@tomte
Säger också som de andra, prata med sambon vad han egentligen känner. Jag hade inte jobb i somras medan min sambo hade det. En del annat var också lite kaos i livet som boende. Jag kände mig också väldigt frustrerad eftersom det kändes som en evighet att vänta till jag skulle få jobb osv. Efter mycket om och men så tog jag upp frågan med sambon (ja vi har ju pratat barn innan till och från men inte i "skarpt läge") och frågade helt enkelt hur viktigt det kändes för honom med barn. Jag sa att om det känns som det är väldigt viktigt för oss båda så måste vi nog prioritera det framför fast jobb osv, för det kan ju ta en halv evighet och jag var 32 år i somras (han ett par år äldre). Det visade sig att han gått i samma tankar och tyckte att "det löser sig" på något sätt. Eftersom jag pluggat i några år och innan dess inte heller haft fast jobb så trodde jag att han ville att jag skulle komma ut och jobba innan och äntligen dra in lite pengar men som sagt, han tyckte det var viktigare med barn. Jag hade inte förväntat mig det men är glad att jag faktiskt frågade. Nu slutade första försöket i missfall men nu är jag gravid igen, och tänka sig, jag fick dessutom fast jobb i december så ja, det löste sig faktiskt riktigt bra. Boendet är fortfarande inte helt löst men på något sätt blir det bra också, vi har ju fortfarande några månader på oss om inte annat får vi lösa det efter bebis kommit.
Så mitt tips är att ni verkligen sätter er ner och prata, kolla av med varandra hur viktigt barn är för er, är det viktigare än hus? viktigare än jobb? Om jag hade gått på p-piller hade jag nog ändå slutat, det verkar som det kan ta ett tag att komma igång, ni kan ju använda annat skydd så länge men då är förhoppningsvis kroppen redo när ni väl bestämt er.
+ till er andra som svarat:
Mjo det är dit jag är på väg. Jobb för honom ligger nog överst på listan däremot för att vara ärlig. Vi är båda två lagda som så att vi älskar att arbeta och känner oss inte riktigt "hela" på något konstigt sätt om vi inte arbetar. Så där vet jag var han står. Hade det inte varit för hans arbetslöshet så hade jag absolut tagit upp barn redan... Dessutom tror jag att vi båda hade känt oss lugnare om just han hade haft ett arbete vid en ev graviditet just ekonomiskt, i och med att jag med största sannolikhet lär bli sjukskriven runt v 20 på grund av sjukdomar och ev biverkningar från en graviditet.
Det är en klurig sits just därför, men samtidigt, som ni alla säger och som jag själv tänker, det lär ta tid för oss att ta oss till det stadiet att jag faktiskt blir gravid, om vi ens kommer dit så det är nog mest därför jag börjar känna att det börjar bli dags att fundera på det. Samt att det är ett beslut som måste tas med läkares godkännande och som kommer leda till bortfall av mediciner och tätare kontroller på sjukhuset även om vi bestämmer oss att "bara" sluta med p-piller och köra på gummi istället...
krångel krångel...
@em-pirre tack för peppen i några få, väl valda ord. Just det där med "vi kör, det löser sig oavsett" är i princip mitt mantra när det gäller det mesta, medans sambon är lite mer negativ lagd, även om han gärna kallar det logisk
jag håller tummarna för att det kommer funka denna gången för dig, precis som de flesta andra här misstänker jag =)