Engelska

[Eurydome]

Nej för fan, det skulle jag ALDRIG säga. Jag vet bara inte när jag skulle behöva kalla mig själv för nåt när jag pratar med min hund.

Jag ber hunden komma hit helt enkelt. Eller när pratar man om sig själv i tredje person? Kom till matte?! Jag tycker det känns lite fånigt, lite babyspråk på nåt sätt.

Jag pratar jätteofta bebisspråk eller hur du vill uttrycka det med min hund. Hon fattar ju inte vad jag säger men hon hör ju tonläget när jag pratar. Det är ett sätt för mig att uttrycka kärlek helt enkelt, t ex när vi gosar och jag samtidigt med mjuk röst eller bebisspråk om du vill kalla det så berättar hur fin och duktig hon är och mattes lilla älskling. Gör du aldrig så?

Jag pratar ju inte med henne enbart för att ge kommando liksom, verkar jättetråkigt. Men när jag går det så är jag tydlig och kort.

 

[Nahar]

Apropå inlägget ovan @Nahar så tänker jag att husse är ju egentligen ett könsneutralt ord som du efterfrågar i den här tråden. Husse kan ju betyda både husbonde eller husmor, dvs borde inte vara bundet till något kön alls.

Kanske lättare också att börja använda ett redan använt ord för alla än att komma på ett nytt ord som "alla" ska komma överens om.

Jo, bonde är ju inte könsbundet egentligen heller. Tänkte väl mest att många ickebinära jag känner är obekväma med manligt kodade ord, och ’husse’ är ju ändå förknippat med män mest. Men alla får väl använda det de gillar bäst

 

[em-pirre]

Jag pratar jätteofta bebisspråk eller hur du vill uttrycka det med min hund. Hon fattar ju inte vad jag säger men hon hör ju tonläget när jag pratar. Det är ett sätt för mig att uttrycka kärlek helt enkelt, t ex när vi gosar och jag samtidigt med mjuk röst eller bebisspråk om du vill kalla det så berättar hur fin och duktig hon är och mattes lilla älskling. Gör du aldrig så?

Jag pratar ju inte med henne enbart för att ge kommando liksom, verkar jättetråkigt. Men när jag går det så är jag tydlig och kort.

Jag pratar alltid bebisspråk med dem! Alltid! Men mest typ WHO'S A GOOD Dog! Vem vill ha mat?


Jag skulle aldrig heller prata om mig själv i tredje person åt ett barn. Jag säger mig/jag. Aldrig förnamn eller titel.

 

[MiaMia]

Jag skulle aldrig heller prata om mig själv i tredje person åt ett barn. Jag säger mig/jag. Aldrig förnamn eller titel.

Inte ens om barnen är så små att det är en relevant anpassning till deras språkutveckling?

 

[Eurydome]

Jag pratar alltid bebisspråk med dem! Alltid! Men mest typ WHO'S A GOOD Dog! Vem vill ha mat?


Jag skulle aldrig heller prata om mig själv i tredje person åt ett barn. Jag säger mig/jag. Aldrig förnamn eller titel.

Okej, jag fattade det som att du tyckte att bebisspråk var fånigt och att du inte gjorde det, därför jag frågade.

Jag pratade om mig själv i tredje person med mina egna barn när de var små. Fast när jag tänker efter gör jag det nog fortfarande ibland, men mest för att retas. Typ "visst är du mammas lilla gull".

Jag skulle inte göra det med andra barn. Tror jag. Har inte någon nära relation med några andra barn än mina egna.

 

[em-pirre]

Inte ens om barnen är så små att det är en relevant anpassning till deras språkutveckling?

Nej. Jag ser ingen som helst pedagogisk poäng i det. Kanske om jag hade ett spädbarn som var mitt eget eventuellt.

 

[Sel]

Fraser som "Kom till mamma/pappa" känns till exempel ganska vedertaget när folk pratar med barn, samma när folk pratar med husdjur fast med den benämning en föredrar då.

 

[Asko]

"-chen" betyder typ "lilla"

Lilla herrn och lilla frun

 

[Asko]

Bortbytling till trollunge gjorde bara ordet ännu bättre, ska börja kalla mina katter för svansbarn nu passar särskilt ena katten "svante svansbarn", perfekt!

Ska kanske börja kalla katten min trollunge Passar mammas hund ännu bättre, där är det definitivt en trollunge

 

[Asko]

Jo, bonde är ju inte könsbundet egentligen heller. Tänkte väl mest att många ickebinära jag känner är obekväma med manligt kodade ord, och ’husse’ är ju ändå förknippat med män mest. Men alla får väl använda det de gillar bäst

Jag tänkte också att bonde inte är könsbundet numera men så läste jag lite snabbt om just husbonde på Wikipedia. Där syns det rätt tydligt att det handlar om en man som äger allt, ingick i lagen etc. Men husmor var den kvinnliga motsvarande.

 

[Badger]

Intressant! Jag tänker att om man säger matte/husse i det läget så är det ganska stor chans att man väcker ordet till minne hos hunden, som kanske fått lära sig det i någorlunda längd och därmed kommer tänka på henom just där och då. Det blir som en slags påminnelse till en hund som kopplat av hjärnan där och då, det kanske blir bara en sekund paus men det kan vara värt det tänker jag. Hunden kanske tittar efter husse/matte vid ordet som de ev känner igen och kopplar till ägaren.

Get eller off with you räknar jag liksom inte med att hunden fattar vad jag menar

Skulle nog tänkt likadant. Som med barn, skulle tänkt de förstår inte alltid ett negativ (försvinn), men skulle kunna förstå ett postiv (gå dit).

För svenska hundar säger jag definitivt gå till husse/matte om jag vill bli av med dem.

 

[Badger]

Nej. Jag ser ingen som helst pedagogisk poäng i det. Kanske om jag hade ett spädbarn som var mitt eget eventuellt.

Det finns i realiteten, om man har ett barn som man umgås mycket med, tex förälder till, och det ska lära sig ens språk så lär de sig snabbare med anpassning till deras ålder och språkmognad. Folk gör det ofta ganska naturligt och det blir till bebisspråk. Men så finns såklart grader i det hela (tex jag körde bara på lite och andra brer på så att det blir väldigt mycket).

Men det är ju ingen större mening med det med andras barn man ser någon gång tänker jag.

Med djur småpratar jag dock i samtalston och resonerande, men hyggligt enkelt. Vissa djur ska ju ha större förståelse för vad man säger än vad man skulle kunna tro, så lika bra att kläcka ur sig ngt som skulle hjälpa en och relaterar till vad man gör i så fall tycker jag.

 

[Sel]

Skulle nog tänkt likadant. Som med barn, skulle tänkt de förstår inte alltid ett negativ (försvinn), men skulle kunna förstå ett postiv (gå dit).

För svenska hundar säger jag definitivt gå till husse/matte om jag vill bli av med dem.

Jag vet inte, jag. Hunden förstår kanske inte orden, men den har nog lättare att förstå innebörden i mitt tonfall och mina gester än en mening som "gå till person X". En vänlig uppmaning uppmuntrar mer än den ger direktiv hos en hund som på glatt eget bevåg förföljer mig och min häst/hund upplever jag, så jag talar om att den inte är önskvärd helt enkelt. Då brukar den springa tillbaka till sin människa.