Mirtai
Trådstartare
Har en svärmor som väl egentligen inte är elak, det är bara att hon säger otroligt klumpiga och sårande saker.
I familjen finns 4 barn, 3 som är mina bonusar och 1 som är vårt gemensamma. Vi träffar farmor några gånger i månaden.
Jag märker att barnen inte vill vara där, senast idag skulle de hjälpa oss att ha barnen en stund och min man hade fått lyfta ur ena barnet ur bilen för att hen inte ville vara där. Ett annat barn säger spontant när vi berättar att de ska vara hos farmor och farfar att "åh, jag tycker inte om farmor".
Hon ger aldrig någon positiv feedback utan bara klagar och kritiserar. Det är mot oss alla, men jag kan ju ta det och tänka att hon inte menar det så som det låter. Det kan tex vara att hon säger att hon inte kan förstå att jag fått en liten bebis när jag är så tjock. Eller att barnen äter för mycket eller tycker om kakor eller är blyga. Mellantjejen får höra att hon är ett kakmonster och rund, och ska hon verkligen äta allt det där? Det här är en tjej som är helt normal i kroppen, lite barnhull men inte alls överviktig eller på något sätt stor.
Vad gör man? Det är helt klart att det är min man som får prata med henne men han är konflikträdd och säger att han ska men så rinner det väldigt ofta ut i sanden.
Jag tycker det är skitsvårt, jag vill ju att de ska ha en relation till sina farföräldrar men jag vill inte att de ska tvingas umgås med någon som ger dem dålig självkänsla eller gör dem ledsna. Vi har haft en period där vi behövt extra avlastning så det har varit mycket tid med farmor, mer än vanligt. Kände idag att jag inte kan med att skicka dit barn som verkligen inte vill, då tar jag hellre in barnvakt och betalar för det!
Någon med kloka tips eller tankar som ni kan dela med er av?
I familjen finns 4 barn, 3 som är mina bonusar och 1 som är vårt gemensamma. Vi träffar farmor några gånger i månaden.
Jag märker att barnen inte vill vara där, senast idag skulle de hjälpa oss att ha barnen en stund och min man hade fått lyfta ur ena barnet ur bilen för att hen inte ville vara där. Ett annat barn säger spontant när vi berättar att de ska vara hos farmor och farfar att "åh, jag tycker inte om farmor".
Hon ger aldrig någon positiv feedback utan bara klagar och kritiserar. Det är mot oss alla, men jag kan ju ta det och tänka att hon inte menar det så som det låter. Det kan tex vara att hon säger att hon inte kan förstå att jag fått en liten bebis när jag är så tjock. Eller att barnen äter för mycket eller tycker om kakor eller är blyga. Mellantjejen får höra att hon är ett kakmonster och rund, och ska hon verkligen äta allt det där? Det här är en tjej som är helt normal i kroppen, lite barnhull men inte alls överviktig eller på något sätt stor.
Vad gör man? Det är helt klart att det är min man som får prata med henne men han är konflikträdd och säger att han ska men så rinner det väldigt ofta ut i sanden.
Jag tycker det är skitsvårt, jag vill ju att de ska ha en relation till sina farföräldrar men jag vill inte att de ska tvingas umgås med någon som ger dem dålig självkänsla eller gör dem ledsna. Vi har haft en period där vi behövt extra avlastning så det har varit mycket tid med farmor, mer än vanligt. Kände idag att jag inte kan med att skicka dit barn som verkligen inte vill, då tar jag hellre in barnvakt och betalar för det!
Någon med kloka tips eller tankar som ni kan dela med er av?