Hej!
Jag är i en relation med min pojkvän sedan 2 år tillbaka, han är 25 och jag är 23 år gammal. Jag har alltid upplevt han som en väldigt reserverad person, då menar jag att han ogärna berättar om sina innersta tankar och känslor gällandes saker vilket på senare tid skapat problem för mig/oss. Värt att nämna är att han har ADD vilket även det kan påverka då han iom drt har flertal personliga problemmen även en hel del anknytningsproblem som ligger i hans bagage dom hans föräldrar skapat under barndomen vilket gör att han ständigt känner sig misslyckad i allt han gör och därmed behöver enorm bekräftelse på de bra saker han gör (han är dålig på att ta emot konstruktiv kritik).
Anledningen till varför jag skapade denna tråd handlar mångt och mycket kring att det känns som att hela vårt förhållande handlar kring just honom. Tidigare har vi haft sms kontakt på hans villkor, och setts på hans villkor(varannan eller var tredje dag för han inte velat mer trots att båda bor i samma stad). Jag har även fått känslan av att han oftast vill och känner för att ses när han upplever att han känner han är i behov av stöd eller känner sig ensam. Men även generellt sett så känner jag mig ganska ouppskattad av honom. Han har under de 3 år vi känt varandra glömt 2 av mina födelsedagar vilket i sig kanske inte är en stor grej men handlar mer om att jag vill bli bekräftad själv, typ att bara få höra ett "Grattis" inte att han ska köpa diverse prylar. Generellt sett när vi umgås ute och ska på bio besök eller äta ute på restaurang så är det jag som får betala för att han aldrig har pengar vad han säger. Mig gör drt inget att bjuds men vore kul om man kunde dela någon gång. Dock få han visserligen ett litet bidrag från Arbetsförmedlingen just nu men tycker att han borde kunna spara en liten slant till eventuella saker vi gör tillsammans.
Ett annat problem är att vi är olika som personer, jag är ganska utåt och har många vänner som jag ibland träffar, medan min pojkvän lider av mer eller mindre social fobi/ångest vilket resulterar i att han inte har några vänner alls. Eller han har på senare tid skaffat sig en tjejkompis som han när de ses alltid är henne hos henne där hon bor och lagar middag, dricker vin, ser film etc. Jag tycker att det är bra att han har åtminstone en vän men ibland blir jag skeptisk till att han alltid är hemma hos henne och de är ensamma även om jag vet att han aldrig skulle vara otrogen. Eftersom att han oftast inte har pengar så är det hon som fått stå för notan vilket jag tycker känns lite konstigt då det är även jag precis som henne som måste betala när vi väl hittar på något som bio, middag ute,fika etc. Ibland känns han så egoistisk, eller om det är ren omedvetenhet från hans sida?
Men även vårt sexliv har jag på senare tid ledsnat lite på då han även där känns lite egoistisk av sig och endast tänker på sin egen njutning. Oftast när vi inleder till sex så har han väldigt bråttom av med kläderna, smeker knappt mig fast han vill att jag ska ta på honom mycket mer och helst duga av han lite innan han känner att det är dags. Oftast har jag inte ens blivit kåt vid ett laget av hans fumlande men det är heller inget han lägger särskilt märke till. Har totalt kommit endast 1 gång av de gånger vi haft sex med varandra, vilket absolut inte enbart ligger på hans sida, men jag önskar att han brydde sig lite mer. Han har aldrig frågat mig om jag kommit när vi haft sex någonsin utan direkt när han själv kommit så är han nöjd. Om han t.ex har svårt att komma så ber han mig alltid att avsluta med handen eller munnen för att han slutligen ska komma, här ka ja ibland önska att han tänkte på mig också. Som sagt så är det en hel del små saker som gör att jag tvekar över vårt förhållande.
Jag kan känna en avsaknad av uppmärksamhet och kärlek, som jag tvekar över om han kan ge mig eller om jag borde leta efter de på annat håll? Antar att jag skulle behöva lite råd från andra som varit med om liknande. Jag har pratat med honom om vissa saker så som att jag upplever han som distanserad och vill ha mer kontakt.
Tack för er uppmärksamhet!
Jag är i en relation med min pojkvän sedan 2 år tillbaka, han är 25 och jag är 23 år gammal. Jag har alltid upplevt han som en väldigt reserverad person, då menar jag att han ogärna berättar om sina innersta tankar och känslor gällandes saker vilket på senare tid skapat problem för mig/oss. Värt att nämna är att han har ADD vilket även det kan påverka då han iom drt har flertal personliga problemmen även en hel del anknytningsproblem som ligger i hans bagage dom hans föräldrar skapat under barndomen vilket gör att han ständigt känner sig misslyckad i allt han gör och därmed behöver enorm bekräftelse på de bra saker han gör (han är dålig på att ta emot konstruktiv kritik).
Anledningen till varför jag skapade denna tråd handlar mångt och mycket kring att det känns som att hela vårt förhållande handlar kring just honom. Tidigare har vi haft sms kontakt på hans villkor, och setts på hans villkor(varannan eller var tredje dag för han inte velat mer trots att båda bor i samma stad). Jag har även fått känslan av att han oftast vill och känner för att ses när han upplever att han känner han är i behov av stöd eller känner sig ensam. Men även generellt sett så känner jag mig ganska ouppskattad av honom. Han har under de 3 år vi känt varandra glömt 2 av mina födelsedagar vilket i sig kanske inte är en stor grej men handlar mer om att jag vill bli bekräftad själv, typ att bara få höra ett "Grattis" inte att han ska köpa diverse prylar. Generellt sett när vi umgås ute och ska på bio besök eller äta ute på restaurang så är det jag som får betala för att han aldrig har pengar vad han säger. Mig gör drt inget att bjuds men vore kul om man kunde dela någon gång. Dock få han visserligen ett litet bidrag från Arbetsförmedlingen just nu men tycker att han borde kunna spara en liten slant till eventuella saker vi gör tillsammans.
Ett annat problem är att vi är olika som personer, jag är ganska utåt och har många vänner som jag ibland träffar, medan min pojkvän lider av mer eller mindre social fobi/ångest vilket resulterar i att han inte har några vänner alls. Eller han har på senare tid skaffat sig en tjejkompis som han när de ses alltid är henne hos henne där hon bor och lagar middag, dricker vin, ser film etc. Jag tycker att det är bra att han har åtminstone en vän men ibland blir jag skeptisk till att han alltid är hemma hos henne och de är ensamma även om jag vet att han aldrig skulle vara otrogen. Eftersom att han oftast inte har pengar så är det hon som fått stå för notan vilket jag tycker känns lite konstigt då det är även jag precis som henne som måste betala när vi väl hittar på något som bio, middag ute,fika etc. Ibland känns han så egoistisk, eller om det är ren omedvetenhet från hans sida?
Men även vårt sexliv har jag på senare tid ledsnat lite på då han även där känns lite egoistisk av sig och endast tänker på sin egen njutning. Oftast när vi inleder till sex så har han väldigt bråttom av med kläderna, smeker knappt mig fast han vill att jag ska ta på honom mycket mer och helst duga av han lite innan han känner att det är dags. Oftast har jag inte ens blivit kåt vid ett laget av hans fumlande men det är heller inget han lägger särskilt märke till. Har totalt kommit endast 1 gång av de gånger vi haft sex med varandra, vilket absolut inte enbart ligger på hans sida, men jag önskar att han brydde sig lite mer. Han har aldrig frågat mig om jag kommit när vi haft sex någonsin utan direkt när han själv kommit så är han nöjd. Om han t.ex har svårt att komma så ber han mig alltid att avsluta med handen eller munnen för att han slutligen ska komma, här ka ja ibland önska att han tänkte på mig också. Som sagt så är det en hel del små saker som gör att jag tvekar över vårt förhållande.
Jag kan känna en avsaknad av uppmärksamhet och kärlek, som jag tvekar över om han kan ge mig eller om jag borde leta efter de på annat håll? Antar att jag skulle behöva lite råd från andra som varit med om liknande. Jag har pratat med honom om vissa saker så som att jag upplever han som distanserad och vill ha mer kontakt.
Tack för er uppmärksamhet!
