Jag är stenhård när det kommer till ekonomi. 50-50. Samma med hushållsarbetet. 50-50. Ingen ska straffas varken ekonomiskt eller tidsmässigt för att den andra har mer pengar eller mindre tid över.
Att jag har dyra vanor såsom hästar, stor bil mm ska ju inte min sambo bli ekonomiskt straffad för. Och han har dessutom mer ledig tid än mig vilket innebär att han inte ska straffas med mer hushållsarbete bara för att han är hemma mer. Jag struntar i hela rättvisebiten att man ska kunna hitta på saker mm med varandra, det är ändå inte någon annans jobb att försörja någon annan, vare sig med pengar eller tid. Då får den som inte får ihop sin ekonomi mot livet den vill leva ändra på något så att livet går ihop.
Någon anklagade mig en gång för att inte ha upplevt äkta kärlek, men det har jag. Jag är dessutom så gammal och erfaren att jag har upplevt äkta separationer och skilsmässor. Några riktigt fula sådana också!!
Jag har varit med om så många människor som separerat och som varit bittra i längre perioder, inte för att partnern var otrogen eller gjorde slut, utan för att personen också betalat för den otrogna partnerns hästar eller andra dyra vanor. Värst är när kvinnor, för det brukar vara kvinnor, betalar allting till barnen med kläder, fritidsintressen etc och mannen sparar mer på sitt spar- och pensionskonto. Det blir väldigt skevt när man separerar då. Mannen kan köpa nytt hus, behålla allting han vill, medan kvinnan knappt har råd att ha en lägenhet.
Tydligen är delar av svärfars hus inbakat i det där också? 
