Jag är inne på sista cykeln med skydd nu. Vi funderade på att skippa det, det känns så himla fånigt att använda kondom när man vet att man vill ha barn, och jag dessutom vet om hur många av er och andra som försökt länge. Men skulle jag bli med barn denna månad så är BF den 5 januari, och det känns som stor risk att trilla över på mellandagarna. Jag bollade detta med en vän för ett par veckor sedan och sa att jag känner mig lite naiv och bortskämd som ens tänker så, man vet ju aldrig hur det går. Jag har aldrig blivit med barn av misstag, och fästmannen har aldrig gjort någon med barn. Så vi vet inte så mycket om vår fertilitet alls. Men vännen stöttade och sa att det är ju en månad det handlar om, så då kan vi ju lika gärna vänta, det kommer inte göra någon skillnad. Dessutom behöver jag inte tänka på att kanske vara preggo över bröllis då utan vi kan få "vår helg", med champagne och långa vinmiddagar, kanske blir det den sista av sådana helger på väldigt länge. Planerad ÄL är dessutom den helgen
Men ouff.. nu längtar jag. Jag har tänkt på barn i 4 år nu och även om jag är väldigt glad över att jag och fästmannen tog några år bara vi två, så känner jag nu när vi börjar planera det hur mycket jag faktiskt längtat. Han med märker jag, han gullar med varenda bebis vi träffar och läser böcker för kompisarnas barn på kvällarna. Jag har varit kär i många i mitt liv men jag är väldigt glad att just han ska bli pappa till mina barn, för jag kan verkligen inte se hur någon annan skulle kunna göra det bättre.