en stor fördel att växa upp på gård och ha hästintresserade föräldrar med stort kontaktnät och god ekonomi. Vill man ha ett bra jobb underlättar det om man är studiebegåvad, frisk och kommer från en familj med akademikerbakgrund. Osv. Min poäng är att det som "bara är att göra" för en viss person kan vara oerhört mycket svårare för någon som fungerar på ett annat sätt och/eller har en annan bakgrund.

 

[Sonic76]

Jag är mycket högljudd och både syns och hörs.
Jag tar plats och skäms inte det minsta för det.

Men jag snackar aldrig skit om mina vänner. Aldrig.
Det är förbehållet mina ovänner.

Du är lätt att prata med ju
Och intresserad av andra

 

[Grazing]

Vad tror du att min definition på vad en vän är då?

Ingen aning. Men inte samma som min iallafall om jag utgår från vad du skriver.

 

[LiviaFilippa]

Tex förutom att gå i trappor? Jag har en rullstolsbunden vän som dansar,rider,åker skidor på sitt sätt, spelar vm i vollyboll mm mm

Det är ju bra för din vän men det be tyder inte att ALLA som har rull stol kan göra dom sakerna. Och gå i trappor är inte så bara heller utan det är jätte många ställen som man kanske inte kan komma till.

 

[LiviaFilippa]

Måste man kunna göra allt som andra kan för att ha vänner?
Kan man inte ha vänner för själva vänskapens skull fristående från vad man kan göra?

Nej SÅKLART inte. Men det är ju mindre till fällen att träffa vänner ifall det är många saker som man inte kan göra. Och exakt hur menar du att nån som är ensam ska skaffa vänner bara för vän skapens skull då?

 

[Ullmerkott]

Måste man kunna göra allt som andra kan för att ha vänner?
Kan man inte ha vänner för själva vänskapens skull fristående från vad man kan göra?

Det måste ju bero på hur man fungerar? Jag tycker det är oerhört mycket lättare att umgås med folk om man gör något ihop. Jag har visserligen vänner som bor långt bort där vi främst umgås genom att skicka roliga memes till varandra, men jag skulle ha väldigt svårt för att lära känna någon ny om jag inte hade möjlighet att dela upplevelser med personen.

 

[EmmaBovary]

Tex förutom att gå i trappor? Jag har en rullstolsbunden vän som dansar,rider,åker skidor på sitt sätt, spelar vm i vollyboll mm mm

Det är ju toppen för din vän, och det är självklart så att man kan leva ett aktivt liv som funktionsnedsatt med rätt förutsättningar. Men det blir ändå lite skevt att liksom ta upp ett exempel på en idrottare som nått ända till VM som svar på när någon påtalar att det de facto finns saker som blir svårare att delta på?

 

[dobbis]

Det är ju toppen för din vän, och det är självklart så att man kan leva ett aktivt liv som funktionsnedsatt med rätt förut?sättningar. Men det blir ändå lite skevt att liksom ta upp ett exempel på en idrottare som nått ända till VM som svar på när någon påtalar att det de facto finns saker som blir svårare att delta på?

Varför det? Hon har precis som många andra gått den långa vägen efter en skada i skidbacken, så hon har tränat o slitet hund för att komma dit hon är nu.

 

[nightcrawler]

Jag har alltid haft svårt med vänner. I låg och mellan-stadiet så var det några få och i perioder inga alls. I högstadiet så träffade mina bästa vänner som jag fortfarande håller kontakten och umgås med. Men även dom är få. Har fortfarande svårt att skaffa vänner men ibland dyker det upp nån ny. Är väldigt introvert och sticker ut mycket i mitt sätt vilket gör att många inte gillar mej men dom som gillar mej verkar verkligen göra det. Typ antingen älskar man mej eller så hatar man mej. Har inte ont av att inte ha jättemånga vänner. Det var värre när jag var liten. Det jobbigaste var/är dom som tycker synd om mej. Men det är inte synd om mej. Jag trivs med att ha det som jag har det. Jag tänker liksom inte ändra på mej för att falla nån annan i smaken. Jag är den skitstövel jag är, eller vad man nu föredrar. Att ha många vänner är överskattat. Det räcker med några få som är ens nära.

 

[pepp]

Kan det vara så att ensamma människor inte klickar med så många andra människor?
Eller har en mindre uppsättning av intressen än de med många vänner?

Klicket är för mig extremt viktigt, jag har nog få vänner just pga detta. Orkar inte lägga energi på personer som jag inte klickar med, då är jag hellre ensam!

 

[Sel]

Jag har en kollega som är gift, har flera barn och barnbarn samt jobbar deltid hos oss... och jag tror att hen är jävligt ensam utöver jobbet. Man kan ju vara det i sällskap också. Det är liksom skillnad på att vara ensam och att vara själv.

 

[skiesabove]

Att vara "socialt gångbar" är ett privilegium.

Det är inte något man föds med. Människan som art har en social kultur som inte är intuitiv, den är inlärd. Om man har svårt för att lära sig den, eller inte fått möjligheten under uppväxten, så är man rejält handikappad i relation till majoriteten när det kommer till att skapa relationer.

Dessutom så sker mycket av sociala umgängen i former som kostar pengar. Till och med hemma-besök är en ekonomisk begränsning, som tidigare tagits upp med kräftskivan. Ju mindre ekonomiskt bemedlad man är, ju mer måste man väga upp med kreativitet, mod, och initiativ-tagningsförmåga.

Och alla har inte det.

Det är riktigt rälig människosyn som lyser igenom i den här tråden. Jag har ingen lösning på ofrivillig ensamhet, men jag tycker det är riktigt unket och mindre intelligent* att skuldbelägga den som lider av det.

* = Mindre intelligent på så vis att det saknas theory of mind och förståelse för individers olika förutsättningar

 

[LiviaFilippa]

Har du armarna i behåll så kan du det om du vill.

För detförsta så nej det stämmer inte.
Och för detandra så måste man nog ha VÄLDIGT svårt att tänka hur det kan vara för andra om man tror det.
Och nu menar inte jag att det är lika för alla utan SÅKLART så är det inte det. Och alla har o lika för utsättningar och det på verkar också om den har lätt eller svårt att skaffa vänner.
Men dethär är bara några exempel som JAG inte kan göra för att jag har rullstol och som kanske jag missar chanser att lärakänna nya vänner.
Men JAG kan inte:
Dansa
Vara på en trampolin park
Komma i vilken bil som helst
Gå upp för en trappa
Göra hög höjds bana
Rida somvanligt
Cykla
Bada på alla ställen
Fika på alla ställen
Och det be tyder inte att INGEN med rullstol kan det men SÅKLART så på verkar det om tillexempel det skulle vara några som skulle cykla till en bad sjö som jag INTE KAN. Så är det kanske mindre chans för mig att kunna bli vän med dom ellerhur?

 

[EmmaBovary]

Varför det? Hon har precis som många andra gått den långa vägen efter en skada i skidbacken, så hon har tränat o slitet hund för att komma dit hon är nu.

Jo men vem skulle liksom säga till en funktionsnormativ person som inte kan hoppa x antal meter i längdhopp att elitidrottare kan hoppa si och så långt?

 

[Dentaku]

Det är snarare tvärt om.
Att jag inte tror att de som träffar andra är ensamma.
Eftersom just svårigheten att träffa andra ofta tas upp som en orsak till ensamhet.

Eller så kanske det är så att ensamheten blir extra bitter när man faktiskt träffar människor men aldrig får bli delaktig och umgås annat än under de former som andra blir "påtvingade", t ex jobb, stall eller kurser?

 

[Sel]

Att vara "socialt gångbar" är ett privilegium.

Det är inte något man föds med. Människan som art har en social kultur som inte är intuitiv, den är inlärd. Om man har svårt för att lära sig den, eller inte fått möjligheten under uppväxten, så är man rejält handikappad i relation till majoriteten när det kommer till att skapa relationer.

Dessutom så sker mycket av sociala umgängen i former som kostar pengar. Till och med hemma-besök är en ekonomisk begränsning, som tidigare tagits upp med kräftskivan. Ju mindre ekonomiskt bemedlad man är, ju mer måste man väga upp med kreativitet, mod, och initiativ-tagningsförmåga.

Och alla har inte det.

Det är riktigt rälig människosyn som lyser igenom i den här tråden. Jag har ingen lösning på ofrivillig ensamhet, men jag tycker det är riktigt unket och mindre intelligent* att skuldbelägga den som lider av det.

* = Mindre intelligent på så vis att det saknas theory of mind och förståelse för individers olika förutsättningar

Jag håller helt med, men det finns absolut en del personliga och/eller sociala egenskaper som är medfödda som gör det enklare att anpassa sig till de sociala normerna och attrahera relationer också. Tror jag.