En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

[Björk]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Utifrån de förutsättningarna har jag inte svårt alls att köpa att du litade på läkarnas bedömning. Om de däremot propsat på vf i det läget hade jag personligen sett lätt skeptisk ut

Ja, det hade jag också.

Jag har bara läst kommentarerna runt de två svenska undersökningar jag tagit del av och de berörde att det positiva resultatet troligen berodde på de kvinnor som själva fått vara med och fatta beslut.

Men som du skriver kan man undra hur de representativa andelarna ser ut.
Slutsatsen är annars inte ologisk, de beslut individer själva får fatta tenderar att skapa mest nöjsamhet, oavsett resultat

Kanske så; de som ingår i gruppen "planerat snitt" är ju också förlossningsrädda och det är klart att de är ju i mycket högre grad med och FATTAR själva beslutet.

(Jag vet dock en kvinna som fick planerat snitt pga sätesläge och var väääldigt upprörd efteråt. Dock hade inte de samma tur som oss, sätesläget upptäcktes när de åkte in pga förlossningsvärkar. De fick valet att antingen snittas samma dag eller åka hem och snittas dagen därpå. Vi fick ju ett antal veckor på oss att förbereda oss mentalt för snitt; redan när vi skulle boka vändningsförsök var vi rätt inställda på "om det inte går så blir det snitt" och därmed var vi väl förberedda för snittet.)

En sak som förvånar mig mycket när det gäller akutsnittade är att jag träffat flera stycken kvinnor som sagt till mig under min första grav "kom ihåg att det kan hända att du blir snittad. Jag hade inte ens tänkt tanken". De kände sig snuvade på något och var ganska missnöjda över att det blev snitt. Det som förvånar mig är att de just "inte hade tänkt tanken".... jag menar; hur kan man som vuxen kvinna i dagens Sverige inte ens ha tänkt tanken att det kan hända att saker går fel och man måste snittas? Sen kan jag förstå att det inte var så himla SKOJ (de har ju ofta redan genomgått x antal timmar med förlossningsvärkar och sen får de ändå genomgå ett snitt= det värsta av båda delarna så att säga), men att de blev .... förvånade??

 

[Rumpnissen]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Fasst jag tror det är logiskt att man blir förvånad om man akut-snittas. Jag hade blivit förvånad om någon helt plötsligt "Du måste snittas!!!" och sen rullas jag iväg till operationssalen när jag är mitt uppe i en förlossning.

Om graviditeten varit "normal" och förlossningen dessutom startar "som vanligt" försvinner nog tanken på möjligt snitt mer och mer... Sen har jag svårt att tro att alla inte någongång under graviditeten slås av tanken att det kan behövas kejsarsnitt.

 

[No1]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Ja, det hade jag också.

Kanske så; de som ingår i gruppen "planerat snitt" är ju också förlossningsrädda och det är klart att de är ju i mycket högre grad med och FATTAR själva beslutet.

(Jag vet dock en kvinna som fick planerat snitt pga sätesläge och var väääldigt upprörd efteråt. Dock hade inte de samma tur som oss, sätesläget upptäcktes när de åkte in pga förlossningsvärkar. De fick valet att antingen snittas samma dag eller åka hem och snittas dagen därpå. Vi fick ju ett antal veckor på oss att förbereda oss mentalt för snitt; redan när vi skulle boka vändningsförsök var vi rätt inställda på "om det inte går så blir det snitt" och därmed var vi väl förberedda för snittet.)

En sak som förvånar mig mycket när det gäller akutsnittade är att jag träffat flera stycken kvinnor som sagt till mig under min första grav "kom ihåg att det kan hända att du blir snittad. Jag hade inte ens tänkt tanken". De kände sig snuvade på något och var ganska missnöjda över att det blev snitt. Det som förvånar mig är att de just "inte hade tänkt tanken".... jag menar; hur kan man som vuxen kvinna i dagens Sverige inte ens ha tänkt tanken att det kan hända att saker går fel och man måste snittas? Sen kan jag förstå att det inte var så himla SKOJ (de har ju ofta redan genomgått x antal timmar med förlossningsvärkar och sen får de ändå genomgå ett snitt= det värsta av båda delarna så att säga), men att de blev .... förvånade??

Rent generellt efterlyser jag viljan att läsa på och göra sig insatt i sina äventyr. Det gäller det mesta.
Aftonbladets krönikör Josefine Sundström har precis köpt hus och skriver om sin förskräckelse över allt hon inte visste om husägande.
Jag vill tro att hon med kraft överdriver, att hon bara vill skriva en underhållande krönika.
Men samtidigt känner jag så väl igen hennes text från många andra nyblivna husägare jag träffat genom åren att krönikan känns realistisk.
Josefine skriver om alla småbäckar av fackspråk och utgifter de aningslöst inte räknat med:
Besiktning, lagfart, byggränta, renovering, hantverkare, anläggning av trädgård, sophantering, vatten, avlopp, el, försäkring, målarfärg, servitut, pantbrev...
Jag som tillhör kontrolltypen fattar inga större beslut innan jag är rejält påläst och kan inte förstå hur vissa kan vara så lättsamt...optimistiska

Fast vilka är det som säger:
"Varför var det ingen som berättade det här "

 

[Inte_Ung]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Jag är neutral till kvinnors val och vilja, anser att det finns både för/nackdelar med bägge metoderna.

Det har jag mycket svårt att tycka.

Att kalla dem som tror sig om att få en okomplicerad vaginal förlossning för naiva är inte neutralt i min värld.
Det är ganska så oförskämt i den världen.

Varför skulle jag vara sämre påläst och göra ett mindre väl underbyggt val än du?
Dessutom så hade jag ju rätt angående alla mina TRE förlossningar.
De var okomplicerade och skonsamma för både mig och barnen.

Man mäter barnen, mäter bäckenet, kontrollerar att de ligger korrekt med huvudet före o.s.v. så där finns massor av fakta till varför den vaginala förlossningen kommer att gå alldeles utmärkt.
Sedan så monitoreras barnen under själva förlossningen så att man vet hur de mår, på så vis kan man upptäcka t.ex. syrebrist.
Då så kan (jag tror med ultraljud) kontrollera om t.ex. barnet har navelsträngen om halsen.

Mitt andra barn blev slött i magen i vecka 38, (han mådde litet dåligt och växte inte heller som han skulle) då så ultraljudade man för att se om han hade några problem som t.ex. navelsträngen om halsen.
De kunde mäta flödet i navelsträngen för att se att barnet fick vad det behövde.
En graviditet följs noga och man upptäcker på vägen om där finns några risker, som t.ex. sätesläge.

 

[Björk]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Fasst jag tror det är logiskt att man blir förvånad om man akut-snittas. Jag hade blivit förvånad om någon helt plötsligt "Du måste snittas!!!" och sen rullas jag iväg till operationssalen när jag är mitt uppe i en förlossning.

Om graviditeten varit "normal" och förlossningen dessutom startar "som vanligt" försvinner nog tanken på möjligt snitt mer och mer... Sen har jag svårt att tro att alla inte någongång under graviditeten slås av tanken att det kan behövas kejsarsnitt.

Det de menade var just det; att de aldrig läst något alls under hela sin grav om hur ett snitt går till "för det kommer ju inte hända mig".
Att man däremot blir upprörd, rädd och ställd när det bara "skjutsas iväg"; det är ju en annan sak. Sen är det ju olika från "akut" till "akut". En del akutsnittade har ju fått veta att "vi måste snitta dig pga ..." och sen får de kanske någon- några timmar på sig innan det sker. En del blir ju bara snabbt inskickade i operationssal - allt beror ju på hur akut det är.

 

[No1]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Det har jag mycket svårt att tycka.

Att kalla dem som tror sig om att få en okomplicerad vaginal förlossning för naiva är inte neutralt i min värld.
Det är ganska så oförskämt i den världen.

Varför skulle jag vara sämre påläst och göra ett mindre väl underbyggt val än du?
Dessutom så hade jag ju rätt angående alla mina TRE förlossningar.
De var okomplicerade och skonsamma för både mig och barnen.

Nu skriver jag detta för FEMTE gången:
Jag anser ÄVEN att de som tror sig helt slippa komplikationer av SNITT är NAIVA.
= JAG ÄR NEUTRAL TILL VILKEN FÖRLOSSNINGSMETOD KVINNOR VÄLJER.

Nu skriver jag detta för FEMTE gången:
Jag anser ÄVEN att de som tror sig helt slippa komplikationer av SNITT är NAIVA.
= JAG ÄR NEUTRAL TILL VILKEN FÖRLOSSNINGSMETOD KVINNOR VÄLJER.


Nu skriver jag detta för FEMTE gången:
Jag anser ÄVEN att de som tror sig helt slippa komplikationer av SNITT är NAIVA.
= JAG ÄR NEUTRAL TILL VILKEN FÖRLOSSNINGSMETOD KVINNOR VÄLJER.


Nu skriver jag detta för FEMTE gången:
Jag anser ÄVEN att de som tror sig helt slippa komplikationer av SNITT är NAIVA.
= JAG ÄR NEUTRAL TILL VILKEN FÖRLOSSNINGSMETOD KVINNOR VÄLJER.


Nu skriver jag detta för FEMTE gången:
Jag anser ÄVEN att de som tror sig helt slippa komplikationer av SNITT är NAIVA.
= JAG ÄR NEUTRAL TILL VILKEN FÖRLOSSNINGSMETOD KVINNOR VÄLJER.




Att räkna med att "det händer inte mig det händer bara alla andra" - är och kommer alltid vara naivt i min bok - oavsett vad det gäller.
Så tillvida att det inte finns en så gott som nollad riskstatistik.

 

[Petruska]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Vad är din definition av "svårt"? I mina ögon och öron verkar de flesta som vill ha snitt också få sina snitt - efter mer eller mindre tjat.

Jag tror inte att det är meningsfullt att definiera ett ord som svårt, faktiskt. I det här fallet skulle jag väl säga att om skälen för att man vill ha ett planerat kejsarsnitt är rädsla för/ovilja mot vaginala förlossningar, och man sedan får detta beviljat efter några samtal, så var det enkelt.

Med tanke på kostnaderna, om inte annat, så kan jag förstå att det inte bara beviljas som när man ber om ett glas vatten.

Anledningen till att jag påpekade indoktrinering är för att det i vårt land varit en väldig hype runt vf och skrämselpropaganda mot snitt och anklagelser mot de kvinnor som vill ha snitt.

Fast du verkar ju räkna till "anklagelser" allting utom att vården omedelbart säger "javisst, det ska vi ordna"?

Vilka värderingar jag har och varför är jag på det klara med men de lär knappast förändra något för omvärlden mer än att jag har ett styrmedel för att säkra min egen tillfredsställelse.

Ja ja.

Om rädslan för att föda vaginalt främst handlar om rädslan för deformerat underliv efteråt, och inte om själva förlossningsproceduren egentligen, så är väl rädslan troligen inte av den typen att kvinnan flippar under pågående förlossning? Jag menar, väl där är det ju kört, och det var ju konsekvenserna av en förlossning, inte förlossningen i sig, som kvinnan ville undvika. Vilket i sin tur verkar betyda att det inte finns medicinska skäl att välja kejsarsnitt.

Sen tror jag att det är tur att jag inte är barnmorska! Det känns som att om en kvinna gravid i vecka 5 kom och sa att hon ville förlösas med kejsarsnitt, så skulle jag säga att "ta det lugnt, chansen för missfall är 40%".

(Jag som öht inte såg något skäl att blanda in sjukvården i min graviditet förrän någonstans framåt mitten av densamma.)

 

[Inte_Ung]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Men förlossningar är inte bara statistik.
Genom undersökningar under graviditeten så kan man till stor del förutse hur det kommer att gå.

När allt ser perfekt ut så gäller ju inte den statistik som är för alla.
Det läggs ner massor av resurser på att identifiera riskgraviditeterna för att dessa inte skall sluta tragiskt.
När allt ser perfekt ut så är det oftast också det.

Alla de fall som jag vet där det ändå har gått fel så har förlossningarna varit utdragna över 24 timmar.
Om man då bestämmer att det inte får ta så lång tid utan man snittar i stället för att fortsätta så fixar det sig.
Jag tror på det som Danderyds sjukhus gör, men inte på att använda så aggressiva metoder.
För mig så fanns vid 3dje barnet en risk för snabbförlossning och att jag inte skulle hinna in i tid.
Jag funderade på igångsättning för att vara på rätt plats och då jag hade gått över tiden så hade jag fått det.
Men det hade givit mig en mera utdragen förlossning så jag skippade det.
Det som avgjorde var att det tydligen i princip aldrig gick fel när det gick fort.
Bara man fick vård innan moderkakan kom ut så att de kunde stoppa en eventuell blödning.

Så alltså om allt ser perfekt ut och man bestämmer att det inte får ta längre tid än 24 timmar så har man nog minimerat alla risker så mycket som det bara går.
Vilken statistik applicerar du på det?

 

[No1]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Jag tror inte att det är meningsfullt att definiera ett ord som svårt, faktiskt. I det här fallet skulle jag väl säga att om skälen för att man vill ha ett planerat kejsarsnitt är rädsla för/ovilja mot vaginala förlossningar, och man sedan får detta beviljat efter några samtal, så var det enkelt.

Där framkom iaf hur du resonerar och jag håller med, jag anser personligen att det är mer eller mindre komplicerat...är nog mer rätt ord.
MEN uppenbarligen finns det kvinnor som upplever det svårt, Cala är en av dem och jag är böjd att hålla med henne, i hennes fall.

Med tanke på kostnaderna, om inte annat, så kan jag förstå att det inte bara beviljas som när man ber om ett glas vatten.

Jag säger inget om det, jag ogillar systemet i stort.

Fast du verkar ju räkna till "anklagelser" allting utom att vården omedelbart säger "javisst, det ska vi ordna"?

Nej, riktigt så illa är det inte.

Ja ja.

Om rädslan för att föda vaginalt främst handlar om rädslan för deformerat underliv efteråt, och inte om själva förlossningsproceduren egentligen, så är väl rädslan troligen inte av den typen att kvinnan flippar under pågående förlossning? Jag menar, väl där är det ju kört, och det var ju konsekvenserna av en förlossning, inte förlossningen i sig, som kvinnan ville undvika. Vilket i sin tur verkar betyda att det inte finns medicinska skäl att välja kejsarsnitt.

Korrekt uppfattat!
Det finns ju lite olika versioner av förlossningsrädslan, en del är rädda för att barnet skall skadas, andra för att de själva ska skadas, andra är rädda för smärtan/själva förlossningsarbetet osv

Sen tror jag att det är tur att jag inte är barnmorska! Det känns som att om en kvinna gravid i vecka 5 kom och sa att hon ville förlösas med kejsarsnitt, så skulle jag säga att "ta det lugnt, chansen för missfall är 40%".

En sådan barnmorska hade både jag och min vän klarat utmärkt.
Det är värre med typen som är väldigt deltagande, lägger huvudet på sned, ger en hundvalpsblicken och sitter beredd med en näve kleenex

(Jag som öht inte såg något skäl att blanda in sjukvården i min graviditet förrän någonstans framåt mitten av densamma.)

Inga nojor där inte och ut kommer den väl oavsett

 

[Petruska]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Där framkom iaf hur du resonerar och jag håller med, jag anser personligen att det är mer eller mindre komplicerat...är nog mer rätt ord.
MEN uppenbarligen finns det kvinnor som upplever det svårt, Cala är en av dem och jag är böjd att hålla med henne.

Hur svårt det är, och vad som krävs för att det hela ska bli vettigt, beror nog väldigt mycket på vilka personer man möter i vården. Som jag tror att jag skrev förut, så verkar ju vetenskapen ta lite ledigt när det gäller förlossningar och amning, för att istället ersättas av Myten Om Modern.

Inga nojor där inte och ut kommer den väl oavsett

Vad gäller själva graviditeten, så antog jag nog att bebisen växte som den skulle oavsett om någon barnmorska övervakade det hela eller inte. Jag fick dock en rejäl utskällning för att jag inte inställt mig i tid på MVC. Det kändes som om jag bodde i Rumänien under kommunisttiden och barnet var statens, inte mitt. Jag visste inte att det var lag på att anmäla graviditeter - och det var det naturligtvis inte heller.

Att som din kompis gå till MVC strax efter överhoppad mens, är helt obegripligt för mig. Jag betraktar det verkligen som det tills vidare: en överhoppad mens. Inte mer, inte mindre.

Och ut kom den oavsett. Jag råkar tillhöra en familj i vilken det vilar en förbannelse över de födande kvinnorna (mormorsmor dog och på den vägen har det varit).

Att beställa snitt på förhand föll mig inte in, jag hade aldrig kommit på idén, det var före den trenden. Men jag såg till att få vara på det sjukhus i min region som hade bäst rutiner kring snitt då jag ju anade vartåt det barkade (på grund av förbannelsen, de medicinska indikationerna var enbart positiva). Och som jag hade förutspått tog förlossningen ett par dygn, oräkneliga timmar med krystvärkar, och akutsnitt till sist när jag gav upp. Nattbarnmorskan hann sticka ett helt litet set åt bebisen under tiden.

De tolv timmar som Danderyd tydligen kör med, hade varit för lite för mig. Jag hade inte gett upp redan då.

Ser inget problem med det, egentligen, förutom att jag har ett rätt fult ärr fortfarande efter 21 år. Men det är så tydligt ett kejsarsnittsärr, att jag inte är särskilt obekväm med det. Det är ju inte hemligt att jag har barn. Men det är lite äckligt att jag inte har känsel i ärrvävnaden. Och om jag vore överviktig skulle nog ärret liksom dela magfettet på längden, vilket vore ett väldigt fult sätt att vara överviktig på.

 

[oz_joj]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Eftersom hon knappt räknas som gravid inom vården före v. 9-12, eftersom det är vanligt med missfall, och då börjar med inskrivning på mvc, känns det mer som man istället tar tid från dessa stackars kvinnor som får vänta och oroas till långt in i graviditeten.

Sen finns det väl oxå en anledning till att man väntar med att bevilja snitt, det är ju inte ovanligt att folk ändrar sig under graviditeten och många som är rädda blir ju hjälpta och vågar föda vaginalt.

Tycker också det känns konstigt att de redan i vecka 4 över huvud taget ska prata med henne. När jag med min graviditet 1 blödde och blödde och blödde (inte mycket men som en liten mens) i två veckor och försökte få tid för att se om det var missfall så sa de bara att nej, jag får tid för inskrivningssamtal vecka 13. Provade flera ställen i Gbg men ingen tog emot mig. Sen kom STORA blödningen och det var missfall. Då fick jag åka till gynakuten. De där två veckorna av ovisshet, gråtande och allt var urjobbiga. Men nej, man fick ingen hjälp innan vecka 13 här. (Tror det var just v 13 men något sånt).

 

[No1]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Men förlossningar är inte bara statistik.
Genom undersökningar under graviditeten så kan man till stor del förutse hur det kommer att gå.

När allt ser perfekt ut så gäller ju inte den statistik som är för alla.
Det läggs ner massor av resurser på att identifiera riskgraviditeterna för att dessa inte skall sluta tragiskt.
När allt ser perfekt ut så är det oftast också det.

Alla de fall som jag vet där det ändå har gått fel så har förlossningarna varit utdragna över 24 timmar.
Om man då bestämmer att det inte får ta så lång tid utan man snittar i stället för att fortsätta så fixar det sig.
Jag tror på det som Danderyds sjukhus gör, men inte på att använda så aggressiva metoder.
För mig så fanns vid 3dje barnet en risk för snabbförlossning och att jag inte skulle hinna in i tid.
Jag funderade på igångsättning för att vara på rätt plats och då jag hade gått över tiden så hade jag fått det.
Men det hade givit mig en mera utdragen förlossning så jag skippade det.
Det som avgjorde var att det tydligen i princip aldrig gick fel när det gick fort.
Bara man fick vård innan moderkakan kom ut så att de kunde stoppa en eventuell blödning.

Så alltså om allt ser perfekt ut och man bestämmer att det inte får ta längre tid än 24 timmar så har man nog minimerat alla risker så mycket som det bara går.
Vilken statistik applicerar du på det?

Den här diskussionen kan stötas och blötas i evinnerlighet.
Bakom statistik finns individuella fall och hade det inte gjorts ett omsorgsfullt förberedande arbete inom förlossningsvården så hade statistiken troligen sett bra mycket tristare ut. Dagens statistik ligger till grund för att förbättra vården, det sker (förhoppningsvis) fortlöpande.

När jag nyligen var föremål för en utredning och hade kontakt med specialistmödravården, KS och mitt eget sjukhus, så sa de att de generellt och gissningsvis redan efter sex timmar kunde säga vilka förlossningar som skulle bli enkla respektive komplicerade.
Så när jag nu läste att Danderyd erbjöd utplockning efter 12h (ny info för mig) så kändes det inte alls galet utan snarare som en vettig (och glädjande) anpassning?



Jag önskar att alla bara kunde få sina ungar levererade utan att behöva betala med fysisk eller psykisk insats.

 

[Petruska]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

generellt och gissningsvis redan efter sex timmar kunde säga vilka förlossningar som skulle bli enkla respektive komplicerade.

Det förvånar mig inte. Om jag inte minns fel, så har jag läst att en ordinär förstaförlossning (och då är ju vissa riskgraviditeter redan bortplockade då de snittas enligt plan) tar 4-6 timmar. Det är ju ganska kort tid, faktiskt. Och det mesta av den tiden består inte av en kvinna som skrikande pressar ut bebisens huvud.

Och även efter de där sex timmarna, när det börjar bli lite mindre enkelt och lite mer komplicerat, så handlar det ju oftare om jobbighet och smärta, än om regelrätta medicinska komplikationer.

 

[Inte_Ung]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

.... så sa de att de generellt och gissningsvis redan efter sex timmar kunde säga vilka förlossningar som skulle bli enkla respektive komplicerade.

Precis.
Och det var just i det som jag vilade när jag var trygg om att mina förlossningar skulle bli komplikationsfria.
De var nämligen klara innan dessa sex timmar hade gått.

Så när jag nu läste att Danderyd erbjöd utplockning efter 12h (ny info för mig) så kändes det inte alls galet utan snarare som en vettig (och glädjande) anpassning?

Jag tycker att det är utmärkt att sätta en sådan gräns.
Och tror att det kommer att spara massor av onödigt lidande och onödiga skador.
De ungar som komplikationsfritt har trillat ut inom 12 timmar är garanterat just de förlossningar som helst skulle vara vaginala.
De resterande kan man ju bara se till att slutföra på enklast möjliga vis.
Och där så kan snitt faktiskt vara det bästa.

Jag önskar att alla bara kunde få sina ungar levererade utan att behöva betala med fysisk eller psykisk insats.

Nu så straffade ju Gud Eva för det där med äpplet genom att hitta på förlossning.
Så tyvärr finns inte riktigt den varianten.

Jag hade verkligen velat slippa graviditetsbiten.
Den var verkligen inte för mig.

 

[Korven]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Jag önskar att alla bara kunde få sina ungar levererade utan att behöva betala med fysisk eller psykisk insats.

Där får du nog en del mothugg, många ser tillbaka på sin jobbiga förlossning med glädje efteråt.

 

[Skogstrollet]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Man mäter barnen, mäter bäckenet, kontrollerar att de ligger korrekt med huvudet före o.s.v. så där finns massor av fakta till varför den vaginala förlossningen kommer att gå alldeles utmärkt.

Gör man...? När då?

 

[oz_joj]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

*kl*

Jag tycker det ska bli spännande att se hur det här går. Efter lite reflektion så inser jag att min motvilja till hela projektet grundar sig i en ovilja att acceptera att argumentationstekniken kan avgöra om en kvinna som vill ha snitt får det (plus tidigt besked), medan de som behöver snitt få lida in i det sista i väntan på besked. Jag vill verkligen inte behöva acceptera att VÅRDEN funkar så för det tycker jag inte att den ska göra. Behov borde gå före taktik/strategi/retorik. Än så länge har jag inte läst något om att TS väns behov på något sätt skulle vara större än de som t.ex. har fysiska eller psykiska hinder för en normal förlossning, den här personen använder statistiskt sannolikhet som motivering.

Håller med!

 

[Sol]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Men kära nån, vad tror du att en graviditet och sedan småbarn gör för ett sexliv då? Om sexlivet är så himla viktigt bör man kanske överväga att inte skaffa barn alls?

Inkontinens, halsbränna, svullet underliv med åderbråck, sköra slemhinnor, morgonillamående, trötthet och sedan en stor mage som är i vägen. Jag är som oskuld på nytt efter 8,5 mån på smällen.
Jag längtar efter förlossningen för jag hoppas återfå mitt sexliv efter det. Fast då är man väl konstant trött, brösten läcker, kroppen vill man ha ifred de stunder bebis sover och det bästa man kan hoppas på är ett gäng snabbisar när och vart det går.
Ett havererat underliv, som ändå går att laga, ser jag som det minsta bekymret.

Ja tjena, jag och maken hade mer sex under graviditeten och året efter förlossningen. Pippade som kaniner. Sedan blev spädbarnet småbarn och då blev det liiiiite svårare med sexet.

Sedan undrar jag hur vanligt det är att kvinnor drabbas av så allvarliga skador i underlivet att de inte går att reparera? Sjukvården idag är avancerad och jag känner då ingen som inte gått att laga. Trots att de spruckit upp i analen.

I min bekantskapskrets är jag den enda som behövt opereras efteråt och då var det ett liiiiitet slemhinneveck (orsakat av ett av de fyra stygnen jag fick efter förlossningen?) som skavde som togs bort. Lokalbedövning, 15 minuters operation... om ens det.

 

[Skogstrollet]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Ja tjena, jag och maken hade mer sex under graviditeten och året efter förlossningen. Pippade som kaniner. Sedan blev spädbarnet småbarn och då blev det liiiiite svårare med sexet.

Ja så blir det för en del? Andra tappar sexlivet helt. Också en chanstagning man får lov att göra och kanske ta hänsyn till om sexlivet är så jätteviktigt.

 

[Inte_Ung]

Sv: En studie i hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

Gör man...? När då?

På mig så kände de efter på slutet av första graviditeten.
Barnens storlek har de ju ganska så klart för sig.
Mina barn var små så då var det enkelt.
Några vänner till mig har burit på stora barn och då så har de mätt extra noga.
Ibland t.o.m. med röntgen av bäckenet för att vara säkra.

De efterföljande barnen skulle ju samma väg så då mätte man inte.