En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida DEL 4

[MikaTela]

Alltså jag är så trött på att jag blir skengravid varje månad mellan ÄL och mens sen vi började försöka.
Försöker låta bli att tänka på det men är lite svårt när kroppen sänder ut symptom som man har läst om för länge sen.

Kan man inte typ söva det sinnet i kroppen tills man vet säkert att det är något?

 

[MikaTela]

robl ÄL 22/9 BIM 6/10 5 försöket, 23 år, inga barn
_Smulan_ ÄL 22/9(?) BIM 6/10(?) 2:a försöket efter missfall. 32 år, son född 2012
litetsyskon ÄL 27/9 (?) BIM 15/10 första försöket, avkomma -11
em-pirre ÄL 17/10 BIM 31.10 29 år,försökt över 1 år, inga barn
Is ÄL 17-19/10, BIM 1/11 (ca). 1a försöket , 26 år, inga barn
MikaTela ÄL 23/10 (?) BIM 6/11, 4:e försöket, 26 år, inga barn
Evina ÄL 27/10 (?), BIM 10/11 (ca). 1a försöket, 28 år, inga barn
Kanintant ÄL 5/11 BIM 19/11 , försök igen efter missfall. 32 år, inga barn

@robl , @_Smulan_ , @litetsyskon
Hur går det för er som har passerat ert BIM för ett tag sen?

 

[Amha]

Bim+2 här, om jag räknar rätt. Det börjar faktiskt bli lite spännande men jag är inställd på att mensen sparkar igång snart och att kroppen bråkar med mig.

 

[Zewz]

Bim+2 här, om jag räknar rätt. Det börjar faktiskt bli lite spännande men jag är inställd på att mensen sparkar igång snart och att kroppen bråkar med mig.

Meeen. Inte testat nåt mer? Spännande ju

 

[Amha]

Meeen. Inte testat nåt mer? Spännande ju

Om min bortskämda blåsa kan hålla sig ett tag till kanske det blir test idag (börjar bli kissnödig ) men alltså, kroppen var ju rätt fall i början av månaden så jag har ju ingen aning om den bara hormonbusar med mi . Vi får se. Graviditet skulle förklara mitt humör. Jag känner mig verkligen inte på topp och måste liksom anstränga mig rätt mycket för att överleva dagarna som föräldraledig nu.

 

[Tora]

Alltså jag är så trött på att jag blir skengravid varje månad mellan ÄL och mens sen vi började försöka.
Försöker låta bli att tänka på det men är lite svårt när kroppen sänder ut symptom som man har läst om för länge sen.

Kan man inte typ söva det sinnet i kroppen tills man vet säkert att det är något?

Aldrig att man känner sig så gravid som när man försöker bli det

 

[MikaTela]

Livet är allt bra orättvist, i skolan lär man sig att man blir gravid om man tittar på en kille mer eller mindre.
Är mensen sen är det självklart tecken på graviditet.
Man får mens och ägglossning varje menscykel.
Så i ren rädsla att bli tonårsmamma så skyddar man sig sjukt mycket.

Sen när det väl gäller så får man lära sig att nej man kan inte bli gravid hur som helst. Man måste träffa in ägglossning och framförallt måste man ha ägglossning.
Mensen blir sen stup i kvarten när man försöker och gärna innan också vilket då skrämmer en halvt ihjäl.

Borde dom inte uppgradera detta i sexualkunskapen?

 

[lil-sis]

Livet är allt bra orättvist, i skolan lär man sig att man blir gravid om man tittar på en kille mer eller mindre.
Är mensen sen är det självklart tecken på graviditet.
Man får mens och ägglossning varje menscykel.
Så i ren rädsla att bli tonårsmamma så skyddar man sig sjukt mycket.

Sen när det väl gäller så får man lära sig att nej man kan inte bli gravid hur som helst. Man måste träffa in ägglossning och framförallt måste man ha ägglossning.
Mensen blir sen stup i kvarten när man försöker och gärna innan också vilket då skrämmer en halvt ihjäl.

Borde dom inte uppgradera detta i sexualkunskapen?

Nej jag tycker det är bra att man är livrädd innan man är redo.

 

[em-pirre]

Jaghar funderat på samma sak. Jag hade verkligen inte en susning.Visst vet man att ägglossning och mens hänger ihop, att man kan bli med barn, och att mensvärk och pms kan förekomma. Thats it.

Det är helt otroligt hur bra jag har lärt känna min kropp under det gångna året. Tänk, den här kroppen har jag levt med hela tiden, oc först nu känner jag av äl, känner igen sekretet och alla olika saker som hör ägglossning och menscykel till.

 

[em-pirre]

@lil-sis visst är det så, men man kunde ju gå igenom hur man kan känna igen sin egen ägglossning, hur många dagar före och efter som man är fertil, hur olika cyklar ser ut, hur man ser symtom och när man ska söka hjälp.

 

[Tassetass]

Livet är allt bra orättvist, i skolan lär man sig att man blir gravid om man tittar på en kille mer eller mindre.
Är mensen sen är det självklart tecken på graviditet.
Man får mens och ägglossning varje menscykel.
Så i ren rädsla att bli tonårsmamma så skyddar man sig sjukt mycket.

Sen när det väl gäller så får man lära sig att nej man kan inte bli gravid hur som helst. Man måste träffa in ägglossning och framförallt måste man ha ägglossning.
Mensen blir sen stup i kvarten när man försöker och gärna innan också vilket då skrämmer en halvt ihjäl.

Borde dom inte uppgradera detta i sexualkunskapen?

Fast man vet ju inte hur lätt man blir gravid förrän man faktiskt börjar försöka, eller förrän det sker ett slarv. Jag har alltid varit väldigt noga med att skydda mig och aldrig blivit gravid. Någon gång i vintras började jag och sambon med säkra perioder och använde kondom veckan runt ägglossning, vilket fungerade fint tills vi slarvade en gång, då blev jag gravid direkt. Förvisso är det mycket som ska klaffa för att någon ska bli gravid, men jag tycker det är jäkligt hälsosamt att vara paniskt rädd för graviditet när man är ung. Önskar bara att fler var lika paniskt rädda för könssjukdomar också.

 

[Kaki]

8 dagar till bim. Känner ingenting nu så hoppas att denna brist på skendräktighet är ett tecken

 

[tolksele]

Alltså.. Behöver skriva av mig lite. Både jag och sambon vill ha barn. Vi är förlovade och ska gifta oss inom några år. Jag vill inte vänta för länge med att börja försöka och han vill ha barn typ igår. Eller i förrgår. MEN. Jag vågar inte. Går ut min universitetsutbildning till våren/sommaren och tänker att jag aldrig kommer få ett jobb som gravid/nybliven mamma. Föräldrapenningen som studentmamma/arbetslös är inget att hänga i granen. Jag vill inte sälja ponnyn bara för att jag bli på smällen.
Han har fast jobb i en så vitt jag vet stabil bransch.
Däremot bor vi bara i en studentlägenhet och är alltså bostadslösa ungefär när jag går ut. Bostadsmarknaden här runt är ju inte så rolig och även om jag gärna flytta är hans jobb han har nu i Stockholm så vi måste ju utgå ifrån att han ska kunna ta sig till jobbet.. Har käkat p-piller läääänge och mamma sa att det tog ungefär ett år för henne att bli gravid.

Skulle ni vågat?

 

[Tassetass]

Alltså.. Behöver skriva av mig lite. Både jag och sambon vill ha barn. Vi är förlovade och ska gifta oss inom några år. Jag vill inte vänta för länge med att börja försöka och han vill ha barn typ igår. Eller i förrgår. MEN. Jag vågar inte. Går ut min universitetsutbildning till våren/sommaren och tänker att jag aldrig kommer få ett jobb som gravid/nybliven mamma. Föräldrapenningen som studentmamma/arbetslös är inget att hänga i granen. Jag vill inte sälja ponnyn bara för att jag bli på smällen.
Han har fast jobb i en så vitt jag vet stabil bransch.
Däremot bor vi bara i en studentlägenhet och är alltså bostadslösa ungefär när jag går ut. Bostadsmarknaden här runt är ju inte så rolig och även om jag gärna flytta är hans jobb han har nu i Stockholm så vi måste ju utgå ifrån att han ska kunna ta sig till jobbet.. Har käkat p-piller läääänge och mamma sa att det tog ungefär ett år för henne att bli gravid.

Skulle ni vågat?

Jag hade nog inte skaffat barn i den situationen. En anledning till att jag och sambon skaffar barn nu är att knodden ska hinna bli något år innan jag tar examen så att jag kan kasta mig in i arbetslivet direkt efter examen. Hade jag varit en handfull år yngre hade vi nog väntat tills jag tagit examen och jobbat några år istället, men nu är jag 31 år och vill inte vänta tills jag är 36-37 innan vi skaffar barn.

 

[tolksele]

@Tassetass Då tänker vi ganska lika. Hade vi haft en stabil boendesituation hade jag sett annorlunda på det hela, men fy fan över ångesten att inte veta var man kommer bo. Är jobbigt nog utan extra hormoner...
Jag är bara så rädd över att bli "för gammal" och sen få ångra mig massor

 

[Tassetass]

@tolksele Fast bostadssituationen kan ni ju lösa redan nu om ni vill. Ni är ju inte tvungna att bo kvar i studentlägenheten tills du går ut.

Nu vet jag inte hur gammal du är, men tar du examen till våren så ska du ju åtminstone vara i min ålder för att det, i mina ögon, ska finnas någon anledning till panik.

 

[Hyldeblomst]

Kan man inte typ söva det sinnet i kroppen tills man vet säkert att det är något?

Utmärkt idé tycker jag! Det sinnet och alla 1000 tankar som snurrar runt (runt runt...)
Som min egen variant på @tolksele s funderingar till exempel. Jag har ett jobb, och jag gillar mitt jobb, men vill utbilda mig vidare inom mitt "fält" (vilket kommer ta några år) och Hur Ska Det Gå om jag nu får barn? Inte minst ekonomiskt sett. Har också skaffat mig en fantastisk åldersnoja och är helt övertygad om att det kommer vara helt kört att få anställning som nyutexaminerad och (troligen) runt 35

I övrigt väntar jag. Humöret säger att mens är på väg (och om den ska komma kan den varsågod och göra det nu för i så fall vill jag öppna en flaska gott vin och dammsuga ostbutiken på kletiga härligheter på fredag.) Gyn tog prover som jag väntar svar på, i övrigt tycks allt ("troligen") vara som det ska. Ultraljudet visade inte på några konstigheter ("troligen" har jag haft ägglossning den här månaden) och det var en lättnad förstås. Även om vi inte direkt har fått reda på något nytt. Vänta vänta...

 

[Is]

Borde få mens vilken dag som helst om det inte tagit sig, känner mig inte gravid så har inte så höga förhoppningar men däremot är tuttarna jätte ömma sedan ett par dagar tillbaka. Har haft det ibland tidigare men det va mer i tonnåren men men väntar spänt iaf

 

[Girasol]

Alltså.. Behöver skriva av mig lite. Både jag och sambon vill ha barn. Vi är förlovade och ska gifta oss inom några år. Jag vill inte vänta för länge med att börja försöka och han vill ha barn typ igår. Eller i förrgår. MEN. Jag vågar inte. Går ut min universitetsutbildning till våren/sommaren och tänker att jag aldrig kommer få ett jobb som gravid/nybliven mamma. Föräldrapenningen som studentmamma/arbetslös är inget att hänga i granen. Jag vill inte sälja ponnyn bara för att jag bli på smällen.
Han har fast jobb i en så vitt jag vet stabil bransch.
Däremot bor vi bara i en studentlägenhet och är alltså bostadslösa ungefär när jag går ut. Bostadsmarknaden här runt är ju inte så rolig och även om jag gärna flytta är hans jobb han har nu i Stockholm så vi måste ju utgå ifrån att han ska kunna ta sig till jobbet.. Har käkat p-piller läääänge och mamma sa att det tog ungefär ett år för henne att bli gravid.

Skulle ni vågat?

Tjaaa, jag tar min socionomexamen 16 januari, så är snart klar och om bäbisen jitter stanna i magen till den ska så kommer den till världen första veckan i mars. Nu har jag förvisso fast jobb i botten men inte som socionom utan som vårdare. Men just barn vs har aldrig bekymrat mig. Jag har ju 4 knoddar sedan tidigare... Allt löser sig, men man kanske får vara beredd på att allt inte är en dans på rosor. Men för egen del tycker jag det har fungerat hyfsat i alla år.

 

[tolksele]

@tolksele Fast bostadssituationen kan ni ju lösa redan nu om ni vill. Ni är ju inte tvungna att bo kvar i studentlägenheten tills du går ut.

Nu vet jag inte hur gammal du är, men tar du examen till våren så ska du ju åtminstone vara i min ålder för att det, i mina ögon, ska finnas någon anledning till panik.

Har försökt lösa bostadssituationen men det krävs flera miljoner eller 8-10 år i bostadskö. Så även om jag vill har vi inte lyckats. Att köpa något känns dessutom förkastligt när vi inte vet var jag får jobb och vi ska bo sen.. :/