En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

På mig så kände de efter på slutet av första graviditeten.
Barnens storlek har de ju ganska så klart för sig.
Mina barn var små så då var det enkelt.
Några vänner till mig har burit på stora barn och då så har de mätt extra noga.
Ibland t.o.m. med röntgen av bäckenet för att vara säkra.

De efterföljande barnen skulle ju samma väg så då mätte man inte.

Har tre veckor kvar och inte hört ett ljud om någon mätning, trots att jag påpekat att jag är sned i bäckenet efter en ridolycka.
Ska nog ta upp det till diskussion när jag träffar BM nästa gång, bra att veta så tack.
 
Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Sedan undrar jag hur vanligt det är att kvinnor drabbas av så allvarliga skador i underlivet att de inte går att reparera? Sjukvården idag är avancerad och jag känner då ingen som inte gått att laga. Trots att de spruckit upp i analen.

I min bekantskapskrets är jag den enda som behövt opereras efteråt och då var det ett liiiiitet slemhinneveck (orsakat av ett av de fyra stygnen jag fick efter förlossningen?) som skavde som togs bort. Lokalbedövning, 15 minuters operation... om ens det.




http://www.aftonbladet.se/vss/foraldrar/story/0,2789,947981,00.html

http://www.aftonbladet.se/vss/foraldrar/story/0,2789,947979,00.html


Mitt eget umgänge har inte haft någon större tur med sina graviditeter/förlossningar och är nog inte representativa. Å andra sidan hör det nog ihop med att de flesta varit förstföderskor efter 30 och drabbats av lite allt möjligt.
Havandeskapsförgiftning har ex varit vanligt (vilket lett till snitt).
 
Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Hur svårt det är, och vad som krävs för att det hela ska bli vettigt, beror nog väldigt mycket på vilka personer man möter i vården. Som jag tror att jag skrev förut, så verkar ju vetenskapen ta lite ledigt när det gäller förlossningar och amning, för att istället ersättas av Myten Om Modern.


Ja, alternativt så har lusten att uppdatera arbetsmetodik efter vetenskap konstpaus. För forskas gör det ju (har jag sett/läst ;) ).


:D Vad gäller själva graviditeten, så antog jag nog att bebisen växte som den skulle oavsett om någon barnmorska övervakade det hela eller inte. Jag fick dock en rejäl utskällning för att jag inte inställt mig i tid på MVC. Det kändes som om jag bodde i Rumänien under kommunisttiden och barnet var statens, inte mitt. Jag visste inte att det var lag på att anmäla graviditeter - och det var det naturligtvis inte heller.


Att inte underkasta sig kontrollorgan är ett grovt övertramp :D


Att som din kompis gå till MVC strax efter överhoppad mens, är helt obegripligt för mig. Jag betraktar det verkligen som det tills vidare: en överhoppad mens. Inte mer, inte mindre.

Så är det men hon vill veta vad hon ska ställa in sig på. Om det blir missfall är det någon idé att övht låta sig bli gravid igen, ex?


Och ut kom den oavsett. Jag råkar tillhöra en familj i vilken det vilar en förbannelse över de födande kvinnorna (mormorsmor dog och på den vägen har det varit).

Att beställa snitt på förhand föll mig inte in, jag hade aldrig kommit på idén, det var före den trenden. Men jag såg till att få vara på det sjukhus i min region som hade bäst rutiner kring snitt då jag ju anade vartåt det barkade (på grund av förbannelsen, de medicinska indikationerna var enbart positiva). Och som jag hade förutspått tog förlossningen ett par dygn, oräkneliga timmar med krystvärkar, och akutsnitt till sist när jag gav upp. Nattbarnmorskan hann sticka ett helt litet set åt bebisen under tiden. :laugh:


Med en sådan förbannelse hängande över huvudet hade jag nog trots allt varit rätt snabb med att underkasta mig kontrollorganet :D


De tolv timmar som Danderyd tydligen kör med, hade varit för lite för mig. Jag hade inte gett upp redan då.

Tror inte du hade blivit tvingad men att ha en bakdörr/genväg att ta till kan troligen kännas nog så tryggt. Kanske tom locka fram lite extra krut?
Jag har hört att en del som gått igenom jäkliga förlossningar haft sådan träningsvärk efteråt att det varit en faktor till att de knappt tagit sig upp ur sängen.

Ser inget problem med det, egentligen, förutom att jag har ett rätt fult ärr fortfarande efter 21 år. Men det är så tydligt ett kejsarsnittsärr, att jag inte är särskilt obekväm med det. Det är ju inte hemligt att jag har barn. Men det är lite äckligt att jag inte har känsel i ärrvävnaden. Och om jag vore överviktig skulle nog ärret liksom dela magfettet på längden, vilket vore ett väldigt fult sätt att vara överviktig på.


Det där med snittärr är också intressant. Beroende på sjukhus och personal verkar det vara väldig skillnad i betydelsen av att göra "snygga" ärr, både gällande placering och stygn.
 
Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Där får du nog en del mothugg, många ser tillbaka på sin jobbiga förlossning med glädje efteråt.

Det är isf glädjande, jag kan personligen inte se varför man skulle vilja ha annat än en lätt och okomplicerad förlossning. Vill jag ha en utmaning klättrar jag eller köper mig ett fallskärmshopp. Men det är ju jag det ;)
 
Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Jag har hört att en del som gått igenom jäkliga förlossningar haft sådan träningsvärk efteråt att det varit en faktor till att de knappt tagit sig upp ur sängen.

Det är nog tvärtom. Träningsvärk i kroppen tyder på att personen spänt sig vilket i sin tur motverkar förlossningsarbetet och nog i slutändan kan ge resultatet att förlossningen var "jäklig".
 
Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

http://www.aftonbladet.se/vss/foraldrar/story/0,2789,947981,00.html

http://www.aftonbladet.se/vss/foraldrar/story/0,2789,947979,00.html


Mitt eget umgänge har inte haft någon större tur med sina graviditeter/förlossningar och är nog inte representativa. Å andra sidan hör det nog ihop med att de flesta varit förstföderskor efter 30 och drabbats av lite allt möjligt.
Havandeskapsförgiftning har ex varit vanligt (vilket lett till snitt).

Där framkommer ju inte hur vanligt det är med så allvarliga komplikationer. Bara att 90% går att fixa med operation.
 
Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Där framkommer ju inte hur vanligt det är med så allvarliga komplikationer. Bara att 90% går att fixa med operation.

Har kollat som hastigast, det finns material av kvinnorna i artiklarna men just nu hittar jag det inte. Vill minnas att det var straxt under 5% tot som får bestående men. Någonstans där.

Men jag är skeptisk till siffrorna totalt sett. Det finns ett mörkertal pga tabun så vem vet. En del verkar hellre lida i det tysta istället för att söka hjälp. Å andra sidan flaggas det för att eftervården på många ställen är under all kritik. Att kvinnor fortfarande blir hänvisade blöjor istället för operation.
 
Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Det är nog tvärtom. Träningsvärk i kroppen tyder på att personen spänt sig vilket i sin tur motverkar förlossningsarbetet och nog i slutändan kan ge resultatet att förlossningen var "jäklig".

Det är mycket möjligt. Själv drog jag nyligen ut en visdomstand. 30 minuter i tandläkarstolen räckte för att ge mig skum träningsvärk i hela överkroppen.
 
Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Där får du nog en del mothugg, många ser tillbaka på sin jobbiga förlossning med glädje efteråt.

Och vissa är som jag, 20 minuters förlossning och tyckte ändå det var hemskt och vill inte göra om det :D
Man vet aldrig har man/folk reagerar!
 
Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Har tre veckor kvar och inte hört ett ljud om någon mätning, trots att jag påpekat att jag är sned i bäckenet efter en ridolycka.

Men?!
Alltså när jag väntade mitt fösta barn så var de mycket noga med att se till att mammorna skulle vara trygga i och säkra på att barnet kunde komma ut den naturliga vägen.
De berättade för mig att den kontrollen var för att upptäcka förlossningshinder.

Det var en gynekologisk undersökning av en erfaren förlossningsläkare.
Han kände efter med handen att bäckenet var som det skulle i förlossningskanalen.
De kan tydligen göra det.
På min andra förlossning så bad de att en AT-läkare skulle få känna efter.
Först så kände en och tryckte på ett ställe och så skulle AT-läkaren känna och jag skulle verifiera att han tryckte på samma ställe.
En utbildning som jag tyckte var viktig.

Har de inte gjort den undersökningen på dig?
 
Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Mitt eget umgänge har inte haft någon större tur med sina graviditeter/förlossningar och är nog inte representativa.

Om man har en spänd inställning till förlossningen så blir den ju värre.
Det handlar ju faktiskt om att utföra ett arbete.

Om man inte har en sådan kroppskontroll att man kan slappna av på rätt sätt när det behövs och pressa på när det behövs så blir ju risken för skador större.
Jag var 30 när jag fick första barnet och åldern spelar ingen roll på det viset.
Kanske senare, runt 40, men när jag som 40-åring fick det tredje barnet så var jag ju omföderska.
 
Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Men?!
Alltså när jag väntade mitt fösta barn så var de mycket noga med att se till att mammorna skulle vara trygga i och säkra på att barnet kunde komma ut den naturliga vägen.
De berättade för mig att den kontrollen var för att upptäcka förlossningshinder.

Det var en gynekologisk undersökning av en erfaren förlossningsläkare.
Han kände efter med handen att bäckenet var som det skulle i förlossningskanalen.
De kan tydligen göra det.
På min andra förlossning så bad de att en AT-läkare skulle få känna efter.
Först så kände en och tryckte på ett ställe och så skulle AT-läkaren känna och jag skulle verifiera att han tryckte på samma ställe.
En utbildning som jag tyckte var viktig.

Har de inte gjort den undersökningen på dig?

Det är nog inte många som har gjort den undersökningen för jag känner ingen som har gjort en sådan :confused:
 
Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Vill minnas att det var straxt under 5% tot som får bestående men.

Du läser antingen selektivt eller så ändrar ditt minne på siffrorna.
Det här har vi gått igenom förut i en tråd.

Det är vad jag kan hitta 5,5% som får förlossningsskador av typen "gå sönder" totalt sett.
I den statistiken måste ju jag då vara med.
90% av dessa går att reparera fullständigt.
Då så har vi 0,55% som inte blir fullt återställda.

Om man skall basera sina val på statistik så tycker jag i alla fall att man skall använda den korrekta statistiken.
Du ligger en 10-potens fel.

Dessutom så finns metoder för att minska skadorna.
Och dessa metoder tycker jag att man skall fokusera på.
Så att man kan minska antalet skador med den vaginala förlossningen som ju egentligen är den bästa på alla andra sätt.

Nyköping kanske är något för din vän?
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=87&artikel=4415606

Där så har de efter att ha haft den sämsta statistiken fått ner siffran 2,6 procent, vilket är under rikssnittet.
Om 90% av dessa går att laga så är man nere på 0,26% med bestående men.

Det är 2,6 promille ~ 5 av 2000.
 
Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Det är nog inte många som har gjort den undersökningen för jag känner ingen som har gjort en sådan :confused:

Inte jag heller...

Jag vet dock att de sa till mig vid vårt vändningsförsök att OM jag skulle vilja prova föda vaginalt trots att barnet låg i säte så skulle man i så fall röntga bäckenet för att kunna konstatera att där fanns tillräckligt med utrymme. Man vill väl inte riskera att man föder ut barnets kropp och sen fastnar huvudet. Jag antar att man resonerar som så att om en person har för trångt bäcken vid en normal födsel så kommer man att märka det; huvudet kommer inte ut och då blir det akutsnitt.

I_U: det kan ju också vara så att man faktiskt gör denna undersökning när/om man tror att personen kan ha trångt bäcken. Du är ju ganska nätt byggd och kanske var det någon som därför trodde ditt bäcken skulle kunna vara trångt? (som jag minns så är du ju inte direkt någon extremt bredhöftad person) Eller så gjordes den då och där, på det sjukhuset och vid den tiden.
 
Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Den här länken
http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article11010065.ab

Tycker jag är viktig.
Det finns hjälp, hjälpen fungerar och man skall kräva den hjälpen och få den snabbt.
Att inte sätta ihop det som går sönder omedelbart är bara ett utslag av kvinnoförakt tycker jag.
Inga andra skador skulle man bara lämna därhän och låta vara i flera år.
 
Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Jag var 39½ år som förstföderska och min förlossning var i princip problemfri med enbart lustgas som smärtstillare. Sonen fastnade lite med ena axeln och BM vred på mig liggandes åt höger och vänster så ordnade det sig också. Fick sy lite då sonen kom som skjuten ur en kanon så jag sprack lite grann. Det har läkt kanonfint och min BM sa att det syns inte att jag fött barn. Det känns inget annorlunda heller.

Jag läste på om förlossningar innan i böcker och på webben, var på föreläsning på sjukhuset och jag gick på graviditetsyoga vilket var en oerhört stor tillgång och trygghet när det väl begav sig.

Jag skulle lätt gå igenom fler vf men inte graviditeten som jag ser på som 9 månaders ångest och förfall, en fullkomligt vedervärdig tid. Det är ju tur att "produkten" är så oerhört härlig. :love:

Vill bara sluta mig till de som fött barn med vf utan komplikationer, göra oss hörda. ;)
 
Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

I_U: det kan ju också vara så att man faktiskt gör denna undersökning när/om man tror att personen kan ha trångt bäcken.
De sade att de gjorde den på alla förstföderskor.
Men den var som vilken undersökning som helst egentligen.
En sista kontroll före förlossningen.
För din del så var den kanske inte så meningsfull då de hade andra problem att fundera över - ett barn i säte.

Du är ju ganska nätt byggd ...
Tack men inte riktigt nu längre.

Dock är det tydligen så att utsidan inte alls beskriver insidan.
En av de pyttigaste människor som jag vet födde utan vidare jättebarn och det med plats över.
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Jag har en kär vän som är gravid i vecka 35. Barnet var oplanerat men är väldigt efterlängtat. Dock har min vän redan sedan innan hon...
2
Svar
32
· Visningar
4 145

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp