Hur hantera känslor kring farmor/gränsdragning

[Vallmo]

Tack snälla, vad glad jag blir! Jag försöker så gott jag kan och det är det som är så skönt med buke, man får se saken från många olika infallsvinklar. Annars är det så lätt att fastna i sin egna känsla och veklighet.

Men det här mammahjärtat alltså.. oj vad det slår starkt! Häromdagen kände jag genuin ilska över att ”vår” favoritdusch på badhuset var upptagen när alla andra var lediga och ville innerst inne be personen att flytta på sig för att min bebis vill duscha där - HELT orimligt dvs! Men mammahjärtat tänker verkligen ”mitt barn över allt!”. Hoppas att det lugnar sig något med tiden, annars kommer jag få kämpa hårt med att tygla mina känslor.

Tack själv!

Du kommer garanterat tagga ner med tiden.
Om inte annat kommer barnet tala om för dig att du är pinsam när han är tillräckligt stor för att prata och begripa det.
Talar av egen erfarenhet.

 

[Sofie_B]

Jag irriterade min svardotter en hel del ett tag nar hon lamnade sin dotter har och lillan borjade for forsta gangerna visa att hon inte gillade att mamma gick. Jag (efter 3 egna barn och ett oandligt antal "andras barn") satte genast igang att avleda ... nar mamma nastan njot av att barnet visade att hon ville vara med mamma. Svardottern blev riktigt sur pa mig ett par ganger ... anda tills lillan grat efter farmor nar mamma satte henne i bilen.
Jag avledde glatt igen (men visst kandes det bra for hjartat ) och tog flera steg tillbaka medan jag sa till svardottern att Lillan var trottare an jag trott. Efter det har det aldrig varit nagra problem. Lillan skriker av gladje och kommer och kastar sig i min famn nar hon kommer hit eller jag dit ... Och hon skriker igen av gladje nar mamma och pappa kommer och Svardottern har helt tappat kanslan av "tavling" mellan oss.

Farmor kör stenhårt med avledning och jag tycker att det är jätteskönt! Tycker att det är hemskt när han gråter när jag ska gå, då gråter jag också. Sen vill jag ju gärna att han tittar upp när jag kommer, men hellre att han är så uppe i sitt än blir ledsen, men just kommentaren sårade mig.

 

[Sofie_B]

Så bra skrivet tycker jag!

@Sofie_B Jag tänker att det blir en ansträngd relation av att farmor måste tänka i detalj på hur hon uttrycker sig för att du inte ska ta illa upp. Tror inte det precis gynnar en öppen och avspänd kommunikation.

Hoppas att det känns bättre för dig snart! Känner igen känslorna från när jag var nybliven mamma!

Säkert, och säkert upplever hon det så. Nu tycker jag egentligen inte att jag är så känslig, och farmor hör till typen som liksom bara ”stampar på” utan en tanke på att det kanske kan landa fel. Alltså inte bara jag som reagerar på det, men just i kombination med mammakänslorna får jag svårare att hantera det.

 

[Sofie_B]

Men det är väl inte alls konstigt att barnets pappa pratar med farmor om hur ni vill att saker ska funka kring barnet?
Han behöver ju inte säga ”sofie_b vill inte att du...” utan han borde väl kunna ta dessa diskussioner från sitt eget perspektiv?
”Jag vill inte att du...”

Likaså kan väl han lyfta om farmor beter sig märkligt mot dig.

Nej, inte rent generellt, men att han ska prata med farmor om hur hon beter sig mot mig känns bara märkligt. Vi är så pass nära att hon nog skulle bli sårad av att jag inte tog upp det själv.