En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida DEL 4

[Girasol]

Varning för gnälligt inlägg!!

Har fått mitt nya schema, enligt chefen skulle det inte skilja sig såå mycket från mitt gamla. Jo men tjena! Jag jobbar dubbelt så mkt helg, ledig mitt i veckan istället för på helgen, o när jag i vanliga fall haft sammanhängande ledighet har jag istället fått 1 dag jobb, 1 ledig, 1 jobb, 1 ledig osv... SKIT rent ut sagt!
O för att inte göra det ännu sämre så har dom lyckats lägga schemat TVÄRTemot min sambos, så på en 8 veckors period så har vi sammanlagt 4 lediga dagar tsm, och resterande kommer han sova när jag kommer hem och sen köra iväg på morgonen, komma hem när jag kört iväg osv... (jag sover borta i jobbet nån dag i veckan)

Måtte fan det tagit sig denna månad för annars kan jag nog ställa in mig på nästa försök på semestern i sommar!

ÅH! så störigt! o tråkigt! o ledsamt! o jobbigt!

Om det är så stora förändringar ska du ta upp det med arbetsgivaren samt även med facket om du är med där. Jag antar man har tagit hänsyn till dygns respektive veckovila? Det framgår också i ATL (arbetstidslagen att helg och nattarbete i möjligaste mån ska undvikas, så hur ser det ut för dina kollegor? Är det rättvist fördelat osv? Nu har jag ju dålig koll på vad du jobbar med och det skiljer ju lite inom olika branscher och/eller avtal vad som anses vara fulltid arbetsvecka. På mitt ena jobb är det 37 h som gäller medan det är 38,5 på det andra oavsett vilket ska alltid den sammanhängande vilan vara densamma)

 

[robl]

Om det är så stora förändringar ska du ta upp det med arbetsgivaren samt även med facket om du är med där. Jag antar man har tagit hänsyn till dygns respektive veckovila? Det framgår också i ATL (arbetstidslagen att helg och nattarbete i möjligaste mån ska undvikas, så hur ser det ut för dina kollegor? Är det rättvist fördelat osv? Nu har jag ju dålig koll på vad du jobbar med och det skiljer ju lite inom olika branscher och/eller avtal vad som anses vara fulltid arbetsvecka. På mitt ena jobb är det 37 h som gäller medan det är 38,5 på det andra oavsett vilket ska alltid den sammanhängande vilan vara densamma)

Jag vill inte skriva så ingående om mitt jobb här, vet inte vilka som läser ju
Men kan säga att schemat följer lagar & regler, är ganska rättvist fördelat mellan oss som går på det så det är ju inget fel egentligen, dom har ju rätt att ändra vårt schema.

Sen är min chef ganska så speciell, "lyder" man inte hen så får man problem. O då är det förflyttningar inom företaget som resulterar i mkt mindre lön, sämre tider och i mitt fall dubbelt så mkt pendling (har 15 mil enkel resa till jobb)

Jag vill byta jobb men vill vänta till vi fått barn då jag som jag jobbar nu kommer upp på max på föräldrapenningen och i övrigt så trivs jag med mina kollegor och vi jobbar så tätt inpå varandra och dom är verkligen underbara.

Ja, det jag ville få fram är att jag kan välja att ta upp det med chefen och bli av med min arbetsuppgift, eller kan jag bita ihop o hoppas på att jag blir gravid snart
(O ja, det räcker att man ställer fel fråga till chefen så blir hen förbannad)

 

[paprika]

Jag vill inte skriva så ingående om mitt jobb här, vet inte vilka som läser ju
Men kan säga att schemat följer lagar & regler, är ganska rättvist fördelat mellan oss som går på det så det är ju inget fel egentligen, dom har ju rätt att ändra vårt schema.

Sen är min chef ganska så speciell, "lyder" man inte hen så får man problem. O då är det förflyttningar inom företaget som resulterar i mkt mindre lön, sämre tider och i mitt fall dubbelt så mkt pendling (har 15 mil enkel resa till jobb)

Jag vill byta jobb men vill vänta till vi fått barn då jag som jag jobbar nu kommer upp på max på föräldrapenningen och i övrigt så trivs jag med mina kollegor och vi jobbar så tätt inpå varandra och dom är verkligen underbara.

Ja, det jag ville få fram är att jag kan välja att ta upp det med chefen och bli av med min arbetsuppgift, eller kan jag bita ihop o hoppas på att jag blir gravid snart
(O ja, det räcker att man ställer fel fråga till chefen så blir hen förbannad)

Usch vilket dåligt schema. Och jag som gnällde när sambon jobbade (dagtid) flera helger i rad. Hoppas verkligen att det tagit sig nu, inte bara på grund av detta såklart Visst kan man bita ihop ett tag, men inte hur länge som helst utan att det tär för mycket.Låter som om du har flera anledningar till att byta.

 

[robl]

Usch vilket dåligt schema. Och jag som gnällde när sambon jobbade (dagtid) flera helger i rad. Hoppas verkligen att det tagit sig nu, inte bara på grund av detta såklart Visst kan man bita ihop ett tag, men inte hur länge som helst utan att det tär för mycket.Låter som om du har flera anledningar till att byta.

Man får gnälla över vilket som, jag har gnällt på min sambos schema många gånger när jag hade toppenbra schema känns som jag kommer få igen nu!

Ja, jag vill jättegärna byta till ngt annat men i mitt fall är det tyvärr pengar som styr.
Har fått några erbjudande om bättre jobb och dessutom nära hemmet men också 10-12' mindre efter skatt varje månad..
O då känns det som jag kan bita ihop ett tag till och spara mycket + att vi renoverar så mycket vi kan nu så vi slipper när vi väl får bebis

Mitt första inlägg va nog för jag behövde gnälla av mig lite

 

[robl]

Hur går det för er andra?

 

[paprika]

Hur går det för er andra?

Jag befinner mig i det där mellanrummet mellan äl och bim. Kontrollerar dagligen hur lång tid det är kvar och funderar på hur tidigt man kan testa. Is i magen, vad är det?

 

[Zewz]

Hur går det för er andra?

Förmodligen äl nu i dagarna. Försöker antasta maken så mycket som möjligt. Men jag förstår inte hur folk orkar och hinner? Dottern sover som en kratta så jag är som en zombie. Inte sexigt alls

 

[Ava22]

Hur går det för er andra?

Jag testar på med stickor och tycker mig ha en stegring på gång. Jag är sjukt sugen hela tiden iaf, det borde vara ett tecken

 

[robl]

Jag befinner mig i det där mellanrummet mellan äl och bim. Kontrollerar dagligen hur lång tid det är kvar och funderar på hur tidigt man kan testa. Is i magen, vad är det?

Haha! Känner igen det googlar varje månad "hur tidigt kan man testa", o vet ju mkt väl om att det är bäst o vänta på försenad mens!
Även om det blivit bättre dom sista månaderna

@Zewz
Jag fattar inte heller?! O vi har inte ens barn sen innan som tar nån tid. Hundarna är ju lätta att stänga ut
Är rätt tacksam över att sambon kan bli klar väldigt fort. Vi jobbar på så olika tider så ibland är det nästan sex i hallen innan vi åker på varsitt håll igen

@ninsan
Då är det bara o ligga på

 

[em-pirre]

Jag har äl imorgon, positivt äl-test idag. Kan hända att det är på torsdag också, eftersom jag brukar kunna ha positivt i två dagar. Har haft sex i alla fall Tur att sex är så trevligt

 

[Tora]

Förmodligen äl nu i dagarna. Försöker antasta maken så mycket som möjligt. Men jag förstår inte hur folk orkar och hinner? Dottern sover som en kratta så jag är som en zombie. Inte sexigt alls

Ha ha ha. Det är därför man använder älstickor så man vet när man måste ha sex och så kan man bara ha roligsex när andan faller på utan stress.

De som säger att vadå det är ju bara att ha sex varannan dag så träffar man äl ändå vet inte vad de snackar om

 

[tomte]

Okej, här kommer det. Inlägget jag hoppats på att jag skulle kunna strunta i att skriva men nu går det inte längre och tror ni är några av de få som kan förstå!
Jag har läst denna tråden sålänge jag kan minnas och är inte så aktiv av mig rent generellt (antar att det är av rädsla för att någon som känner mig ska lista ut att det är jag) men det får bära eller brista nu.

Längtan efter barn är nästan obotlig nu. Jag vill börja kunna fundera på barn nu. Jag är inte jättegammal (fyller 27) har äntligen fått ett fast arbete och trivs med livet rent generellt... Vad är det då som talar emot det hela undrar ni? Mjo...
Sambon är 2,5 år yngre, arbetslös för tillfället, vi bor i en liten lägenhet och drömmer då givetvis om hus, osäkert om han är fertil (hade en pungkula som inte trillade ner som ung så har endast 1 kvar och han får inte ta fertilitetstest förrän vi försökt ett tag) och jag har en sjukdom som gör det svårare att både bli gravid och själva graviditeten.... MEN JAG VILL!!! jag vill så mycket så jag vet inte vart jag ska ta vägen periodvis. Vet att det inte finns på tapeten att diskutera med sambon innan han har ett arbete och jag är ju själv medveten om alla hinder vi har på vägen dit (om vi nu ens lyckas) men det är väl lite därför jag känner att det kanske är dags att börja ta bort p-piller och dylikt iaf...

jisses, ett långt, gnälligt mail och jag är inte ens där ni är. Alla ni tappra, fina människor som öppnar upp er om svårigheterna och tvivlen, jag sänder all min styrka till er och håller tummarna för att detta är året då det lyckas för er alla!

 

[em-pirre]

Jag säger kör! Det kan ta länge, eller så blir du gravid direkt. Oavsett så brukar det lösa sig.

 

[Is]

Okej, här kommer det. Inlägget jag hoppats på att jag skulle kunna strunta i att skriva men nu går det inte längre och tror ni är några av de få som kan förstå!
Jag har läst denna tråden sålänge jag kan minnas och är inte så aktiv av mig rent generellt (antar att det är av rädsla för att någon som känner mig ska lista ut att det är jag) men det får bära eller brista nu.

Längtan efter barn är nästan obotlig nu. Jag vill börja kunna fundera på barn nu. Jag är inte jättegammal (fyller 27) har äntligen fått ett fast arbete och trivs med livet rent generellt... Vad är det då som talar emot det hela undrar ni? Mjo...
Sambon är 2,5 år yngre, arbetslös för tillfället, vi bor i en liten lägenhet och drömmer då givetvis om hus, osäkert om han är fertil (hade en pungkula som inte trillade ner som ung så har endast 1 kvar och han får inte ta fertilitetstest förrän vi försökt ett tag) och jag har en sjukdom som gör det svårare att både bli gravid och själva graviditeten.... MEN JAG VILL!!! jag vill så mycket så jag vet inte vart jag ska ta vägen periodvis. Vet att det inte finns på tapeten att diskutera med sambon innan han har ett arbete och jag är ju själv medveten om alla hinder vi har på vägen dit (om vi nu ens lyckas) men det är väl lite därför jag känner att det kanske är dags att börja ta bort p-piller och dylikt iaf...

jisses, ett långt, gnälligt mail och jag är inte ens där ni är. Alla ni tappra, fina människor som öppnar upp er om svårigheterna och tvivlen, jag sänder all min styrka till er och håller tummarna för att detta är året då det lyckas för er alla!

Först vill jag bara säga att ditt meddelande är verken särskilt långt eller särskilt gnälligt! Forumet är ju till för att få lufta sina tankar när man inte vill berätta för någon IRL! Så jag hälsar dig välkommen in i tråden.

Jag är lika gammal som du (eller några månader yngre ) och jag börjar känna samma frustration trots att jag egentligen inte borde förvänta mig några hinder likt dig. Men tanken finns ju alltid där ATT DET KAN VARA SVÅRT, och skulle det visa sig att det är det vill man liksom komma igång så snart som möjligt medans man forfarande anses ung så att inte även åldern ska anses som ett problem.

Nu har vi precis börjat testa lita smått men vi har inte vågat bli så allvarlig att vi kollar med ÄL test och så ännu utan tiden får ha sin gång ett tag. Prata lite ned sambon så han vet hur du känner det så att ni kan stötta varandra, gissar att han trots allt också känner liknande nervositet som dig

 

[Flutterdash]

Okej, här kommer det. Inlägget jag hoppats på att jag skulle kunna strunta i att skriva men nu går det inte längre och tror ni är några av de få som kan förstå!
Jag har läst denna tråden sålänge jag kan minnas och är inte så aktiv av mig rent generellt (antar att det är av rädsla för att någon som känner mig ska lista ut att det är jag) men det får bära eller brista nu.

Längtan efter barn är nästan obotlig nu. Jag vill börja kunna fundera på barn nu. Jag är inte jättegammal (fyller 27) har äntligen fått ett fast arbete och trivs med livet rent generellt... Vad är det då som talar emot det hela undrar ni? Mjo...
Sambon är 2,5 år yngre, arbetslös för tillfället, vi bor i en liten lägenhet och drömmer då givetvis om hus, osäkert om han är fertil (hade en pungkula som inte trillade ner som ung så har endast 1 kvar och han får inte ta fertilitetstest förrän vi försökt ett tag) och jag har en sjukdom som gör det svårare att både bli gravid och själva graviditeten.... MEN JAG VILL!!! jag vill så mycket så jag vet inte vart jag ska ta vägen periodvis. Vet att det inte finns på tapeten att diskutera med sambon innan han har ett arbete och jag är ju själv medveten om alla hinder vi har på vägen dit (om vi nu ens lyckas) men det är väl lite därför jag känner att det kanske är dags att börja ta bort p-piller och dylikt iaf...

jisses, ett långt, gnälligt mail och jag är inte ens där ni är. Alla ni tappra, fina människor som öppnar upp er om svårigheterna och tvivlen, jag sänder all min styrka till er och håller tummarna för att detta är året då det lyckas för er alla!

Kör, säger jag med! Prata med sambon hur du känner. Vill han också ha barn eller vill han absolut vänta tills han har ett arbete? Jag är lika gammal som dig, vi har just börjat försöka och är nu inne på vårt tredje försök.

 

[em-pirre]

FYI. Eller nåt. Jag käkade extra stor dos Bisolvon denna cykel, och hej och hå. Jag har alltid haft rikligt med äl-sekret, riktig äggvita. Nu var det tio gånger lösare (okej, kanske inte tio, men tre?). Så om det var det som var problemet får det fanimig ta sig nu!

 

[Kanintant]

@tomte

Säger också som de andra, prata med sambon vad han egentligen känner. Jag hade inte jobb i somras medan min sambo hade det. En del annat var också lite kaos i livet som boende. Jag kände mig också väldigt frustrerad eftersom det kändes som en evighet att vänta till jag skulle få jobb osv. Efter mycket om och men så tog jag upp frågan med sambon (ja vi har ju pratat barn innan till och från men inte i "skarpt läge") och frågade helt enkelt hur viktigt det kändes för honom med barn. Jag sa att om det känns som det är väldigt viktigt för oss båda så måste vi nog prioritera det framför fast jobb osv, för det kan ju ta en halv evighet och jag var 32 år i somras (han ett par år äldre). Det visade sig att han gått i samma tankar och tyckte att "det löser sig" på något sätt. Eftersom jag pluggat i några år och innan dess inte heller haft fast jobb så trodde jag att han ville att jag skulle komma ut och jobba innan och äntligen dra in lite pengar men som sagt, han tyckte det var viktigare med barn. Jag hade inte förväntat mig det men är glad att jag faktiskt frågade. Nu slutade första försöket i missfall men nu är jag gravid igen, och tänka sig, jag fick dessutom fast jobb i december så ja, det löste sig faktiskt riktigt bra. Boendet är fortfarande inte helt löst men på något sätt blir det bra också, vi har ju fortfarande några månader på oss om inte annat får vi lösa det efter bebis kommit.

Så mitt tips är att ni verkligen sätter er ner och prata, kolla av med varandra hur viktigt barn är för er, är det viktigare än hus? viktigare än jobb? Om jag hade gått på p-piller hade jag nog ändå slutat, det verkar som det kan ta ett tag att komma igång, ni kan ju använda annat skydd så länge men då är förhoppningsvis kroppen redo när ni väl bestämt er.

 

[robl]

Dag 14 idag o ingen utslag på äl-testet.. Hoppas bara den bestämt sig för o va nån dag sen, inte roligt om jag inte får äl denna månad med tanke på dubbelkuren.

Har dock lite molvärk o spänner så kan ju va äl som är på g Hoppas!

 

[em-pirre]

Det kan vara helt blankt en dag, och superpositivt dagen efter, så jag gissar på det!

 

[robl]

Har läst lite om det att ha sex varje dag eller inte.
Hur gör ni? O varför?