Dömd pga yrke?

[Ramona]

En särskild väg in? Oj. Jag har också lågutbildade föräldrar men tillhör nog en hel (arbetar)generation som var den första att gå vidare till högre utbildning. Men någon särskild väg in för oss tror jag inte fanns då.

Tror att regeln uppkom någon gång på 80-talet. De tog bort regeln direkt efter jag började plugga 2007, för vi hade en tjej på juristprogrammet som kom in genom den regeln. Nu är jag lite osäker på exakta siffor, men det kallades för typ 26:4-regeln och hade med sociala svårigheter att göra. Det fanns en genväg in för de som inte klarat skolan på det traditionella sättet, men som hade andra meriter eller en kunskapsnivå som ändå gjorde att personen skulle kunna tillgodogöra sig en universitetsutbildning.

Numer kan man ansöka direkt till de flesta universiteten/högskolorna med ansökan om särskilda skäl. Den finns separat och inte alla skolor har det.

 

[Görel]

Tror att regeln uppkom någon gång på 80-talet. De tog bort regeln direkt efter jag började plugga 2007, för vi hade en tjej på juristprogrammet som kom in genom den regeln. Nu är jag lite osäker på exakta siffor, men det kallades för typ 26:4-regeln och hade med sociala svårigheter att göra. Det fanns en genväg in för de som inte klarat skolan på det traditionella sättet, men som hade andra meriter eller en kunskapsnivå som ändå gjorde att personen skulle kunna tillgodogöra sig en universitetsutbildning.

Du blandar inte ihop med 25:4-regeln som innebar att den som hade fyllt 25 år och arbetat minst fyra år kunde komma in på en speciell kvot som inte hade med sociala svårigheter att göra utan att man ville underlätta för de som var lite äldre att studera?
Fanns i mitten av 90-talet då jag själv började på universitetet.

 

[vallhund]

Du blandar inte ihop med 25:4-regeln som innebar att den som hade fyllt 25 år och arbetat minst fyra år kunde komma in på en speciell kvot som inte hade med sociala svårigheter att göra utan att man ville underlätta för de som var lite äldre att studera?
Fanns i mitten av 90-talet då jag själv började på universitetet.

Ännu tidigare (som jag skrev om ovan) så var det 25:2.

 

[Ramona]

Du blandar inte ihop med 25:4-regeln som innebar att den som hade fyllt 25 år och arbetat minst fyra år kunde komma in på en speciell kvot som inte hade med sociala svårigheter att göra utan att man ville underlätta för de som var lite äldre att studera?
Fanns i mitten av 90-talet då jag själv började på universitetet.

Nej, för den kom jag själv in på. Man behövde ha minst 5 års arbetslivserfarenhet och det gav 0,5 poäng på högskoleprovet. Det fanns en annan regel. Googlade och hittade inte vad den hette, men jag är 100% säker att den fanns för jag och tjejen i fråga satt nämligen och pratade om det i typ en timme första eller andra dagen på programmet.

 

[mandalaki]

Tror att regeln uppkom någon gång på 80-talet. De tog bort regeln direkt efter jag började plugga 2007, för vi hade en tjej på juristprogrammet som kom in genom den regeln. Nu är jag lite osäker på exakta siffor, men det kallades för typ 26:4-regeln och hade med sociala svårigheter att göra. Det fanns en genväg in för de som inte klarat skolan på det traditionella sättet, men som hade andra meriter eller en kunskapsnivå som ändå gjorde att personen skulle kunna tillgodogöra sig en universitetsutbildning.

Numer kan man ansöka direkt till de flesta universiteten/högskolorna med ansökan om särskilda skäl. Den finns separat och inte alla skolor har det.

Jag började plugga -81 så det kanske inte fanns då. Men intressant att veta.

 

[Görel]

Nej, för den kom jag själv in på. Man behövde ha minst 5 års arbetslivserfarenhet och det gav 0,5 poäng på högskoleprovet. Det fanns en annan regel. Googlade och hittade inte vad den hette, men jag är 100% säker att den fanns för jag och tjejen i fråga satt nämligen och pratade om det i typ en timme första eller andra dagen på programmet.

Ok, jag kom in på 25:4 med fyra års arbetslivserfarenhet och högskoleprov.

 

[Tassetass]

Ok, jag kom in på 25:4 med fyra års arbetslivserfarenhet och högskoleprov.

Och jag kom in på det som då kallades reell kompetens (det kallas det fortfarande men jag vet inte om systemet ser likadant ut nu, gjorde en snabb googling men blev inte riktigt klok på det). Om man hade läst svenska, engelska, matte och något mer, jobbat minst tre år och hade ett giltigt högskoleprov så hade man grundläggande behörighet till högskolan (sen fick man förstås läsa de kurser som hörde till den särskilda behörigheten om det program man ville gå hade sånt). Som jag förstod det hade alla högskolor/universitet enats om det upplägget, det gjorde ju att de slapp göra individuella prövningar av alla som sökte. Det var guld värt för mig, som då slapp läsa in hela gymnasiet utan bara läste några få kurser och skrev högskoleprovet.

 

[Lillefrun]

Ni har rätt i att allmän linje är samma sak som gymnasienivå där många läser in kurser och betyg som saknas. Men jag menar dom andra linjerna, dom mer inriktade linjerna har inget med gymnasiet att göra. Jag läste en sådan kurs för jag gick ut gymnasiet med MVG i alla kurser och alla ämnen, dvs ca 34 MVG. Så jag har lätt för att lära mig.

Jag förstår ju att folkhögskola inte är samma sak men jag är så trött på bemötandet om man säger att man läst på folkhögskola. För mig var det en fantastisk utbildning och nivån var högre än gymnasiet. Jag fick göra saker jag aldrig drömt om att få prova och klara av.

 

[sthu]

@Lillefrun oj, jag har alltid tänkt att folkhögskola är något som verkligen leder till jobb och ofta ett väldigt tillfredsställande och kreativt sådant medan högskola/universitet mer leder till teoretisk kunskap som sedan måste "översättas"till verkliga arbetslivet (grovt förenklat givetvis, det finns alltid undantag).
Min syster gick fem år på folkhögskola och har idag ett mycket starkt eget företag.
Jag däremot har gått 7 år på universitet och har aldrig jobbat med det jag är utbildad till.

 

[Lillefrun]

@Lillefrun oj, jag har alltid tänkt att folkhögskola är något som verkligen leder till jobb och ofta ett väldigt tillfredsställande och kreativt sådant medan högskola/universitet mer leder till teoretisk kunskap som sedan måste "översättas"till verkliga arbetslivet (grovt förenklat givetvis, det finns alltid undantag).
Min syster gick fem år på folkhögskola och har idag ett mycket starkt eget företag.
Jag däremot har gått 7 år på universitet och har aldrig jobbat med det jag är utbildad till.

Sådana upplevelser hoppas jag att fler ska få och förstå. Det är inget flummande hit och dit utan en riktig skola med fokus på att ta tillvara och blanda teori och praktik och glädjen i att lära sig. I alla fall dom bra skolorna. Jag upplever att min utbildning kvalificerar mig till att jobba med det jag läste om det inte vore för att jag är sjukskriven och branschen tuff att ge sig in på. Men utbildningen gör att jag känner mig trygg i arbetsrollen och skulle kunna börja det yrket även om jag inte läst på universitet.