Dömd pga yrke?

Nu när tråden spinner vidare..
Men jag tycker vidarespinningen är lite störig faktiskt :p. För frågan är så himla tydlig: dömer du någon pga dess yrke? Och då svarar många näää, men om nån är en sjöman så är han ju aldrig hemma och då funkar inte vår relation. Men jaha, det har ju ingenting (egentligen) med trådstarten att göra. Tror @tott är den enda som faktiskt svarat rakt upp och ner "ja, jag väljer bort människor som har yrket X".

För mig är det så himla uppenbart att man är en tänkande person och därför har idéer och bilder av människor baserat på deras yrke. Det är ju omöjligt att gå omkring som om om man vore nyfödd och inte hade en enda association till olika yrkesgrupper, eller tankar om vilka man typer av personer man matchar med. Men steget är ju väldigt långt, tycker jag, till att faktiskt aktivt välja bort trevliga människor ur sin bekantskapskrets för att de har fel jobb, eller som TS beskrev, försöka uppmuntra vänner till att byta från jobb de älskar för att man tycker att jobben är för ocreddiga.

Obs inte egentligen riktat till dig, bara hängde upp mitt svar på ditt lilla citat eftersom det var en smidig ingång :).
 
Men jag tycker vidarespinningen är lite störig faktiskt :p. För frågan är så himla tydlig: dömer du någon pga dess yrke? Och då svarar många näää, men om nån är en sjöman så är han ju aldrig hemma och då funkar inte vår relation. Men jaha, det har ju ingenting (egentligen) med trådstarten att göra. Tror @tott är den enda som faktiskt svarat rakt upp och ner "ja, jag väljer bort människor som har yrket X".

För mig är det så himla uppenbart att man är en tänkande person och därför har idéer och bilder av människor baserat på deras yrke. Det är ju omöjligt att gå omkring som om om man vore nyfödd och inte hade en enda association till olika yrkesgrupper, eller tankar om vilka man typer av personer man matchar med. Men steget är ju väldigt långt, tycker jag, till att faktiskt aktivt välja bort trevliga människor ur sin bekantskapskrets för att de har fel jobb, eller som TS beskrev, försöka uppmuntra vänner till att byta från jobb de älskar för att man tycker att jobben är för ocreddiga.

Obs inte egentligen riktat till dig, bara hängde upp mitt svar på ditt lilla citat eftersom det var en smidig ingång :).
Ja, men jag fattade nog inte frågan först. Delvis eftersom jag också ser detta som självklart och dessutom så tänker jag att ”dömer” är ngt annat.
 
Jag dömer ingen pga deras jobb eller utbildning... jag är akademiker (första med universitetsutbildning i min närmaste släkt) men är dotter till en man med sex års grundskola (det fanns inte pengar till att studera längre). Min partner har gått två år i gymnasiet. Flera av de jag jobbar med har inte gått gymnasiet. Det gjorde iofs inte jag heller, jag började jobba efter åk 9 och gick sedan på Komvux, via en ettårig utbildning till koskötare :D

Min far uppfostrade mig till att alla är välkomna vid vårt bord, dvs alla är lika mycket värda. Det var förmodligen en konsekvens av att växa upp som en fattig oäkting i en liten byhåla (pappa var född 1926 och farmor var inte gift...). Han visst hur lite yta betyder, det viktiga är hur man är som människa. Jag umgås hellre med en trevlig och snäll person som jobbar som städare än en skitstövel som är akademiker.
 
Tvärtom till och med kanske?
Jag hade tvingats göra betydligt mindre i livet om jag skulle bo på gräddhyllan istället för förorten..
Ja, men eller hur! Folk som glider fram i livet verkar inte förstå hur mycket man måste kämpa för varje steg framåt, och ibland tryter orken även om ambitionen består.
Kommer ihåg en gång när jag hade en psykolog på hembesök och hon ser min röra av böcker överrallt och utbrister "Men varför jobbar du som städare när du kan fyra språk och läser så avancerad litteratur?" avancerad litteratur var Virgina Woolf, (förstår inte vad som är så avancerat med det, kanske för att jag läste det på engelska? eller så hade hon väldigt negativa fördomar om läskunnigheten hos städare), och fyra språk talar jag knappast, är bara flytande i två, det tredje kan jag halvknaggligt och det fjärde höll jag precis på att lära mig. Förstår inte heller vilka jobb jag istället skulle kunna få med endast kvalifikationerna att jag läser "avancerad" litteratur och kan några språk lite halvdant. Har man inte relevant utbildning, arbetserfarenhet, kontakter eller förmågan att snacka och ta för sig får man inget annat än "lågstatusjobb" oavsett vilka ambitioner man har... (och ja, jag har försökt både att studera, snacka mig in på arbetsplatser som verkar trevliga, erbjudit mig som gratisarbetande praktikant m m, men jag är uppenbarligen inte tillräckligt "avancerad" eftersom alla mina försök hittills har misslyckats.)


Jag har helt slutat fråga efter folks arbeten (och deras ålder) just för att frågan ofta säger rätt lite om personen i fråga. Fritidsintressen är ofta mycket mer intressant än det personen råkar tjäna pengar på.
Ja, har man inte sitt drömyrke (och känns som att de som har det är i minioritet) så säger ens jobb väldigt lite om en. Blir verkligen så less när folk jämt ska tjata om vad en jobbar med, plus så trist när man märker att folk snabbt ändrar uppfattning om en när de får veta vad jag jobbar med trots att jag är precis samma människa som innan de visste mitt jobb :cautious:


Under det decennium jag bodde i Angered, var ett av mina favoritnöjen att kolla in folks reaktioner på min bostadsort. Det slår igenom oändligt mycket mer än jag har lyckats notera att mitt jobb någonsin har gjort (och jag har haft jobb med varierad status) när det gäller den status man får på kort sikt i nya sammanhang av olika slag.
Uppväxt i Angered och den stämpeln man får av att bo där sitter fan i hela livet...
Har överlag väldigt ofta stött på den attityden att har du "fel" jobb, "fel" bakgrund och "fel" adress så är du automatiskt en lite sämre människa. Förstår de av mina barndomsvänner som jobbat desperat för att kunna köpa sig en bostadsrätt i "finare" områden, det blir liksom en direktibljett till normalt mänskligt värde.
 
Intressant tråd!
Försöker att inte döma, men hade nog inte t.ex dejtat någon som är ex obducent, tycker det är för obehagligt. Men det har nog med min personliga rädsla inför blod & död o göra än själva personen ifråga.
 
Uppväxt i Angered och den stämpeln man får av att bo där sitter fan i hela livet...
Har överlag väldigt ofta stött på den attityden att har du "fel" jobb, "fel" bakgrund och "fel" adress så är du automatiskt en lite sämre människa. Förstår de av mina barndomsvänner som jobbat desperat för att kunna köpa sig en bostadsrätt i "finare" områden, det blir liksom en direktibljett till normalt mänskligt värde.
Precis. Och eftersom jag inte är uppvuxen i Angered, har jag råd med den belastning som den adressen ger. Och jag gillar det på många sätt. Alltså inte att det är så, men när det nu är så, trivdes jag rätt bra med att vara del av det. Det normala mänskliga värde som min nuvarande adress ger mig, är inte riktigt något jag vill rida på, så att säga. Duger jag inte med postadress Angered, duger jag inte alls.
 
Jag har nog en hel del ofrivilliga fördomar om folk när det kommer till yrkesval. I vissa fall handlar det om yrket i sig, då jag t.ex kan förvänta mig att vissa typer av säljare är extremt extroverta och intensiva som personer. I andra fall handlar det mer om huruvida man gillar sitt jobb eller inte, och vid det sistnämnda om personen försöker/har planer på att göra något åt situationen. Jag har nog en tendens att döma folk som ständigt klagar på sitt jobb, men inte aktivt försöker ta sig därifrån, som lite väl negativa och bekväma människor som aldrig kommer till skott för att ta tag i sina "drömmar" (eller ibland ens mindre steg åt det hållet). Där krävs det ju dock att jag umgåtts en del med personen för att upptäcka såna tendenser, så det passar kanske inte in på att döma efter yrkesvalet.

Jag försöker att undvika att döma folk, men en del fördomar finns absolut, det kan jag inte neka till, även om det inte behöver vara negativa sådana. Däremot har jag nog fler fördomar vad gäller folk som utbildar sig "för att man ska" än folk som är outbildade men har sitt drömjobb, oavsett vad det handlar om för typer av yrken.
 
Jag vet att jag dömmer och jag ogillar det. :o
Säger någon att den/någon annan är exempel is nagelteknolog/fransstylist så tänker jag (tyvärr) att det är en småkorkad obildad människa (om jag sätter hårda ord på mina tankar). Är någon fastighetsmäklare tänker jag inte så smart men pengahungrig människa.
Men jag är medveten om vad min hjärna automatiskt tyvärr gör och försöker motverka tankarna.
Ibland stämmer ’min’ stereotyp och ibland gör den inte det.
 
Jag förstår fö varken varför det skulle anses fult att vilja ha fint hus, karriär och tjäna pengar och varför det skulle vara så himla bättre personer som väljer att jobba med nått de älskar och då underförstått har ganska låg inkomst. Det är ju heller inte så svartvitt, en kan faktiskt jobba med nåt en hatar och ha låg inkomst och en kan jobba med nåt en älskar och tjäna bra. Vad är bekymret? Jag tycker inte att det nåt av det är "finare" än det andra.

Ja, jag tänker i ganska hög grad på min inkomst. Det beror på att jag vill klara mig själv och mina dyra fritidskostnader på min lön. Jag skulle inte kunna gå tillbaka till mitt tidigare jobb där jag drog in knappt hälften före skatt på en heltid (jobbade dessutom deltid på det). Jag planerade helt enkelt vad jag ville tjäna och hur jag ville jobba och med vad. Har inget statusyrke heller men jag är stolt över vad jag gör, både direkt yrkesmässigt och mot könsroller. Framförallt har jag råd att bo, köra bil och ha de djur jag har. Utan nån partners inblandning.
Jag tänker snarare att det är värderingen som är konstigt. Att man anser att något är finare än något annat. I mina ögon kan man byta ut ordet fin mot status eller prestige. Dvs man har ett prestigefyllt hus, på en statis adress, ett status jobb etc etc.
 
Men jag tycker vidarespinningen är lite störig faktiskt :p. För frågan är så himla tydlig: dömer du någon pga dess yrke? Och då svarar många näää, men om nån är en sjöman så är han ju aldrig hemma och då funkar inte vår relation. Men jaha, det har ju ingenting (egentligen) med trådstarten att göra. Tror @tott är den enda som faktiskt svarat rakt upp och ner "ja, jag väljer bort människor som har yrket X".

För mig är det så himla uppenbart att man är en tänkande person och därför har idéer och bilder av människor baserat på deras yrke. Det är ju omöjligt att gå omkring som om om man vore nyfödd och inte hade en enda association till olika yrkesgrupper, eller tankar om vilka man typer av personer man matchar med. Men steget är ju väldigt långt, tycker jag, till att faktiskt aktivt välja bort trevliga människor ur sin bekantskapskrets för att de har fel jobb, eller som TS beskrev, försöka uppmuntra vänner till att byta från jobb de älskar för att man tycker att jobben är för ocreddiga.

Obs inte egentligen riktat till dig, bara hängde upp mitt svar på ditt lilla citat eftersom det var en smidig ingång :).

Jag tycker inte att frågeställningen är så tydlig faktiskt. Det hänger ju på vad man lägger in i ordet "dömer". Menar man då att man anser att vissa yrken är finare och andra är fulare? Menar man att man drar slutsatser av yrkesvalet till en persons egenskaper, eller bristande egenskaper? Exempelvis om du är make up artist så är du ytlig eller om du är lokalvårdare så är du oambitiös. Eller menar man mer som bedömer, alltså gör en bedömning av personen utifrån den informationen som framgår i valet av yrke. Jag tycker inte att denna spinoff är helt irrelevant ändå. @tott har ju faktiskt enbart sagt att hen väljer bort personer som har yrket X, men faktiskt inte förklarat varför. Är det för att X är ett fult yrke, eller att @tott drar slutsatser om personer utifrån det?
 
@Voeux Jag menar att det är en direkt fråga ställd i trådstarten som är den man förväntas besvara. Känner man sig osäker på den så kan man ju ställa vidare frågor :). Till TS då, förslagsvis.
 
Jag tycker inte att frågeställningen är så tydlig faktiskt. Det hänger ju på vad man lägger in i ordet "dömer". Menar man då att man anser att vissa yrken är finare och andra är fulare? Menar man att man drar slutsatser av yrkesvalet till en persons egenskaper, eller bristande egenskaper? Exempelvis om du är make up artist så är du ytlig eller om du är lokalvårdare så är du oambitiös. Eller menar man mer som bedömer, alltså gör en bedömning av personen utifrån den informationen som framgår i valet av yrke. Jag tycker inte att denna spinoff är helt irrelevant ändå. @tott har ju faktiskt enbart sagt att hen väljer bort personer som har yrket X, men faktiskt inte förklarat varför. Är det för att X är ett fult yrke, eller att @tott drar slutsatser om personer utifrån det?

Om man kollar i vad som gjorde utbrytningen så tycker jag att det handlar om att man dömer människor som mer eller mindre ambitiösa pga yrkesval och bostad/bostadsort.
 
Om man kollar i vad som gjorde utbrytningen så tycker jag att det handlar om att man dömer människor som mer eller mindre ambitiösa pga yrkesval och bostad/bostadsort.

Ja, jag läste inte dejtingtråden så jag vet inte hur det uttrycktes där. Jag tyckte bara att det inte var en helt irrelevant vidarediskussion i ämnet! :)
 
Jag blir dömd för mitt arbete varje gång det kommer på tal, så pass att jag undviker in i det längsta att berätta om det. Har dessutom två jobb vilket tydligen (?) anses sämre också.
Jobbar på ett lågstatus jobb och har gjort det i många år utan att byta. Jag under tiden pluggat lite då och då men annars har jag haft de två jobben.

Folk fattar inte varför jag är kvar, varför jag inte söker annat och hur jag orkar men för mig fyller det här jobbet fler punkter på plussidan än minussidan. Bor 5 minuter ifrån jobbet, jättesmidigt schema där du kan byta hur och när du vill, hinner med hästarna under dagtid, kollegorna är vänner och det är lagom socialt. Jag älskar att jag har hur mycket tid som helst till hästarna, aldrig problem med hovslagaren, veterinär, träningar eller tävlingar. Det gör att jag kan ha min häst uppstallad i eget stall istället för på anläggningen där det alltid är drama.

Nackdelarna är att andra ser ner på det (skäms när jag träffar gamla bekanta på jobbet) och fine, lönen kan vara högre men jag kan ändå spara och leva som jag vill.

Skulle jag söka nytt och vill jobba i samma ort blir det hemvården, all cred till de som orkar jobba där, ni är fantastiska, men jag vägrar. Annars blir det pendla till stan 45 minuter bort och det tar emot mer än jag kan se fördelarna med.

Kommer på mig själv att ursäkta mitt val av arbete.
 
Precis. Och eftersom jag inte är uppvuxen i Angered, har jag råd med den belastning som den adressen ger. Och jag gillar det på många sätt. Alltså inte att det är så, men när det nu är så, trivdes jag rätt bra med att vara del av det. Det normala mänskliga värde som min nuvarande adress ger mig, är inte riktigt något jag vill rida på, så att säga. Duger jag inte med postadress Angered, duger jag inte alls.
Så tänker jag också. Jag kommer från en ort bestående av mest överklass och övre medelklass. Hade jag haft en annan klassbakgrund hade jag aldrig vågat ta mig de friheter som jag nu oförblommerat tycker jag har rätt till. Klass styr tamefan allting nästan.
 
Jag tycker inte att frågeställningen är så tydlig faktiskt. Det hänger ju på vad man lägger in i ordet "dömer". Menar man då att man anser att vissa yrken är finare och andra är fulare? Menar man att man drar slutsatser av yrkesvalet till en persons egenskaper, eller bristande egenskaper? Exempelvis om du är make up artist så är du ytlig eller om du är lokalvårdare så är du oambitiös. Eller menar man mer som bedömer, alltså gör en bedömning av personen utifrån den informationen som framgår i valet av yrke. Jag tycker inte att denna spinoff är helt irrelevant ändå. @tott har ju faktiskt enbart sagt att hen väljer bort personer som har yrket X, men faktiskt inte förklarat varför. Är det för att X är ett fult yrke, eller att @tott drar slutsatser om personer utifrån det?
För att jag drar slutsatser...och jag kan inte tro att jag är den enda i tråden som gör det, men jag verkar vara den enda som erkänner det.
Min kommentar gällde hur jag gör på Tinder som i sig är en väldigt ytlig grej.
Jag tror dock (i mitt dömande och mina förutfattade meningar) att en lastbilschaffis och jag inte har så mycket gemensamt. Betyder inte att en lastbilschaffis är en sämre människa utan att vi antagligen har olika ambitioner och livserfarenheter osv
 
Klass styr tamefan allting nästan.

Så är det verkligen. Jag känner dock inte igen mig, utan kommer från en sämre adress i Stockholms södra förort men har aldrig ansett att det belastat mig på något sätt. Jag upplever inte att jag blivit dömd och tycker att jag tagit mig många friheter i livet trots uppväxtort. Nu blir det här oerhört OT, men Elaine Eksvärd skrev ett inlägg på LinkedIn förra veckan som jag kände mig oerhört träffad av. Om det är något från uppväxtorten som verkligen gör sig påmint ofta så är det ett ständigt dåligt samvete över hur bra jag fick det, när många jag växte upp med fortfarande har det tufft.

Är du den som får dåligt samvete för dina professionella framgångar och det liv du kämpat dig till idag? Kanske var du som jag var när jag var liten? När mamma sparat ihop till en mountainbike när jag var tio år var jag så tacksam men också fylld av dåligt samvete. När den blev stulen en vecka senare låst i Bredängs centrum så grät jag, både förtvivlad för mamma hade jobbat nattskift för att jag skulle ha den. Men jag var också lättad för jag behövde inte ha dåligt samvete för alla barn i Bredäng och i världen som inte fick cykla på en lika fin cykel som min röda med svarta prickar var. När jag växte upp i Bredäng var mina högsta drömmar först att få ett jobb och kunna betala räkningarna. Sen att jobba på Pressbyrån för jag trodde att man fick äta godis om man jobbade där. Sen blev min dröm att få tjäna pengar på något jag älskar att göra. Tänk att det gör jag idag. Jag har aldrig drömt om att få ta med tio anställda på konferensresa till Danmark, det fanns inte i min föreställningsförmåga. Inte heller att få ha pool eller hus. Jag är tacksam för allt och tränar mig på att tycka att det är ok att vara glad utan dåligt samvete. Jag blundar inte för de som har det sämre, tvärtom. Man kan vara tacksam och omtänksam samtidigt utan att dränkas av dåligt samvete. Låt oss träna på det!
 
För att jag drar slutsatser...och jag kan inte tro att jag är den enda i tråden som gör det, men jag verkar vara den enda som erkänner det.
Min kommentar gällde hur jag gör på Tinder som i sig är en väldigt ytlig grej.
Jag tror dock (i mitt dömande och mina förutfattade meningar) att en lastbilschaffis och jag inte har så mycket gemensamt. Betyder inte att en lastbilschaffis är en sämre människa utan att vi antagligen har olika ambitioner och livserfarenheter osv

Vilka tänker du har samma/rätt ambitioner/livserfarenhet?

Jag skulle ha jättesvårt att dra nån slutsats ur folks ambition/livserfarenhet utifrån vlket jobb de har
 
För att jag drar slutsatser...och jag kan inte tro att jag är den enda i tråden som gör det, men jag verkar vara den enda som erkänner det.
Min kommentar gällde hur jag gör på Tinder som i sig är en väldigt ytlig grej.
Jag tror dock (i mitt dömande och mina förutfattade meningar) att en lastbilschaffis och jag inte har så mycket gemensamt. Betyder inte att en lastbilschaffis är en sämre människa utan att vi antagligen har olika ambitioner och livserfarenheter osv

Jo, jag tror vi alla drar slutsatser om varandra baserade på olika saker. Men frågan är ju vad slutsatsen är? Inte enbart att vi drar slutsatser, utan vad vi drar slutsatser om. Jag tycker att alla i tråden skriver just det, att de eventuellt drar slutsatser om/väcker tankar kring hur väl de passar ihop baserat på yrke. Inte att X yrke är en sämre människa.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp