Ångesten när äggstockarna hotar med att dra igång mensvärken. Dvs inte känningarna i livmodern utan min känning jag brukar ha innan endometrios-mens-helvetet bryter löst och jag får krypa till köket efter tabletter om jag nån gång varit obetänksam och inte haft dem redo vid sängen.
Och imorgon ska jag jobba dygn.. kommer bli en orolig natt detta. Snälla nån håll en tumme eller två att det inte blir blodbad inatt för det vore så jäkla ledsamt o extremt taskig tajming.
Inte för att det nånsin är rätt.. men att orka psykiskt med akuten ett dygn kommer bli svårt om jag ska försöka sörja också. Det kommer bli knäckande oavsett när/om det blir blodbad, men jag grinar hellre hemma på toa än när jag förväntas klappa på patienter non stop.