M
Morpan
Min bästa väninna har i dagarna förlorat sitt barn. Hon kände att något var fel och mycket riktigt. Babyn var död. Hon hade inte många veckor kvar av graviditeten och tvingades föda fram det redan döda barnet.
Det skulle ha blivit hennes första barn. Eller rättare sagt, det är hennes första barn även om barnet är en liten ängel.
Så fruktansvärt det är. Vet inte hur jag ska trösta eller vad jag ska säga. Hur bemöter man sådana här situtationer?
Sitter och knåpar på ett eget kort som jag tänkte ge till föräldrarna, men vet inte vad jag vågar skriva. Vill ju inte såra eller göra dem mer ledsna. Letar på nätet efter några passande korta små dikter, men hittar inget. Någon som vet någon sida?
Det skulle ha blivit hennes första barn. Eller rättare sagt, det är hennes första barn även om barnet är en liten ängel.
Så fruktansvärt det är. Vet inte hur jag ska trösta eller vad jag ska säga. Hur bemöter man sådana här situtationer?
Sitter och knåpar på ett eget kort som jag tänkte ge till föräldrarna, men vet inte vad jag vågar skriva. Vill ju inte såra eller göra dem mer ledsna. Letar på nätet efter några passande korta små dikter, men hittar inget. Någon som vet någon sida?