Dömd pga yrke?

[_Taggis_]

Jag har helt slutat fråga efter folks arbeten (och deras ålder) just för att frågan ofta säger rätt lite om personen i fråga. Fritidsintressen är ofta mycket mer intressant än det personen råkar tjäna pengar på.

Jag tänker att för många är faktiskt deras jobb deras intresse och passion. Tex en släkting till mig som är läkare, det är hennes kall i livet precis som hästeriet för mig var i många år. En annan väninna till mig doktorerar o ja, hon lever för sitt ämne. Det är ju ofta därför en går långt inom ett yrke för att en brinner för det.
Jag gör ingen skillnad på passin för ett jobb och passion för en fritidssyssla, huvudsaken en har ett driv inom nåt öht i livet. Om en kan tjäna pengar på det är det ju bara att gratulera

 

[Mabuse]

Jag har helt slutat fråga efter folks arbeten (och deras ålder) just för att frågan ofta säger rätt lite om personen i fråga. Fritidsintressen är ofta mycket mer intressant än det personen råkar tjäna pengar på. Eller som för någon helg sedan då jag förde ihop två kompisar. Vi pratar annat och flera timmar senare när kompis A gått hem så frågar B vad A jobbar med. Jag svarar och B reflekterar "åh, det skulle man inte kunna tro". Nä. Hur ofta uppfyller människor sterotyperna av sina yrkestitlar? Väldigt sällan.

Själv har jag ett "intressant" yrke och jag får i stort sett bara positiv respons (när jag väl förklarat vad en logoped gör). Jag är också väldigt glad i mitt jobb och sprider gärna kunskap vidare. Men! Jag undviker ändå ämnet med nya bekantskaper för jag tycker sällan att samtalet blir bra. Det blir ensidigt och jag har med nya bekantskaper svårt att avgöra om frågorna grundar sig i genuint intresse eller är en del av småprats-checklistan (ålder, yrke, hemort) som många verkar dra igenom bara för att. Det blir också fort tjatigt med kommentarer som "jaha, lär du barn säga R då?" eller "åh då kan du lära mig att prata utan dialekt!".

De flesta jag känner har inte så stora fritidsintressen, det är jobbet de brinner för. Jag gillar krukväxter t ex, men det pratar jag aldrig med nån om. Finns inte så mycket att säga om det. Folks jobb däremot, det är ju ofta ett område de både kan något om och är väldigt intresserade av.

 

[Petruska]

Fast jag tolkade @BernT på ett helt annat vis än du verkar ha gjort? Jag läser inlägget som att en inte passar ihop med nån som vill nåt helt annat, inte att det har nån betydelse med stadsdel utan mer principen... Tex att en inte heller kanske vill dela liv med en som vill ha 5 barn om en inte vill ha barn själv.

Jag läser @BernT som att det är viktigt hens partner eller hens framtida partner bidrar till att höja hens status. En aspekt av förhållandet blir då alltså att parterna tillsammans har högre status än var för sig, eller som minst att den ena får högre status genom förhållandet än vad hen hade kunnat få på egen hand.

 

[Petruska]

Fast det är väl precis det som är att döma? En förutsätter att någon inte har perspnlighetsdrag en uppskattar pga sitt yrke, dvs en har redan satt upp en mall för hur tex en mäklare är som person och väljer bort hen utan att ta reda på hur just den mäklaren är som person? Om det inte är att döma så vad är då att döma?

Jag tänker nog att det går motsatt väg i praktiken (men det gör det ju inte i fallet nätdejting, det är jag helt med på). Genom att jag lever som jag lever och trivs med de former av socialt umgänge som jag trivs med, så är jag inte särskilt förvånad över att jag inte känner några mäklare eller banktjänstemän. Det är inte alls samma sak som att välja bort någon därför att hen är mäklare. (Och det skulle ju kunna dyka upp en mäklare som ny hyresgäst i stallet, tex.)

 

[BernT]

Jag läser @BernT som att det är viktigt hens partner eller hens framtida partner bidrar till att höja hens status. En aspekt av förhållandet blir då alltså att parterna tillsammans har högre status än var för sig, eller som minst att den ena får högre status genom förhållandet än vad hen hade kunnat få på egen hand.

Eller att man tillsammans jobbar mot samma mål blir ju trökigt om jag vill ha min feta villa och min sambo vill bo i en van och sluta jobba.

 

[Petruska]

Jag har en kollega som bor i Biskop. Och han har inte mindre ambitioner i livet än de av våra kollegor som bor på gräddhyllan på Eriksberg. Han är heller inte mindre välbetald. Det är helt sjukt att tro att man vill ”mindre” i livet för att man inte har en flådig adress. Så otroligt ytligt att lägga vikt vid sånt.

Under det decennium jag bodde i Angered, var ett av mina favoritnöjen att kolla in folks reaktioner på min bostadsort. Det slår igenom oändligt mycket mer än jag har lyckats notera att mitt jobb någonsin har gjort (och jag har haft jobb med varierad status) när det gäller den status man får på kort sikt i nya sammanhang av olika slag.

 

[mandalaki]

Under det decennium jag bodde i Angered, var ett av mina favoritnöjen att kolla in folks reaktioner på min bostadsort. Det slår igenom oändligt mycket mer än jag har lyckats notera att mitt jobb någonsin har gjort (och jag har haft jobb med varierad status) när det gäller den status man får på kort sikt i nya sammanhang av olika slag.

Så är det ju tveklöst. Jag minns att jag blev förvånad när jag fick veta var den här kollegan bodde. Däremot blir jag inte förvånad om arbetskamrater bor i Vasa eller på Linnégatan.

Men att gå så långt som att han är en annan, en lite sämre sort än vi andra, så lågt har jag inte sjunkit. Jag drar heller inga slutsatser om vad han ”vill i livet” baserat på hans adress.

 

[Petruska]

Eller att man tillsammans jobbar mot samma mål blir ju trökigt om jag vill ha min feta villa och min sambo vill bo i en van och sluta jobba.

Jag ser varken livet eller förhållanden så. Och de exempel du föreslår och det sätt du beskriver exemplen på, visar mig att vi har fullständigt olika ingångar i det här.

 

[BernT]

Så är det ju tveklöst. Jag minns att jag blev förvånad när jag fick veta var den här kollegan bodde. Däremot blir jag inte förvånad om arbetskamrater bor i Vasa eller på Linnégatan.

Men att gå så långt som att han är en annan, en lite sämre sort än vi andra, så lågt har jag inte sjunkit.

Fast det är väl ingen som tycker att han är sämre? Iaf inte jag, däremot om han var min partner och var nöjd med att bo där och inte vill bo i villan vid havet som jag vill, då hade vi ju inte varit kompatibla. Sen kanske han hade ändrat sig på vägen (eller jag för den delen) det vet man ju aldrig. Men jag hade inte inlett något för jag hade (fördomsfullt perhaps) känt att vi inte passar ihop.

 

[BernT]

Jag ser varken livet eller förhållanden så. Och de exempel du föreslår och det sätt du beskriver exemplen på, visar mig att vi har fullständigt olika ingångar i det här.

Ja alla är vi olika och vill olika saker i livet, och tur är ju det. Det finns någon för alla!

 

[Petruska]

Så är det ju tveklöst. Jag minns att jag blev förvånad när jag fick veta var den här kollegan bodde. Däremot blir jag inte förvånad om arbetskamrater bor i Vasa eller på Linnégatan.

Men att gå så långt som att han är en annan, en lite sämre sort än vi andra, så lågt har jag inte sjunkit. Jag drar heller inga slutsatser om vad han ”vill i livet” baserat på hans adress.

Jag tänker ofta att jag vill göra ett decennium eller två till i förorten, i mitt liv. Jag trivdes så himla bra med den lojalitet mot min bostadsort som jag hade då.

 

[mandalaki]

Fast det är väl ingen som tycker att han är sämre? Iaf inte jag, däremot om han var min partner och var nöjd med att bo där och inte vill bo i villan vid havet som jag vill, då hade vi ju inte varit kompatibla. Sen kanske han hade ändrat sig på vägen (eller jag för den delen) det vet man ju aldrig. Men jag hade inte inlett något för jag hade (fördomsfullt perhaps) känt att vi inte passar ihop.

Men alltså, du är vad, runt 30? och bor i Göteborg? Då skulle jag betrakta ”egenritad villa vid havet” som en fantasi. Och jag har svårt för det där med att välja partner utifrån någon som passar in i ens drömmar och fantasier - i stället för att man träffar en människa som är så himla fin att man vill leva med hen.

 

[BernT]

Men alltså, du är vad, runt 30? och bor i Göteborg? Då skulle jag betrakta ”egenritad villa vid havet” som en fantasi. Och jag har svårt för det där med att välja partner utifrån någon som passar in i ens drömmar och fantasier - i stället för att man träffar en människa som är så himla fin att man vill leva med hen.

Fast för oss är det ju ingen fantasi? Om fem år är det högst realistiskt att vi har det. Lite beroende på hur lång tid det tar att bygga men 5 max 6 år. Min sambo tjänar väldigt bra och jag drar också in bra med lön + har sidoinkomster. Så ser inte varför det skulle vara en fantasi faktiskt. Men fine hade vi jobbat på Ica båda hade det nog varit det. Men vi kan spara nästan 500/år... ska köpa vår första villa nästa år äntligen. Iofs kanske det kommer bostadskrash och vi blir panka. Never know!

 

[Petruska]

Men alltså, du är vad, runt 30? och bor i Göteborg? Då skulle jag betrakta ”egenritad villa vid havet” som en fantasi. Och jag har svårt för det där med att välja partner utifrån någon som passar in i ens drömmar och fantasier - i stället för att man träffar en människa som är så himla fin att man vill leva med hen.

Jag tolkar inläggen, @BernT s alltså, som ett sätt att försöka skapa status åt sig själv genom att beskriva storslagna framtidsplaner. Om det är viktigt att framstå som "ambitiös" och det ordet betyder att man vill flyta ovanpå med en exklusiv livsstil, är det väl så statusbygge på nätet går till.

I övrigt håller jag så klart med dig. Om man har den himla turen att träffa på någon som man vill leva med, så verkar det rimligt att tillsammans med den personen fundera ut hur livet sedan ska levas. Tanken på att träffa någon som har en färdig plan, som jag och min årsinkomst ska passa in i, är väldigt främmande. Nästan ännu mer främmande är det att tänka sig att jag ska leta upp någon, vars årsinkomst bidrar till att möjliggöra mina fantasier.

 

[mandalaki]

Fast för oss är det ju ingen fantasi? Om fem år är det högst realistiskt att vi har det. Lite beroende på hur lång tid det tar att bygga men 5 max 6 år. Min sambo tjänar väldigt bra och jag drar också in bra med lön + har sidoinkomster. Så ser inte varför det skulle vara en fantasi faktiskt. Men fine hade vi jobbat på Ica båda hade det nog varit det. Men vi kan spara nästan 500/år... ska köpa vår första villa nästa år äntligen. Iofs kanske det kommer bostadskrash och vi blir panka. Never know!

Ok, ser fram emot bilder på havsutsikten!

 

[BernT]

Ok, ser fram emot bilder på havsutsikten!

Kommer du ihåg det så kan du få komma och hälsa på står man på tå på översta våningen ser man säkert havet.

 

[mandalaki]

I övrigt håller jag så klart med dig. Om man har den himla turen att träffa på någon som man vill leva med, så verkar det rimligt att tillsammans med den personen fundera ut hur livet sedan ska levas. Tanken på att träffa någon som har en färdig plan, som jag och min årsinkomst ska passa in i, är väldigt främmande. Nästan ännu mer främmande är det att tänka sig att jag ska leta upp någon, vars årsinkomst bidrar till att möjliggöra mina fantasier.

Hur man ska leva är för mig något man stöper fram med tiden, inte ”jaså du kan tänka dig hyresrätt resten av livet? Bye bye” efter ett par veckor.

 

[mandalaki]

Kommer du ihåg det så kan du få komma och hälsa på står man på tå på översta våningen ser man säkert havet.

Jag har en känsla av att du kommer att komma ihåg det om inte annat

 

[BernT]

Jag tolkar inläggen, @BernT s alltså, som ett sätt att försöka skapa status åt sig själv genom att beskriva storslagna framtidsplaner. Om det är viktigt att framstå som "ambitiös" och det ordet betyder att man vill flyta ovanpå med en exklusiv livsstil, är det väl så statusbygge på nätet går till.

I övrigt håller jag så klart med dig. Om man har den himla turen att träffa på någon som man vill leva med, så verkar det rimligt att tillsammans med den personen fundera ut hur livet sedan ska levas. Tanken på att träffa någon som har en färdig plan, som jag och min årsinkomst ska passa in i, är väldigt främmande. Nästan ännu mer främmande är det att tänka sig att jag ska leta upp någon, vars årsinkomst bidrar till att möjliggöra mina fantasier.

Alltså jag känner ju inte dig så huruvida du tycker att jag är ambitiös eller inte spelar ju ingen roll för någon av oss.

Min sambo och jag har ju antagligen samma planer, det är inte så att jag kidnappat honom och ba ”JOBBA!! Måste ha råd med villan!!!!! Jasså du vill inte bo där? Skiter väl jag iiii”

 

[BernT]

Jag har en känsla av att du kommer att komma ihåg det om inte annat

Haha jag minns inte ens vad jag gjorde igår men absolut ska lägga in det i min kalender, med alarm