Ensamma människor.

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag är inte säker på att jag förstår första stycket. Menar du att ni umgås ett helt gäng och därför kommer ingen i andra hand?
Jag har aldrig någon i andra hand.
Alla är i första hand och om den ställer in så blev det inget.
Och när det är viktigt för mig att det skall bli en aktivitet så ser jag till att vi är tillräckligt många för att den inte skall ställas in om några hoppar av.
 
Jag följer en intressant person på Facebook.
Han verkar inte låta något sådant hindra honom.

Mannen i CP-trucken
Han är författare
Men alltså, om du följer honom så borde du väl noterat det som står i beskrivningen om hans bok: "Kanske lär du dig ett och annat om funktionshinder och att det kan variera väldigt mycket från person till person." https://www.smakprov.se/bok/pocket/mannen-i-cp-trucken-9789189179097/ Du kan liksom inte anta att vad som fungerar för en person skulle funka för en annan, det är ganska respektlöst.
 
Hur tänker du att ensamma människor ska gå tillväga för att "påverka" andra människor till att tycka att de verkar vara intressanta/roliga/spännande och därmed blivande kompis/vänmaterial värd att lägga tid och energi på?

Uppriktigt nyfiken faktiskt.
Det är en del av vad jag funderar över.

Men jag funderar på om det egentligen är tvärt om.
Att de ensamma människorna inte hittar någon som de anser värda att lägga tiden och energin på.
Och så sitter de och väntar på någon annan som liksom inte kommer.

Att vara intresserad av andra människor och deras liv och aktiviteter verkar annars vara ett vinnande koncept när det gäller att hitta nya vänner.
Och även att behålla dem man har.
 
Det där brukar jag lösa genom att försöka dra ihop så många att ett visst manfall inte sabbar aktiviteten.
Då blir ingen vare sig ett första eller andrahandsval.
Det är fullt att göra så att man liksom väljer umgänge efter prioritetsordning.
I min värld så har varje vän sin egen plats där de inte konkurrerar med andra vänner.

Men för egen del så skulle jag inte ta illa vid mig om någon gjorde så.
Britta, Kalle och Lisa kunde inte och jag har två biljetter så jag kom att tänka på dig.
Vill jag gå på vad det nu är och har tid, så gör jag det och försöker att ha så roligt som möjligt.
Fast det förutsätter ju att man över huvud taget har tillräckligt många att bjuda in. Och att man själv har möjlighet att "arrangera" aktiviteten för en större grupp. Det blir ju jättesvårt att t.ex. arrangera kräftskiva om jag bara känner 1-2 personer som skulle kunna tänka sig att äta kräftor med mig, och inte heller har plats eller råd med mer än en gäst.

Att bjuda in en större antal personer när man dels vet att de flesta antagligen inte vill komma, och dels har dåligt självförtroende på det sociala planet kan ju bli jättejobbigt.
 
Men alltså, om du följer honom så borde du väl noterat det som står i beskrivningen om hans bok: "Kanske lär du dig ett och annat om funktionshinder och att det kan variera väldigt mycket från person till person." https://www.smakprov.se/bok/pocket/mannen-i-cp-trucken-9789189179097/ Du kan liksom inte anta att vad som fungerar för en person skulle funka för en annan, det är ganska respektlöst.
Nej men jag drar inte någon absolut slutsats om att ett funktionshinder är i vägen för att få vänner.
Det är nog någon annan egenskap som styr det.
 
Det är en del av vad jag funderar över.

Men jag funderar på om det egentligen är tvärt om.
Att de ensamma människorna inte hittar någon som de anser värda att lägga tiden och energin på.
Och så sitter de och väntar på någon annan som liksom inte kommer.

Att vara intresserad av andra människor och deras liv och aktiviteter verkar annars vara ett vinnande koncept när det gäller att hitta nya vänner.
Och även att behålla dem man har.
Varför är du så pigg på att lägga skulden på de som på olika vis är utsatta? Regeringstexten du länkade till föreslår liksom saker som samhället kan göra för att minska problematiken, inte individen.
 
Fast det förutsätter ju att man över huvud taget har tillräckligt många att bjuda in. Och att man själv har möjlighet att "arrangera" aktiviteten för en större grupp. Det blir ju jättesvårt att t.ex. arrangera kräftskiva om jag bara känner 1-2 personer som skulle kunna tänka sig att äta kräftor med mig, och inte heller har plats eller råd med mer än en gäst.

Att bjuda in en större antal personer när man dels vet att de flesta antagligen inte vill komma, och dels har dåligt självförtroende på det sociala planet kan ju bli jättejobbigt.
Man behöver inte bjuda in.
Eller ens vara hemma hos någon.
Aktiviteter kan vara gemensamma på en offentlig plats och även planeras tillsammans.

Bra fantasi om vad man kan hitta på är nog en egenskap som är gångbar om man vill umgås med andra.
 
Det är en del av vad jag funderar över.

Men jag funderar på om det egentligen är tvärt om.
Att de ensamma människorna inte hittar någon som de anser värda att lägga tiden och energin på.
Och så sitter de och väntar på någon annan som liksom inte kommer.

Att vara intresserad av andra människor och deras liv och aktiviteter verkar annars vara ett vinnande koncept när det gäller att hitta nya vänner.
Och även att behålla dem man har.

Det besvarar dock inte min fråga.
 
Nej men jag drar inte någon absolut slutsats om att ett funktionshinder är i vägen för att få vänner.
Det är nog någon annan egenskap som styr det.
Vet du vad som delvis styr det? Ovilja från samhället att tillgänglighetsanpassa. Du har ju själv uttryckt att du tycker att det är onödigt gällande bostäder etc. för händer det något kan man ju byta. Då kommer hela tiden de utsatta vara de som flyttas allt längre ifrån ett sammanhang de trivs med och närmare ett utanförskap. För att nämna en sak.
 
Varför är du så pigg på att lägga skulden på de som på olika vis är utsatta? Regeringstexten du länkade till föreslår liksom saker som samhället kan göra för att minska problematiken, inte individen.
Är man utsatt för ensamhet?
Som att det beror på samhället och andra människor?
 
Förklara gärna mera.
Du verkar tro att ensamhet är den ensammas eget fel? Att bet går att enkelt göra nåt åt? Bara man...etc etc

Men kan inte alltid påverka umgänge eller nätverk.
Så väldigt mycket beror på andra omständigheter. Socioekonomiska förhållanden, bostadsort, hur vanor och traditioner ser ut där man bor eller vistas. osv.

Jag anser att det faktiskt är lite lotteri över det hela.
Om man har en vid vänkrets eller bara massor av bekanta - spridda över landet.

Många människor är inte bekväma med att "tränga sig på" sina medmänniskor och vice versa. Alla gillar inte att folk ara kommer förbi.

För egen del är alla välkomna och dörren är alltid öppen. Men det sker sällan. Där jag bodde förut gick vägen rakt över gårdstunet. Hade mängder av spontanbesök.
 
Är man utsatt för ensamhet?
Som att det beror på samhället och andra människor?
Har du ens läst texten du länkade till?

Detta är slutklämmen, notera det fetade:
"Ensamhet kan inte brytas av den enskilde på egen hand. Ofrivillig ensamhet kommer heller aldrig att kunna lagstiftas bort. För även om ett strukturerat arbete mot ensamhet kan spela stor roll – genom breda strategier, stöd till civilsamhället och genom att gemenskap blir en tydligare ledstjärna när politik utformas – så behövs också vårt medmänskliga ansvar för varandra. Då kan vi på allvar motverka ensamhetens gissel i samhället."
 
Det är för mig konstigt att inte göra något åt en situation som man inte trivs med.
Inte just att vara ensam.
Prioriteringen bland mina vänner skiftar och nya kommer till samtidigt som gamla faller ifrån mer eller mindre.
Vi får olika livssituationer varefter tiden flyter framåt och vi möts och skiljs och möts igen beroende på vad som händer för stunden.
Du gör det väldigt lätt för dig genom att lägga hela ansvaret på den som blir exkluderad. Jag tror att de flesta ensamma människor verkligen försöker att göra något åt sin situation.
 
Vet du vad som delvis styr det? Ovilja från samhället att tillgänglighetsanpassa. Du har ju själv uttryckt att du tycker att det är onödigt gällande bostäder etc. för händer det något kan man ju byta. Då kommer hela tiden de utsatta vara de som flyttas allt längre ifrån ett sammanhang de trivs med och närmare ett utanförskap. För att nämna en sak.
Då så hamnar man i att grupper ställs mot andra grupper.
I det här fallet bostadslösa mot rörelsehindrade.

F.ö. så lyckades min rörelsehindrade mamma nyss byta till en lägenhet på bottenvåningen i samma kvarter som hon bodde i förut.
Så visst fungerar det i alla fall ibland.
 
Då så hamnar man i att grupper ställs mot andra grupper.
I det här fallet bostadslösa mot rörelsehindrade.

F.ö. så lyckades min rörelsehindrade mamma nyss byta till en lägenhet på bottenvåningen i samma kvarter som hon bodde i förut.
Så visst fungerar det i alla fall ibland.
Det är skitsnack, det är du och andra som kör med det argumenten som ställer grupper emot varandra.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

V
Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
10 392
Senast: valpköpare
·
Hästvård Min häst har just konstaterats ha kotledsinflammation, vänster fram, efter att ha varit "trasig" hela det här året. Och jag är lite...
Svar
16
· Visningar
3 462
Senast: Liten
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp