Draghund, Riesenschnauzer eller?

[Sezziyanen]

Ska jag tolka ditt inlägg som att riesen är en av väldigt få raser där man har sämre hundar i de arbetande linjerna än i utställningslinjerna?
Låter absurt.

Som jag har uppfattat det är inte Riesen-indelningen riktigt att jämföra med situationen i Schäfer. Säger inte att utställningsfokuserad avel är bäst eller ens bra, det är inte det jag menar. Men man gör fel i att tänka bruks/utställnigsschäfer och bara rent av applicera det på Riesen.

Jag förstår jämförelsen med "svarta mallar" som @Liran gör. Lite så kände jag också med vissa Riesens jag har träffat. Var hälsostatus är bäst vet jag inte, jag tror nog det är mest ett resultat av vilken uppfödare som är noggrannast med just det. De små ipo-linjerna är nog mest GO i (därav "svart malle"-jämförelsen). Men jag skulle inte bara gå och säga att de större, kanske lite mindre lämpade tävlingshundarna skulle vara sämre i mentaliteten för vardagslivet..inte av alla dem jag träffat iaf. Men då skiljer det ju som sagt på hur uppfödarna avlar också

Märk väl att jag inte är nån expert på Riesen, bara delar med mig av mina begränsade erfarenheter.

 

[Wingates]

Som jag har uppfattat det är inte Riesen-indelningen riktigt att jämföra med situationen i Schäfer. Säger inte att utställningsfokuserad avel är bäst eller ens bra, det är inte det jag menar. Men man gör fel i att tänka bruks/utställnigsschäfer och bara rent av applicera det på Riesen.

Jag förstår jämförelsen med "svarta mallar" som @Liran gör. Lite så kände jag också med vissa Riesens jag har träffat. Var hälsostatus är bäst vet jag inte, jag tror nog det är mest ett resultat av vilken uppfödare som är noggrannast med just det. De små ipo-linjerna är nog mest GO i (därav "svart malle"-jämförelsen). Men jag skulle inte bara gå och säga att de större, kanske lite mindre lämpade tävlingshundarna skulle vara sämre i mentaliteten för vardagslivet..inte av alla dem jag träffat iaf. Men då skiljer det ju som sagt på hur uppfödarna avlar också

Märk väl att jag inte är nån expert på Riesen, bara delar med mig av mina begränsade erfarenheter.

Jag jämförde inte med schäfer, alla brukshundsraser är ju i princip uppdelade i utställning vs arbete om än olika mycket.

Och jag uppfattade @Liran som att "ipolinjerna" skulle vara sjukare och sämre mentalt än utställningslinjerna vilket i mina ögon verkade galet då det går emot alla andra rasers indelning. Nu var det ju inte så dock.

 

[Christensen1]

Aldrig träffat en riesen som har problem med hundmöten. Och då har jag ändå träffat en hel del med olika bakgrund.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag känner inte heller riktigt igen de Riesens jag träffat i att de skulle ha problem med hundmöten. Det är väl som med alla bruksraser kanske något vanligare än i "mildare" raser men inte något utmärkande.

 

[Sezziyanen]

Jag jämförde inte med schäfer, alla brukshundsraser är ju i princip uppdelade i utställning vs arbete om än olika mycket.

Och jag uppfattade @Liran som att "ipolinjerna" skulle vara sjukare och sämre mentalt än utställningslinjerna vilket i mina ögon verkade galet då det går emot alla andra rasers indelning. Nu var det ju inte så dock.

Nej jag menade inte att du direkt gjorde det heller.. Men sen vet jag inte riktigt om "alla brukshundsraser" är uppdelade på det viset. Snarare är det väl att vissa uppfödare inom många raser helt enkelt bryr sig mer om utställnigsavel och andra faktiskt fokuserar mer på bruksdelen. Jag skiljer på det mot situationen i raser som i princip har förvandlats till två distinkt skilda raser (nästan iaf).

Det jag tänkte på iom det mentala biten är att jag iaf har fått lite uppfattningen att de mest "bruksiga" linjerna av Riesen är arbetskrävande på ett annat sätt än vissa andra linjer (men så går det säkerligen att få ut mer av dem också) - och då kan man ju föreställa sig att om en sån hund inte får jobba tillräckligt så kan det bli lite jobbigt för ägaren.

 

[Wingates]

Nej jag menade inte att du direkt gjorde det heller.. Men sen vet jag inte riktigt om "alla brukshundsraser" är uppdelade på det viset. Snarare är det väl att vissa uppfödare inom många raser helt enkelt bryr sig mer om utställnigsavel och andra faktiskt fokuserar mer på bruksdelen. Jag skiljer på det mot situationen i raser som i princip har förvandlats till två distinkt skilda raser (nästan iaf).

Det jag tänkte på iom det mentala biten är att jag iaf har fått lite uppfattningen att de mest "bruksiga" linjerna av Riesen är arbetskrävande på ett annat sätt än vissa andra linjer (men så går det säkerligen att få ut mer av dem också) - och då kan man ju föreställa sig att om en sån hund inte får jobba tillräckligt så kan det bli lite jobbigt för ägaren.

Det är ytterst få bruksraser där man ser samma hundar som vinner de stora utställningarna och samtidigt går bra i brukset/ipo. I min värld innebär det rasen är uppdelad- även om det inte är som 2 helt olika raser.
Du kan ju oftast se på linjerna åt vilket håll de drar, och då är det ju inte enkilda uppföfare som har olika fokus.
Det är väl kelpie kanske som inte är så uppdelad.

 

[Sezziyanen]

Det är ytterst få bruksraser där man ser samma hundar som vinner de stora utställningarna och samtidigt går bra i brukset/ipo. I min värld innebär det rasen är uppdelad- även om det inte är som 2 helt olika raser.
Du kan ju oftast se på linjerna åt vilket håll de drar, och då är det ju inte enkilda uppföfare som har olika fokus.
Det är väl kelpie kanske som inte är så uppdelad.

Tja fast, alla (många) bruksraser går ju inte så "bra" alls i brukstävlan. Det är ju oftast ett fåtal som dominerar just det, eller? Och det måste förstås inte alltid bara vara pga rasernas egenskaper, vissa är ju mycket mer sällsynta än andra, och ett flertal bruksraser har inte alls lika många aktiva tävlande som andra har. Inom just raserna går ju såklart olika individer från olika linjer olika bra inom bruks, håller helt med. Inom min egen ras ser jag dock inte att de bästa bruks-individerna skulle gå sämre på utställning.

Det du skriver om linjerna tar ju inte bort det jag sa om uppfödare, de väljer ju vilka linjer de vill satsa på.

 

[Wingates]

Tja fast, alla (många) bruksraser går ju inte så "bra" alls i brukstävlan. Det är ju oftast ett fåtal som dominerar just det, eller? Och det måste förstås inte alltid bara vara pga rasernas egenskaper, vissa är ju mycket mer sällsynta än andra, och ett flertal bruksraser har inte alls lika många aktiva tävlande som andra har. Inom just raserna går ju såklart olika individer från olika linjer olika bra inom bruks, håller helt med. Inom min egen ras ser jag dock inte att de bästa bruks-individerna skulle gå sämre på utställning.

Det du skriver om linjerna tar ju inte bort det jag sa om uppfödare, de väljer ju vilka linjer de vill satsa på.

Men om det finns linjer som är väldigt inriktade på arbete eller utställning så är de ju uppdelade ?

De flesta vi kallar bruksraser har nog linjer som presterar på högre nivå i olika grenar?
Sen finns det ju vissa man sabbat helt men jag förstår inte hur det är relevant.
Man kan ju dessutom kolla på rasspecialer och rasmästerskap. Sällan samma vinnare där.

 

[Sezziyanen]

Men om det finns linjer som är väldigt inriktade på arbete eller utställning så är de ju uppdelade ?

De flesta vi kallar bruksraser har nog linjer som presterar på högre nivå i olika grenar?
Sen finns det ju vissa man sabbat helt men jag förstår inte hur det är relevant.
Man kan ju dessutom kolla på rasspecialer och rasmästerskap. Sällan samma vinnare där.

Fast, min poäng var att det finns raser där de linjer och uppfödare som fokuserar en hel del på arbete även fokuserar på exteriör, iaf till den grad att deras hundar går bra på utställning och (vad jag kan se) inte per definition förlorar mot uppfödare som har utställningsintresse som prio. Kanske har de raserna helt enkelt inte hunnit delas så mycket, men jag tror det även är lite så att i såna mer fåtaliga raser så har det heller inte utvecklats såna väldiga ferarri-linjer kanske.

Bruksraserna är ju ändå ett gäng:
http://www.brukshundklubben.se/hundar/brukshundraser/

Hur vanligt är det att en Bouvier vinner mycket inom bruks? En Picard? Eller ett antal fler på listan om man jämför med de mest "bruksiga" (och vanligare) raserna? Det är allt jag menar, det är ju ändå ganska rejäl skillnad på den värsta performance-mallen och den trögaste briarden. Jag klagar dvs inte, och nu kommer jag nog från ämnet rejält..

Tror inte vi tycker så olika, nog mest bara blivit lite missförstånd. Du vet säkert mycket mer än mig om bruksraser i allmänhet också.

 

[Wingates]

Fast, min poäng var att det finns raser där de linjer och uppfödare som fokuserar en hel del på arbete även fokuserar på exteriör, iaf till den grad att deras hundar går bra på utställning och (vad jag kan se) inte per definition förlorar mot uppfödare som har utställningsintresse som prio. Kanske har de raserna helt enkelt inte hunnit delas så mycket, men jag tror det även är lite så att i såna mer fåtaliga raser så har det heller inte utvecklats såna väldiga ferarri-linjer kanske.

Bruksraserna är ju ändå ett gäng:
http://www.brukshundklubben.se/hundar/brukshundraser/

Hur vanligt är det att en Bouvier vinner mycket inom bruks? En Picard? Eller ett antal fler på listan om man jämför med de mest "bruksiga" (och vanligare) raserna? Det är allt jag menar, det är ju ändå ganska rejäl skillnad på den värsta performance-mallen och den trögaste briarden. Jag klagar dvs inte, och nu kommer jag nog från ämnet rejält..

Tror inte vi tycker så olika, nog mest bara blivit lite missförstånd. Du vet säkert mycket mer än mig om bruksraser i allmänhet också.

Men jag jämför inte raserna, jag kollar inom raserna.
Det är tex ytterst sällan samma hundar som vinner de internationella dobermann utställningarna och dobermann ipo VM.
Hur många dobermanns du ser på stora VM är liksom inte intressant i sammanhanget.

 

[Sezziyanen]

Men jag jämför inte raserna, jag kollar inom raserna.
Det är tex ytterst sällan samma hundar som vinner de internationella dobermann utställningarna och dobermann ipo VM.
Hur många dobermanns du ser på stora VM är liksom inte intressant i sammanhanget.

Ah då fattar jag precis vad du menar. Jag tänkte i det stora hela faktiskt när jag skrev. Inom briard så upplever jag det faktiskt inte som att de som vinner mest inom bruks (av rasen) går sämre på utställning pga att de skulle se annorlunda ut. Det blir nog lite mer så att de som är väldigt intresserade och engagerade ägare och faktiskt tävlar - de gillar även utställning och vinner en hel del där å. Medans de som har hunden mer som familjehund som de gör kul grejer med inte vinner så mycket inom endera område.

 

[Liran]

Jag jämförde inte med schäfer, alla brukshundsraser är ju i princip uppdelade i utställning vs arbete om än olika mycket.

Och jag uppfattade @Liran som att "ipolinjerna" skulle vara sjukare och sämre mentalt än utställningslinjerna vilket i mina ögon verkade galet då det går emot alla andra rasers indelning. Nu var det ju inte så dock.

Nej, så var det inte, för du läste inlägget slarvigt.
@Sezziyanen påpekar att alla raser inte är delade på samma sätt som schäfer och dobermann, vilket är väldigt sant. Många riesenälskare och uppfödare vill ju ha hela kakan, en snygg hund med mankhöjd 60-70 cm som är en fröjd att arbeta med, och samtidigt fyller alla en sällskapshunds funktioner på bästa sätt. Är man bara intresserad av en maffig pälshund, finns det många bekvämare raser att föda upp och äga.

Eftersom du delar in hundar i utställning vs arbete undrar jag var du placerar en hund som klarat proven BH, IPO 3, FH 2, Körprùfung: 1,1,1,1 Körklasse 1 och har utställningsmeriterna Klubsieger, Klubchampion, Deutcher Champion PSK & VDH, Internationaler Ausstellungschampion plus lika många titlar till. Det är inte helt ovanligt inom rasen. Jag skulle säga att det är en komplett hund.

Det existerar alltid svenska riesen som är både brukschampion och utställningschampion, och det är en förarprestation på så sätt att det inte bara är att åka och ställa sin fina hund, man måste pälsfixa under några månader innan det är dags. Därför fortsätter jag att hävda att du hittar lika bra arbetshundar på bägge sidorna, med den reservationen att vill du enbart köra IPO, köp en hund som har IPO-meriterade hundar i stamtavlan.

 

[Sezziyanen]

Nej, så var det inte, för du läste inlägget slarvigt.
@Sezziyanen påpekar att alla raser inte är delade på samma sätt som schäfer och dobermann, vilket är väldigt sant. Många riesenälskare och uppfödare vill ju ha hela kakan, en snygg hund med mankhöjd 60-70 cm som är en fröjd att arbeta med, och samtidigt fyller alla en sällskapshunds funktioner på bästa sätt. Är man bara intresserad av en maffig pälshund, finns det många bekvämare raser att föda upp och äga.

Eftersom du delar in hundar i utställning vs arbete undrar jag var du placerar en hund som klarat proven BH, IPO 3, FH 2, Körprùfung: 1,1,1,1 Körklasse 1 och har utställningsmeriterna Klubsieger, Klubchampion, Deutcher Champion PSK & VDH, Internationaler Ausstellungschampion plus lika många titlar till. Det är inte helt ovanligt inom rasen. Jag skulle säga att det är en komplett hund.

Det existerar alltid svenska riesen som är både brukschampion och utställningschampion, och det är en förarprestation på så sätt att det inte bara är att åka och ställa sin fina hund, man måste pälsfixa under några månader innan det är dags. Därför fortsätter jag att hävda att du hittar lika bra arbetshundar på bägge sidorna, med den reservationen att vill du enbart köra IPO, köp en hund som har IPO-meriterade hundar i stamtavlan.

Och grejen är ju även att hela denna diskussion blir EXTREMT påverkad av hur rasstandarden som premieras på utställning ser ut. Är den sån att den passar individer som är av bra, arbetande linjer eller ej?

Inom just Riesen har jag fått bilden från uppfödare och ägare att det liksom finns vissa linjer som är väldigt fokuserade på just IPO, sen finns det "bruksriesen" som blir luddigare, för de ser i sin tur ganska mycket mer ut som det som många ser som en "klassisk" riesen eller vad man nu kan kalla det, som ofta även kan vara (och säkert är) bra brukshundar på så sätt. Det jag tänker på med en IPO-riesen eller vad man nu kan säga är att de är betydligt mindre och sportavlade för IPO, med ett jäkla go i.

Jag tror som Liran här faktiskt att just Riesen, turligt nog, inte (iaf ännu) fått så skeva utställningsvärderingar som tex schäfer. Så en grym bruksindivid kan fortfarande gå bra på utställning, vilket Lirans exempel också visar på. Sen kanske det finns linjer och uppfödare som producerar individer som är perfekta exteriört men inte så grymma arbetshundar, men det är ju en annan femma.

 

[Liran]

Aldrig träffat en riesen som har problem med hundmöten. Och då har jag ändå träffat en hel del med olika bakgrund.

Jag känner inte heller riktigt igen de Riesens jag träffat i att de skulle ha problem med hundmöten. Det är väl som med alla bruksraser kanske något vanligare än i "mildare" raser men inte något utmärkande.

Det glädjer mig att ni inte träffat några utfallsriesen, men faktum är att i de enkäter som Riesenklubben sänder ut till sina medlemmar med jämna mellanrum där det frågas om både hälsoproblem och beteendeproblem, så är det som i särklass flest riesenägars kryssar för utfallsproblematik vid hundmöten. Det många hundra procent vanligare än det hälso/beteendeproblem som kommer på andra plats. Och det har varit så, så länge enkäterna har genomförts.....

 

[Liran]

Men om importerna har sjukdomar och allergier spelar det ju ingen roll om de är i första led eller femte led. Generna är ju där ändå, med sjukdomar och allt. Om rasen är så liten borde det inte vara svårt att ha koll oavsett vilket land hunden är född i för linjer borde korsa varandra i ganska stor utsträckning i en liten ras så de flesta borde vara kända för en som är insatt i rasen?

Schäfer har ju sina sjukdomar men det finns inget som säger att det kommer in mer skit med importer. Tvärt om så finns det mycket som kollas utomlands mot i Sverige. Här får man ju knappt röntga en rygg om man inte misstänker problem eller hunden ska till tjänst. Och ingenting syns på avelsdata. Här finns flera länder som är bättre än oss. Finland och Danmark bla.
I min ras är sverige kassa på kontroller. Allt de begär är HD/ED-röntgen och om man vill så kan man ta DNA. Varken OCD, ryggar eller Hemofili tas och förs in i data.
Men Risen kanske bättre på att ta kontroller och redovisa data?

Om importen ligger sex led bak i stamtavlan är det inga problem att kolla hur utfallet blev hälsomässigt och i övrigt. Rent statistiskt inverkar ju dessutom 50 % släktskap (första led) betydligt mer än de dryga 1,5 % som gäller i sjätte led.

Riesenrasen är visserligen mindre än schäfern i Sverige och i övriga Europa, men det är ingen liten ras, det finns många linjer att hålla koll på. Dessutom är rasen inte delad på samma sätt som schäfern, det händer alltsomoftast att man blandar IPO-linjer med andra linjer, med goda resultat.

Jag tror att riesen har haft ett bättre utgångsläge hälsomässigt än schäfern, ingen extremavel, inga popularitetstoppar och seriösa uppfödare. Hd-fel förekommer knappt i svenska linjer. Sedan som sagt föds inte fler kullar än att alla uppfödare har koll på vad det blir av andra uppfödares valpar. Man får höra talas om var det dyker upp SLO, allergier och epilepsi även som vanlig hundägare.

 

[Raderad medlem 94602]

Det glädjer mig att ni inte träffat några utfallsriesen, men faktum är att i de enkäter som Riesenklubben sänder ut till sina medlemmar med jämna mellanrum där det frågas om både hälsoproblem och beteendeproblem, så är det som i särklass flest riesenägars kryssar för utfallsproblematik vid hundmöten. Det många hundra procent vanligare än det hälso/beteendeproblem som kommer på andra plats. Och det har varit så, så länge enkäterna har genomförts.....

Jag ser forfarande inte att det är unikt för Riesen. Låter som samma svar man får från de flesta som har en driftstark brukshund med en icke tillräcklig ägare.
Det kanske är därför jag inte träffat dessa hundar, för de har kompetenta ägare?

 

[Raderad medlem 94602]

Om importen ligger sex led bak i stamtavlan är det inga problem att kolla hur utfallet blev hälsomässigt och i övrigt. Rent statistiskt inverkar ju dessutom 50 % släktskap (första led) betydligt mer än de dryga 1,5 % som gäller i sjätte led.

Riesenrasen är visserligen mindre än schäfern i Sverige och i övriga Europa, men det är ingen liten ras, det finns många linjer att hålla koll på. Dessutom är rasen inte delad på samma sätt som schäfern, det händer alltsomoftast att man blandar IPO-linjer med andra linjer, med goda resultat.

Jag tror att riesen har haft ett bättre utgångsläge hälsomässigt än schäfern, ingen extremavel, inga popularitetstoppar och seriösa uppfödare. Hd-fel förekommer knappt i svenska linjer. Sedan som sagt föds inte fler kullar än att alla uppfödare har koll på vad det blir av andra uppfödares valpar. Man får höra talas om var det dyker upp SLO, allergier och epilepsi även som vanlig hundägare.

Jag får inte ihop det. Först låter det på dig som Riesen har stora hälsoproblem, ffa utomlands och att ge sig ilag med importer verkar du avråda ifrån.
Hur får ni in nytt blod om det är så man ska tänka?

Men sen svänger det till att Riesen har bättre hälsoläge än Schäfer. Nu vet jag inte var Riesen ligger på försäkringsskalan men Schäfer ligger i mitten och ses som varken friskare eller sjukare än medelhunden. Alltså är Riesen en friskare ras än medelhunden eller?

 

[Christensen1]

Det glädjer mig att ni inte träffat några utfallsriesen, men faktum är att i de enkäter som Riesenklubben sänder ut till sina medlemmar med jämna mellanrum där det frågas om både hälsoproblem och beteendeproblem, så är det som i särklass flest riesenägars kryssar för utfallsproblematik vid hundmöten. Det många hundra procent vanligare än det hälso/beteendeproblem som kommer på andra plats. Och det har varit så, så länge enkäterna har genomförts.....

Att jag inte träffat någon kan bero på att samtliga bor hos folk som tränar aktivt och kan hund. Min erfarenhet (som kurshållare sen många år) är att utfallshundar generellt bor mer ofta hos folk som inte kan hund.

 

[Sezziyanen]

Att jag inte träffat någon kan bero på att samtliga bor hos folk som tränar aktivt och kan hund. Min erfarenhet (som kurshållare sen många år) är att utfallshundar generellt bor mer ofta hos folk som inte kan hund.

Men gäller inte det oavsett ras? Folk som är bättre på att träna sina hundar får mindre problem med utfall? Hur blir just det relevant om man ska jämföra vilka raser som kan tänkas vara troligare att utveckla såna problem? Då måste man ju veta om tex att större % av de som äger schäfer är bättre på att träna sina hundar än folk som äger Riesen. Och veta vad "bättre" är.

Och en riktig duktig hundtränare kan väl träna bort utfallsproblematik hos kanske de flesta hundar. Vad säger det egentligen om att en ras har större eller mindre såna problem? Man kan ju tnka sig en ras som tex genetiskt sett (om det nu är möjligt) har större förutsättningar för att utveckla hundaggressivitet. Bara för att rasen ägs till 95% av duktiga hundtränare som tränar bort problemen så betyder det väl inte att det inte finns i rasen? Tänker jag.

 

[Raderad medlem 94602]

Problem med hundmöten är det absolut vanligaste problemet folk söker hjälp för. Oavsett raser.
I nästan alla fall handlar det om förarbrist. I övriga fall så kan föraren ha ett svårare utgångsläge pga brist hos hunden.

Jag finner det svårt att tro att Riesen som ras har så stor andel mentala brister att det är där skon klämmer.
Mer troligt är att folk ser dem som sällskaps/utställningshund och inte förvaltar dem som den bruksras de är.