Dressyr och sport är för MIG negativa ord. Hos många skapar det en jakt på prestation, en jakt på att bli bättre och ibland till nackdel för andra inblandade. Sällan blir tävlingsdressyr KONST, ett skapande med alla parter inblandade. Själva tävlandet i sig främjar ej skapandet, ej konsten och inte heller glädjen. Själva poängen med att någon VINNER främjar ej glädje (mer än för den som vinner, men hur många procent är det?
).
Många av ryttarna i tävlingsdressyren kan dock skapa konst, men det sker sällan på tävling. Det sker oftast på träning, på hemmaplan.
Jagar man prestation jagar man också MÅLEN. Jagar man målen missar man oftast VÄGEN. Man missar att de icke så perfekta sakerna kan skapa glädje, de kan skapa det mest värdefulla i livet, lycka.