Dumpad

[tott]

Ja, det är en jättenackdel som gör att han kommer leva singel för evigt. Trist för honom.

Jamen hallå! Vad vet du om hans framtid??

 

[Mabuse]

Jamen hallå! Vad vet du om hans framtid??

Alla kan ju ändra sig, men enligt egen utsago så tror han ju inte att han kan få känslor för någon och är livrädd för att få det. Så länge han fortsätter att ha rätt i det, så blir det där med kärleksrelationer ju väldigt knepigt för honom. För att inte säga omöjligt, om man med kärleksrelation förutsätter någon form av känslomässig ömsesidighet.

Det är såklart möjligt att han har fel, men man får väl hoppas och tro att han känner sig själv bäst. Och då lär han ju få vara singel för evigt. Hur fin han än är för övrigt.

 

[Mabuse]

Som zebra skriver så ser hon killens dåliga sidor också, och älskar honom med dem. Man älskar med hjärtat, inte med hjärnan och smärtan blir mindre med tiden, det vet vi alla. Man kan trots det inte sluta vara kär helt plötsligt för att någon "uppmanar en till det". Det är sen sorgeprocess man måste gå igenom. Det måste få ta tid, liksom sorgen efter att någon dött.

Ja, det har ju inte sagt något om. Man kan inte sluta vara kär i någon helt plötsligt, och det har jag heller inte hävdat. Det jag skrev var att man kan hjälpa hjärtat på traven med hjälp av hjärnan - eller också använda hjärnan till att se till att hjärtat fortsätter brinna oförminskat. Man kan gå igenom sorgeprocessen, eller också bosätta sig i den. Eftersom den sorgeprocessen inte är något särskilt kul ställe att vara på, så skulle jag försöka gå igenom den, och hjälpa den processen på traven genom att också tänka på de saker som faktiskt inte var fantastiska hos den man älskade. Emotionell feghet och ovilja att känna något för andra, t ex. Det innebär inte att man slutar vara kär som genom ett trollslag, det innebär att man sakta börjar ta det första lilla steget mot att sluta vara kär.

Kärlek försvinner enligt min erfarenhet inte av sig själv bara det går tid, den försvinner därför att man med tiden ändrar uppfattning om den andre, tar av de rosa glasögonen, och den andre blir en helt vanlig dödlig med fel och brister, inte världens mest underbare.

 

[monster1]

Det var en dåligt fungerande relation, den var obalanserad hon hade mer känslor och än han. Det betyder ju inte att han är dålig och inte att hon är det heller.

Relationen var dålig, punkt slut. Det finns dåliga situationer det betyder inte att människorna i situationen är dåliga (eller förevigt dömda att vara i dåliga situationer heller för den delen). Gör skillnad på situation och person!

 

[Mabuse]

Det var en dåligt fungerande relation, den var obalanserad hon hade mer känslor och än han. Det betyder ju inte att han är dålig och inte att hon är det heller.

Relationen var dålig, punkt slut. Det finns dåliga situationer det betyder inte att människorna i situationen är dåliga (eller förevigt dömda att vara i dåliga situationer heller för den delen). Gör skillnad på situation och person!

Vem skriver du till?

Om en person säger sig ha vissa egenskaper och förmågor, så får man väl tro på det? Alternativet är ju att anta att personen ljuger antingen för sig själv eller andra, och det känns ju inget vidare som grundantagande om människor.

Huruvida oförmåga/ovilja att ha känslor för andra gör en till en dålig människa, eller att det skulle vara en dålig situation att vara singel resten av livet ska man nog verkligen låta vara osagt. Det är väl varken bra eller dåligt, nödvändigtvis, det är vad det är, och kan vara både bra eller dåligt för den personen och för omvärlden.

 

[Raderad medlem 6459]

@tott

 

[monster1]

Vem skriver du till?

Jag skriver till alla er som väljer att fokusera på mannen. Varför är det ens intressant att börja fokusera på honom som person? Han kan vara världens bästa person det spelar ingen roll när relationen/situationen är dålig. Han skulle även kunna vara världens sämsta person och det skulle inte heller spela någon roll så länge relationen var bra.

Det är ju hur relationen dem emellan fungerar som är intressant. För man är olika i olika relationer, man kan vara/upplevas feg i en relation och vara/upplevas modig i en annan.

 

[Mabuse]

Jag skriver till alla er som väljer att fokusera på mannen. Varför är det ens intressant att börja fokusera på honom som person? Han kan vara världens bästa person det spelar ingen roll när relationen/situationen är dålig. Han skulle även kunna vara världens sämsta person och det skulle inte heller spela någon roll så länge relationen var bra.

Det är ju hur relationen dem emellan fungerar som är intressant. För man är olika i olika relationer, man kan vara/upplevas feg i en relation och vara/upplevas modig i en annan.

Nåja, om man säger "Jag tror inte jag kan få känslor för någon människa, och jag är livrädd för att det ska hända", så hoppas jag ju att den personen har så pass mycket självinsikt och förståelse för vad ord betyder, att det inte innebär "Fast egentligen vet jag inte vad jag pratar om, imorgon blir jag kanske blixtförälskad och är inte rädd längre, jag kan inte förutse mitt agerande och min personlighet mer än nån timme i taget". Kort sagt, jag tror inte att mänsklig läggning är så plastisk, att man blir diametralt olika människor från en dag till en annan.

Att vara så rädd att bli sårad att man väljer att inte ha känslor alls är i mina ögon fegt. Nån annan kanske tycker det är modigt att välja att avstå kärleksrelationer och våga riskera ensamhet. Det är givetvis en åsiktsfråga, men i mina ögon är det fegt.

Huruvida han är bra eller dålig har jag inte sagt något om, återigen. Jag har konstaterat att ur relationssynpunkt är det ju opraktiskt och i den meningen dåligt (för relationsmöjligheterna alltså) att inte kunna få känslor för motparten. Han blir intressant inte i egen rätt, utan för att han är intressant för zebran. I hennes kläder skulle jag av självbevarelsedrift försöka sluta vara kär, eftersom olycklig kärlek är plågsam. Det tar tid, och är inte lätt att sluta vara kär, men ett sätt är att börja förmå sig till att se den andres negativa sidor. Som alla människor har, utan att det gör dem till dåliga människor. Så länge han är perfekt kommer man fortsätta vara kär och olycklig. Att han inte är perfekt innebär inte att han är dålig, bara att han inte är just perfekt. Det finns ju mellanting, och det är där de flesta människor befinner sig.

 

[monster1]

Det går alldeles utmärkt att sörja och gå vidare med sitt liv utan att racka ner på den andra parten och söka fel hos den, det lämnar även lite mindre bitter eftersmak och öppnar för en vänskap när känslorna lagt sig och sorgen ebbat ut.

 

[Oldie]

Fast Oldies kommentar måste inte vara dryg. Den kan faktiskt också vara medkännande - typ "jag har också varit där".

Det var den inte och mandalaki har helt rätt.

 

[gul_zebra]

Det var den inte och mandalaki har helt rätt.

Då ber jag om ursäkt för missuppfattningen.

 

[mino]

Å, det är så besvärligt med de där schyssta killarna som gör slut på ett reko sätt, då kan man inte ens få distansiera sig genom att vara förbannad... Det finns väl inga råd att ge egentligen, förutom att bädda mjukt åt dig själv och göra saker som ger dig pauser från lidandet om det går (bio, träning eller nåt annat uppslukande). Det är helt för jävligt men du har säkerligen kommit över killar förr och det kommer du att göra även denna gång.

 

[Mabuse]

Det går alldeles utmärkt att sörja och gå vidare med sitt liv utan att racka ner på den andra parten och söka fel hos den, det lämnar även lite mindre bitter eftersmak och öppnar för en vänskap när känslorna lagt sig och sorgen ebbat ut.

Aha, du tänker dig att alla känslor lägger sig av sig själv med tiden? Där är man säkert olika, men det är inte min erfarenhet. Det går ju att älska någon hela livet, även om det är rätt plågsamt om det inte är besvarat. Det som avgör är väl vad man tycker och känner om den personen, inte vilka känslor den personen har för en själv? Även om det såklart vore jättepraktiskt om man automatiskt bara fortsatte vara kär om det är besvarat.

Att se en människa som den är, med fel och brister, innebär inte att man måste bli bitter, eller att man aldrig kan bli vänner. Alla jag känner, mig själv inkluderat, har fel och brister. Människor är sådana.

 

[Lovisaleonora]

Det är när jag ser människan med sina fel och brister, som jag kan älska. Men först då. Allt annat är för mig förälskelse och rosaskimrande moln.

 

[gul_zebra]

Å, det är så besvärligt med de där schyssta killarna som gör slut på ett reko sätt, då kan man inte ens få distansiera sig genom att vara förbannad... Det finns väl inga råd att ge egentligen, förutom att bädda mjukt åt dig själv och göra saker som ger dig pauser från lidandet om det går (bio, träning eller nåt annat uppslukande). Det är helt för jävligt men du har säkerligen kommit över killar förr och det kommer du att göra även denna gång.

Ja jag försöker hålla mig sysselsatt, men energin saknas och jag blir mest liggande i soffan. Min lägenhet ser ut som ett jävla bombnedslag efter att jag skruvat ihop nya möbler men inte orkat plocka undan efter mig eller diska eller nånting. Har som tur är boendestöd imorrn, för en svinstia är inte direkt upplyftande det heller. Idag anländer iaf troligtvis en ny kamera, och det ska finnas en mandarinand i parken intill mitt bostadsområde... Får se om det kan skingra tankarna lite idag, alltid kul med ny leksak och något att använda den på. Om jag öht kan gå till parken, den parken som han är så förtjust i, där han gärna står och matar "sina" fiskar...

Ja visst har jag varit kär förut och kommit över det. Men det har aldrig någonsin varit som nu. Det här är ju liksom HAN, mannen med stort M, han som borde vara den rätta, han jag vill leva resten av mitt liv med... Och nu kommer jag inte ens få ligga intill och lyssna när han snarkar längre, de där mysiga små snarkningarna jag brukade retas lite för men älskar så mycket, bara borta

 

[Lovisaleonora]

Ibland behöver man gå en omväg för att komma fram. Så länge ni bägge lever, kommer det alltid fatt finnas fler chanser. Kanske inte imorgon, kanske inte om ett år, men det finns.

Det är inte att elda upp något hopp eller någon förhoppning, utan ett försök att skapa trygghet i att livet kan förändras, inte bara till det sämre. Utan till det bättre, genom något man inte ens kunnat drömma om i sin vildaste fantasi.

 

[monster1]

Aha, du tänker dig att alla känslor lägger sig av sig själv med tiden? Där är man säkert olika, men det är inte min erfarenhet. Det går ju att älska någon hela livet, även om det är rätt plågsamt om det inte är besvarat. Det som avgör är väl vad man tycker och känner om den personen, inte vilka känslor den personen har för en själv? Även om det såklart vore jättepraktiskt om man automatiskt bara fortsatte vara kär om det är besvarat.

Att se en människa som den är, med fel och brister, innebär inte att man måste bli bitter, eller att man aldrig kan bli vänner. Alla jag känner, mig själv inkluderat, har fel och brister. Människor är sådana.

Nej jag tänker att man arbetar med sina känslor och på det sättet kommer vidare med sitt liv precis som med vilken annan sorg som helst, tid läker också speciellt om man låter bli att göda sin obesvarade förälskelse. Hjärnan är bra på att släppa taget om man låter den göra det.

Om någon dör och man på det sättet förlorar den ägnar man sig ju inte åt att dissekera personen för att se vilka dåliga/icke önskvärda sidor personen har. Man hittar andra vägar att läka sin sorg och sin saknad.