En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

[mandalaki]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Jag såg allt också det, och jag var på väg att skriva nåt om små gallupar i all ära, men en gallup kan dock aldrig vara så liten att den omfattar en enda person - men så såg jag att mabuse hunnit före

 

[kamomillo]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

*knapp lån*
Nu tycker jag att flera av er har skällt klart på Lena Furberg. De hon skrivit i tidigare trådar är väl inget att hacka på NU
Hon har skrivit och förklarat, kan det inte få räcka med det?
Inget av de senaste trådarna för diskutionen framåt, utan ger bara en tråkig stämning.
Meningen med ett sånt här forum är väl att man ska få skriva vad man vill, och att hon ställde en fråga är det väl inget livstidsstraff.

Definitionen på "bukemaffian" varierar......

* Jenny*

 

[mandalaki]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Det var Lena Furberg själv som tog upp den tidigare tråden och om hon får prata om den så får väl vi andra också det?

Men absolut, för gärna diskussionen framåt

 

[Inte_Ung]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Något som jag tycker är märkligt är att för mig så är det mycket tydligt att du har barn.

Vissa som inte har barn verkar även de ibland ha det.
Och det är när det kommer till att se det hela ur barnets perspektiv.

 

[mumrikan]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

*kl*
Lite tankar efter att snabbt ha scrollat igenom de senaste sidorna sen diskussionen lämnade TSs ämne:
* Jag har aldrig mått så bra som när jag var gravid. Jag seriöst funderat på att bli surrogatmorsa då gubben inte vill ha mer än ett bran
* Hade som jag skrev tidigare en hemsk förlossning, men det var ju så jättekort tid i hela perspektivet att jag bortser från det
* Höll på att säga att vårt förhållande blivit mer jämställt sen vi fick barn, men eg har det nog gått i vågor hela tiden. Oftast står jag för försörjningen och gubben för hushållsarbetet, vilket jag verkligen inte kunnat tro när vi först träffades o han var värsta machokillen. När jag har varit ensam med sonen har jag nästan alltid dragit iväg nånstans, sambon har nästan alltid varit hemma.
* Att amma är som någon skrev tidigare, det friaste man kan göra. Ungen på magen eller ryggen och sen dra runt och fika med kompisar, gå på museum, mm och sen bara hala fram ett bröst när det behövs. Pumpade ur varje kväll (tog ett par minuter) och frös in tills de kvällar jag ville dricka vin eller lämna sonen med pappan. Sonen var nog 7-8 mån innan jag orkade introducera annan mat och då lät jag mest sambon stå för det.
* Vi var på bilsemester i en månad och på motorvägen ammade jag sittades i baksätet med sonen i bilstol så vi slapp stanna. När jag körde kunde pappan bara ge en omgång, sen behövde vi stanna vid en bensinmack och tvätta flaska etc.
* Jag växte upp med en mamma som gav för mycket av sig tills hon knappt fanns kvar. Så ville jag inte bli. Men samtidigt är det så mycket som blir annorlunda när man väl blir mamma. Så mycket känslor som inte är rationella.
* Jag älskar att jobba och har gjort det på deltid sen sonen var några veckor, sambon tycker inte om att jobba utan mer om att hänga hemma framför datorn eller en bok. Därför har han alltid vabbat och varit glad över det. Och tagit mest föräldraledighet.