Dömd pga yrke?

Min kära mor jobbar på försäkringskassan, hon berättar det ogärna för nya bekantskaper då hon blir dömd pga. det. Att hon jobbar på IT och inte som handläggare är det ingen som noterar, utan hon blir förknippad med alla som blir orättvist utdömda trots att de är sjuka.
Hon har jobbat på samma ställe hela sitt yrkesliv, men det är först de senaste typ 10 åren som hon börjar dölja det.
 
Man kan väl vara ambitiös och driven på många andra områden än sitt jobb?

För många spelar inte heller boendet nån större roll. Det kanske bara är en plast att sova på för att man har ett rikt liv utanför bostaden.

Själv kommer jag aldrig mer skaffa dyra hus (ägt två) som äter upp större delen av min inkomst. Lever hellre litet och billigt och lägger pengarna på livet :)
Även om boendet spelar roll kan man ju vara väldigt nöjd med good enough. Materialen i köket är inte så noga, man har de golv man har osv.

På hemnet kan jag få komplex när jag ser alla topprenoverade flotta lägenheter. Herregud, bor alla så utom jag? Men så tittar jag i stället på nån stor lägenhetsbytessajt, ser bilderna och inser hur många fler än jag det finns som överlever utan granitbänk i köket.
 
Jag tycker det är såååå skönt att inte behöva tänka på nått angående mitt boende utan allt är hyresvärdens problem. Jag behöver aldrig lägga en spänn extra utöver hyran. Tom i bostadsrätt har utgifterna skenat iväg när vitvaror behövde bytas bla.

Precis så!
Har en underbar hyresvärd som håller jättefint, har hög standard och ordnar allt direkt.
I våras fick jag nya tapeter och fick välja helt fritt, inte bara från de tråkiga baskollektionen.

Sen kan jag absolut förstå att man vill bo i villa eller bostadsrätt också. Ser bara inte att något skulle vara bättre eller sämre så länge man är nöjd och trivs.
 
Vad intressant, jag har aldrig tänkt sådär som du gör. Jag hade väl när jag var ung någon slags luddig dröm om att bli självförsörjande typ. Jag hade inga karriärplaner eller utstakade mål alls, först ville jag bli regissör men det stupade på att jag inte gillar teater så mycket (känns som grundläggande!) och sen har jag mest lullat på. Det är nog därför jag inte har något sparande heller.

Ja, det är nog en fördel att gilla teater om man ska bli regissör :p Jag har nog faktiskt lullat på ganska mycket jag också, jag trillade in på ett yrke ganska tidigt och har fortsatt på samma bana mest för att det är inom det som jag fått jobb :p Sparande har jag lärt mig ganska nyligen, och ett mer strategiskt tänk inför framtiden är också ganska nytt. Men jag gillar balans, att både spara men ändå kunna vara spontan med ekonomin ibland. Välja roliga jobb som ändå ger trygghet osv. Att springa efter karriär är inte alls min grej, samtidigt som jag är ganska rastlös av mig och vill lära mig nya saker så då brukar en yrkesmässig utveckling komma naturligt om man stannar kvar i samma bransch.
 
Precis så!
Har en underbar hyresvärd som håller jättefint, har hög standard och ordnar allt direkt.
I våras fick jag nya tapeter och fick välja helt fritt, inte bara från de tråkiga baskollektionen.

Sen kan jag absolut förstå att man vill bo i villa eller bostadsrätt också. Ser bara inte att något skulle vara bättre eller sämre så länge man är nöjd och trivs.

Ja det är väl inget fel med hyresrätt? Vi bor i det nu, helt nytt (nåja 3,5 år nu men vi har bott här sen start) lghhus och det är ljust, fint, högt i tak osv. Men, vi betalar ca 15000 i månaden för det, det är inte vettigt. Klart vi har råd med det, men det känns så fel betala så mycket för något. Hade det kostat typ 8-9 hade jag tyckt att hyresrätt vinner. Hade huset vid havet gått att hyra för vettig summa hade det också vunnit över att köpa. Jag är rätt snål egentligen, förutom när det gäller designerväskor 🙈
 
Jag tänker att livsval säger en del om en person. Förhoppningsvis? Alternativet är väl att ens livssituation är ett tärningsspel man inte kunnat påverka och som inte säger något om vem man är, det vore deppigare tycker jag. Och är ju bevisligen inte sant heller, annars skulle ju inte det sociala arvet existera.
Samma val kan ju stå för ganska olika saker, tex.

Men visst, om det är viktigt att ens partner har en klassbakgrund liknande ens egen, så gör man nog klokt i att leta bland personer som jobbar och bor ungefär som man själv.
 
Jag tänker för övrigt att det här med att tycka att ens partners yrkesval är relevant för en kan vara, men inte behöver vara, kopplat till ekonomi och status. Det kan ju lika gärna vara så att man har idéer, eller kanske rättare sagt fördomar, om att vissa personer är mer eller mindre likasinnade än själv. Jag har en vän till mig som är sjuksköterska, hon tänkte länge att hon gärna ville dejta någon inom "blåljusyrke" för hon upplevde ofta att kontorsfolk och andra sällan förstod sig på hennes vardag. Hon ger HLR på folk som håller på att dö, jobbar med akut anestesi och större blodförluster. Hon tycker att det är svårt då att komma hem till någon som druckit kaffe framför en dator hela dagen och inte kan relatera till hennes dag. Är man entreprenör och har tusen affärsidéer kan jag också tänka mig att de är roligt att få dela de hemma tillsammans med någon som gillar att prata om sådant och bolla tankar. Så jag tänker att man säger "nej tack" till någon i ett tidigt dejtingskede inte är jättekonstigt, om man tänker att man kanske inte har så mycket gemensamt. Likväl som man backar för att någon verkar vara en extremsportare när man själv är en mys-soffpotatis. Jag kan också tänka mig en del yrkesval som kanske inte rimmar helt med en person som jag ser mig tillsammans med.
Men det där kan man väl verkligen se från motsatt håll också. Alltså att det är jätteskönt med en partner som jobbar med nåt helt annat. Jag har haft partners inom yrket men föredrar även vänskapsumgänge utanför, min bransch blir lätt en bubbla.
 
Men det där kan man väl verkligen se från motsatt håll också. Alltså att det är jätteskönt med en partner som jobbar med nåt helt annat. Jag har haft partners inom yrket men föredrar även vänskapsumgänge utanför, min bransch blir lätt en bubbla.

Det är samma för mig.
Jag har varit gift med och dejtat folk i branchen.
Aldrig mer 😅
Jag vill koppla bort jobbet helt när jag är ledig och tycker det är så skönt med någon som gör något helt annat och inte heller vill prata om sitt jobb på fritiden 😁
 
Det behöver ju inte ha med status att göra att man väljer bort någon pga yrke, boende eller liknande. Jag skulle exempelvis aldrig kunna se mig själv i ett bra förhållande med en SD-politiker eller pingstpastor, som ju faktiskt är yrken, om än kanske ytterligheter i vad yrket säger om människan. Men ibland kan man veta redan i förväg veta att det inte skulle bli bra, även om de är goa människor.

Jag skulle nog inte heller satsa på ett förhållande med någon som bara kan tänka sig att bo i en lägenhet i stan resten av sitt liv (förutsatt att vi skulle vara sambos). För mig är odling och närhet till natur så viktigt för mitt välmående att jag hellre skulle bo i ett litet torp på landet utan moderniteter än en fräsch lägenhet med ett ”bra” läge i stan.

Det handlar ju egentligen inte om att döma någon utifrån vad som är bra eller dåligt, fint eller fult, mer om att man inte passar ihop.
 
Jag tänker för övrigt att det här med att tycka att ens partners yrkesval är relevant för en kan vara, men inte behöver vara, kopplat till ekonomi och status. Det kan ju lika gärna vara så att man har idéer, eller kanske rättare sagt fördomar, om att vissa personer är mer eller mindre likasinnade än själv. Jag har en vän till mig som är sjuksköterska, hon tänkte länge att hon gärna ville dejta någon inom "blåljusyrke" för hon upplevde ofta att kontorsfolk och andra sällan förstod sig på hennes vardag. Hon ger HLR på folk som håller på att dö, jobbar med akut anestesi och större blodförluster. Hon tycker att det är svårt då att komma hem till någon som druckit kaffe framför en dator hela dagen och inte kan relatera till hennes dag. Är man entreprenör och har tusen affärsidéer kan jag också tänka mig att de är roligt att få dela de hemma tillsammans med någon som gillar att prata om sådant och bolla tankar. Så jag tänker att man säger "nej tack" till någon i ett tidigt dejtingskede inte är jättekonstigt, om man tänker att man kanske inte har så mycket gemensamt. Likväl som man backar för att någon verkar vara en extremsportare när man själv är en mys-soffpotatis. Jag kan också tänka mig en del yrkesval som kanske inte rimmar helt med en person som jag ser mig tillsammans med.
Där tänker jag snarare tvärtom. Det är bara bra om vi jobbar i olika jobb och branscher, så att inte hemmet blir som ett ständigt pågående jobbmöte.

Sen tycker jag iofs att det är vansinnigt bra att min partner har grundkunskaper i mitt expertområde - och hen hade nog verkligen gillat om jag hade haft grundkunskaper inom hens expertis.

Nu är jag inte extremsportare, men som hästägare lägger jag ju extremt mycket tid på min hobby. Min partner är en myssoffpotatis, vilket är toppen för mig. Jag kommer hem till lagade måltider och nybakat bröd flera gånger i veckan! Hade båda haft häst, tex, hade vi fått äta middag på Pressbyrån.
 
Men det där kan man väl verkligen se från motsatt håll också. Alltså att det är jätteskönt med en partner som jobbar med nåt helt annat. Jag har haft partners inom yrket men föredrar även vänskapsumgänge utanför, min bransch blir lätt en bubbla.

Ja, definitivt. Det jag menar är att om man letar efter en likasinnad även inom yrkesvalet, så är det ju inte märkligt om man anser det relevant. Men visst är det som du säger, många tycker också att det är jätteskönt med någon utanför ens egen bubbla.
 
Där tänker jag snarare tvärtom. Det är bara bra om vi jobbar i olika jobb och branscher, så att inte hemmet blir som ett ständigt pågående jobbmöte.

Sen tycker jag iofs att det är vansinnigt bra att min partner har grundkunskaper i mitt expertområde - och hen hade nog verkligen gillat om jag hade haft grundkunskaper inom hens expertis.

Nu är jag inte extremsportare, men som hästägare lägger jag ju extremt mycket tid på min hobby. Min partner är en myssoffpotatis, vilket är toppen för mig. Jag kommer hem till lagade måltider och nybakat bröd flera gånger i veckan! Hade båda haft häst, tex, hade vi fått äta middag på Pressbyrån.

Verkligen! Jag tänker dock på en kille jag dejtade ett kort tag, han gillade att vandra och det var tydligt att han letade efter någon att vandra tillsammans med. Alltså, inte skogspromenader utan 18 nätter i tält i bergen i Kenya. Själv påtar jag helst i trädgården när jag har semester. Jag svarar som jag gjorde till @mandalaki att om man anser att gemenskapen kring något är relevant så är det ju det, för den personen. Medan för någon annan är olikheter guld värda.
 
Jag erkänner - på Tinder hamnar lastbilschaufförer i "soporna". Är det bara jag som är trångsynt på Tinder?
 
Jag erkänner - på Tinder hamnar lastbilschaufförer i "soporna". Är det bara jag som är trångsynt på Tinder?

Jag tycker oftast att det fick bli en sammantagen uppfattning av personen som fick styra. Stod det en kostymklädd kille med ett glas champagne i handen och yrket var "aktiemäklare" så hade jag nog dragit öronen åt mig, men hade det varit en kille som såg jordnära och härlig ut och hade samma yrke så hade jag nog inte tänkt på det. Har dock väldigt svårt att se en go och ödmjuk aktiemäklare framför mig :D Men utmanar gärna mina fördomar! Men ja, som sagt, jag bedömer nog en persons Tinderprofil på fler parametrar och de enda yrkena som skulle ryka helt skulle vara något som jag anser oetiskt. Typ förtroendevald i Sverigedemokraterna, marknadschef på Marlboro, djurtestare inom kosmetika osv.
 
Senast ändrad:
Jag tänker att man ofta vänner emellan har lite lika värderingar. Och då tänker jag mig att en person som har ökande bostadspriser som jobb, praktiskt taget, inte delar värderingar med mig.

Och jag tänker inte alls att en mäklare har fenomenet ökande bostadspriser som jobb, utan att de är säljare som, likt alla andra säljare, skall presentera sin produkt och sälja den på ett så bra sätt som möjligt. Känner du likadant inför alla typer av säljare?

Jag har själv inte heller några mäklare i bekantskapskretsen, men ser det som en slump snarare än att jag skulle välja bort bekantskaper med vissa värderingar. Och vilka värderingar skulle just mäklare ha, som du inte delar??
 
Det jag menar är att om man letar efter en likasinnad även inom yrkesvalet, så är det ju inte märkligt om man anser det relevant.
Fast att se något som relevant är ju inte samma sak, tycker jag, som att döma någon. Nu funderar jag själv inte riktigt i såna termer, alls, men diskussionen är sprungen ur värderingen att jobbar man jobbet Y så har man för låga ambitioner och eftersom jag själv är så sjukt ambitiös då jag jobbar med jobbet X så funkar inte det för mig. Och det för mig är nåt helt annat än att tänka "jag lever gärna med någon som har samma typ av jobb som mig för det ökar chansen att vi har samma intressen". Eller vad folk nu tänker.
 
Det behöver ju inte ha med status att göra att man väljer bort någon pga yrke, boende eller liknande. Jag skulle exempelvis aldrig kunna se mig själv i ett bra förhållande med en SD-politiker eller pingstpastor, som ju faktiskt är yrken, om än kanske ytterligheter i vad yrket säger om människan. Men ibland kan man veta redan i förväg veta att det inte skulle bli bra, även om de är goa människor.

Jag skulle nog inte heller satsa på ett förhållande med någon som bara kan tänka sig att bo i en lägenhet i stan resten av sitt liv (förutsatt att vi skulle vara sambos). För mig är odling och närhet till natur så viktigt för mitt välmående att jag hellre skulle bo i ett litet torp på landet utan moderniteter än en fräsch lägenhet med ett ”bra” läge i stan.

Det handlar ju egentligen inte om att döma någon utifrån vad som är bra eller dåligt, fint eller fult, mer om att man inte passar ihop.

Jag håller helt med. Sen är det ju skillnad på när i en eventuell dejtingprocess som man tackar nej på grund av ovanstående saker. Skulle jag matcha med någon på Tinder som visade sig vara pingstpastor så hade jag inte gått på en dejt (det hände faktiskt, och vi gick inte på dejt). Hade jag däremot haft en i umgängeskretsen och det visade sig att vi föll för varandra så hade jag inte backat på grund av yrkesvalet. Samma om någon ville bo i en liten stuga ute på landet. Har jag hunnit bli head over heels så visst... vi kör på det! Men berättar någon på Tinder att den aldrig kommer vilja bo i lägenhet inne i stan så hade jag nog känt där och då att vi sannolikt är för olika.
 
Fast att se något som relevant är ju inte samma sak, tycker jag, som att döma någon. Nu funderar jag själv inte riktigt i såna termer, alls, men diskussionen är sprungen ur värderingen att jobbar man jobbet Y så har man för låga ambitioner och eftersom jag själv är så sjukt ambitiös då jag jobbar med jobbet X så funkar inte det för mig. Och det för mig är nåt helt annat än att tänka "jag lever gärna med någon som har samma typ av jobb som mig för det ökar chansen att vi har samma intressen". Eller vad folk nu tänker.

Ja, jag håller helt med.
 
Nu när tråden spinner vidare.. Jag skulle inte säga dömer, men jag har helt klart tankar om att vissa saker är mer vanligt förekommande i en del yrkesval än andra. Det lär ju finnas gemensamma nämnare helt enkelt.

Tex så antar jag att det är mer troligt att jag delar värderingar med någon som studerat något hum/sam-ämne på universitet jämfört med tekniskt.
Jag tror också att det finns en större kunskapstörst hos någon som valt att läsa på universitet än någon som inte gjort det.

Inte så att jag antar att det gäller alla, mer att vissa saker kan vara mer eller mindre vanligt i en viss grupp. Skulle dock aldrig dra det så långt att jag dissar någon utifrån yrkesval/utbildning utan självklart bildar jag mig en uppfattning om individen.
 
Jag förstår fö varken varför det skulle anses fult att vilja ha fint hus, karriär och tjäna pengar och varför det skulle vara så himla bättre personer som väljer att jobba med nått de älskar och då underförstått har ganska låg inkomst. Det är ju heller inte så svartvitt, en kan faktiskt jobba med nåt en hatar och ha låg inkomst och en kan jobba med nåt en älskar och tjäna bra. Vad är bekymret? Jag tycker inte att det nåt av det är "finare" än det andra.

Ja, jag tänker i ganska hög grad på min inkomst. Det beror på att jag vill klara mig själv och mina dyra fritidskostnader på min lön. Jag skulle inte kunna gå tillbaka till mitt tidigare jobb där jag drog in knappt hälften före skatt på en heltid (jobbade dessutom deltid på det). Jag planerade helt enkelt vad jag ville tjäna och hur jag ville jobba och med vad. Har inget statusyrke heller men jag är stolt över vad jag gör, både direkt yrkesmässigt och mot könsroller. Framförallt har jag råd att bo, köra bil och ha de djur jag har. Utan nån partners inblandning.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp