Engelska

[Lillgrådis]

Jag tycker person låter nära och kärt. En alldeles egen person att ty sig till, typ! Men ja, husse och matte är helt okej ord sådär på det stora hela, tycker jag också. Förstår att vilja ha ett alternativ.

Ja jag tänker lite samma om människa, kan mycket väl säga till hästarna t ex ”Människan ska fylla på vatten nu om ni lugnar er lite” eller ”Ajaj! inte sluka människan” (det senare till oralfixerad nordsvensk) eller till båda unghästarna ”nu ska människan åka på Ziggy en stund, nu får ni sköta er när vi är borta”. I samtal med katten funkar även ”människoslaven” som subjekt.

 

[Red_Chili]

Om du inte vet vad människan heter då?

Kan du ge exempel på en sådan situation? Jag kan inte komma på när det skulle ske.

 

[TygerTyger]

Att säga ägare eller människa funkar ju om man pratar med någon annan om hunden. Men när man pratar med hunden? Har svårt att få det att kännas naturligt om man skulle byta ut ”var är matte?” eller ”gå till husse” till ägare eller människa

Håller med. Enda hunden i mitt liv är dock min mammas, så jag kör på "var är mamma?" med hänvisning till att hon är min mamma.

 

[Nahar]

Vad sägs om "valle" som könslöst alternativ? Förkortning av vallhjon som kanske inte är så fint egentligen men innan hjon var kopplat till fattighjon så var det ett könslöst ord för familjemedlem; ergo vallhjon = hen som har hand om djuren

 

[TygerTyger]

Jag tycker person låter nära och kärt. En alldeles egen person att ty sig till, typ! Men ja, husse och matte är helt okej ord sådär på det stora hela, tycker jag också. Förstår att vilja ha ett alternativ.

Är det från Grey's Anatomy? "You're my person" tänker jag på, från de tidiga säsongerna.

 

[Sel]

Är det från Grey's Anatomy? "You're my person" tänker jag på, från de tidiga säsongerna.

Jag har aldrig sett den serien.
Jag tycker att det blir så naturligt på engelska. Som sagt i exemplet om jag hittar en vilsen hund till exempel "Where is your person?" eller i kampanjer "Every pet deserves their own person." och liknande. Det ger mig en rätt varm feeling bara.

 

[TygerTyger]

Jag har aldrig sett den serien.
Jag tycker att det blir så naturligt på engelska. Som sagt i exemplet om jag hittar en vilsen hund till exempel "Where is your person?" eller i kampanjer "Every pet deserves their own person." och liknande. Det ger mig en rätt varm feeling bara.

Håller med. Men får inte samma vibbar på svenska, av någon anledning.

 

[Sel]

Håller med. Men får inte samma vibbar på svenska, av någon anledning.

Det faller inte lika naturligt, jag håller med. Person på svenska känns mer som "myndighetsperson" men jag tror känslan går att förändra. Skulle jag åka hem nu skulle det nog lätt bli person för mig utan att kännas konstigt.

 

[MiaMia]

Skönt att inte vara ensam om att använda matte/husse istället för mamma/pappa. Det kliar i mig när jag ser det senare, likaså när folk skriver att de "adopterat" ett djur. Nä. Det har du inte, du har köpt det eller fått det. Barn adopterar man, inte djur. Sen fattar jag ju att det kommer ifrån "adopt, don't shop"-kampanjer för att få folk att ta hand om djur från djurhem, men jag är fyrkantig (och gammal) nog att bli irriterad iallafall.

Verkligen. Adoption konstruerar juridiskt föräldraskap.
Nej, ännu kan man inte ha det med en katt i den svenska folkbokföringen.

 

[em-pirre]

Men alltså är det vad du säger till din hund/katt? Varför är det fel att säga matte/husse?

Jag fattar ju att hund/katt skiter fullständigt i om du kallar dig vattenreservoar eller bussgarage eller matte, liksom att hunden/katten lika lite bryr sig om genus i språket.

Nej jag brukar inte tala om mig själv i tredje person. Jag säger ju hundens namn åt hunden. Eller bara "kom hit".

 

[em-pirre]

Jag har aldrig sett den serien.
Jag tycker att det blir så naturligt på engelska. Som sagt i exemplet om jag hittar en vilsen hund till exempel "Where is your person?" eller i kampanjer "Every pet deserves their own person." och liknande. Det ger mig en rätt varm feeling bara.

Jag säger where's your owner?

 

[MiaMia]

Det faller inte lika naturligt, jag håller med. Person på svenska känns mer som "myndighetsperson" men jag tror känslan går att förändra. Skulle jag åka hem nu skulle det nog lätt bli person för mig utan att kännas konstigt.

Person ger mig känslan av svengelska/halvdålig översättning i det sammanhanget.
Kan inte sätta fingret på exakt varför, men språkkänslan säger att det är att fall av "borde välja ett annat ord"

 

[Sel]

Jag säger where's your owner?

Det funkar naturligtvis lika bra. För mig känns det lite mer tidningsartikel och kliniskt. "The owner of the dog was *** ****" men det är ju helt och hållet en personlig preferens.

 

[Sel]

Person ger mig känslan av svengelska/halvdålig översättning i det sammanhanget.
Kan inte sätta fingret på exakt varför, men språkkänslan säger att det är att fall av "borde välja ett annat ord"

Det enda alternativet jag kan komma på på rak arm är människa, om man inte vill använda ägare. Jag tycker ägare låter så sterilt och opersonligt, men precis som på engelska funkar det ju alldeles utmärkt.

 

[em-pirre]

Det funkar naturligtvis lika bra. För mig känns det lite mer tidningsartikel och kliniskt. "The owner of the dog was *** ****" men det är ju helt och hållet en personlig preferens.

Well, jag är finsk såatteh. Vi är ganska torra vi säger ofta DEN om djur också. På finska är det helt okej att säga DEN om en människa också, tex om jag pratar med en mamma om hennes barn kan jag säga att "den har haft roligt".

 

[MiaMia]

Det enda alternativet jag kan komma på på rak arm är människa, om man inte vill använda ägare. Jag tycker ägare låter så sterilt och opersonligt, men precis som på engelska funkar det ju alldeles utmärkt.

Säger inte att jag har svaret på vad det borde vara istället.
Men den där vaga språkkänslan säger att det kliar lite ändå.

 

[Sel]

Well, jag är finsk såatteh. Vi är ganska torra vi säger ofta DEN om djur också. På finska är det helt okej att säga DEN om en människa också, tex om jag pratar med en mamma om hennes barn kan jag säga att "den har haft roligt".

Men det är ju i det fallet en språkgrej snarare än att det handlar om att du ser hunden eller barnet som en SAK, vilket blir känslan på ren svenska eller engelska om du säger den/det/it om en individ du känner.

 

[Sel]

Säger inte att jag har svaret på vad det borde vara istället.
Men den där vaga språkkänslan säger att det kliar lite ändå.

Meh!

 

[em-pirre]

Men det är ju i det fallet en språkgrej snarare än att det handlar om att du ser hunden eller barnet som en SAK, vilket blir känslan på ren svenska eller engelska om du säger den/det/it om en individ du känner.

Ja precis. Likadant med att säga ägare. Jag tycker det känns helt naturligt utan att man ser djuret som en sak.

 

[Sel]

Ja precis. Likadant med att säga ägare. Jag tycker det känns helt naturligt utan att man ser djuret som en sak.

Ägare är absolut okej, jag skulle bara inte välja det i direkttal med djuret/ägaren. Det känns mer som nu, i en abstrakt eller bortkopplad situation liksom.
Det skulle kännas väldigt stelt att presentera mig som "Hej, jag är Chikas ägare." bättre då med "Hej, jag är Chikas matte!" i mina öron. Eller "mom" då, här i UK. Ägare känns så.. relationslöst. Hästhandlare Äger hästen en period, typ, sedan får hästen en matte, husse eller person som bryr sig.
Ja, jag inser att jag nog uppfattas som ganska fånig.