Ekonomi sambos

[AraSlei]

Min sambo har börjat plugga denna terminen, vilket har gjort att han får in drygt en tredjedel av vad jag får in.
När han jobbade hade vi ungefär samma lön, han låg någon tusenlapp högre än mig, och då betalade vi in samma förbestämda summa på ett gemensamt konto och sedan behöll vi resten själva. Vi har varsitt kreditkort kopplat till en gemensam faktura, på det handlar vi allt vi förbrukar gemensamt (mat, inredning osv) och sedan betalas den och alla andra fakturor från vårt gemensamma konto.

I dagsläget betalar han in knappt hälften av det jag betalar in på vårt gemensamma, men skulle det av någon anledning inte räcka så täcker jag upp och sätter in mera. Vi har valt att ha den fördelningen eftersom han äter betydligt mer än mig och för att vi i princip bara använder min bil (som jag står för själv) när vi åker någonstans ihop. Det känns rättvist för oss, det går nog ändå ungefär procentuellt ut
Vi har även stramat åt rent allmänt, så totalsumman vi betalar in nu är 2000kr mindre/månad än vad det var förut. Vi har blivit bättre på att storhandla, inte impulsshoppa osv. Det blir inte lika mycket till sparkontot (som vi har på det gemensamma kontot) som tidigare, men det täcker ändå våra utgifter.

 

[Ramona]

Skulle jag behöva jobba heltid så behöver vi både hundvakt och stallplats med fullservice, rent ekonomiskt så går det jämnt ut att istället arbeta 75% och sköta hundar och hästar själv och som bonus ha mer tid till återhämtning.

Förutom pension och sgi förstås. Din pension blir ju lidande.

 

[Rugge]

I tidigare relation delade vi procentuellt då han tjänade mer än vad jag gjorde, blev ganska orättvist annars om vi delade rakt av.

 

[kolblakkur]

Förutom pension och sgi förstås. Din pension blir ju lidande.

Absolut, men 100% som undersköterska i äldreomsorgen är skittungt. Är det något som kommer göra mig sjukskriven så är det 100%. Sedan brukar jag som jag skrev, ta extrapass och det gärna på storhelger eller helger så jag får kvalificerad övertid. Så ekonomiskt hamnar jag på en heltidslön som om jag skulle jobbat vanlig kontorstid. Pension är jag inte oroad över heller pga detta.

 

[_Taggis_]

Förutom pension och sgi förstås. Din pension blir ju lidande.

Exakt.

Riktar inte detta till nån specifik utan är bara en allmän undran:

Ni som går ner i tid mer varaktigt av praktiska skäl tex mer tid med barn, mer tid för hem o hushåll, hälsoskäl utan tillhörande sjukskrivning osv: kompenserar ni det inkomstbortfallet på nåt vis i familjen sett?Tex separat sparande för pension osv?

Tror många gör en tankevurpa här. Kanske ej medvetet men konsekvensen blir rätt stor av att ej jobba heltid så det är en viktig fråga. Inte minst ur jämställdhetsperspektiv, då det företrädesvis är just kvinnor som går ner i tid av familjeskäl.

På 80-talet gick min mamma ner i arbetstid för att vara mer med oss barn. Det löstes med att mina föräldrar kompenserade detta rent ekonomiskt med att sätta in pengar i ett separat pensionssparande till henne, från pappas lön.
Det förvånar mig att fler inte gör detta i nutid. Tom min egen syster har gått ner i tid av samma skäl men utan samma kompensation...

 

[clusia]

Min sambo tjänar mer än mig så han betalar mer än mig. Han betalar dessutom typ allt på vårat gemensamma intresse. Skulle vi dela exakt lika skulle det bli extremt orättvist då jag aldrig kommer komma upp i den nivå han tjänar på det yrket jag vill ha.

 

[MiniLi]

Innan vi gick över till helt gemensam ekonomi så delade vi upp våra gemensamma kostnader procentuellt utifrån inkomst. Då fick min sambo ut ungefär 1/3 av min lön.
Vi delade procentuellt på boendekostnader, mat osv.
Betalade för våra egna telefoner, egen hobby och liknande.

 

[Marty]

Innan vi gick över till helt gemensam ekonomi så delade vi upp våra gemensamma kostnader procentuellt utifrån inkomst. Då fick min sambo ut ungefär 1/3 av min lön.
Vi delade procentuellt på boendekostnader, mat osv.
Betalade för våra egna telefoner, egen hobby och liknande.

Så kör vi också. Min sambo tjänar mer än mig så han står för en lite större del av hushållskostnaderna. Det var större skillnad mellan oss förut och då betalade han också en större del än nu. Han slipper dock ekonomiskt bli en del av mina hobbyer, hästarna och katterna, eftersom de bekostas helt av mig.

Vi kommer nog på sikt gå över till helt eller delvis gemensam ekonomi. Vi har pratat om det länge, men är lite sega. Vi har ju bara bott tillsammans i 9 år...

 

[MiniLi]

Så kör vi också. Min sambo tjänar mer än mig så han står för en lite större del av hushållskostnaderna. Det var större skillnad mellan oss förut och då betalade han också en större del än nu. Han slipper dock ekonomiskt bli en del av mina hobbyer, hästarna och katterna, eftersom de bekostas helt av mig.

Vi kommer nog på sikt gå över till helt eller delvis gemensam ekonomi. Vi har pratat om det länge, men är lite sega. Vi har ju bara bott tillsammans i 9 år...

Vi gick över till gemensamt när vi köpte bostad tillsammans och min sambo ändå skulle byta bank. Så skönt att slippa räkna och hålla reda på!

 

[Snubbelfot]

Jag har provat flera varianter. I grunden trivs jag bäst med gemensam ekonomi, även i de perioder (åtminstone om det är just begränsade perioder i livet, t ex under studier) där det är stora skillnader mellan inkomsterna. Samla inkomsterna i en hög, dra ifrån utgifterna och dela på överskottet. Så länge båda har råd med det de vill göra, kan jag leva med att ena parten t ex har en dyrare hobby.

Hittills har jag och nuvarande sambo haft delad ekonomi och jag tror utan att kunna precisera varför att det kan komma att fortsätta så också. Vi delar lika på kostnaderna för boendet (ett årsmedelvärde) och är på gång att skaffa gemensamt matkonto med betalkort.
Vi har jämförbara inkomster men jag har både dyrare intressen och större möjligheter till extrainkomster.

 

[Marty]

Vi gick över till gemensamt när vi köpte bostad tillsammans och min sambo ändå skulle byta bank. Så skönt att slippa räkna och hålla reda på!

Vi slapp byta bank vid husköpet, men vi har olika banker idag vilket är lite meckigt. Börjar helt klart bli dags att ta tag i det. Snart är vi t om gifta .

 

[MiniLi]

Vi slapp byta bank vid husköpet, men vi har olika banker idag vilket är lite meckigt. Börjar helt klart bli dags att ta tag i det. Snart är vi t om gifta .

Just do it!
Det är SÅ skönt att slippa hålla på med överföringar av pengar hit och dit.

 

[grodan21]

Exakt.

Riktar inte detta till nån specifik utan är bara en allmän undran:

Ni som går ner i tid mer varaktigt av praktiska skäl tex mer tid med barn, mer tid för hem o hushåll, hälsoskäl utan tillhörande sjukskrivning osv: kompenserar ni det inkomstbortfallet på nåt vis i familjen sett?Tex separat sparande för pension osv?

Tror många gör en tankevurpa här. Kanske ej medvetet men konsekvensen blir rätt stor av att ej jobba heltid så det är en viktig fråga. Inte minst ur jämställdhetsperspektiv, då det företrädesvis är just kvinnor som går ner i tid av familjeskäl.

På 80-talet gick min mamma ner i arbetstid för att vara mer med oss barn. Det löstes med att mina föräldrar kompenserade detta rent ekonomiskt med att sätta in pengar i ett separat pensionssparande till henne, från pappas lön.
Det förvånar mig att fler inte gör detta i nutid. Tom min egen syster har gått ner i tid av samma skäl men utan samma kompensation...

Min tanke är att det är bättre att jobba deltid och inte bli sjukskriven, än jobba heltid och riskera att bränna ut mig helt. Har inte några barn och ingen tanke på att skaffa några.

 

[Amha]

Jag tänker att de beror lite på. Går hen ner i tid för att få mer tid över till andra saker eller gör hen det för hälsan?

I det senare scenariot så ser jag inget större problem med det.

Det där är en viktig sak för mig med. Går man ner i tid för hälsan kan man ju på den vägen undvika att det blir ekonomiskt och även delvis psykiskt kaos. Hade min partner behövt gå ner i tid för att inte behöva sjuka sig hade jag absolut varit nöjd med det.

 

[MiniLi]

Innan man går ner i arbetstid för att undvika att bli sjuk tänker jag att man som kvinna kanske ska se över arbetsfördelningen i hemmet. Det är alldeles för vanligt att kvinnor går ner i tid för att hinna med, samtidigt som de står för den största delen av arbete i hemmet. Det är ju mycket bättre ur tex pensionssynpunkt om man i första steget säkerställer att man inte har den tyngsta delen av hushållsarbetet. Kanske orkar man jobba mer om man dammsuger och lagar mat mindre?

 

[MiniLi]

En aspekt med delad ekonomi när man har olika hög inkomst.. Vi hade som sagt tidigare procentuell uppdelning och på många sätt funkade det bra. Men när det gällde allt "extra", som att gå på bio, resor, restaurangbesök osv så blev det alltid jag som betalade eftersom att jag tjänade mycket mer pengar. Det var liksom svårt att komma undan, men det kändes inte bra.
Det var en av de stora fördelarna när vi gick över till gemensam ekonomi, jag betalade ju ändå det mesta innan och det där att ekonomin var delad kändes ibland som någon slags pappersprodukt.

 

[_Taggis_]

Min tanke är att det är bättre att jobba deltid och inte bli sjukskriven, än jobba heltid och riskera att bränna ut mig helt. Har inte några barn och ingen tanke på att skaffa några.

Absolut. Vi ska även vara ödmjuka inför att alla har olika förutsättningar. Men detta är min historia:
Jag jobbade som uska på deltid förr, jobbade natt och enda chansen till heltid var att ta extra pass på kvällar och dagar. För mig personligen, som har ett överlag tungsint liv med kronisk brist på ork, är det inte ett alternativ varken att jobba heltid dagtid eller pussla ihop till heltid enligt ovanstående. Till saken hör även att jag inte hade råd att ägna mig åt mitt intresse på den lön jag hade och jag skulle inte orka ägna mig åt det heller med en heltid enligt de förutsättningar yrket gav mig.

Jag valde att byta karriär. Pluggade ett par år och fick en möjlighet att ha tid och råd att skaffa häst och småningom två hästar. Trots att jag är ensamstående. Jag orkar även jobba heltid tackvare arbetstiderna och vettig schemaläggning.

 

[grodan21]

Absolut. Vi ska även vara ödmjuka inför att alla har olika förutsättningar. Men detta är min historia:
Jag jobbade som uska på deltid förr, jobbade natt och enda chansen till heltid var att ta extra pass på kvällar och dagar. För mig personligen, som har ett överlag tungsint liv med kronisk brist på ork, är det inte ett alternativ varken att jobba heltid dagtid eller pussla ihop till heltid enligt ovanstående. Till saken hör även att jag inte hade råd att ägna mig åt mitt intresse på den lön jag hade och jag skulle inte orka ägna mig åt det heller med en heltid enligt de förutsättningar yrket gav mig.

Jag valde att byta karriär. Pluggade ett par år och fick en möjlighet att ha tid och råd att skaffa häst och småningom två hästar. Trots att jag är ensamstående. Jag orkar även jobba heltid tackvare arbetstiderna och vettig schemaläggning.

Jag är universitets utbildad med ett 7-16 måndag till fredag jobb. Medelinkomsttagare.

 

[farin]

Innan man går ner i arbetstid för att undvika att bli sjuk tänker jag att man som kvinna kanske ska se över arbetsfördelningen i hemmet. Det är alldeles för vanligt att kvinnor går ner i tid för att hinna med, samtidigt som de står för den största delen av arbete i hemmet. Det är ju mycket bättre ur tex pensionssynpunkt om man i första steget säkerställer att man inte har den tyngsta delen av hushållsarbetet. Kanske orkar man jobba mer om man dammsuger och lagar mat mindre?

En delvis OT-fråga - grundas pensionen på något sätt på arbetstid eller är det enbart inkomstbaserat?
Funderar då jag gärna skulle gå ner i tid, pga hälsoskäl. Även om heltid är en väldigt stark norm på min arbetsplats, tyvärr.

 

[MiniLi]

En delvis OT-fråga - grundas pensionen på något sätt på arbetstid eller är det enbart inkomstbaserat?
Funderar då jag gärna skulle gå ner i tid, pga hälsoskäl. Även om heltid är en väldigt stark norm på min arbetsplats, tyvärr.

Inkomst enbart så vitt jag vet!