Dömd pga yrke?

[Kilauea]

Dömer inte, men har själv blivit dömd då mitt jobb inte ansågs fint nog...

 

[BernT]

Haha kom på att jag blivit ”dömd” nån gång. Jobbade som soldat och var nöjd, min jurist-storasyster rynkade på näsan och sa ”men ska du inte ha någon utbildning? Då kommer man inte långt i livet” med nedlåtande ton. Nu har jag förvisso skaffat utbildning vilket stör mig för hade hellre visat henne att man visst klarar sig utan.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag ser havet från min hyresetta och har 45 min in till Göteborgs centrum.
Åker jag upp ett pinnhål nu?

 

[Petruska]

Hur man ska leva är för mig något man stöper fram med tiden, inte ”jaså du kan tänka dig hyresrätt resten av livet? Bye bye” efter ett par veckor.

Ja, livet ändrar sig ju också av sig självt, vare sig man vill eller inte. Villkoren på arbetsmarknaden ändras, barn föds, barn flyttar hemifrån, folk dör, intressena ändras osv. Jag ser nog det hela mer som en ständigt pågående diskussion, både med mig själv och med nära och kära.

Att leva med ett "mål" som då ska vara uppfyllt före 40 - och sen då? Vad ska man göra sen? Förutom att fortsätta att jobba som fan så man klarar banklånen?

 

[Masqueradee]

Jag jobbar på donken så ja..

Jag förstår inte hur folk kan döma människor som jobbar på donken! Sitter jag i den positionen som ska rekrytera till ett företag så ligger de som jobbat inom snabbmatsrestauranger och nation/kår högst upp på listan för jäklar vilken arbetsmoral, stresstålighet osv de har! (eller så är det positiva förutfattade meningar ^^)

 

[mandalaki]

Ja, livet ändrar sig ju också av sig självt, vare sig man vill eller inte. Villkoren på arbetsmarknaden ändras, barn föds, barn flyttar hemifrån, folk dör, intressena ändras osv. Jag ser nog det hela mer som en ständigt pågående diskussion, både med mig själv och med nära och kära.

Att leva med ett "mål" som då ska vara uppfyllt före 40 - och sen då? Vad ska man göra sen? Förutom att fortsätta att jobba som fan så man klarar banklånen?

Ja och RÄNTAN ändrar sig också av sig självt. När jag bodde i BR var min främsta ambition att komma därifrån eftersom räntan var 14%

 

[Mabuse]

Det tror jag inte. Utan mer om idén att eftersom personen är PA så är hen inte ambitiös etc. Dvs att man lägger in väldigt mycket i vad personen valt för yrke. Att det inte är fint nog, inte intellektuellt eller karriärigt nog. Eller liknande.

Dvs inte att så mycket att man väljer bort någon pga som varför man gör det.

Jag tänker att livsval säger en del om en person. Förhoppningsvis? Alternativet är väl att ens livssituation är ett tärningsspel man inte kunnat påverka och som inte säger något om vem man är, det vore deppigare tycker jag. Och är ju bevisligen inte sant heller, annars skulle ju inte det sociala arvet existera.

 

[Voeux]

Jag förstår inte hur folk kan döma människor som jobbar på donken! Sitter jag i den positionen som ska rekrytera till ett företag så ligger de som jobbat inom snabbmatsrestauranger och nation/kår högst upp på listan för jäklar vilken arbetsmoral, stresstålighet osv de har! (eller så är det positiva förutfattade meningar ^^)

Jag tänker som du! Sen är det ju så MÅNGA som jobbar på donken så det är nog inte helt sanningsenligt. Men har någon varit på donken en lite längre tid (inte bara några månader) och/eller kanske jobbat sig upp till arbetsledare så skulle jag definitivt se det som en fin merit och betyg på det du nämner ovan.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag tänker att livsval säger en del om en person. Förhoppningsvis? Alternativet är väl att ens livssituation är ett tärningsspel man inte kunnat påverka och som inte säger något om vem man är, det vore deppigare tycker jag. Och är ju bevisligen inte sant heller, annars skulle ju inte det sociala arvet existera.

Jaha?

 

[fio]

Ja och RÄNTAN ändrar sig också av sig självt. När jag bodde i BR var min främsta ambition att komma därifrån eftersom räntan var 14%

Ja, jag med

 

[Voeux]

Jag tycker ofta att den här diskussionen brukar resultera att det blir två motpoler. Att man anser att folk som strävar efter högavlönade jobb är statuskåta och pengahungriga, medan jag själv minsann arbetar med det jag trivs med trots att det är ett lågstatusyrke. De kan få snurra i sitt ekorrhjul. Eller att jag själv minsann är ambitiös och driven, och andra är ambitionslösa. Visst finns det en hel del människor ute på ytterkanterna, men jag tror att de flesta orienterar sig någonstans mittemellan.

Jag har absolut ekonomiska mål i livet, som har varit en utav många delar i mitt val av yrke. Jag vill känna ekonomisk trygghet, skaffa mig ett trivsamt boende, kunna resa och uppleva saker på min fritid, betala fritidsaktiviteter för framtida barn, donera en del och samtidigt ha en trygg och trivsam pension framför mig. Det finns många yrken som jag skulle tycka vore roliga och givande, och jag har valt ett utav dem som inte är det minst betalande. Andra aspekter som spelar in är att det ska vara ett företag som jag anser bidrar till samhällsnytta och tar socialt ansvar, att jag har bra chefer och medarbetare och att yrket i sig är stimulerande och utmanande. Att jag känner att jag får lära mig nya saker och utvecklas, annars blir jag rastlös.

Jag har hittills inte stött på några fördomar om mitt arbete, jag har arbetat som projektledare sedan 2011 och det är väl ett yrke som folk vanligtvis inte har så mycket åsikter om. Däremot kan jag tänka mig att det kan dyka upp desto fler fördomar nu när jag ska börja arbeta med försäljning. Då det inom vissa kretsar är ett högstatusyrke för att det ofta är högavlönat och inom andra kretsar är ett lågstatusyrke för att man anses vara kapitalismens löpare, på något vis. Jag tror att det är fler som har åsikter om säljare än om projektledare.

 

[Raderad medlem 94602]

Man kan väl vara ambitiös och driven på många andra områden än sitt jobb?

För många spelar inte heller boendet nån större roll. Det kanske bara är en plast att sova på för att man har ett rikt liv utanför bostaden.

Själv kommer jag aldrig mer skaffa dyra hus (ägt två) som äter upp större delen av min inkomst. Lever hellre litet och billigt och lägger pengarna på livet

 

[Kattennizze]

Man kan väl vara ambitiös och driven på många andra områden än sitt jobb?

För många spelar inte heller boendet nån större roll. Det kanske bara är en plast att sova på för att man har ett rikt liv utanför bostaden.

Själv kommer jag aldrig mer skaffa dyra hus (ägt två) som äter upp större delen av min inkomst. Lever hellre litet och billigt och lägger pengarna på livet

Det är därför hyresrätter är så viktiga! Jag vill inte banklån för att ha tak över skallen, men nu har jag det ändå för annars skulle min familj inte ha nånstans att bo till en rimlig peng. Åh så dumt bara.

 

[Kattennizze]

Jag tycker ofta att den här diskussionen brukar resultera att det blir två motpoler. Att man anser att folk som strävar efter högavlönade jobb är statuskåta och pengahungriga, medan jag själv minsann arbetar med det jag trivs med trots att det är ett lågstatusyrke. De kan få snurra i sitt ekorrhjul. Eller att jag själv minsann är ambitiös och driven, och andra är ambitionslösa. Visst finns det en hel del människor ute på ytterkanterna, men jag tror att de flesta orienterar sig någonstans mittemellan.

Jag har absolut ekonomiska mål i livet, som har varit en utav många delar i mitt val av yrke. Jag vill känna ekonomisk trygghet, skaffa mig ett trivsamt boende, kunna resa och uppleva saker på min fritid, betala fritidsaktiviteter för framtida barn, donera en del och samtidigt ha en trygg och trivsam pension framför mig. Det finns många yrken som jag skulle tycka vore roliga och givande, och jag har valt ett utav dem som inte är det minst betalande. Andra aspekter som spelar in är att det ska vara ett företag som jag anser bidrar till samhällsnytta och tar socialt ansvar, att jag har bra chefer och medarbetare och att yrket i sig är stimulerande och utmanande. Att jag känner att jag får lära mig nya saker och utvecklas, annars blir jag rastlös.

Jag har hittills inte stött på några fördomar om mitt arbete, jag har arbetat som projektledare sedan 2011 och det är väl ett yrke som folk vanligtvis inte har så mycket åsikter om. Däremot kan jag tänka mig att det kan dyka upp desto fler fördomar nu när jag ska börja arbeta med försäljning. Då det inom vissa kretsar är ett högstatusyrke för att det ofta är högavlönat och inom andra kretsar är ett lågstatusyrke för att man anses vara kapitalismens löpare, på något vis. Jag tror att det är fler som har åsikter om säljare än om projektledare.

Vad intressant, jag har aldrig tänkt sådär som du gör. Jag hade väl när jag var ung någon slags luddig dröm om att bli självförsörjande typ. Jag hade inga karriärplaner eller utstakade mål alls, först ville jag bli regissör men det stupade på att jag inte gillar teater så mycket (känns som grundläggande!) och sen har jag mest lullat på. Det är nog därför jag inte har något sparande heller.

 

[Magnum]

Jag dömer ingen för deras jobb. Det är härligt att man vill olika!


Nån gång när vi diskuterat jobb med vänner har jag fått frågan hur länge jag varit på min arbetsplats
’15 år’ räknar jag till.
’Men GUD, det är för länge, du måste byta, max fem år vet du!!’

Varför DÅ??
Undrar jag. Jag vill inte vara chef, dvs klättra till en sån position, jag är inte riktigt så duktig att ett mer exklusivt ställe skulle vilja ha mej, jag trivs, jag utvecklas, det är perfekt andel med ansvar, med arbetstider, med pendlingsavstånd, med bra lön (byte inom yrket skulle garanterat sänka min lön),
jag vill till jobbet varje dag!
Där blev jag väl inte dömd för mitt yrke utan för att vara kvar på ett ställe för länge..

Men jag har nog dömt mej själv däremot,
Satt i ett sällskap med personer med vanliga jobb liksom. Diskuterar lön.
Jag är garanterat den som jobbar mest av alla med mer ansvar.
Och tjänar absolut absolut minst.
Då kan jag känna att jag borde göra annat, jag har både läshuvud och viljan om jag skulle känna för det.
Men jag har det stabilt. Och bra. Vilket jag alltid landar i är mer värt i slutändan.



Någon såg jag en gång frågade Cornelia Ryhlen, hoppryttaren, vad hennes riktiga jobb var
Endel tycker visst det är obegripligt hur man kan leva på att rida.

 

[Bison]

Det är därför hyresrätter är så viktiga! Jag vill inte banklån för att ha tak över skallen, men nu har jag det ändå för annars skulle min familj inte ha nånstans att bo till en rimlig peng. Åh så dumt bara.

Älskar hyresrätter!
Jag är uppväxt i villa och har även ägt en fancy, topprenoverad villa men har aldrig trivts så bra som i min hyresetta där jag bor nu
Har inget intresse av att lägga tid, pengar och energi på fix med bostad och vill inte ha några lån.
Tycker det är så bra att hyresrätter finns och kan inte förstå att det kan anses "sämre" att bo så. Alla kan inte få lån och andra vill hellre lägga pengar på annat än bostad.

 

[movi]

Mitt yrke ses som mindre värt av många. Jag jobbar med städ. Inget i världen skulle få mig att byta. Jag stormtrivs, både med mina kollegor, men även boende och personal. Jag är på ett äldreboende, jobbar självständigt, fikar med kollegor och pratar skit med boende och personal. Jag är anställd av bostadsbolaget och personalen av kommunen, men ma är ett gäng ändå. I år har jag varit på samma ställe i 20 år. Och vilka toppenarbetstider. Jag jobbar 06-12.

 

[Raderad medlem 94602]

Det är därför hyresrätter är så viktiga! Jag vill inte banklån för att ha tak över skallen, men nu har jag det ändå för annars skulle min familj inte ha nånstans att bo till en rimlig peng. Åh så dumt bara.

Jag tycker det är såååå skönt att inte behöva tänka på nått angående mitt boende utan allt är hyresvärdens problem. Jag behöver aldrig lägga en spänn extra utöver hyran. Tom i bostadsrätt har utgifterna skenat iväg när vitvaror behövde bytas bla.

 

[mandalaki]

Ja, jag med

Fy fasen så gräsligt det var! Efter några år sänktes räntan till lite drygt 13, då löste jag in lånet, betalade ränteskillnadsersättning och band på 5 nya år. Efter det gick räntan ner till 12 nånting

Till slut sålde jag, med förlust. Jag är inte gjord för den marknaden

 

[Voeux]

Jag tänker för övrigt att det här med att tycka att ens partners yrkesval är relevant för en kan vara, men inte behöver vara, kopplat till ekonomi och status. Det kan ju lika gärna vara så att man har idéer, eller kanske rättare sagt fördomar, om att vissa personer är mer eller mindre likasinnade än själv. Jag har en vän till mig som är sjuksköterska, hon tänkte länge att hon gärna ville dejta någon inom "blåljusyrke" för hon upplevde ofta att kontorsfolk och andra sällan förstod sig på hennes vardag. Hon ger HLR på folk som håller på att dö, jobbar med akut anestesi och större blodförluster. Hon tycker att det är svårt då att komma hem till någon som druckit kaffe framför en dator hela dagen och inte kan relatera till hennes dag. Är man entreprenör och har tusen affärsidéer kan jag också tänka mig att de är roligt att få dela de hemma tillsammans med någon som gillar att prata om sådant och bolla tankar. Så jag tänker att man säger "nej tack" till någon i ett tidigt dejtingskede inte är jättekonstigt, om man tänker att man kanske inte har så mycket gemensamt. Likväl som man backar för att någon verkar vara en extremsportare när man själv är en mys-soffpotatis. Jag kan också tänka mig en del yrkesval som kanske inte rimmar helt med en person som jag ser mig tillsammans med.