Sluta med napp

[Badger]

Nästan samma för oss. Han hade napp som bebis, men var inte alls besatt och ville inte ha napp som vaken etc. Jag tyckte vi skulle ta bort den då, när han var 1,5 just för han ändå inte var så intresserad men min man tyckte han kunde ha dem av samma anledning. Sedan svängde det när han var kanske 2,5 och han blev napptokig. Så många gånger min man ångrade sig

Vi lämnade napparna till en ponny i stallet som var nyimporterad och hade flyttat långt från sin mamma. Inga problem att lämna men han ångrade sig i bilen därifrån. Lite svårt att sova på kvällen men sedan gick det oväntat bra efter det. Vi kör ofta med mutor så han fick åka till leksaksaffären och välja något när han sovit visst antal nätter utan nappen.

En gång hittade han en napp trots att jag trodde vi hade plockat undan alla men det gick bra att bara säga att han ju slutat med napp och så kunde vi kasta den

Nästan samma här, hade inte napp som bebis utan började runt 10 månader när jag slutade amma och hade ganska mycket i ett år eller två.

 

[Humla]

Båda mina barn har älskat sina nappar. Med första sa vi att man behövde sluta när man blev 3 år, men att han kunde få välja en leksak. Då ville han sluta ett par månader innan han fyllde, var säkert lite ledsen gång kväll sen men gick bra.

Andra försökte vi minska ner användande dagtid först. Och en kväll så frågade han inte efter natten, och somnade ändå. Vi var i chock Och sen gick det typ en vecka utan att han frågade om den. Sen ville han en kväll ha den, men då sa vi att han ju redan slutat när han varit utan så länge. Och sen fick han välja en leksak

 

[BusBarro]

Vår 3-åring slutade med napp vid jul, han gav den till tomten. Vi förberedde honom tidigt för det och han blev som du beskriver om möjligt ännu mer besatt av nappen sista veckorna innan jul. Jag tror också det var för att vi pratade om det mer då.
Vi tänkte "hur ska detta gå" men det gick hur bra som helst. Visst att han var ledsen någon gång och frågade om nappen men vi var bara lugna och sa, nu har tomten den.
Och då har han varit ett barn som inte ens kunnat åka bil 20 minuter utan nappen. Och jag anser till och med att hans utbrott och talet har utvecklats mycket mer sen han slutade med napp.
Jag tror som någon annan skrev att det finns aldrig rätt tillfälle till att sluta med napp om det inte initieras av barnet själv såklart.
Lycka till!

 

[Midsommarblomster]

Tack för alla svar! Jag tänkte att jag skulle ge en liten uppdatering, även om jag redan skrivit lite om det i VGV Kids. Kanske kan det hjälpa någon.

Någon gång innan jul så började vi prata om att hon skulle blir stor tjej och lämna napparna snart, och att hon nu enbart skulle ha den när hon sov eller hade "uppe-vila". Men alltså, det har varit en kamp. Hon har tjatat om den jämt, och minsta tendens till att bli ledsen eller slå sig så har hon tjatat efter nappen på ett sätt som bara aldrig tar slut. Vi har inte orkat stå emot alltid. Efter 30 min gnäll undrar man hur himla ihärdig hon kan vara. Samtidigt som hon ibland pratar om att hon ska lämna dem till kaninerna.

Så när hon hade haft nappen nästan hela lördagen så började jag prata med henne om att hon inte ska ha den så mycket. Att det inte är bra för munnen. Då sa hon att hon ville åka och lämna dem idag. Så hux flux åkte vi. Hon var helt osentimental när vi knöt fast dem och sa hejdå. Jag förstod också att hon sannolikt inte förstod fullt ut, och i bilen på vägen hem började hon tjata om napp igen. Vid middagsbordet ville hon ha nappen igen och vi sa att vi har ju lämnat dem till kaninerna nu. Då sjönk det in och det blev gråt hela kvällen. Hon hulkade och sa att hon vill att vi åker och hämtar dem igen. Det var hjärtskärande. När vi tillslut låg i sängen och tårarna aldrig slutade komma så började jag prata om andra stora barn hon känner som har lämnat sina nappar. Då blev hon intresserad och tystnade. Stora barn är det mest spännande hon vet. Kusinen, grannen, kompisen. De har också lämnat sina nappar, och de tycker också att det kändes konstigt i början men sen blev det bra. Då var hon tyst, och somnade helt utmattad på 2 min.

Sen dess? Knappt ett knyst. Natten gick hur bra som helst. Dagen efter nämnde hon på morgonen att hon ville hämta dem, men jag sa att vi inte kunde det och sen var det inget mer med det. Sen inte ett ord på hela dagen. På kvällen ramlade hon och slog sig, då ville hon ha napp. Men efter några minuters tröst så kom hon över det också. Enkel läggning, enkel natt igen. I morse sprang hon fram till sin fröken och berättade stolt att hon lämnat napparna till kaninerna. Nu har det ju bara gått 2 dygn men känner spontant att det här gick ju hur enkelt som helst. Det var betydligt svårare att minska på användandet och med facit i hand borde vi bara ha lämnat dem tidigare. Men, sånt vet man ju aldrig i förväg!

Otroligt tacksam. Vår lilla familj behövde lite medvind just nu!