En tråd för oss som vill ha barn/som försöker bli gravida - del 10

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag sjukskrev mig idag p.g.a. stressen kring separationen och flytten. Sjukskötaren läste i mina papper och tog upp barnlösheten. sen var hon så otroligt smart (not) att hon hävde ur sig "Ja men du! världen är full av barn. Du kan ju adoptera"

Öh okej.
 
Oroar mig bara för att jag läser om flera som ska börja med ivf och där ska träffa psykolog och bli bedömda i sin lämplighet, typ.

Men det är väl som sambon säger - ett problem i taget.

Mjo, men depression är väl sällan något som diskvalificerar. Det finns ju andra sjukdomar som verkligen kan vara ett hinder, men du jobbar efter förmåga, har en fungerande vardag och en stöttande sambo. Det är ju oftast inte kroniskt, och om så vore? Jag har troligen en kronisk depression men jobbar, har barn och fixar det mesta. Jag behöver bara mina antidepp för att vara stabil, det är nog ingen som någonsin kunnat gissa att jag ätit antidepp i 19 år mer eller mindre oavbrutet. Jag har bytt medicin nån gång, men jag ska knte stå utan är jag och läkare rörande överens om.
Andas och lita på att det ska gå bra. Går det åt skogen, hantera det då.
 
Oroar mig bara för att jag läser om flera som ska börja med ivf och där ska träffa psykolog och bli bedömda i sin lämplighet, typ.

Men det är väl som sambon säger - ett problem i taget.

Hm? Här erbjuds man kontakt med kurator men bedömningen för ja eller nej är rent medicinsk.
 
Sista provet för mig taget innan remissen för IVF går iväg. Prunnar räknade med att den skulle vara iväg i slutet av denna månad. Osså skulle gubben ta ett prov för hiv etc. 60 dagars väntetid i Linköping, känns hoppfullt att förhoppningsvis ha fått en tid i februari/mars. Om vi inte blir gravida innan som han noga ville poängtera. Känns så långt borta och absurt att det skulle ske. Men visst inget annat än det faktum att det ju hittills inte gjort det talar emot det.
 
Sista provet för mig taget innan remissen för IVF går iväg. Prunnar räknade med att den skulle vara iväg i slutet av denna månad. Osså skulle gubben ta ett prov för hiv etc. 60 dagars väntetid i Linköping, känns hoppfullt att förhoppningsvis ha fått en tid i februari/mars. Om vi inte blir gravida innan som han noga ville poängtera. Känns så långt borta och absurt att det skulle ske. Men visst inget annat än det faktum att det ju hittills inte gjort det talar emot det.
Och händer det är det för att ni slappnar aaaav nu.

Eller så är det bara ren tur i så fall ;)
Skönt att ni är på g sakta men säkert.
 
Jag sjukskrev mig idag p.g.a. stressen kring separationen och flytten. Sjukskötaren läste i mina papper och tog upp barnlösheten. sen var hon så otroligt smart (not) att hon hävde ur sig "Ja men du! världen är full av barn. Du kan ju adoptera"

Öh okej.
:banghead:
Vad less man blir på att sjukvården inte har bättre vett än att uttrycka sig så.
 
Senast ändrad av en moderator:
Och händer det är det för att ni slappnar aaaav nu.

Eller så är det bara ren tur i så fall ;)
Skönt att ni är på g sakta men säkert.
Kan hoppa upp och sätta mig på att nån kommer säga just precis den meningen :cautious:

Sen vågar jag inte hoppas på något förrän det är men nu känns det som att chansen är något större . Kanske kanske.
 
Ackio - PCOS bekräftat 1/10. Behandlar med Provera och ska göra 6 mån för sedan återbesök och diskutera vidare.

hemlig - tar paus i försöken fram till vi kan söka hjälp i januari -17.

Michaelsdotter - 3 graviditeter, inga barn, dock en bonusdotter. 1 abort 2 missfall.
Abort 2012
Första: v. 6 tvillingar 2016
Andra: v. 6 ett foster 2016
Väntar på att mensen ska komma igång, igen. Sen ska nog kroppen få vila lite och försöken läggs på is.

Jordgubblime - tredje försöket, 29 år, BIM 27/11

Kanintant - ÄL 3/10 BIM 17/10, första försöket denna omgången. 1 missfall, 1 MA. Strul efter MA. Inga barn.
 
Var på tidigt VUL idag och läkaren tittar länge på skärmen och ser allvarlig ut, klickar och grejar och säger att de här bilderna måste han skicka upp till Linköping. Jag tänker att jaha, nu var det dags för mer krångel och upp dit upp igen för att reda ut vad som gör att det blir fel hela tiden. Sedan fortsätter han med att säga att Linköping vill se att jag är gravid och så får vi höra hjärtljudet. Fan, han höll på att skrämma ihjäl oss. Allt såg bra ut! Fast han sa 6 + 1 istället för 7+1 som det bör vara.
Han var iaf SUPERglad att det såg bra ut, han sa att han lagt så mycket energi på mig och pratat med linköping så mycket och varit så orolig hur det skulle gå och nu skulle han ringa upp dit och berätta att det gått bra! Jag bad honom hälsa till dom och tacka från oss för all fin hjälp vi fått. Vilket engagemang han har lagt i dessa två år av strul och det värmer att han var minst lika glad som oss <3
Så nu verkar det ju faktiskt vara helt normalt, vi kan inte riktigt smälta det, jag har varit så förberedd på att det inte skulle vara bra den här gången heller. Nu hoppas jag resten flyter på fint men han verkade inte tycka det fanns fog för någon särskild oro i detta läget - skönt.
Så nu lämnar jag den här tråden och hoppas inte jag kommer tillbaka förrän det möjligtvis är dags för ytterligare en liten. Lycka till ni andra <3


Ackio - PCOS bekräftat 1/10. Behandlar med Provera och ska göra 6 mån för sedan återbesök och diskutera vidare.

hemlig - tar paus i försöken fram till vi kan söka hjälp i januari -17.

Michaelsdotter - 3 graviditeter, inga barn, dock en bonusdotter. 1 abort 2 missfall.
Abort 2012
Första: v. 6 tvillingar 2016
Andra: v. 6 ett foster 2016
Väntar på att mensen ska komma igång, igen. Sen ska nog kroppen få vila lite och försöken läggs på is.

Jordgubblime - tredje försöket, 29 år, BIM 27/11
 
Var på tidigt VUL idag och läkaren tittar länge på skärmen och ser allvarlig ut, klickar och grejar och säger att de här bilderna måste han skicka upp till Linköping. Jag tänker att jaha, nu var det dags för mer krångel och upp dit upp igen för att reda ut vad som gör att det blir fel hela tiden. Sedan fortsätter han med att säga att Linköping vill se att jag är gravid och så får vi höra hjärtljudet. Fan, han höll på att skrämma ihjäl oss. Allt såg bra ut! Fast han sa 6 + 1 istället för 7+1 som det bör vara.
Han var iaf SUPERglad att det såg bra ut, han sa att han lagt så mycket energi på mig och pratat med linköping så mycket och varit så orolig hur det skulle gå och nu skulle han ringa upp dit och berätta att det gått bra! Jag bad honom hälsa till dom och tacka från oss för all fin hjälp vi fått. Vilket engagemang han har lagt i dessa två år av strul och det värmer att han var minst lika glad som oss <3
Så nu verkar det ju faktiskt vara helt normalt, vi kan inte riktigt smälta det, jag har varit så förberedd på att det inte skulle vara bra den här gången heller. Nu hoppas jag resten flyter på fint men han verkade inte tycka det fanns fog för någon särskild oro i detta läget - skönt.
Så nu lämnar jag den här tråden och hoppas inte jag kommer tillbaka förrän det möjligtvis är dags för ytterligare en liten. Lycka till ni andra <3


Ackio - PCOS bekräftat 1/10. Behandlar med Provera och ska göra 6 mån för sedan återbesök och diskutera vidare.

hemlig - tar paus i försöken fram till vi kan söka hjälp i januari -17.

Michaelsdotter - 3 graviditeter, inga barn, dock en bonusdotter. 1 abort 2 missfall.
Abort 2012
Första: v. 6 tvillingar 2016
Andra: v. 6 ett foster 2016
Väntar på att mensen ska komma igång, igen. Sen ska nog kroppen få vila lite och försöken läggs på is.

Jordgubblime - tredje försöket, 29 år, BIM 27/11

Grattis ❤️
 
Skickat vårdbegäran om barnlöshetsutredning. Hoppas på att vi får ställa oss i kö fastän det inte gått ett år sen senaste missfallet förrän i januari. Och jag hoppas att min depression inte gör att de nekar oss hjälp.

De tror jag inte du behöver oroa dig för! Jag fick inte träffa ngn kurator/ psykolog och grinade mig igenom första 5 besöken hos dem!
Jag fortsätter hålla tummen för er!!
 
@Kanintant hade du gjort IVF i Linköping? :) Eller ni kanske man säger :angel:

Nej, jag hade en ofostrig graviditet för två år sedan, med blödning så det blev akut skrapning, efter det fick jag ashermens syndrom, vilket betyder att livmodersväggarna hade växt ihop efter skrapningen. Min läkare försökte med hjälp av spiral att dela på väggarna med det fungerade inte och livmodern punkterades dessutom. Sedan gjordes kontraströntgen för att kolla fria passager till äggledare. Var upp i Linköping tidigt i våras där de lyckades öppna upp livmodern igen och få bort ärrvävnaden. Dock var livmoderslemhinnan inte i så bra skick, bara lite levande längst upp och som små öar. Ingen mens sedan ekrapningen eftersom slemhinnan inte kan producera så mycket blod. Läkaren har därför inte vetat om jag kan bli gravid eftersom man inte vet hur mycket av hinnan som måste vara hel för att det ska gå. Vi skulle försöka själva 6 mån om vi vill bli gravida igen (jag har inte velat förrän nu) och skulle inte det gå så skulle de ge hormoner och se hur de skulle kunna hjälpa oss, gissar att ivf kanske hade blivit aktuellt. Nu hade vi tur och det tog sig på första försöket.
 
Nej, jag hade en ofostrig graviditet för två år sedan, med blödning så det blev akut skrapning, efter det fick jag ashermens syndrom, vilket betyder att livmodersväggarna hade växt ihop efter skrapningen. Min läkare försökte med hjälp av spiral att dela på väggarna med det fungerade inte och livmodern punkterades dessutom. Sedan gjordes kontraströntgen för att kolla fria passager till äggledare. Var upp i Linköping tidigt i våras där de lyckades öppna upp livmodern igen och få bort ärrvävnaden. Dock var livmoderslemhinnan inte i så bra skick, bara lite levande längst upp och som små öar. Ingen mens sedan ekrapningen eftersom slemhinnan inte kan producera så mycket blod. Läkaren har därför inte vetat om jag kan bli gravid eftersom man inte vet hur mycket av hinnan som måste vara hel för att det ska gå. Vi skulle försöka själva 6 mån om vi vill bli gravida igen (jag har inte velat förrän nu) och skulle inte det gå så skulle de ge hormoner och se hur de skulle kunna hjälpa oss, gissar att ivf kanske hade blivit aktuellt. Nu hade vi tur och det tog sig på första försöket.

Jisses :( helt underbart att det tog sig direkt! Men vilken tråkig och hemsk komplikation av skrapningen :nailbiting:

Grattis! Och må allt gå fint nu :)
 
Jisses :( helt underbart att det tog sig direkt! Men vilken tråkig och hemsk komplikation av skrapningen :nailbiting:

Grattis! Och må allt gå fint nu :)

Ja det blev verkligen en lång historia, skrapningen gjordes i jan-feb 2015 och operationen i linköping i mars i år, då gick jag på hormoner med för att uppmuntra hinnan att bli bättre och då har man ingen mens eller ägglossning. Så kanske att man hade kunna börja testa i maj-juni om vi velat och visste att det var ok (jag trodde vi skulle vänta till mensen var igång igen). Så mer än 2 år för att få ordning på allt. Skönt ändå att jag inte var redo för det hade varit påfrestande att vänta så länge.

Tack :) Ja nu hoppas vi allt ska gå utan komplikationer :D
 
Jahapp. Nu har min kropp bestämt sig för att hoppa över två mens(ar..?). Jag är på dag 80-nånting i menscykeln och tog ett negatovs gravtest igår. Så.. någon idé om hur en får igång mensen?
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 717
Senast: Anonymisten
·
Övr. Barn Hejsan! Kände att jag ville gå med i tråden, även fast vi inte börjat försöka än. Vi tänkte börja försöka i juni om det går som det...
2
Svar
22
· Visningar
2 650
Senast: orkide
·
Gravid - 1år Välkomna till tråd 13 Här samlas alla som vill prata om hur det är att försöka få till barn! Oavsett om det är med stork, DHL...
85 86 87
Svar
1 733
· Visningar
239 310
Senast: cherie
·
Gravid - 1år Jag visste inte om jag skulle fortsätta i min första tråd "vem tar du med till förlossningen?" eller om jag skulle skapa en helt ny...
2
Svar
22
· Visningar
3 947
Senast: Milosari
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp