En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

[Rumpnissen]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Det de menade var just det; att de aldrig läst något alls under hela sin grav om hur ett snitt går till "för det kommer ju inte hända mig".

Verkligen?

Jag kan inte påstå att jag läst på något om snitt, men jag har inte läst på överhuvudtaget...

 

[Ewa-Lena]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Jag förlitade mig som sagt på nämnda förbannelse, samt på det faktum att vi har mycket låg dödlighet i barnsäng i Sverige. Jag var inte det minsta stressad eller orolig.

Under graviditeten är det många som tex kräks mer eller mindre oavbrutet i tre månader, personligen avskydde jag att vara gravid varje sekund, barn har man i 18 år (minst) och några av de åren är barnet i puberteten.

En riktigt vidrig förlossning pågår kanske i två dygn.

Vad är två dygn att tjafsa om i det stora hela, tänkte jag.

Jag tycker att det här med att få barn, handlar absurt mycket om just förlossningen, som ju är det minsta av det hela.

Ja, visst är det så. Förlossningen är förvisso en stor grej, en övergång i livet då man får sin nya familjemedlem i sin famn. Det största är ju att få träffa det lilla knytet man haft i magen så länge. Stilla sin nyfikenhet på vem den är och hur den ser ut, hur den doftar och känns i sin famn. För mig i alla fall.

Sen när den lilla är född så kommer det nya svårbedömda situationer ideligen och jag hoppas som bara den att barnet ska vara friskt och ha hälsan. Komplikationer med barnets hälsa bedömer jag som betydligt värre än en reparerbar förlossningskomplikation.

 

[Calazirya]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Men anledningen till full narkos vid urakut är ofta för tiden att vänta in ryggbedövningen inte finns. Man ska ju helst ha förlöst barnet inom 10 min så jag skulle gissa på att ditt snitt ses som akutsnitt enligt svensk syn att se på hela ?

Vid akut snitt förlöses barnet oftast inom 30-60 min.

 

[Sol]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Om jag inte missminner mig sa bm att de försöker undvika gynundersökningar pga. infektionsrisken. Kanske är det berättigat att undvika gynundersökning, jag vet inte hur stor infektionsrisken är.

 

[Petruska]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Dessa snitt skärs då lodrätt, man har en tidsram på ca 15 min från beslut till att barnet måste vara ute.

Akutsnitt kallas alla dom snitt som inte utförs på planerad dag.

Varken mitt eller barnets liv var i fara, och snittet kallades akut, inte urakut eller katastrof. Jag hade dock haft krystvärkar väldigt länge, och var medtagen. Jag hade under inga omständigheter kunnat hantera att bli uppskuren i vaket tillstånd då. Jag vet inte vad som hade hänt om de föreslagit det, jag hade nog blivit psykotisk eller nåt.

Men det jag tycker är intressant i sammanhanget är vad man vänder sig emot när det gäller förlossningsvården. Är det attityden, vården, forskningen, eller nåt annat? Vad är det man vill uppnå?

I trådstarten låter det ju nästan som att man vill testa att driva igenom ett planerat snitt, utan egentlig anledning.

Jag är lika frågande som du inför både det, och all den här kritiken av vården överlag, och kring diskussionen om att få välja förlossningssätt.

Nu är väl ett planerat snitt en annan sak, men jag tror ändå att den som väljer det inte riktigt förstått vilken kompicerad operation det är och hur många lager man faktiskt skär igenom.

Nej, det är helt uppenbart att man inte inser hur pass jobbigt det faktiskt är att bli opererad.

Men anledningen till full narkos vid urakut är ofta för tiden att vänta in ryggbedövningen inte finns.

Utifrån dina kategorier, så befann sig mitt snitt någonstans emellan.

Man hade hunnit lägga ryggbedövning, men jag hade inte fixat en operation i vaket tillstånd då. Det kom öht inte på tal.

 

[Inte_Ung]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Det har ju kommit nya och värre infektioner de senaste åren så det kan ju vara så.
Men å andra sidan så kontrollerar de ju när man kommer till förlossningen och då känner de nog om det är fel.
Barnen mår ju bäst av att bäras tills att det är dags.

 

[Calazirya]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Varken mitt eller barnets liv var i fara, och snittet kallades akut, inte urakut eller katastrof. Jag hade dock haft krystvärkar väldigt länge, och var medtagen. Jag hade under inga omständigheter kunnat hantera att bli uppskuren i vaket tillstånd då. Jag vet inte vad som hade hänt om de föreslagit det, jag hade nog blivit psykotisk eller nåt.

Okej.

Jag förklarade bara hur det fungerar idag. Jag vet att man inte lagt bikinisnitt så som man gör idag under så många år. Nej ditt snitt var ett vanlig akutsnitt, men det kanske gjordes för några år sedan och då tror jag det var vanlig att man la snittet från naveln och nedåt även på "akuta snitt".

I dagsläget ger man dock ryggbedövning och bikinisnitt under ett akutsnitt rent generellt.

 

[Petruska]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

I dagsläget ger man dock ryggbedövning och bikinisnitt under ett akutsnitt rent generellt.

Det gjorde man då också, men jag var som sagt för medtagen för ryggbedövning. Det var mer för min skull än barnets som jag snittades.

Jag kan ärligt talat inte ens föreställa mig hur god psykisk form jag skulle behöva vara i för att bli uppskuren i vaket tillstånd, det är helt obegripligt för mig att man öht kommit på att det är möjligt att göra så. Men detta tror jag inte att jag hade talat om för läkarna, jag var bara väldigt medtagen för det hade pågått så länge. Det var inte så att jag behövde övertyga läkarna om att jag var medtagen, snarare tvärtom. Jag var helt korkad av utmattning.

Varför man lade snittet som man gjorde, vet jag inte. Jag är heller inte engagerad i frågan, egentligen. Ärret är rätt fult, men än sen? Om skälet för att vilja ha snitt är estetiskt (vilket verkar ingå som en ganska viktig faktor i TS fall), antar jag däremot att mitt ärr hade varit en katastrof. (Ett lite "fult underliv" ser ju färre personer än vad som ser min mage, och då är ju ändå även magen lätt att dölja oftast.)

 

[Kamomilla]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Jag har inte gjort denna undersökning vid någon av mina grav. Den första för drygt 18 år sedan och den andra för 9 år sedan.

Vet inte om det kan spela roll vilket sjukhus/landsting man tillhörde? Kan tänka mig att de som är universitetssjukhus var de som gjorde detta för att se om de kunde hitta problemförlossningar tidigt?

 

[Calazirya]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Jag hade gärna varit vaken under mitt snitt, men nu kan jag av förklarliga skäl inte ta ryggbedövning. Så min sambo stod i dörröppningen och filmade första skriket och hela tiden som jag inte kunde närvara .

 

[Bebben]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Jag tyckte att det var toppen att vara vaken under operationen Tittade på allting i den speglande lampan ovanför min mage, och valde att titta bort två gånger. Först när dom skulle slita isär magmusklerna, och andra gången när vattnet skulle forsa ut - det kändes skitskumt att kanske få se det rinna eller så, och ändå inte kunna känna det Mest spännande var det att få se när dom sydde faktiskt, det är ett himla komplicerat jobb och jag var imponerad över min erfarna läkare!

Dessutom fick jag ju träffa Sebbe en snabbis så fort som han var avtorkad och klar, och hålla honom innan han skulle iväg för mätning/vägning etc. Sen kom han tillbaka till mig medan dom sydde det sista, och sen följde både han och pappan med till uppvaket Fast där låg han mest hos pappan, jag är tydligen "immun" mot morfin så jag hade extrema smärtor och fick till slut så mycket morfin att jagslutade andas och så. Sen fick jag klara mig utan morfinsprutorna, och fick vänta på Ketoganet som fanns upp på BB istället.

 

[Björk]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

De sade att de gjorde den på alla förstföderskor.
Men den var som vilken undersökning som helst egentligen.
En sista kontroll före förlossningen.
För din del så var den kanske inte så meningsfull då de hade andra problem att fundera över - ett barn i säte.

Nej, att jag inte fick någon finns det ju fullt logiska förklaringar till. Jag har dock aldrig hört någon annan få den heller.... men å andra sidan; är det bara som en "vanlig gynkoll" så kanske de inte alltid är tydliga och talar om att syftet är just kontroll av utrymmet.

Tack men inte riktigt nu längre.

Du är säkerligen nättare än mig i alla fall!
Men sen har det såklart hänt saker kring ditt höftparti just för att du också burit fram tre barn!

Dock är det tydligen så att utsidan inte alls beskriver insidan.
En av de pyttigaste människor som jag vet födde utan vidare jättebarn och det med plats över.

Sant!

 

[Björk]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Huvudet kan fastna och inte komma ut åt något håll om man har riktig riktig otur.

....skulle gissa att det är extremt ovanligt (?). Förhoppningsvis/förmodligen så tar man väl till snitt när man märker att det inte fortskrider som det ska. Om barnets huvud fastnar och inte kan dras ut vare sig uppåt (snitt) eller neråt (vaginalt) - hur gör man då?? (börjar tänka hemska tankar om styckning av döda barn inne i kvinnans kropp för att få ut huvudet...)

 

[Petruska]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

....skulle gissa att det är extremt ovanligt (?). Förhoppningsvis/förmodligen så tar man väl till snitt när man märker att det inte fortskrider som det ska.

Jag undrar om det kan sitta fast så att man inte ens kan få ut det genom snitt? Jag tror inte det.

Min son satt fast, det var därför han aldrig kom ut och därför det blev snitt. Han satt ordentligt fast, det blev sår i hans stackars huvud när de bände loss honom. Barnafadern som stod bredvid och tittade på, lärde sig där och då att bebisar är väldigt mycket mer hållbara än man tänker sig.

Styckning (och du tycker att jag är drastisk! ) blev aldrig aktuellt, och jag tycker inte att det borde kunna behöva hända. Varför skulle bebisen fastna så till den grad?

 

[Björk]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Jag tycker att det utan tvekan mest fasansfulla förlossningssättet skulle vara kejsarsnitt då man är vaken. Jag fattar inte hur någon kan ställa upp på det.

Varför?
De allra flesta planerade snitt och även en del akuta sker ju i vaket tillstånd. Kan tänka mig att snitt pga förlossningsrädsla oftare görs med sövning. Och även urakuta.

Själv var jag vaken vid båda snitten (som ju definitionsmässigt bestått i ett planerat och ett akut snitt) och det var hur bra som helst!! Då får man ju höra barnet skrika, träffa sitt barn direkt osv.

Min sambo stod och tittade på större delen av operationen andra gången; första kollade han över skynket några gånger. Själv såg jag en svag spegelbild i lampan ovanför av magen och såg på lite när de skar, men smygkikade sen bara några gånger för att inte bli "skraj". Sambon är helt oberörd av blod och sånt så han klarade det bra (fast han frågade läkaren först förstås).

 

[Björk]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Verkligen?

Jag kan inte påstå att jag läst på något om snitt, men jag har inte läst på överhuvudtaget...

Ja, tyvärr. Några har sagt det till mig; att de inte ens tänkt tanken att de skulle kunna bli snittade.

 

[Björk]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Jag undrar om det kan sitta fast så att man inte ens kan få ut det genom snitt? Jag tror inte det.

Jag tycker också det låter osannolikt, men ginnies påstår ju att det är så.

Min son satt fast, det var därför han aldrig kom ut och därför det blev snitt. Han satt ordentligt fast, det blev sår i hans stackars huvud när de bände loss honom. Barnafadern som stod bredvid och tittade på, lärde sig där och då att bebisar är väldigt mycket mer hållbara än man tänker sig.

Ja, det är otroligt hur mycket de tål! Min sambo tyckte också att det såg lite "brutalt" ut när de tog ut barnen via ett litet hål i magen. De sliter rätt rejält även fast mina barn inte satt fast någonstans.

Styckning (och du tycker att jag är drastisk! ) blev aldrig aktuellt, och jag tycker inte att det borde kunna behöva hända. Varför skulle bebisen fastna så till den grad?

Ja, huvva, det undrar jag med?

 

[Petruska]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Det är nog de två "sjukvårdsrädslor" jag har: att de skär upp huden (för att inte tala om alla de lager som de skär upp under huden) och, än värre, stygnen!

Jag var fruktansvärt ynklig när de tog stygnen efter mitt snitt, och eftersom jag oftast är hyfsat tapper, så var det väldigt jobbigt att vara så ynklig. Det var dessutom en liten infektion i vart och ett av "stygnhålen" i stort sett, så det gjorde ganska ont. Fast det är inte smärtan jag är rädd för, det är att huden perforeras.

Rädslan är inte värre än att jag naturligtvis låter mig opereras när det behövs, men jag vill helst uppleva så lite som möjligt av det.

Just vid snittet var jag verkligen så medtagen, att det inte gjorde särskilt mycket att jag inte kunde ta emot bebisen direkt. Hade han faktiskt fötts vaginalt när jag var i det skicket, hade jag nog knappt observerat att förlossningen var över. Han hade det bättre hos pappan de timmarna. (Sen hade jag så klart helst varit mindre medtagen, men nu var det ju som det var.)

Observera att jag har en rätt positiv syn på min förlossning, det gick ju bra!

 

[Calazirya]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Just det där med stygnen är genomvidriga, det tycker jag också.
Nu syddes jag "inifrån" när jag snittades, med stygn som man inte gör något åt ( dvs inte tar bort alls ). Men i ryggen har jag både haft agraffer och tråd, ryser än idag av känslan när man plockade bort stygn/agraff.

 

[Jaahl]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Intressant tråd att läsa igenom!

Jag tycker att det utan tvekan mest fasansfulla förlossningssättet skulle vara kejsarsnitt då man är vaken. Jag fattar inte hur någon kan ställa upp på det.

Vad olika det är. Själv hade jag nog fått panik om jag fått veta att jag skulle bli nedsövd i det skick jag var då beslutet om snitt togs (helt utmattad). Hade det varit livsfara så visst, då hinner man nog inte tänka så mycket, ett urakut snitt är ju en direkt livräddande åtgärd och ja då blir ju det mesta annat sekundärt. Men nu var det inte direkt bråttom och under de omständigheterna hade det känts väldigt tufft att gå igenom allt vad en sövning innebär och dessutom bli helt berövad på sonens födelse (illa nog att jag "föll på mållinjen" och inte fick föda fram honom ju).

Jag har också en rätt positiv minnesbild av förlossningen trots allt (fast det skulle jag kanske inte sagt direkt efteråt), kan inte se hur personalen skulle ha handlat annorlunda och allt gick ju bra för mig och bebisen. Det som var absolut jobbigast var de 3-4 timmar från det att jag var helt öppen tills beslutet om snitt togs. Då hade jag värkar nästan oavbrutet (tack vare värkstimulerande) som inte gjorde nån nytta och vartefter timmarna gick så kände jag verkligen hur all ork - fysisk och mental - bara dunstade bort. "Försvann" flera gånger mellan värkarna, gick in i nån dvala och kom inte tillbaka förrän nästa värk, rätt obehagligt. Tänkte att hur i all världen ska jag orka få ut ungen om vi nånsin kommer så långt. Vilket vi aldrig gjorde, han kom aldrig nedom spinae... Efter de timmarnas smärtor var det inget som kunde mäta sig, värken i snittet en piss i havet i jämförelse.