B
Bufalo
En kompis till mig som Mår väldigt dåligt då han inte får träffa sin tre åriga son för mamman!
Mamman har helt plötsligt utan förvarning packat och stuckit med sonen när pappan var på jobbet.Sedan en tid tillbaka ville de separera men mamman har inte lyckats att hitta ett boende/lägenhet. När pappan sökte henne för en förklaring så fick han veta av mamman att hon är på kvinnojouren och han inte får träffa barnet alls och inte i framtiden heller. Pappan polisanmälde henne för egenmäktighet med barn men polisen kan inte göra någonting och tingsrätten tar upp fallet först om tre månader. Nu har det gått några veckor och pappan som tog hand om sonen till 80% inte får träffa sonen. Han känner sig kränkt och mår dåligt idag och kan inte jobba. Det enda han vill är att träffa sin son några gånger i veckan. De har gemensam vårdnad men det verkar inte känna till något. Pappan har ingen anning om hur hon kunde komma in på kvinnojouren. Alla myndigheter verkar maktlösa framför kvinnojouren. Jag har känt pappan (som är lärare) hela mitt liv och han är en jätte fin människa som älskar barn och familj och det finns inte en chans att han hotat eller tagit till våld på något sätt.
Mamman tar varken ut skillsmässa eller vill leva ihop med honom, hon vet inte själv hur hon vill ha det och det går inte att nå henne.
Finns det något sätt att kräva umgängesrätt fortare?
Varför är inte LAGEN lika för män och kvinnor?
Jag skulle vara jätte tacksam för alla tips för kompisen då han mår dåligt!
Hälsningar
Bufa.lo
Mamman har helt plötsligt utan förvarning packat och stuckit med sonen när pappan var på jobbet.Sedan en tid tillbaka ville de separera men mamman har inte lyckats att hitta ett boende/lägenhet. När pappan sökte henne för en förklaring så fick han veta av mamman att hon är på kvinnojouren och han inte får träffa barnet alls och inte i framtiden heller. Pappan polisanmälde henne för egenmäktighet med barn men polisen kan inte göra någonting och tingsrätten tar upp fallet först om tre månader. Nu har det gått några veckor och pappan som tog hand om sonen till 80% inte får träffa sonen. Han känner sig kränkt och mår dåligt idag och kan inte jobba. Det enda han vill är att träffa sin son några gånger i veckan. De har gemensam vårdnad men det verkar inte känna till något. Pappan har ingen anning om hur hon kunde komma in på kvinnojouren. Alla myndigheter verkar maktlösa framför kvinnojouren. Jag har känt pappan (som är lärare) hela mitt liv och han är en jätte fin människa som älskar barn och familj och det finns inte en chans att han hotat eller tagit till våld på något sätt.
Mamman tar varken ut skillsmässa eller vill leva ihop med honom, hon vet inte själv hur hon vill ha det och det går inte att nå henne.
Finns det något sätt att kräva umgängesrätt fortare?
Varför är inte LAGEN lika för män och kvinnor?
Jag skulle vara jätte tacksam för alla tips för kompisen då han mår dåligt!
Hälsningar
Bufa.lo